Sidor

lördag 20 november 2010

IF Metall sviker det fackliga löftet återigen

(En arbetarrörelse som flaggar blått?)

IF Metalls tendens att svika sina egna medlemmar och resten av arbetarrörelsen bekräftas i dessa tider i allt snabbare fart. Steg för steg sviker de det fackliga löftet: "att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön". Den sista spiken i Metalls kista var finanskapitalismens kris från hösten år 2008, vars konsekvenser än idag hindrar den ekonomiska återhämtningen.

Då var det generella lönesänkningar (maskerade som "arbetstidsneddragningar") som motiverades med att industrin behövde akut hjälp. År 2009 bjöd IF Metall in arbetsgivarorganisationer för att diskutera hur de tillsammans skulle kunna hjälpa ungdomar in till industrin. Inbjudan motiverades av ordförande Stefan Löfven:
"– Genom att vara offensiva kan vi gemensamt se till att svensk industri är väl rustad när konjunkturen vänder och vi kan hjälpa många ungdomar som nu har en mycket besvärlig situation. Det gäller att agera och inte bara sitta på åskådarläktaren, säger Stefan Löfven."
Vad menas med att "vara offensiva"? Att tumma på arbetsrättsliga villkor och avtal? Eller att stärka den solidariska kampen för att mota försämringar? När en fackpamp pratar symbolspråk som inte konkretiseras bör varningstecken höjas - ty då är fackpampen väl medveten om att skulle han tala ur skägget så fick han det uppbränt. Nyspråk är enkelt, men effektivt. Det är inget annat än byråkratens livlina.

Igår kunde IF Metall meddela att deras avtalsråd röstade, med knapp majoritet, igenom ett ungdomsavtal där lönearbetare under 25 år får avsevärt mindre lön (75 % av minimilönen). Detta ungdomsavtal skall sedan undertecknas av arbetsgivarparterna. Avtalet motiveras med att det ingår utbildning och handledning under ett år, med möjlighet till förlängning till 2 år. Som om utbildning och handledning inte ingått tidigare när nya lönearbetare anställs. När ordförande Stefan Lövfen intervjuades av Tomas Ramberg i P1:s Lördagsintervju pressades Lövfen om detta märkliga agerande från fackets sida. Stefan Löfven försvarade dock ungdomsavtalet med att det i alla fall gav facket makt att kräva att ungdomsanställningen skulle inkludera utbildning.

Men Ramberg påpekade för Lövfgren att ett sådant förslag med utbildning redan fanns hos Högeralliansens vallöften, med den skillnaden att IF Metalls ungdomsavtal var för de under 25 år och inte för de under 23 år och dessutom under längre tid. Så här säger Alliansens valmanifest:

"Alliansen föreslår att en särskild lärlingsprovanställningsform införs. För personer yngre än 23 år bör det vara möjligt att delta i en lärlingsprovanställning upp till 18 månader inom dagens regelverk för provanställningar och med en dispositiv inriktning. Villkoren ska regleras som på sedvanligt sätt på den svenska arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll."

IF Metalls ungdomsavtal är med andra ord en grövre försämring av avtalen än vad högerpartierna gick till val med. Detta var alltså vad Stefan Lövfen menade med att "vara offensiva" - nämligen konkurrera med borgerligheten om vem som bäst kan försämra kollektivavtal. Det är inte undra att nyliberalerna hyllar IF Metall som ett "modernt fackförbund". De enda som lyckades vara värre än IF Metall var centerpartiets sedvanliga anti-fackliga politik med förslaget om ungdomsavtal år 2006, vilket föreslog lägre löner för de under 26 år.

Det passar nog att för medlemmarna i IF Metall att påminna det byråkratiska ledarskiktet om det fackliga löftet:
Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!
Eftersom det inte är första gången som IF Metalls ledarskikt svikit löftet är det på tiden att gräsrötterna inom förbundet sätter stopp för denna utveckling. Att se igenom det retoriska nyspråket som maskerar den nyliberala försämringen, och se hur vi idag har fackföreningar som tillsammans med näringslivet utgör främsta ledet i en borgerlig klasskamp mot sina egna medlemmar. Vad ska vi med högerpartier som Centerpartiet till, när vi har en arbetarrörelse som ändå bedriver deras politik?


Intressant?
Media: Dagens Arena, SvD
Bloggat: Fredriks blogg
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Ebert sa...

Eftersom ungefär hälften av de LO-anslutna röstade på allianspartier, och säkert är de fler i traditionellt manliga yrken som röstade på dem än i kvinnliga (och Metall hör väl till den första kategorin), så kan man väl kanske se det här som ett svar på kravet om ett opolitiskt fackförbund.

Och helt grundat på egna möten så tycker jag mig se tendenser till att högervridningen inom de traditionella arbetaryrkena är starkare bland de yngre. Jag vet inte, jag är förmodligen desillusionerad, men jag orkar inte ens bli upprörd när arbetarrörelsen sågar av den gren de sitter på. Många av de unga arbetarkillarna tycks tro att deras lönenivåer (högre än både vårdbiträdens och lärares) är huggna i sten.

Af Dunkelspel sa...

Om Ebert kräver ett opolitiskt fackförbund så går det alldeles utmärkt att starta ett eget.

Daniel sa...

@Ebert. Man kan alltid gå med i SAC. Dom är inte kopplade till något politiskt parti i riksdagen.
Sedan så kan man säga att IF Metall har enbart gått med på deltidsarbeten. detta är något som man hittar i kommun och handel, men inte bland industriarbetare och tjänstemän... det är konstigt.
tycker allt att TCO och Unionen kan gå med på 75% tillsammans med politikerna.

Ebert sa...

Jag har väl för bövelen inte krävt ett opolitiskt fackförbund, jag säger att det här är vad som händer med ett opolitiskt fackförbund. Läser du hela inlägget så framgår min åsikt i frågan tydligt.

Jag är däremot förbaskat trött på arbetarkillar (för det är mest killar) som inte klarar av att se något samband mellan vänster och effektivt fackförbund, det är de som pratar om att facket ska vara opolitiskt och det är de som röstar på Moderaterna eller Sverigedemokraterna.

Personligen anser jag LO-facken, och speciellt mitt eget Kommunal, vara alldeles för mesiga, men jag är medveten om att jag har ett val. Men jag överväger ständigt mitt medlemskap och skulle de gå med på för mycket arbetarfientliga arbetsgivarpåhitt så går jag ur.

Ebert sa...

Alltså, mitt lite upprörda inlägg var riktat till Af Dunkelspel.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com