Sidor

fredag 29 januari 2010

Kritiken av vänsterpartiet

Jag läser Jesper Nilssons kritik av Arbetarmakts kritik av Vänsterpartiets förslag till valplattform.

Arbetarmakt och Jesper har varsin poäng i sin kritik. Vänsterpartiet saknar stolthet, och tappar därmed ideologisk mark och överger därmed successivt sin socialistiska idé - liksom socialdemokraterna gjort. Men Jesper har också rätt i att man också måste använda det språk som medborgarna använder för att öht kunna kommunicera. Problemet blir dock när man överger teoretiska begrepp som arbetarklass och kapitalism. Det är en sak att manövrera i den samtida språkutvecklingen - en helt annan att överge arbetarrörelsens termer till fördel till näringslivets nyspråk. Vad är det härnäst som arbetarrörelsen måste överge för att anpassas till den borgerliga hegemonin?

Arbetarmakts kritik riktar sig faktiskt mot förslagets innehåll, och inte mot vad Nilsson förklarar som "ordfetischism". Av vad jag kan tolka av Nilssons kritik av Håkan Blomqvist verkar dock Blomqvist centrera sig på termerna. Men problemet fortgår ändock på hur mycket av termerna man kan plocka bort och fortfarande prata kritik mot det kapitalistiska samhället? Borde man inte bena ut att det faktiskt handlar om klasskamp? Hur mycket av "löntagare, frihet, klimatutmaningar och privatism" eller "jämlikhet, rättvisa och frihet" benar ut att politiken vill bekämpa klassamhället?

Hur mycket kan en vänster böja sig inför högerns klasskamp tills det inte längre finns någon vänster?


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Skådespelaren som fick en reva

(Skådespelaren)

En konststuderande snubblade på en vind på konstmuseet Metropolitan i New York, och rev upp en av Picassos målningar från hans rosa period. Tänk om jag kunde snubbla in i något liknande på min vind, fast jag skulle inte ha en sådan intressant målning liggandes i en vind. Målningen fångar en särskilt av det mörka, lite utmärglade, skimmer som ligger över skådespelarens ansikte. Ögonen är skuggade, och kroppsspråket vittnar om en lite degenererad kanske trött kropp. En intellektuell löneslav som tappat kontakt med sin mänsklighet.

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

SVT:s Debatt sämre än vanligt


Jag och min flickvän tittade på Debatt igår med anledning av mannen som inte fick ha kvar sin anställning på en förskola, han hade en mössa på en Facebookbild som föräldrarna inte gillade. Detta var ett viktigt diskussionsämne som handlade om personlig integritet, men framförallt en demokratifråga om individuella fri- och rättigheter. I den debatten förekom det två läger; det lägret som värnade om människans rätt att inte avskedas p.g.a. sitt utseende, och det lägret som tyckte tvärtom.

Det senare lägret bestod enbart av den nyttiga idioten EvaEmma Andersson, som tydligen är en "bloggredaktör". Hon har i alla fall en blogg på Nyheter 24, som dock inte handlar om nyheter utan mer om henne själv. Hennes argument gick ut på att vi skall sluta vara naiva, och istället ta ansvar för hur vi porträtterar oss (exempelvis på nätet). Utan självreflektion landade hon i en lakoniskt loop där hon menade att det var självklart att arbetsgivaren hade rätt att bestämma vilken som passade på hans/hennes företag.

Men vart är den kritiska analysen? Bara för att vi lever i ett ekonomiskt system där arbetsgivaren är den upplyste despoten, måste det vara så? Nej, naturligtvis inte. Och så har arbetarrörelsen i hundra år kämpat för ökade friheter och rättigheter för människan. Bättre arbetsmiljö, mindre arbetstimmar per dag och tryggare anställningsskydd. Arbetsgivarens despoti är inte självklar även om det kapitalistiska systemet förutsätter den. Men EvaEmma ser verklighetens dystopi som den är - kapitalisten är Gud - och så måste det ju vara... ty så är det... vem månne är den naive?

Programledaren borde ha snäst av hennes eviga loop av upprepande argument som hon inte lyckades utveckla till en diskussion, då hade kanske någon kunnat sätta hennes apologetik på plats. Men det hade kanske varit för mycket att hoppas på. Vi verkar vara allt mer rädda för konflikter idag, vilket bara gynnar de som faktiskt vågar höja rösten och synas - tyvärr oftast reaktionära moraltanter.

