Sidor

måndagen den 29:e mars 2010

Skattesänkning för de rika och brasklapp till de äldre

92,2 miljarder i skattesänkningar, lovar högeralliansens senaste populistiska utspel, utöver de 100 miljarder i skattesänkningar som de redan utfärdat. Det är inte små pengar som högern plockat ifrån samhällets inkomster - nära inpå 200 miljarder kronor, som kunde ha gått till skola, vård och omsorg - men som nu istället går raka vägen till de rikaste i landet. Samtidigt som högeralliansen misslyckats med att skapa mer arbeten, och dessutom försämrat tillvaron för de arbetslösa och sjuka.

Thomas Östros (S) skriver
att:
"En ny undersökning visar att de förslag på skattesänkningar som ställts ut kostar 92,2 miljarder kronor och skulle ge den tiondel med störst inkomst lika mycket som 80 procent av svenska folket får tillsammans."
De 92,2 nya miljarderna som högeralliansen vill försämra statens inkomster med motsvarar kostnanden för hela rättsväsendet, polisen, högskolor, universitet och kulturbudgeten tillsammans. Det är enorma summor som kunnat gå till en utveckling och förbättring av välfärden.

För att försökra sig om att kunna bemöta en kritik från den röd-gröna alliansen, och från kritiker av högeralliansen generellt, så har nu högeralliansen lovar
sänkt skatt för pensionärer. Dock vägrar högern fortfarande att ge pensionärerna en skattenivå som är i nivå till deras inkomst i jämförelse med de som arbetar. Men ändå hoppas borgarna att de kan undvika kritik mot deras omvända Robin Hood-politik. Ännu ett bekräftande på borgerlighetens ökade försmak för nyspråk.


Intressant?
Media: SvD, EX, GP, Aftonbladet
Bloggat: Annarkia, Kulturbloggen, Alliansfritt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

torsdagen den 25:e mars 2010

Den nyttiga idioten Jonas Olofsson

(klassindelning)


Petter Larsson kommenterar en debattbok om skolan författad av vänsterdebattören och ekonomiska historikern Jonas Olofsson. Boken har fått positiv kritik från en av landets borgerliga ledarskribenter och Larsson anser att det är en av de farligaste böcker han läst på länge. Olofsson föreslår nämligen att:

"Arbetarklassen ska låta Volvo, Skanska och, tja, fritidsförvaltningen utbilda sina söner och döttrar – redan från 16-års ålder. De ska slippa trista språk, mossig historia och svårbegriplig samhällskunskap. I stället ska de formas i näringslivets arbetskraftsmallar. Då orkar de med en gymnasieutbildning och kan få jobb. Dessutom slipper statsmakten betala för gymnasieskolan, när företagen får ”operativt ansvar”."
Det är inte så svårt att förstå varför borgerligheten gillar Olofssons förslag, det är nämligen en blåkopia av högerns historiska skolpolitik - att försöka cementera klassamhällets kategorier från födsel till död, för att säkra att sina barn får en exklusiv högre utbildning.

En teoretisk utbildning borde egentligen vara obligatorisk i ett demokratiskt och jämlikt samhälle, ty det möjliggör för alla medborgare att delta i politiska diskussioner och analyser. Om samhället å andra sidan inte har denna jämlikhetsanda inom utbildningspolitiken leder det till en byråkratisk diktatur styrd av en elit av politiska experter, medan folket står utanför.

Ironiskt nog cementerades denna borgerliga utbildningspolitik i dåtidens stalinistiska DDR, vilket den marxistiska dissidenten Rudolf Bahro
kritiserade starkt och önskade att:

"ingen människa längre förvandlas till funktionen av en bestämd, avgränsad och underordnad syssla. All monopolisering av aktiviteter som gynnar den personliga utvecklingen måste bort om dess följd - den förutbestämda underutvecklingen av andra personer - ska kunna övervinnas, och därmed den sista formen av utsugning."
Arbetarklassens intresse ligger i att övervinna klassamhället, inte att anpassa sig. Att faktiskt frigöra sig från klassamhällets bojor, till ett samhälle där alla medborgare innehar samma förutsättningar att delta både i det lilla och det stora. Ett demokratiskt samhälle där alla medborgare kan delta.

Att det är ett samhälle som borgerligheten, och en stalinistisk byråkratielit inte önskar är klart. Men varför i hela friden önskar en vänsterdebattör som Jonas Olofsson ett hierarkiskt klassystem? Om jag får vara ful så anser jag att Olofssons misslyckade försök att argumentera med sympati vara en falsk argumentation, för att istället önska få makthavarnas gillande - kanske till och med få gratis reklam på en av landets största ledarsidor? Ja, han fick som han ville.


