Sidor

måndag 6 september 2010

Lena Mellin - högerns försvarare

Den intellektuella hederligheten ligger på låg kurs hos journalistkårens betalda tyckare. Någon sanning existerar ju inte för dessa relativismens fäktare - verkligheten tummas för att upprätthålla en nyspråklig poäng. I regel uppfyller Lena Mellin, som ansvarig utgivare för Aftonbladet och mantrande förståsigpåare som en av tidningens krönikör, en sådan roll då hon nu under valrörelsen gjort allt för att undergräva en positiv bild av de rödgröna. Paradoxalt nog innebär detta att Mellin, som annars brukar tituleras som en Socialdemokratisk sympatisör, är en av landets debattörer som lobbar mest effektivt för en valseger för högeralliansen.

Antagligen handlar det om att Mellin önskar sig hög uppskattning som en "objektiv" politisk analytiker genom att ständigt kritisera de rödgröna. Därav säkrar hon sig en garanterad plats i de borgerliga morgonsofforna där hon tillsammans med de borgerliga högdjuren tryggt kan känna samhörighet. Ibland, men högst ovanligt, kan hon få för sig att göra något spektakulärt, som att avslöja en borgerlig politiker som bryter mot lagen (Littorinaffären).



Samtidigt som högerpressens otaliga ledarsidor och nyhetsredaktioner vänder sina kanonader mot de rödgröna, väljer Mellin att fortsätta sitt försök att undergräva de rödgröna. Under gårdagens partiledarutfrågning i SVT var det vänsterpartiets Lars Ohlys tur, och vi som följde utfrågningen ansåg att Ohly stod på sig. Inte bara som en elegant svarare på utfrågarnas frågor, utan också som en klargörare varför de rödgröna är ett seriösare alternativ gentemot högeralliansen. Ohly visade att de rödgröna har konkreta lösningar på samhällsproblemen, medan högeralliansens "lösning" enbart handlar om skattesänkningar. Av detta får dock Mellin det till att Ohly är en dålig representant för de rödgröna - ja rent av en "katastrof".

Hur kommer Mellin fram till att Ohly är en "katastrof" för de rödgröna? Jo nämligen det självklara att olika partier inte tycker exakt lika om allt. Det kommer tydligen som en överraskning för Mellin, men så fungerar ju allianser - höger som vänster - ty minst samma oenighet i vissa frågor finns inom högeralliansen med den skillnaden att Mellin låtsas som de inte finns där. Vad Ohly faktiskt visade igår var att trots att de olika rödgröna partierna tycker olika i vissa områden så har det inte hindrat dem för att komma fram till gemensamma överenskommelser - att det rödgröna samarbetet fungerat utmärkt. Tvärtom mot Mellins avgrundsanalys.

För högeralliansens partiledare har Mellin öst beröm i sina kolumner efter att de varit på SVT:s utfrågning. Kristdemokraternas Göran Hägglund kan enligt Mellin "känna sig nöjd" och konstaterar att "den som funderade på att rösta på Kristdemokraterna tvekar nog inte längre", ja denna förträffliga karl hade faktiskt "svar på allt"! Mellin har också argumenterat för att högeralliansens politik inte är annorlunda än de rödgrönas politik för välfärd - med den underliggande slutledningen att kritiken mot högeralliansens avveckling av den generella välfärden är fel. Det finns liksom inget fel på högeralliansen, trots att de de facto avvecklar den generella välfärden. En mer effektiv mörkläggning av högeralliansens politik har ingen annan än Mellin kunnat utföra.


Intressant?
Bloggat: Annarkia, Alltid rött, SvD-ledarbloggen, Ohlywithfriends
Media: EX, AB, DN, EX2, SvD, SvD2, SvD3
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Skilj LO från socialdemokraterna, mathiavelli skriver Prometheus resor

8 kommentarer:

Per sa...

Mellins analys är nog ändå rätt. Ohly klarade sig bra, men för de Rödgröna var det en katastrof. För att vinna valet måste nämligen de Rödgröna locka till sig väljare som står till höger om S och MP, men vänster om moderaterna.

Och de gillar INTE Vänsterpartiet. Genom att Ohly visade sig så stark plockar han säkert väljare från S. Men de Rödgröna förlorar samtidigt möjligheten att locka väljare från Alliansen.

Och i ett val handlar det om att vinna eller försvinna. Att förlora är katastrof.

Slutsats: Bra för Ohly, katastrof för rödgröna.

För de Rödgröna hade det varit bättre om Ohly visat sig vara en maktlös pajas. De väljarna han förlorat på det hade gått till S eller MP, dvs ingen skada skedd.