Den andra debatten i programmet om män som köper sex visade på en ännu sämre debatt än vanligt. På något sätt lyckades de helt köra över det faktum att det existerar kvinnor som köper sex, och att det finns män som är prostituerade. "Debatten" bestod dock av ett antal likadana åsiktsmegafoner som sjöng lovsånger om vår sexköpslag och inte fick bemöta några motargument alls. Det var en av de sämsta debatterna jag vittnat, och det var rejält pinsamt. Det pinsammaste var dock när pajasen Kishti Tomita skrek och viftade armarna i någon minut.

SVT-debatt har fått mycket skit de senaste åren. Så frågan är varför inte programmet utvecklas till något bättre, utan istället verkar degraderas till det sämre?

Se programmet på SVT-Play.


Bloggat: Projo, Svensson

Media: AB1, AB2

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Samma gamla högerpolitik bakom bluffretoriken, salkavalka skriver KLASS ELLER IDENTITET? ARENADEBATT VIA DAGENS KONFLIKT

torsdag 28 januari 2010

Haiti ur ett historiskt perspektiv

Den nyliberala gurun Johan Norberg skrev en krönika i Metro (2010-01-20) där han förklarade varför jordbävningen har kunnat slå så hårt mot landet:
”Haiti är ett av världens fattigaste länder, och det är ett skäl till att jordbävningen blev så förödande. Därför är det inte bara en naturlig katastrof, den är delvis skapad av människor – av despoter och banditer. […] Men vi västerlänningar har också bidragit till Haitis fattigdom med handelshinder. Svenska Vin & Sprit slutade för några år sedan köpa pomerans till glöggen från Haiti.”
Ja vi västerlänningar har bidragit till Haitis fattigdom, men långt mer än vad Norberg påminner. Tyvärr finns inte det historiska perspektivet hos Norberg om det inte passar hans matematiska plattityd (kapitalism = högre tillväxt), därför utlämnar han att västvärlden använde Haiti (eller närmare sagt ön Lilla Spanien – Hispaniola) som en mellanstation i den globala slavhandeln och senare i den imperialistiska dragkampen.

(Spanska kolonister hänger indiandrottningen Anacaona)

Spanien var den första kolonialmakten över ön Hispaniola, och den sög ut öns guld och tvang indianerna att arbeta i gruvor (den som vägrade gå ner i guldgruvorna dödades eller såldes som slav). Det var år 1492 den 5 december som Christofer Columbus landade på ön och annekterade den till Spanien. Men det tog inte lång tid förrän indianerna i ledning av drottningen Anacaona försökte driva ut de spanska erövrarna. Indianerna lyckades förstöra den första bosättningen (La Navidad), men tillslut fångades Anacaona och dödades. Hon hyllas dock än idag som en av grundarna till landet. Med tiden utrotades indianerna nästan helt på ön, och i början av 1500-talet godkände Karl I av Spanien handeln med afrikanska slavar som nu började komma till ön.

(Karl I av Spanien)

Den andra kolonialmakten över ön var Frankrike, som fick inflytande över öns västra del (Saint-Domingue) genom en överenskommelse med Spanien i slutet av 1600-talet, och under 1700-talet började det komma mängder av franska kolonialister. Kolonin kom att bli Frankrikes värdefullaste under 1700-talet då den levererade två tredjedelar av Europas tropiska produkter. Slavhandeln växte också i samband med utvecklingen, och kolonin blev snabbt en av de brutalaste där en tredjedel av de nyanlända slavarna dog.

I samband med de svåra förhållandena och den franska revolutionen revolterade de svarta slavarna gentemot den franska kolonialmakten. Revolutionen började 1791 och höll på över tio år. Under denna tid lyckades de franska trupperna fånga slavgeneralen för upproret, Toussaint l’Ouverture, hans sista ord löd: ” In overthrowing me, you have cut down in San Domingo only the trunk of the tree of black liberty. It will spring up again by the roots for they are numerous and deep”. 1804 lyckades slavarna besegra kolonialmakten och förklarade landet självständigt under namnet Haiti. Dess betydelse som Latinamerikas första självständiga stat och dessutom det första lyckade slavupproret, som genererade till en självständig svart stat, var enorm i tider av koloniala idéer.

(Toussaint l’Ouverture)

Just därför kunde världens stormakter Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA inte låta Haiti var ifred. Landet blev en farlig symbol för uppror bland de svarta slavarna, och en inspiration för en revolutionär avkolonisering. Men landet blev också en fristad för handel i och med att landet nu blev en självständig ö i ett hav av kolonier. Eftersom landets hamnar var öppna för alla blev det en viktig försörjningsstation för ångbåtarna som började ta över haven. USA hade också ett särskilt intresse för Haiti eftersom det låg strategiskt längs vägen till Panamas skyddade hamn, som kallades för ”Nya världens Gibraltar”.

