Sidor

måndag 22 november 2010

June Christy - It's Been A Long Time

3 kommentarer:

sl sa...

Jätte jätte bra! Aldrig hört talas om June Christy, det var väl Stan Kenton Orchestra som spelade. Hon ser extra glad ut när hon kommer tillbaka efter blockchord-solot i saxarna, en kyss kanske? Bandledaren har väl tittat på, han ser extra glad ut också. Det är skönt med ickefuskmusiken, allt inspelat på en gång, alla kan spela, ingen elström för kompensera med ljudvolym vad som inte finns från början, och ändå anspråkslöst! Sångformen är 32 hela takter, innan formen itererar, och då händer ändå något. Substans.

L. O. K. Ejnermark sa...

Sl: Skönt att äntligen helt och fullständigt hålla med dig om något. ;) Detta är fantastiskt.

sl sa...

Storbandsepoken 1935-39 producerade ett antal kända orkestrar, Count Basie och Glenn Miller är vanligaste repertoiren. De (och Duke Ellington förstås) var mer instrumentala, och håller utan sång. Stan Kenton, Dorsey Brothers, Chic Webb var också stora, och hade vokalist. Mest känt är ju att Ella Fitzgerald kom fram som tonåring med Chic Webb Orchestra.

Då gick det till som ovan. Orkestern var huvudnumret, vokalisten en del av orkestern som levererade sång. Notera hur hon går undan, det är saxsektionen som är höjdpunkt.

Direkt efter WW2 sjönk storbandsvågen undan, banden var för dyra i drift. Benny Goodman la ner sitt. Istället blev vokalisten stjärnan, på scen stod Frank Sinatra med orkester. Bebop svepte fram, två blåsare med trio, headcharts (inga noter, melodin i unison utantill). En vildare musik, men stuket hade uppfunnits av Count Basies rytmsektion i Kansas City 35-39.

En sak jag inte kan värdera är hur det traditionellt pryda USA producerade just denna musik, som bara består av anspelningar, och som är så avancerad i sin enkelhet. Formmässigt är dessa melodier en slags rytmiserad anglikansk koral. Skillnaden mot det högljudda, uppblåsta och simpla enformighet de numera spyr ut i miljoner gånger större skala är graverande.

Det är som McCoy Tyner säger; "it´s beginning to look a bit decadent"...

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com