PS: SvD:s ledarskribent
svarar Petter Larssons kritik med att Larsson blundar för de elever som går ut gymnasiet utan slutbetyg. Nu gör ju inte Larsson det, inte jag heller, eller andra kritiker till en cementerad klasskola. Vi önskar som Larsson faktiskt skriver i sin kritik att: "naturligtvis vore det bra med mer arbetslivspraktik, både på studieförberedande och yrkesförberedande program.". Problemet är att Olofsson och högern vill utesluta teoretisk utbildning av arbetarklassen, och lämna utbildningen till näringslivet.


Intressant?
Media: GP1
Bloggat: Peter Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Attentat mot Lenins balsamerade kropp


Militärhistoria rapporterar att Lenins balsamerade kropp i Leninmausoleet, vid Röda Torget i Moskva, blivit utsatt för ett attentatsförsök:
"Enligt ryska polisen försökte en man vid namn Sergej Karpentsov ta sig in i Leninmausoleet och förstöra den ryske revolutionsledaren Vladimir Lenins balsamerade kropp med en gaspistol. Attacken avstyrdes då polisen lade märke till Karpentsovs udda beteende utanför mausoleet och konfronterade honom."
Tydligen är det inte första gången ett liknande attentat försökts, utan fem gånger har besökare med hjälp av bomber, sparkar och hammare försökt skada den balsamerade kroppen.

Det surrealistiska i detta ligger dock inte bara i att det handlar om en död kropp, utan även i att Lenin var emot att man reste statyer och liknande hyllningar till hans person. Varför Lenin inte gillade personkulter förklaras med hans marxistiska övertygelse, då en vulgärindividualisering rimmar illa med en materialistisk dialektisk teori. Även Karl Marx var strängt emot hyllningar till hans person vid politiska debatter och möten. Balsameringen av Lenins kropp var på så sätt en skymf, men som den stalinistiska kontrarevolutionen naturligtvis drog nytta av. Likaså upprättades tusentals statyer av Lenin över hela Stalinsovjet.

Det ironiska i detta är kanske att attentatsmännen gör Lenin en tjänst genom att försöka bekämpa hans balsamerade kropp.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Kompromissa inte i bemanningsfrågan!, Anders_S skriver Är Lars Vilks också CIA-agent?, salkavalka skriver MILITANT ARBETARKAMP NU OCH DÅ, Hans Norebrink skriver Nödvändig sionism?, tusenpekpinnar skriver Revolution I: Slow-motion-revolution

onsdagen den 24:e mars 2010

Debatten om arbetarlitteratur


Det pågår en intressant debatt om arbetarlitteratur, som med hjälp av Göran Greider anspelar på den sociala estetikens återkomst:
"Praktiskt taget alla kritiker har missat det Alakoski gör av denna historia [Alakoskis bok "Jag håpas du trivs bra i fengelset"]. Det är inte bara en lysande socialsvängsroman. I själva verket beskriver hon ett grundläggande skifte i hela västvärlden. Kriminologen Loic Wacquant menar att vi lever i en tid då de fattiga kriminaliserats, ja, i den stora inspärrningens era. Överallt växer fängelseindustrin. Och det definierar alla våra sociala relationer. Det som vid en ytlig blick verkar vara en berättelse om knark, fängelser och anhörigband som gör så ont är en roman som griper om vår tid."
Det kanske inte är så många idag som minns det, men marxismens grundare Marx och Engels älskade att läsa romanböcker, och analyserade och kritiserade en mängd litteratur. Om man skall prata om en marxistisk estetik så är det just det som Greider analyserar, en estetik som triumferar över konstnärens egna personliga intressen eller åsikter, för att skildra en social verklighet - något som publiken kan reflektera över och identifiera sig med. Detta kallade den berömda socialdemokratiska marxisten Gunnar Gunnarson för realismens triumf! I slutändan konstens triumf, över subjektiva potemkinkulisser. Marx och Engels ville ha levande karaktärer, som utvecklades och inte var stöpta i någon deterministisk typ - vare sig biologisk eller religiös. Människan, liksom verkligheten är i ständig rörelse - så som dess dialektiska förståelse löd.

Huvudsaken är att estetiken skildrar något sant, något realistiskt om vår verklighet. Därför kunde Marx och Engels ha borgerliga författare som favoriter, eftersom deras realistiska heder påverkat dess litterära konst att de inte kan dölja klassamhällets konsekvenser, eller skildra perfekta idealmänniskor.

Greider kritiserar de litteraturkritiker som hellre blundar för estetikens verklighetsskildring för att fokusera på en konservativ språkanalys. Han kritiserar även de (ex. Johan Lundberg) som försöker blunda för estetikens politiska konsekvens, vilket
Hanna Hallgren totalt missförstått i sitt svar till Greider. Det är synd att Hallgren försöker slå ifrån sig den viktiga kritik som Greider ger.


Bloggat: Victor Estby

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: theo skriver Till eder hushållsnära tjänst!, Anders_S skriver Klassorättvisor i vården, Kaj Raving skriver Den svenska järnvägen bör klara en svensk vinter, Bo Myre skriver Reykjavík 9 – livstid för “attack” på parlamentet?, loaderrorready skriver Kapitalets käftar, Hans Norebrink skriver Ly(s)ande nytänk!