Vid slutet av 1800-talet började fritt arbete och feodala strukturer att bli en motsättning till den växande befolkningen, vilket krävde fram en industriell utveckling som lockade till sig stormakterna uppmärksamhet. Stormakterna tog Haitis behov av utveckling som ett tillfälle att exploatera landets sockerrör, kakao, skog, kaffe och oljefyndigheter. Även om Haiti var självständigt som stat väldigt tidigt så kontrollerades landets utrikeshandel av grosshandlare från stormaktern, som i praktiken hindrade landet från att ta egna initiativ. Förutom att ha kontroll över landets utrikeshandel, så verkade stormakterna för att garantera landets skuldsättning till utlandet. Landets nationalbank och centralbank var bägge franska.

Frankrikes inflytande i Haitis affärer minskade dock i början av 1900-talet och togs över av ett allt mer aggressivt USA. Mellan 1907 och 1908 kontrollerade USA 67 % av landets import och dess inflytande ökade med tiden. USA:s dominans vad gällde finansiella investeringar ökades också astronomiskt under 1900-talets första hälft. Med investeringarna kom kontrakt där stora områden mark överläts till amerikanskt kapital. USA kom att stegvis amerikanisera Haitis nationalbank år 1910, och tog kontroll över landets tullar och den politiska makten. Det slutade med att USA ockuperade Haiti med militär år 1915 den 28 juli, en ockupation som varade till 1934.



Efter USA avslutade sin militära ockupation var statsmakten i landet instabil tills Dr. François Duvalie (Papa Doc) valdes till president 1956 till sin död 1971. Landet föll efter hans död återigen i instabilitet, med konstitutionsändring och statskupper. USA försökte hela tiden vara i vägen för en demokratisering av landet, bland annat genom att bekämpa den demokratiskt valde presidenten Aristide i början av 1990-talet. Paramilitära och militära grupper som grundades och utbildades av USA:s ockupationsmilitär och CIA var inblandad in kuppen mot Aristide.

Bush den äldre reagerade på den misslyckade demokratiseringen i Haiti med att avsluta USA:s stöd till den demokratiskt valda regeringen, och istället ge sitt stöd till ”democratic forces” som egentligen var ekonomiska elitgrupper och näringsliv. Något som borde falla nyliberalen Johan Norberg i smaken. Konsekvensen av denna amerikanska stödpolitik spädde dock på hindren för en demokratisk utveckling i landet. Både Bush den äldre och Clinton bröt mot OAS:s handelsembargo mot militärjuntan. Clinton gav till och med i hemlighet ett godkännande till oljeföretaget Texaco Oil Company att skicka olja till militärjuntan.

Dagen efter Clintons hemliga oljeförbindelser med diktaturen avslöjades och spreds i media skickade Clinton marinen till Haiti för att ”återupprätta demokratin”, och nyheten om Clintons stöd till militärdiktaturen föll i mediaskugga. USA:s vilja att ”återupprätta demokratin” i landet kom dock med ett krav på Aristide - han var tvungen att ta till sig ett nytt politiskt (nyliberalt) program som hans motståndare i valet 1990 förlorade med, men som USA stödde. Det nyliberala programmet skulle förstöra det sista av landets ekonomiska suveränitet, och som en följd av detta proklamerade Världsbanken med glädje att de nyliberala reformerna skulle gynna landets affärsklass. Bönderna slogs dock snabbt ut när de inte kunde klara sig i konkurrens med USA:s jordbruksproduktion, och de fattiga i slumkvarteren kunde inte längre hoppas på en strukturell förbättring.

(Aristide)

Med Bush den yngre slutade USA att sända humanitär hjälp till Haiti, och USA försökte påverka internationella organisationer att göra detsamma. Resultatet blev att Haiti fått betala dyrt för sin stolta historia av formell statlig självständighet. Från att ha varit plundrat av kolonialmakter, och nästan förstörts i sin självständighetskamp gentemot Frankrike, till att ha blivit kontinuerligt utsatt av en hänsynslös imperialistisk politik från USA till våra egna dagar. Därav har vi nyckeln till Haitis fattigdom och dess avsaknad av en strukturell stabilitet och välfärd. Den nyliberala politiken som påtvingats landet har varit förödande och har varit en reell bidragande orsak till den nuvarande humanitära katastrofen. Haiti behöver ökad suveränitet och en kraftig ekonomisk summa från de hycklande aktörerna USA och Frankrike, inte mer svada om marknadens helande hand.


