Sidor

lördag 11 september 2010

Läst i Brand Nr.1 2010 - Kajsa Ekis-Ekman & kommunisering


Fick tillslut mitt exemplar av Brand nummer 1 (Pdf) för någon vecka sedan. Det som slog mig var att min förväntan av att få läsa om kommuniseringsströmningen slog igenom med måtta, vilket gör att jag förväntar mig mer av denna intressanta strömning i följande nummer. Det är en strömning som på ett seriöst sätt utmanar den traditionella marxistiska dialektiska tolkningen av övergångssamhället mellan kapitalism och socialism. Eller som Krigsmaskinen skriver:

"Kommunisering betecknar det processartade överskridandet och omkullkastandet av det kapitalistiska produktionssättet, eller med andra ord: upprättandet av kommunism. Användandet av begreppet kommunisering bygger på en teoretisk förståelse av kapitalet som en samling sociala relationer, som måste förändras i grunden om kommunism ska kunna framträda. Därav begreppets implicita karaktär av rörelse; kommunism ses inte som ett väntande tillstånd utan som en process utan tydlig slutstation.

Kommuniseringen är det skeende som bryter ner de kapitalistiska relationerna och samtidigt skapar nya, icke-mätbara förhållanden mellan människor. Processen i fråga innefattar således två sidor, en destruktiv och en konstruktiv, och kan sägas utgöra en dynamisk, samtidig händelse."
Jag är inte okritisk till denna kommuniseringsströmning. Men den kräver en seriös kritik vilket jag får tackla vid något annat tillfälle.

En text jag tycker förtjänar extra uppmärksamhet är Kajsa Ekis-Ekmans berättelse om hennes deltagande i COP15 där tiotusentals klimataktivister demonstrerade. Förutom att Ekis-Ekman berättar om en insiktsfull skillnad på den vulgärinvidualiserade konsumtionssamhället och den solidariska gemenskap som man känner vid demonstrationer, så berättar hon om en viktig erfarenhet vad gäller organisering:

"Med ens befinner jag mig i en kedja som trycker mot polisen. Vi har tyngdkraften på vår sida. De backar. Så uppstår jämvikt. Vi ropar: Kom och hjälp till! Bakom oss är det ett tomt utrymme där folk står och snackar och begriper inte att de behövs. Alla ropar olika saker. "Alla rör sig hitåt, regroup!" En annan kille med vild blick trycker undan folk och skriker "Make space!" Han vill göra ett hål mitt i massan. "Keep the space!" skriker han varje gång någon fyller upp hålet. Mina kompisar börjar hänga på: Keep the space! Varför? frågar jag men de bara rycker på axlarna. Det här är den negativa sidan av lösa nätverksformer. Ingen begriper något och ingen vet vad som händer. Sen börjar polisen trycka tillbaka. [...]"
Organisering var det ja, och lösa nätverksformer har stora problem vad gäller just detta. Det vill jag hävda är inte bara en negativ sida hos lösa nätverksformer - utan just det som diskvalificerar lösa nätverksformer som en seriös kampform - vare sig det är en kamp för revolution eller förändring, eller att genomföra lyckade protestmanifestationer. Vad jag har förstått är just kommuniseringsströmningen en del av just dessa lösa nätverksformer, som skyr all central planering - något som också tangerar den uppmärksammade boken "Det stundande upproret" av Den osynliga kommittén, som uppmanar alla upprorsmänniskor att vägra organisera sig. Kritiken mot organisationer kommer från av att organisationer tenderar att bli ett självändamål, en kritik jag delar, men det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet.


Intressant?
Bloggat: Copyriot1, 2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Högern straffbeskattar industriarbetare, Anders_S skriver Motståndet mot trängselskatt minskar, Hans Norebrink skriver Utopi (s)om funkade

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com