Fotot från:

tisdagen den 23:e mars 2010

Jan Björklund saknar kunskap

Att den planerade nya skollagen får brett stöd är inte något konstigt, eftersom vänstern under lång tid har kämpat för att bara behöriga lärare skall få undervisa i skolan. Nu vill högermajoren Jan Björklund ta åt sig äran att (nästan) införa ett liknande förslag - dock med undantag för modersmålslärare och yrkeslärare. Där sitter Björklund mitt i bäcken, med lera upp till midjan, för att han ropade Hej! innan han var över på andra sidan.

Vad är det för konstig ära Björklund vill hova in om han inte satsar på de lärare vars elever bara blir fler och fler? Nu blir ju förslaget bara ett enda stort halvfärdigt flum.

Att Björklund sedan försöker måla upp dimridåer om "68-års anda" i den tidigare skollagen gör det inte bättre. För att bekämpa flum används flum, och kvar får vi flum i andra formuleringar. Det är klart att inte de abstrakta formuleringarna som vi kunnat finna i den tidigare skollagen, läroplan och kursplan är en specifik "anda" för det sociala medvetandegöra med start från 1968. De abstrakta formuleringarna kom till för att inte rama in lärarnas undervisning, utan istället ge dem en större frihet att välja kunskapsinnehåll i sin undervisning. Då handlade det om att från politiskt håll styra innehållet i undervisningen med någorlunda fria ramar, medan Björklund stärker den politiska ramstyrningen.

Att detta skulle ha något med en brytning med 68-års "anda" är fantasifoster hos en grotthöger, som i kvasireligiös anda använder "1968" som ett svar på frågor mellan himmel och jord. Det är dock ett ideologiskt knep för Björklund att kidnappa termen "kunskap".


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndagen den 22:e mars 2010

Det absurda västerlandet


USA:s representanthus har nu (måndag natt) efter mycket om och men röstat ja till Barack Obamas förslag till sjukförsäkring. En historisk seger, som amerikanska politiker försökt få igenom sedan 1912 - dock med en sorglig eftergift till abortmotståndare. Dock blev röstsiffrorna 219 mot 212 i omröstningen, vilket tyder på att en generell välfärd inte är en självklarhet i den globala kapitalismens högborg.

Men så har det varit även här, för vi som glömt det, att historien om en demokratisk utveckling är en historia av hård kamp. Ty, att ett demokratiserat samhälle skulle vara garanterat, eller knutet till den marknadsekonomiska monopolkapitalismen, är inget annat en av vår tids stora propagandalögner. Dock ett konstant mantra hos diverse nyliberaler, som fått sin lösning på livets umbäranden genom att gå vilse i sin kvasireligiösa övertygelse om den "osynliga handen".

Representanter för näringslivet har under hela vår politiska historia försökt förhindra en demokratisk utveckling, och framför allt en uteckling av en generell välfärd. Och så också i USA, där debatten blivit ett rabiat forum av moraliska skrikhalsar. Där varnas om "socialism", och att demoner (SIC!) har intagit USA:s representanthus. Uppblåsta av näringslivets propagandamaskin, som gör allt för att vända verkligheten på huvudet, och få behålla sina parasiterande positioner.

Detta är vårt absurda västerland, en byråkratiserad borgerlighet som klänger sig fast i sin maktposition med alla medel till hands - ändamålet helgar medlen! Därav ser vi Kafkas och Orwells dystopi förverkligat, i global och mer naken form. Verkligheten blir surrealistisk med ett borgerligt nyspråk som dekonstruerar och förvillar. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Och en generell välfärd är tydligen ett hot mot landets bugdet, samtidigt som miljarder kastas på imperialistisk krigsföring, och högdjur i bankväsendet.


Intressant?
Bloggat: Svennson, Röda Berget, Peter Andersson, Jonas Sjöstedt
Media: AB, EX, SvD, DN, Sydsvenskan, GP, EX2, SvD2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Redaktionen skriver Sverigedemokrat till attack mot partikamrater, Anders_S skriver Twinglys usla service och icke-funktion, vsfstockholm skriver Elever och studenter – hur kan vi stödja kämpande arbetare?, Fredrik Jönsson skriver Danmark: Sluta mörda era egna – ta hem soldaterna!