Källor:
LRB - Paul Farmer - "Who removed Aristide?"
Z magazine - Noam Chomsky - "U.S. & Haiti"
Kolonialismens svarta bok - red. Marc Ferro


Andra som skrivit intressant
om Haiti: Kerstin Berminge skriver mer om nyliberalismens ansvar i Haitis nuvarande situation, Knut Lindelöf tipsar om hur man kan praktiskt hjälpa befolkningen i Haiti genom Olof Palmes skola, Hampus Eckerman skriver om nödvändigheten av byggandet av nya strukturer, Kildén & Åsman skriver mer om Haitis senare hälft av 1990-talet.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SSD1

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 25 januari 2010

Demokrati á la USA



Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bemanningsföretag är slavföretag

SVT:s Uppdrag Gransknings senaste program handlade om våra bemanningsföretag (ex. Manpower) som hyr ut lönearbetare till företag, som använder dem för att kringgå LAS (lagen om anställningsskydd). I praktiken innebär detta att vi är tillbaka till 1930-talets hårda arbetsmarknad där lönearbetaren är utelämnad inför arbetsgivarens krav. I kontrakten för bemanningsföretagen kan det stå bland annat att lönearbetaren skall vara tillgänglig för arbete dygnet runt (att vänta från klockan 07.00 till 17.00), utan att få extra ersättning för det.

Hos den politiska högern, vars funktion är att försvara arbetsgivarens intressen, var Uppdrag Gransknings program ett svek mot "sitt uppdrag" som public service. Programmet präglades av en "retorik som är långt mer uppskruvad än LO:s", vilket alltså skall kvalificera ett granskande samhällsprogram för att svika "sitt uppdrag". I själva verket ingick det i granskningen att kritisera LO:s flata attityd när arbetsgivare decimerar decennier av klasskamp inom arbetarrörelsen. Att landa i en mer uppskruvad "retorik" än LO är inte särskilt svårt eftersom LO nästan helt blivit tandlöst. Där låg delvis kritiken i samhällsprogrammet, vilket var helt i sin ordning för ett public service-program som skall granska makten i tjänst för samhällets medborgare.

Högern gillar det naturligtvis inte eftersom granskningen bekräftar återigen att marknaden inte går att lita på - att företag gör allt för att öka sin profitmaximering, inkluderat kringgå lagar om arbetsrättsskydd.

Sedan finns det nyttiga idioter som VD:n för bemanningsföretaget Lärarförmedlarna Patricia Olby Kimondo, som försöker grumla till granskningen i programmet med att slå ifrån sig kritiken mot bemanningsföretagen genom att rikta hela fingret på de företag som hyr in lönearbetarna. Enligt Kimondo är det ju inte bemanningsföretagens fel egentligen, utan de företag som faktiskt använder bemanningsföretagen för att kringgå lagen. Det var väl bekvämt! Skyll inte på oss om andra använder våra anställda som slavar! Liknande letargiska försvar utför också arbetsgivarorganisationen för Bemanningsföretagen; allt ansvar lämnas över till företagen som hyr lönearbetarna.

Bemanningsföretagen är sannerligen 2000-talets slaveri där arbetstagaren är utelämnad på en marknad som dikteras av arbetsgivaren, än mer kritisk är jag till bemanningsföretag som hyr ut förskolelärare och lärare. En "flexibel" arbetsmarknad där skolor allt mer tar in hyrd personal som man när som helst kan avskeda utan att bry sig om anställningsskydd. Det kommer att slå hårt mot våra elever som kommer att få fler lärare som inte har möjlighet att skapa en pedagogisk relation med dem. Det kommer att vara som att sätta vikariat som en systemfunktion för stora delar av arbetsmarknaden.

Uppdrag granskning kom fram till att det var en AD-dom som företagen tolkade som att det var fritt fram att kringgå LAS. Nu visade programmet att AD-domen kanske inte alls kan tolkas så som företagen hittills gjorts, och det var väl goda nyheter. Men farhågan ligger kvar ännu trots om AD kan komma att förbjuda företag att använda bemanningsföretag för att kringgå LAS. Ty, bemanningsföretagens företagsidé att hyra ut personal till företag och skolor har den reella konsekvensen på längre sikt om nu utvecklingen fortsätter. När företag och skolor tänker nyanställa kan de helt enkelt anställa en hyrd arbetare och därmed undvika LAS från början. Problemet är inte bara att företag avskedar fast anställda och anställer istället hyrd personal för att i stunden kringgå LAS, utan kärnproblemet ligger i att bemanningsföretagen i sig själv fungerar som ett hål i lagen.

