Vem är Yan Abramovich Frenkel? Även om vi här i västeuropa inte känner igen namnet var det en oerhört populär musiker/kompositör i östeuropa (eller speciellt i dåtida Sovjetunionen). I vissa avseenden hade inte den totalitära stalinismen lyckats kväva den fria glöden från revolutionstiden. En del av den fanns fortfarande genom musiken där konsten kunde leva, och även den animerade konsten. Men den stalinistiska censuren hotade även Frenkels verk, exempelvis sången Zhuravli (på svenska: storkarna) som blev en av de mest populära sångerna om 2:a Världskriget. Den sången utsattes av en motkampanj från den byråkratiska makten ända upp till Leonid Iljitj Brezjnev själv.
För några år sedan kom jag över en samling av ryska animationer, som överraskade mig med sin experimentella karaktär, och dess kreativa explosion i kombination av bakgrundsmusik. Frenkel lärde sig spela violin av sin far, och lärde sig senare att spela klassisk violin. Han blev just en av de sovjetiska kompositörerna som gjorde musik till bland annat animationer, exempelvis Lev Milchins smärtsamt vackra version av "Stojkij olovyannyj soldatik" (Den ståndaktige tennsoldaten, av H. C. Andersen). Här nedan kan ni se filmen i två delar med engelsk text:
Några andra fantastiska animationer där Frenkel medarbetat är bland annat "How Masha Quarreled With A Pillow".
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Yan Frenkel, sovjet, sovjetunionen, kompisatör, musik, bakgrundsmusik, animation, film, konst, kultur, östeuropa
3 kommentarer:
När Peter den store öppnade Ryssland för västinfluenser i början på 1700-talet inrättades akademier för musik och måleri. Han ville gärna övertrumfa västs prestationer på dess egna områden, meddelst stenhård drill levererades måleri och musik av toppkvalitet. Detta arv finns kvar, SUKP hindrade inte dem som inte var oppositionella, de utnyttjades som reklampelare. Stenhård drill passade partiet väl. Dagens topp-pianister är ryssar, och lustigt nog kineser, de plagierade sovjet rakt av, inklusive musikkonservatorierna.
Tjajkovskij, Rachmaninov, Prokofiev saknar motsvarighet som kompositörer, men det kan man ju säga om Debussy också. Jag har en skiva från 20talet där Rachmaninov spelar sina egna verk, ursprungligen inspelad på stålband, nu på cd. Svårspelat, men för honom låter det lätt.
Ryssland har ända sen den tiden varit ett av Europas tyngsta kulturländer, ofta får man intrycket att de finner oss ytliga. Sen har planekonomiperiodens isolering och kontroll inneburit att vår underhållningsmusik av dem uppfattas som roligare och friare än deras egna prestationer, ABBA och BoneyM gjorde succé. Jazz förbjöds, att vara jazzmusiker i sovjet var en äkta revolutionär handling. Individuellt och farligt. Och naturligtvis amerikanskt.
sl: Visst har du rätt, allt var inte fritt vad gäller konst och musik i Stalinsovjet - men det som var fritt var en kvarleva från revolutionstiden - strävan efter framåtskridande istället för konservativ kulturprägel som den stalinistiska socialrealismen företrädde.
DDR var där i viss mån mer fri vad gäller kulturen, där fanns det en mycket intressant scen av jazzfunk.
har du något namn på ett jazzfunkband från DDR?
Skicka en kommentar