Fotot från:

torsdagen den 18:e mars 2010

Arbetarnas slit hamnar i direktörers fickor

Det är inte bara i goda tider direktörer och kapitalägare roffar åt sig det värde som arbetarna skapat, nu får vi även bekräftelse på att de även ökar sitt utnyttjande under kristider:
"Direktörerna inom industrin vill bara höja arbetarlönen med 0,7 procent.Samtidigt har de höjt sina egna löner med nästan 50 000 kronor i månaden på bara två år. I ett fall har en direktör fått 215 procents löneökning sedan 2006."
Men som sagt, det är inte bara direktörerna som lever på arbetarnas slit, utan även kapitalägarna:
"Tjugo industriföretag delar ut 68 miljarder kronor i år. Vissa till och med lånar för att kunna dela ut. Atlas Copco säger upp 900 i Sverige och sparar 2 miljarder. Samtidigt får koncernens aktieägare 3,6 miljarder i utdelning. Lika mycket som förra året, krisen till trots."
Genom de rekordstora aktieutdelningarna år efter år framstår aktieägande i sig som att kapitalismen äter upp sig själv. Högern försöker naturligtvis dölja vad som sker genom att, som den moderata riksdagskandidaten Johnny Munkhammar, försöka få aktieutdelning till att vara en kompensation. Ty, Munkhammar anser att aktieägare skall kompenseras för sin "investering" - blind för hur länge och omfattande kompensationen borde vara.

När aktieutdelning ges ut även när företagen riskerar slås ut, och avskedar tusentals arbetare, då kan man inte längre prata om att kapitalägare gynnar företagen - utan tvärtom! Istället borde denna aktieutdelning kunna gå direkt till investering av företaget, för i slutändan är det ju ändå företaget och dess arbetare som skapat vinsten - varför skulle inte dess egna produktion kunna gå till utveckling av företaget? Utan "generösa" mellanhänder?

Problemet är kapitalismen, ett ekonomiskt system fritt från demokratiska strukturer, och det vet apologeter som Munkhammar. Men eftersom han representerar kapitalägarnas intressen, så måste han dölja systemets funktion för att få det logiskt.


Intressant?

Bloggat: Röda Berget, Alltid rött, Ett hjärta rött, Ung Vänster
Media: AB1, AB2, AB3, GP,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Analsenil – För den som tänker med röven, Anders_S skriver Solidaritet med Greklands arbetare, Kaj Raving skriver Varför är det så viktigt att skapa en ny kvinnodominerad låglönemarknad Åkesson?, komakino skriver Fackklubb 717 online, Johan Frick skriver Onsdag förmiddag

onsdagen den 17:e mars 2010

Ännu en propagandamegafon från högern

De båda borgerliga kamporganisationerna Timbro och "Skattebetalarnas förening" försöker nu göra sig ställföreträdare till vad som anses vara "viktigt" och "oviktigt" att lägga statlig inkomst (d.v.s. skattepengar) i kommunerna. De hänvisar till sina "undersökningar" som visar att politiker har svårt att skilja mellan dessa motsättningar, men hur kan man avgöra rent objektivt vad som är viktigt och inte viktigt att satsa på? Den värderingen beror ju först och främst vilket perspektiv man har, inte bara om man har ett kortsiktigt kontra långsiktigt perspektiv.

Denna gemensamma kampanj kallar de lite lustigt för SlösO, och försöker samtidigt koppla det till andra statliga ombudsmän - vars koppling naturligtvis inte existerar i verkligheten. Men det faktum att denna kampanj är initierad och styrd av borgerliga aktörer tvingar en till att ifrågasätta hela spektaklet. Ty, ett borgerligt perspektiv är ett profitmaximeringsperspektiv och således tvungen att ha ett kortsiktigt perspektiv - eftersom det gäller att hålla sig vid liv ute på en marknad. Därav kommer analysen i SlösO vara skev och egentligen intetsägande, och i slutändan har vi ändå bara en bland otaliga propagandamegafoner från den politiska högern.


Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Badlands Hyena, Emil Broberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdagen den 16:e mars 2010

Alliansens nya logotyp - eller hur politiken döljer politiken


Debatten om (höger)alliansens nya logotyp, huruvida vissa tycker den är en riktig logotyp:
"– Det är inte riktigt en logotyp. De har skrivit ut hela ordet, riktigt kraftfulla logotyper är oftast ganska emblematiska, som en trafikskylt eller flagga. Man behöver inte läsa dem, säger konstnären Ernst Billgren."
Och visst kan man hålla med Karin Frisell, som tydligen är "art director", att det är svårt att läsa vad som står: "– Allann, alianen, vad står det egentligen?", men det slår mig hur parallell denna debatt är med det som skedde med moderaternas mörkblåa partilogo på 1970-talet. Mitt under en folklig resning under röda flaggor, och plakat som yrkade solidaritet, ändrade moderaterna färg på sin partilogga till en vinröd färg. Anledningen är tydlig, för att högerpolitik skall vinna folkets röst måste den döljas - inte bara med konsekvent nyspråk värdig en dystopisk författare, utan även med färgglada slipsar, bubbelbad, fraser och logotyper.

Med en "arbetslinje" som skapar ökad arbetslöshet, försämring av arbetslösa och sjuka. Med "valfrihet" får vi privatiserade apotek som slussar profiten till skatteparadis - inte fler apotek att välja på, utan istället dyrare medicin. Det är alliansens reella politik i ett nötskal - fagra fraser och tomma löften.