Men det är ju så högern vill, för det är så arbetsgivarna vill. Kapitalismen är inte kapabel att se till människans behov, vare sig det är arbetarens eller elevens, och inte att ha ett långsiktigt perspektiv. Istället är det kortsiktiga profitmaximeringar som är ledstjärnan förtäckt under nyspråk som "flexibel arbetsmarknad".

Det vore bra om AD gjorde klart för sig att det inte går att asvkeda fastanställda för att istället hyra in personal från bemanningsföretag, och det vore bra om den nya regeringen nästa valperiod ändrade arbetslagen så att det inte blir möjligt om LO inte lyckas reglera i förhandlingarna med arbetsgivarna. Men det enda som faktiskt hjälper vore att förbjuda bemanningsföretagen.

Bloggat: Annarkia, Ett Hjärta rött

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se:, martin skriver Arbetande fattiga i Centerns Sverige, Johan Frick skriver Tillbaks i Stockholm

lördag 23 januari 2010

Jan Myrdal om DDR

Bloggen Bodil Zalesky, som fokuserar på Tyskland i sitt bloggskrivande, har uppmärksammat en intervju i tidningen Proletären där Jan Myrdal svarar på frågor om den stalinistiska staten DDR. Zalesky är dock inte ute efter att nyktert analysera vad Myrdal faktiskt säger, utan istället skära ut valda meningar för att bekräfta sin demonisering av staten DDR. Istället för upplysning och förståelse varför så många tyskar än idag längtar tillbaka till DDR-tiden, så vill Zalesky med egna ord "dra bort slöjan" över DDR.

Den "slöja" som Zalesky pratar om är det faktum att DDR inte bara var en stalinistisk diktatur med en grym Berlinmur, utan även en välfungerande välfärdsstat som erbjöd människor arbete, bostad, utbildning, vård och omsorg - något som inte är självklart längre. Men Zalesky vill inte ha något ”å ena sidan - å andra sidan” eller ”men DDR hade ju också fördelar, det var inte bara Stasi”, Bodil vill ha ensidighet - endast utvalda historiska händelser som passar in i bilden av människofientlig diktatur. Och visst är det sant att DDR var en människofientlig diktatur - delvis.

Problemet med att fokusera på dödsskjutningar vid Berlinmuren är att det just blir en atomistisk historieskrivning utan kontakt med kontexten. Det säger visserligen något väsentligt om DDR, men förklarar å andra sidan inte hela bilden av DDR. Till följd av Zaleskys ensidiga historieskrivande blir DDR helt plötsligt oförståeligt som helhet, vilket också kommentarerna på bloggen visar. Läsarna förstår inte varför så många faktiskt gav sitt stöd till DDR, eftersom det enda Zalesky skriver om är dödsskjutningar vid Berlinmuren. Vem vill stödja dödsskjutningar på oskyldiga? Istället för en "slöja" som öppnar konstruerar Zalesky en slöja som stänger, och det är Zalesky inte ensam om tyvärr i vår hegemonistiska samtid.

Men vad säger Myrdal om DDR och Berlinmuren? Myrdal säger:
"Folket i Tyskland var präglat av herrefolksmentaliteten. Det var först långt fram på femtiotalet de i DDR fick med sig folket. Västtyskland var en efterföljarstat till Hitlerväldet, men i Östtyskland försökte de något annat…det säger författaren Jan Myrdal när Proletären träffar honom för ett samtal om Berlinmuren, socialismen och klasskampen."
Ja, så var det. Västtyskland erbjöd nazister till högt stående statstjänster, medan DDR bestraffade alla krigsförbrytare och rensade ut alla reaktionära och fascistiska element. Myrdal fortsätter:
"DDR var på ett sätt en skapelse av Sovjet. Men ändå inte. Stalin var länge inne på att få fram ett neutraliserat enat Tyskland. Jag har en bestämd känsla av att Ulbricht och partiledningen i östzonen var mera inne på att gå sin egen väg. Men glöm inte hur väst driver fram detta. DDR blev en nödvändighet på grund av bildandet av Förbundsrepubliken."
Om Stalin ville ha ett enat neutraliserat Tyskland vet jag inte, men att Sovjetunionen (under Stalin eller senare) ville ha ett enat neutralt Tyskland är sant (går att läsa i Naom Chomskys "Man kan inte mörda historien"). Sovjetunionen ville inte att Tyskland skulle vara med i USA:s krigsallians NATO, men USA vägrade gå med på Sovjets förslag. Detta är en glömd, eller gömd, historia som faktiskt är mycket intressant då den gängse bilden verkar enbart skylla på Sovjet för delningen av Tyskland.