L. O. K. Ejnermark sa...

Per:

Löjligt, så då har alltså Mellin rätt men av fel orsak - Ohly är en katastrof för de rödgröna för att han är så bra. Det vore tvärtom en katastrof för de rödgröna om de börjar försöka föra en högerpolitik för att locka till sig högerväljare. Att de rödgröna profilerar sig gentemot högern är bra, och en förutsättning för de rödgröna som ett alternativ till högeralliansen.

Dessutom är det många som ännu inte bestämt sig ännu, alltså som inte är högerväljare, och det är snarare de som de rödgröna gör bäst i att försöka locka till sig. Det gör man inte genom att verka vara ett likadant alternativ som högeralliansen.

martin sa...

Objektiv innebär inte att kritiserar alla lika. Sanningen tar nämligen alltid ställning.

L. O. K. Ejnermark sa...

Martin:

Så sant!

sl sa...

Ohly är givetvis inte dålig för de rödgröna därför att han är så bra, utan bra för alliansen därför att han är så dålig. De verklighetsfrånvända kan nu kontemplera bröstmjölkspumpens politiska nytta. Den är inte kul i praktiken, kan jag meddela.

SAP är inte ett socialistiskt parti, utan ett socialdemokratiskt. Deras idé har varit att snabba på konkurrensdriven strukturförändring med höga skatter, att snabbare slå ut olönsamma företag än de ändå skulle ha slagits ut, för att höja lönsamheten och levnadsstandarden. Strategin fungerar så länge det finns bättre jobb att byta till. SAP verkar inom marknaden, och försöker få den att leverera önskade produkter. SAP:s väljare är inte heller socialister, de önskar sossepolitik. Efterom den rödgröna röran delvis går ut på att de två andra tvingar SAP i riktningar många av deras väljare inte vill, förlorar SAP på strategin. Folk vill ha sänkt bensinskatt, inte höjd, de vill ha lägre elpris, inte högre, särskilt på landet. I stan vill man inte ha mera Robin-Hood-skatt, dvs konfiskation hemma och utdelning av paket på landet. En liten högljudd minoritet i SAP låtsas att partiet är socialistiskt, de andra har artigt hållit tyst, och försökt driva sin vanliga politik.

Jag har diskuterat med personer som sitter nära själva ledningen, intern är kritiken mot Mona grym, alla håller god min, strategin är redan ett fiasko, de vet redan om det, det är för sent att vända supertankern. En majoritet vill inte ha Wetterstrand och Ohly i regering, och det är snart tvunget att investera i kärnkraften.

Personligen anser jag att en delning av SAP i en bakåtsträvande teknikfientlig falang och en tekniktillvänd del med industriarbetare/metallare vore bättre än ett odelat SAP med industrarbetarna i baksätet. De förra kan vara allierade med (mp) och (v) och aldrig sitta i regering, de senare kan fatta nödvändiga beslut tillsammans med de borgerliga, särskilt i energifrågan. SAP i bakåtsträvarallians mot energiförsörjning, handel, transporter och boende är inte regeringsdugliga.

Hampus Eckerman sa...

Ja, för att vinna väljare måste de rödgröna locka till sig de väljare som annars lägger sig på sofflocket. Dvs de som inte gynnas av en borgerlig politik och enbart röstar om S inte för samma politik som de till höger.

Som sl säger under så vill S-väljare ha S-politik. Inte Folkpartiets politik som socialdemokraterna för de senaste 20-åren. Därför gillar de Ohly som faktiskt är vad socialdemokraterna brukade vara.

sl sa...

Ohlys politik är inte som sossarna "brukade vara". SAP på sin gamla goda tid byggde kärnkraft, skötte om försvaret, hjälpte folk till eget hem via tomträtt och funderade inte en sekund på allians med kommunister.

Sosseväljare går till alliansen för att slippa höjd elskatt, slippa höjd bensinskatt, slippa de försämringar som de rödgröna går till val på. En gång i tiden var SAP ett parti som bejakade framsteg, (mp) och (v) är partier mot framsteg, det är de gamla näbbstövlarnas partier. Ju tydligare de rödgröna försöker föra tillväxtfientlig politik, desto sämre går det för dom i opinionen. Bakslagen i opinionsundersökningarna är exakt synkroniserade med att de börjar tala om sin egen politik.

SAP är en kartell mellan olika intressen; stats- och kommunantällda, industriarbetare, bidragstagare. Några av dem älskar kommunister, visa hatar kommunister, rätt många tolererar kommunister så länge dessa är maktlösa. Tillräckligt många sosseväljare vänder SAP ryggen vid hot om alltför extremistisk politik. Kanske gör Monas gäng kalkylen att soffliggarna skall ersätta mittensossarna? Vad jag hör är att internkritiken i Stockholm är het. Strategin har gått i baklås.

martin sa...

Jösses, aldrig har väl denna kvinna presterat så många pekoral som senaste dagarna!

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com