Bloggat: Ett hjärta rött, Peter Andersson
Media: DN

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Det "fria ordet" blir alltid det sista ordet

Kajsa Ekis Ekman briljerar i DN:
"För även om yttrandefrihet är en viktig rättighet, har talet om yttrandefrihet en mycket paradoxal funktion i den västerländska samhällsdebatten. När någon säger ”det fria ordet” i en offentlig debatt, är det ungefär som att säga ”håll käften”. Snarare än att öppna upp för samtal fungerar det som en stoppskylt. Meningen ”det fria ordet” blir alltid det sista ordet."
Detsamma gäller den nu populära plattityden: Alla har rätt till sin åsikt! Som en grotesk förvanskning av yttrandefrihet till en effektiv mördare av diskussion, och i förlängningen demokratin i sig själv.

Inte heller förvånande kommer dessa plattitydargument från dunkla skrymslen där irrationaliteten gror av fördomar. Allehanda rasister, sexister och kälkborgare kryper ner i sina hålor, i hopp om att plattityden skall rädda dem från diskussionens konflikt mellan motsatta åsikter. Jag vet inte hur många diskussioner jag deltagit i som slutat med att rasisten krupit ner i sin håla, nöjd med att sin åsikt är skyld av mörkret.


Intressant?
Bloggar: Peter Englund, Röda Malmö
Media: AB1, AB2, EX,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver M + SD = Sant, Anders_S skriver Obefintligt hot mot KTH, Redaktionen skriver Sverigedemokrater i Borlänge hoppar av, vsfstockholm skriver Bilder från 8 mars, Hans Norebrink skriver ”Grisflatan” tar sig an realislam, loaderrorready skriver Röda Lund chillar

måndagen den 15:e mars 2010

Bättre hälsa vid omfördelning av inkomster

Nu bekräftar Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid Stockholms Universitet/Karolinska att ökad jämlikhet innebär bättre hälsa för medborgarna, genom att hänvisa till en svensk studie av dödsrisker som visar att en omfördelning av inkomster sannolikt skulle ge hälsovinster:
"Vi har beräknat sambandet mellan svenskarnas disponibla inkomst år 1990 och risken att dö under en uppföljningsperiod om drygt 18 år, från januari 1991–februari 2009; dels som så kallade oddskvoter, dels som procentandel som dör i olika inkomstklasser (inkomstpercentiler) [...]Risken att dö är högst för de med lägst inkomst för att sedan sjunka steg för steg med högre inkomst. Effekten av skillnader i födelseår, utbildning och civilstånd mellan inkomstgrupperna är kontrollerade i grafen. Vi fann en liknande effekt av förmögenhet. Dödsrisken avtar gradvis med ökande förmögenhet. [...]Hälsovinsten vid en viss ökning av de ekonomiska resurserna är alltså större ju lägre resurser man har från början. De nya resurser som skapas i samhället borde därmed ge högre ”avkastning” i form av hälsa om de disponeras av individer med låga inkomster och förmögenheter än av individer med höga inkomster och förmögenheter."
Studien visar alltså att resurser till individer som befinner sig längre ner på samhällsstegen ökar hälsovinsten avsevärt, att allså 1 krona till en fattig genererar till mer hälsa än om den gick till en rik. Detta leder till att jämlik fördelning de facto ökar folkhälsan. Så då har vi itne bara de 29 starka sambanden från Wilkinsons & Picketts bok Jämlikhetsanden, utan nu har vi även ett konkret samband från en svensk studie. Det är sannerligen inte lätt för liberala klassapologeter att fortsätta sin förnekarkampanj, när allt mer forskning börjar ifrågasätta deras försvar av ojämlikhet.


Bloggat: Alltid rött,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

söndagen den 14:e mars 2010

Regeringens förslag försämrar högskolan

Björn Malmström på SvD har intervjuat chefen för Högskoleverket Anders Flodström och ordförande för Sveriges universitetslärarförbund (Sulf), och de ger svidande kritik mot högerregeringens förslag om en förändrad kvalitégranskning av högskola och universitet:

"Ett sådant kvalitetssystem skulle fungera dåligt, särskilt på flera yrkesinriktade utbildningar, anser Anders Flodström. Han hoppas nu att regeringen ska ändra sig.

–Risken är annars att vi får sämre lärare, sjuksköterskor och läkare, säger Flodström.