Sedan citerar Zalesky intervjun angående Berlinmuren:
"Hade de kunnat avstå att bygga muren?

Nej, jag tror inte det. Det var en statsgräns. Det gick inte att kontrollera flödet av varor, pengar, människor. Jag var beredd att förklara muren då, men SKP ville inte ge sitt stöd vilket upprörde Bredel."
Det går naturligtvis inte att försvara en mur som Berlinmuren med att det var "nödvändigt" att kontrollera flödet av människor. Här fungerar Myrdals appologetiska resonemang ungefär som Zaleskys demoniska resonemang - utan reflektion. Dock utelämnar Zalesky en passage i intervjun där Myrdal faktiskt kritiserar Berlinmuren:
"– Men Oskar Fischer, som jag lärde känna som ledande i FDJ och som senare var utrikesminister i DDR 1975-1990, anser numera att ett av de stora felen var att hindra folk att resa ut. Om folk fått resa från DDR till Västtyskland eller USA hade de snart insett att väst inte är något paradis."
Sedan kritiserar Myrdal DDR som stat:
"– Vid övergången från 50- till 60-tal var DDR likt Sverige. I mycket ett svenskt socialdemokratiskt folkhem med full sysselsättning, utbildning, jämlikhet, barndaghem, hälsovård… och med ett IB. Ett något gråare och fattigare men också ett lite bättre organiserat Sverige, och med denna djävla övervakning.

– Ideologisk renlärighet med hjälp av polis leder till reaktion.

Så beslagtogs 1965 Jan Myrdals bok ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell”. I DDR och i hela Östeuropa stämplad som fascistisk krigspropaganda.

– Det är inte klokt, samtidigt som man gav ut nazisten Sundman. Det var ett eländigt förtryck. Men dock var DDR det bättre Tyskland."
Myrdal kritiserar alltså DDR:s "djävla övervakning", "ideologiska renlärighet" och "eländiga förtryck". Helt plötsligt verkar Zaleskys godtyckliga citat ohederligt, vilket är synd. Jag håller inte med Myrdal i mycket, men skall man kritisera någons resonemang måste man göra en analys av resonemanget och inte skära ut enskilda citat som får en helt annan innebörd utan sin kontext. Det blir än tydligare när Myrdal kritiserar Sovjet och dess satellitstater i öst för "bristande folkmakt" p.g.a. stagnerande centralisering. Vilket sedan återkommer i Myrdals svar på frågan vad man kan lära sig av Berlinmurens fall, där Myrdal svarar "Klasskampens nödvändighet". Zalesky citerar endast frågan och svaret utan kontexten så att man skall tro att Myrdal försvarar muren som en "klasskampens" nödvändighet. Men vad Myrdal gör är att tvärtom kritisera DDR:s bristande folkmakt som ledde till repressioner, och att klasskampen faktiskt är ett medel för att stärka folkmakten och hindra en repressiv utveckling som skedde i öst.

Mer om DDR:
Kalla krigsagitationen, DDR och den folkliga kritiken mot kapitalismen
Vad är stalinism? 2.0 (Rudolf Bahro)
Stasiagent dödade studenten Benno Ohnesorg - men förändrar inget...

Mer om Jan Myrdal:
Vad menar Gunnar Bergström & Jan Myrdal?
Dialog med Jan Myrdal om det könsneutrala äktenskapet
Jan Myrdals bristande klarhet
Fenomenet Jan Myrdal
Myrdal och Trotskij
Har Myrdal blivit idealist?
Forum för tillrättalagt historia
Lasse Wilhelmson blottas i intervju av Mohamed Omar


Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

fredag 22 januari 2010

Fascismkassan

Nu rapporterar tidningarna att Försäkringskassan (FK) försökt sko sig på en 80-årig kvinna som överlevt Förintelsen. FK ansåg att den summa pengar Tyskland gett kvinnan delvis skulle ges till FK, och att hennes pension skulle minskas, därför att FK tyckte att summan var en ersättning för "frivilligt arbete". Det arbete hon fick utföra i Nazityskland var dock slavarbete i ghetto och koncentrationsläger.

Det allvarligaste med denna horribla historia är dock att FK fick rätt i sina krav gentemot kvinnan både på länsrätten och kammarrätten. Kan det vara något annat än ett tecken på rättsröta i ett överbyråkratiserat land? Nu hade dock kvinnan tur med att regeringsrätten gav henne rätt gentemot FK, men det hela är ändock att betraktas som ett stort misslyckande av hela rättssystemet. Det skall inte krävas av medborgare att strida mot myndigheter, som missbrukar sin ställning i någon misantropisk människosyn.