Även Anna Götlind, ordförande för Sveriges universitetslärarförbund, Sulf, är skarpt kritisk mot regeringen. I ett brev till högskoleminister Tobias Krantz dömer hon ut förslaget som ”olämpligt, olyckligt, otydligt och delvis obegripligt”."
Att högerregeringen kan tänka sig en sådan förenkling av kvalitégranskningen, som att studenternas resultat i sig skulle avgöra en skolas kvalité, detta beror blott på ideologiska orsaker. Den liberala borgerligheten har en antipati gentemot kontextualiseringar, och en ideologisk fallenhet för atomistiska förklaringar till problem - därav dess immanenta hinder att reflektera om den konkreta verkligheten. Därför ser inte högern hur kontexter som sociala, geografiska, materiella, och genusrelaterade faktorer kan påverka formella resultat av studenter.


Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, Alltid rött, Roger Jönsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördagen den 13:e mars 2010

Folkmord - något för politiker eller historiker?

De senaste dagarna har det rapporterats kring svenska riksdagens erkännande av folkmordet år 1915-23 (populärt beskrivet som folkmordet på armenierna, men man utförde också massmord på greker och assyrier i området). Ur ett historiskt-vetenskapligt perspektiv har det inte varit en kontroversiell fråga, men ur ett internationellt politiskt perspektiv förhåller det sig annorlunda.

(Folkmordet 1915-23)

Det förhåller sig nämligen så att Turkiet i nationalistisk anda reagerar mot att erkänna massmordet på armenierna som ett folkmord, eftersom den turkiska nationalismen kopplar sina rötter till det dåvarande Osmanska riket. Det handlar alltså om en slags genealogisk nationalism, eftersom det egentligen inte var Turkiet som utfärdade folkmordet. Reaktionen från Turkiet att skicka hem sin ambassadör från Sverige var alltså väntat.

Även om man ur ett historievetenskapligt perspektiv vet att det var ett folkmord, och att dess nedtystning i världshistorien använts av andra folkmördare (som Hitler), så är det inte någon anledning för politiker att tolka och använda historieskrivning för egna kampanjer. Historieforskningen måste vara fri från politiska influenser så gott det går, och att en riksdag röstar igenom en motion från vänsterpartiet är ytterst beklagligt. Vänsterpartiet har annars varit principiellt kritisk mot att politiker blandar sig i historieforskningen för kampanjsyften (ex. Forum för Levande Historia), varför Hans Linde (V) utfärdade denna motion om folkmordet 1915-23 är helt enkelt obegripligt i det sammanhanget.

PS: Alliansfritt avslöjar att Fredrik Reinfeldt (M) år 2006 ansåg att man skulle erkänna folkmordet, tvärtom mot Reinfeldts linje i förrgår.

Uppdatering: Även Knut Lindelöf har kritiserat den röd-gröna motionen: "det är en fråga för den historiska forskningen att undersöka och eventuellt göra auktoritativa uttalanden. Att politisera just det armeniska dramat idag, som man gjorde i riksdagen igår, är ankdammsmässigt", och Stefan Lindgren: "Det innebär att trenden mot statligt styrd historieskrivning stärks".

Intressant?

Bloggat: Jöran Fagerlund, Svensson, Kulturbloggen, Ung Vänster, annarkia
Media: SvD1, SvD2, Syd1, Syd2, Syd3, DN1, DN2, DN3, GP1, GP2, AB1, AB2, EX1, EX2, EX3, EX4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

fredagen den 12:e mars 2010

Storm i ett borgerligt vattenglas


Propagandajournalisten Niklas Svensson levererar ännu ett av sina "avslöjanden", som egentligen är långsökande tolkningar för att blåsa upp dess relevans som nyhet. Niklas Svensson har nämligen fått nys om att Sadev, institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete, granskade redovisningen av SIDA-bidrag som gått till "Vänsterns internationella forum". Bidraget skulle ha gått till lokal utbildning av partimedlemmar i Colombia, men istället gick en tredje del av medlen till partiets valkampanj. Varför får vi inte reda på.

Vänsterns internationella forum är knutet till vänsterpartiet, vilket visar sin upprördhet över att en del av bidraget använts till något det inte skulle ha gjort, och Ann-Margarethe Livh som sitter i vänsterpartiets styrelse säger att:
"– Jag är skitförbannad. Vi har nu beslutat att skicka dit vår sekreterare och en styrelseledamot. De ska åka så snabbt som möjligt."
Ja, så varken Niklas Svensson, Sadey, SIDA, Vänsterns internationella forum eller vänsterpartiet vet varför en tredje del av bidraget hamnat fel. Det är möjligt att även partiet i Colombia själv inte riktigt vet hur bidraget hamnat i valkampanjen. Men trots all denna okunskap, så levererar Niklas Svensson denna otillräckliga nyhet som en storm.

Rubriken skriker om att "svenska skattepengar" gått till "Colombias kommunistparti", som totalt misslyckas att informera om vad nyheten faktiskt handlar om. Att SIDA-bidrag gått till Colombias kommunistparti är ju helt i sin ordning. Problemet är att partiet använt en tredjedel av det till sin valkampanj och inte till utbildning av medlemmar. Istället förvandlas nyheten, som från början var tam rent innehållsmässigt, till en kampanjartikel mot vänsterpartiet och i förlängningen bidrag till sociala rörelser som gör nytta för fattiga och förtryckta människor i världen.

Kampanjartikeln fyller dock sin roll, vilket syns i de dödsgrävande kommentarerna till artikeln där det fylls av irrationell anti-kommunism, och borgerlig okunskap. Med innehållslös agitation föds därmed inte bara Niklas Svensson.


PS:Ingiberg funderar över varför inte media mörklägger att det nu avslöjats att folkpartiets Fredrik Malm var deltagare till det omtalade dataintrånget här om året.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Fotot från:

Jägare och fiskare krigar tillsammans mot natur och miljö

Borde det inte vara så att folk som är nära till naturen, och lever av den, inte övernyttjar dess resurser och sätter den i obalans? Borde inte de vara det folk som främst skulle stå upp för miljön?

Istället har vi en liten och högljudd jägarlobby som lyckats påverka myndigheter att utföra jakt på varg trots att det strider mot internationell rätt. En lite vargstam riskerar därmed bli ännu mer i obalans. Dessutom är tjuvjakten utbredd på varg och annat rovdjur, hur kan det komma sig att just jägare hatar rovdjur?

Detsamma gäller boskapsägare som fått för sig att ägande av boskap inte bör föra med sig skyldigheter att skydda dem från rovdjur. En liten grupp människor som satt i system att utnyttja sin medvetet oskyddade boskap i en kampanj mot vargen.

Värst handlar dock fiskarna, som i all sin kortsiktighet gormar om sina "rättigheter" att fiska ur haven till den sista fisken. Uppdrag Granskning har nu granskat hur en svensk fiskare (som tidigare var en talesman för fiskarna i Sverige) kunnat kringgå svensk restriktion av fiskning, genom att fiska i det ockuperade västsahara. Hur kan det komma sig att jägare och fiskare har odlat ett sådant extremt egoistiskt resonemang, att man tar lagen i egna händer för att utnyttja natur (och även människor) för sina personliga intressen?

Svaret ligger inte i att de är en särskild ond ras, eller på något sätt har en predestinerad egoism, utan snarare har det med att de i marknadsekonomin haft just natur och djur som resurs. Det ligger i konkurrensen hets, och profitmaximeringens kortsiktighet att människan tjänar på egoistiskt tänkande. Därav har marknadsekonomin knådat naturmänniskan att istället för att omvårda den, utnyttja den.

Vad lär vi av detta? Jo, att vi aldrig skall lyssna på jägare, boskapsägare och fiskare vad gäller frågor om miljö och natur.


Bloggat: Jens Holm, Fredsbloggen, Martin Moberg
Media: SVT1, SVT2, SVT3, SR1, SR2

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Byggstart för moské på Hisingen, Bo Myre skriver Dagens generalstrejk och gårdagens mord, kimmuller skriver Pressmeddelande: Det var vi på golvet som drog tillbaka alla varsel, vsfstockholm skriver En händelserik vecka, Hans Norebrink skriver Expansiv sionism, loaderrorready skriver Brev till alla förolämpade svenska muslimer

söndagen den 7:e mars 2010

Andrei Tarkovskij – Solaris

Människan utforskar rymden, och har hittat en planet täkt av hav. Planeten, och utforskningsprojektet av den, kallas Solaris. Varför får man aldrig en förklaring av i filmen, så det kan man bara spekulera i. Men själva filmen är ingen vanlig sci-fi där tekniska eller digitala framsteg är i blickfånget, utan istället är människan, och hennes sökande efter sig själv, ständigt närvarande. Här finner vi inte en optimistisk syn på den tekniska utvecklingens emancipativa funktion, utan istället en kritik av den som en helande hand.

En intressant kommentar av karaktären doktor Snaut tolkar människans äventyrslystnad och upptäckarlust med att vi inte är intresserade av att finna nya världar, nya existenser, utan istället bara vill utöka och upptäcka oss själva. Poängen ligger då i att människan egentligen inte färdats till Solaris för att upptäcka ett nytt varande (eller värld) utan istället utforskar sig själva i en reflexivitet – en underliggande drivkraft i all mänsklig kreativitet, även till synes torr empiris vetenskap som drivit oss till en helt okänd del av universum.

Över huvudtaget är filmens tema en dualism i vetenskap och mänskligt, vid Solaris har den naturvetenskapliga sfären nått sin kulmen och kan inte ge oss mer svar på våra frågor. Ty planeten Solaris visar sig vara en levande och medveten varelse som skannar människornas tankar, av vilka Solaris väljer att materialisera. De frågor som tvingas fram av de plågsamma materialiseringarna av våra tankar kan inte svaras genom kyliga blodprov, obduktioner eller kemiska experiment, utan blott av oss själva. Vi måste helt enkelt fråga oss varför, och sätta händelser till synes atomistiska orsakssamband i en större kontext.