Vad innebär egentligen det faktum att FK anser att nazistisk slavarbete i ghetton och koncentrationsläger är att betrakta som frivilligt arbete? Är det kanske det FK menar att våra sjuka medborgare skall göra nu när det kastats ut i arbetsmarknaden utan att ha blivit friska. FK kanske hoppas att de sätts i koncentrationsläger? Då behöver de ju inte råka stöta på dem i det offentliga och få dåligt samvete. För vad va det FK sa i SVT:s Uppdrag Granskning nu senast? Jo, FK följer bara "reglerna" (känns det igen?), och de sjuka skall prövas mot hela arbetsmarknaden utan att riktigt veta vad för arbeten de skulle kunna utföra, ty "hela arbetsmarknaden" tolkades av FK ordagrant till att det alltid finns ett jobb till alla oavsett hur sjuk du kan vara.


Bloggat: Hampus
Media: AB, DN, SVD

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver SD vill avskaffa lagen om Hets Mot Folkgrupp, Anders_S skriver Bilkrisen har slagit hårt mot Göteborg, martin skriver Vänstern bör sikta mot stjärnorna, kimmuller skriver Murdering the dead – Haiti och Amadeo Bordiga, Cvalda skriver STOPPA VUXENARBETET!

onsdag 20 januari 2010

Högerns nyspråk

Den politiska högerns retorik går nu för tiden ut på att vända språket upp och ned, ut och in och härs och tvärs. Förr kunde man i alla fall i viss utsträckning lita på att högerpolitiker pratade samma språk som andra människor, men idag tycks dess ledare och apologeter enbart vara vända till det orwellska nyspråkets hägrande metod.

Högerregeringens sjukförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson försöker skyla sin dödgrävarpolitik med att kontra oppositionens kritik. Som en god nyspråksretoriker är ju allt egentligen Ohlys fel. Är det inte Ohlys fel, så är det socialdemokraternas som övergivit sina ”ansatser till nytänkande” (vilket på normalt språk betyder avveckling av välfärdsdemokratin) p.g.a. Ohlys ”återställarpolitik” (vilket på normalt språk betyder välfärdspolitik).

Men visst kan man förstå Pehrssons bitterhet över att socialdemokraterna stannar upp i sin metamorfos till ett rent högerparti. Problemet uppstår dock när politiker som Pehrsson döljer vad hon menar med dubiösa ordval. Det är ett tecken på att arrogansen hos våra högerpolitiker lett till en ohederlighet gentemot medborgarna.


Media: AB1, AB2, DN
Bloggat: Peter Andersson, Kulturbloggen

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 17 januari 2010

Arbetarna kan äga och driva Saab

Jo visst är det så som professor Rothstein säger om Saabs arbetare: "Dessa kompetenta och innovativa människor har alla förutsättningar att driva Saab vidare. Och pengarna, ja, de kan man låna". Rothsteins poäng ligger i att ett sådant företag inte är så ovanligt idag med tanke på det system av kapitalägande som existerar. Fortsättningsvis:
"Sådana personalägda företag är inte ovanliga i till exempel USA och de studier som gjorts visar att de är minst lika effektiva och långsiktigt ekonomiskt lönsamma som traditionellt kapitalstyrda företag. I personalägda företag är arbetskraften dessutom ofta mer kreativ och engagerad i verksamheten vilken naturligtvis är gynnsamt ur ett lönsamhetsperspektiv."
Effektiviteten hos arbetarägda företag kommer från att arbetarna har en reell delaktighet i produktionen. Ett tydligt argument för att en demokratisk ekonomi är mer effektiv, eftersom den är mer mänskligare.

Tyvärr är dock inte sådana demokratiska kooperativ lösningen på den globala kapitalistiska ekonomin, ty oavsett huruvida företagen styrs inifrån så verkar företagen efter kapitalistiska lagar om profitmaximering genom konkurrens, vilket leder till utslagning och resursslöseri. För att avskaffa det kapitalistiska systemet måste vi ha ett globalt demokratiskt system likväl som ett demokratiskt system inifrån. Demokratiseringen måste alltså genomsyras på båda planen. Här anser jag Lars Henrikssons replik till Rothstein kommer in, Henriksson menar att det inte räcker med ett arbetarägt företag med hänsyn till exempelvis klimatkrisen. Därav måste vi ha ett samhällsperspektiv:
"Ägandet och makten över industrin är avgörande om en sådan omställning skall ske, men det räcker inte. Det som avgör vad som produceras på en kapitalistisk marknad är inte vad det finns behov av utan vad det finns /köpkraftiga behov/ av. Därför kan marknaden förse en parasitär överklass med ett oändligt urval av lyxbilar – att några av de mest absurda av dessa framhållits som möjliga hopp för Saab säger mycket om perspektivlösheten – men misslyckas med att ordna hållbara transportsystem eller förnybar energi för den stora majoriteten av mänskligheten"



Bloggat: Erik Svensson

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 16 januari 2010

Problemet är för lite klasskamp

Jag har försökt läsa några nummer av tidskriften Arena men det har alltid slutat med att jag valt en annan tidskift istället, därför vill jag inte tolka Arena allt för mycket och kommer heller inte tolka den i detta inlägg. För några dagar sedan blossade det upp en debatt kring en kritisk artikel riktad mot Arena. Den artikeln gick ut på att Arena distanserat sig från arbetarklassen, och riktat intresset till politiska frågor rörande ämnen som feminism och sex:
"Genom att kritiskt granska Arena hittar man några viktiga förklaringar till vänsterns kris [...]Denna postmoderna vänster fokuserade helt enkelt sin frihetskamp till områden som den segrande makten struntade i: språk och sexualitet. Klassamhället blev en semantisk fråga, samtidigt som man övergav den grundläggande analysen om motsättningen mellan arbete och kapital. "
Nu vet jag som sagt inte om denna analys stämmer med tidskriften Arena, andra har tillsammans med Arenaredaktionen invänt att Dan Josefsson och Daniel Suhonen är orättvisa i sin tolkning, men kritiken är intressant som en generell kritik mot den postmoderna vänstern inom och kring Socialdemokratin (och tyvärr även Vänsterpartiet).

När jag har följt denna debatt ser jag att det finns mycket missförstånd och felsteg. För det första bör nämnas Gudmundsons pinsamma prat om "kommunism", som på ett underhållande sätt bekräftar hans patologiska anti-kommunism. Gudmundson får en alltid att nostalgiskt återblicka till 50-talets Kalla Kriget. Att prata om klass, arbete och kapital är faktiskt kutym hos de flesta, även om apologeter som Gudmundson skulle vilja ha det annorlunda.

Arenas Nisha Beshara svarade kritiken från Josefsson & Suhonen med att:
"Arena har ingen ambition att vara bekväm eller till lags för reaktionär vänster. Arena vill tvärt om ifrågasätta åsikter som anses vara givna om man tillhör den politiska vänstern. Som att det alltid är synd om migranter som råkar vara kvinnor och har barn. Som att arbetare är rasister bara för att det är synd (!) om dem."
Jag hoppas innerligen att Beshraras förenklade tolkning inte är meningen att appliceras på en bred uppfattning inom arbetarrörelsen, ty dessa uppfattningar finns knappast representerade inom vänstern.

Inom vänstern finns det alltså två läger i denna debatt. De som kritiserar den etablerade (elitiska) vänstern för att ha övergivit klassanalys i termer av arbete och kapital, och de som anser att vänstern även kan och bör prata om frågor som jämställdhet och sex. Jag håller delvis med båda dessa läger inom vänstern. Den etablerade vänstern har tappat fotfästet i en generell högervridning, och det gäller specifikt socialdemokraterna under en längre period. Sedan tidigt 90-tal övergav vänsterekonomerna utan anledning den marxistiska värdeterorin till fördel för en nyliberal borgerlig nationalekonomi. Detta är vänsterns reella kris, vilket bara kan botas genom en själkritik, men tyvärr har de istället en tendens att isolera sig och avfärda kritiken genom att gorma om "kommunism" eller "sektvänster". Å andra sidan är det fullständigt fel att kritisera vänsterns engagemang inom jämställdhetsfrågor och sexpolitik, problemet är inte att vänstern kämpar för ökade jämställdhet och jämlikhet utan att den tappat självförtroende vad gäller klasskamp.

Det är möjligt att Josefssons & Suhonens kritik är fel riktad mot Arena, men riktad mot en generell etablerad vänster så som våra riksdagsparteir är den högst aktuell, och det ses främst i hur väljarna drar sig till populistiska uttalanden gentemot diverse eliter.

När jag läser Arenas svar i Aftonbladet på Josefssons & Suhonens kritik får jag dock upp hoppet om Arena som en tidskift som inte bara pratar om sexpolitik och jämställdhet. En vänster utan klassanalys är trots allt ingen vänster. Kanske ska ge Arena en chans till...


Bloggat: Paolo, Organisk intellektuell, Erik Svensson

Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com