Filmen blir på så sätt en viktig påminnelse av att vår räddning ligger immanent hos oss och inte i teknisk determinism – en kritisk kommentar av en samtid som förlitar sig på en övertro på vetenskapliga och tekniska framsteg. Med Solaris tvingas forskarna på Solaris-stationen att på ett brutalt sätt få sin verklighetssyn uppriven. Detta leder vid ett tillfälle till ett totalt psykologiskt sammanbrott, också talande att just denna forskare var känd för sitt rationella tänkande.

Filmen är inte bara innehållsmässigt ett mästerverk, utan även estetiskt ett mästerligt konstverk. Särskilt rycks man med i filmens öppning av naturen, exempelvis det vackra sjögräset som vajar i vattnet, som sedan sakta övergår till en fundersam människa. Ett annat exempel av briljant estetisk symbolism är slutscenen där huvudpersonen omfamnar sin fader, en klassisk symbol av faderskärlek som hänvisar till Rembrants sista målning (”the prodigal son”).

("The prodigal son" - Rembrant)


PS: Dan Jönsson skriver intressant om att Tarkivskijs Solaris är aktuell i samtidskonsten i Mellanöstern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Hans Norebrink skriver Monstret Stalin, Redaktionen skriver Sverigedemokrat åtalas för grov förskingring, Kaj Raving skriver Regeringen överdriver antalet nya RUT-jobb med 1300%!, Anders_S skriver Elfstrand – det tidiga 1800-talets största redare, loaderrorready skriver En socialistisk kvinnokamp

torsdagen den 4:e mars 2010

Ökning av socialbidrag och hat mot socialsekreterare

Socialstyrelsen rapporterar att det under förra året blev en kraftig ökning av försörjningsstöd (socialbidrag), vilket bekräftar återigen att Sverige får det sämre vad gäller ökade klassklyftor.

Samtidigt rapporterar Akademikerförbundet SSR att:
"Var femte socialsekreterare blir utsatt för hot eller våld i arbetet. Nästan 9 av 10 socialsekreterare upplever att det finns risk för hot och våld på arbetsplatsen."
Liksom andra omänskliga instanser i samhället som Migrationsverket tvingar det människor att behandla andra människor som skit i ett maskinellt misstänkliggörande.

Det tragiska i detta är att människor riktar sitt förståeliga hat mot socialsekreterarna (se kommentarerna på Aftonbladet), som även de är offer i maskineriet. Sekreterarnas förnedrande attityd är en konsekvens av det verkliga problemet, det vill säga ett samhällssystem som kastar ut medmänniskor ur systemet. För att bota detta tragiska moment 22 måste systemet ändras i grunden, till ett samhälle som garanterar alla människor ett anständigt hem och arbete.


Bloggat: Badlands Hyena, Annarkia, Röda Lund
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Vem behöver läkemedel?, Redaktionen skriver Örebro län: Stridigheter inom SD, Johan Frick skriver Världens sämsta samhällsmedborgare, vsfstockholm skriver Feministiskt forum 2010, tusenpekpinnar skriver Ett postekonomiskt internet 01 & Gratis! 01

onsdagen den 3:e mars 2010

RUT, ROT eller pigavdrag?

Borgarmedia har, föga förvånande, tillsammans med borgerlighetens propagandaministerie Svenskt Näringsliv satt igång en kampanj för att rädda pigavdraget för de privilegierade i samhället.

Anders kritiserade valet av att välja namnet "RUT-avdraget" på detta pigavdrag, då det är ganska uppenbart att det kan blandas ihop med det andra ytterst populära ROT-avdraget - den som de rödgröna vill utöka även till hyresrätter. Jag är böjd att hålla med Anders. Trovärdigheten om undersökningar som Novus Opinion utfört kan minskas kraftigt om de intervjuade riskerar att inte veta vad det hela handlar om.

Detta gäller även begrepp som "husavdrag", som SvD hade på sin förstasida igår till en artikel i tidningen med rubrik om att "de rödgröna vill avskaffa RUT". Husavdrag betecknar både pigavdraget och ROT, där pigavdraget endast berör 1,3 % av Sveriges befolkning med övervikt i storstäderna.

De som tjänar på pigavdraget är alltså ca 1 % av befolkningen, den övre medelklassen och överklassen, som anser sig för fina för att torka sig själva i röven. Att några sossar skulle tillhöra denna anala borgerlighet kommer inte heller som en överraskning. Socialdemokraterna har för länge sedan övergivit sin folkliga representativitet, till ett borgerligt karriärparti liksom moderaterna.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Per-Anders Svrd skriver Rasismens ideologiska fantasi, andread0ria skriver Snuthat abstrakt begrepp för konstkritiker, loaderrorready skriver Bödlarna i det nya Sverige, kimmuller skriver Intake: Kartläggning inför jobbsökaraktiviteter

tisdagen den 2:e mars 2010

Högerns strid mot jämlikheten

Dan Josefsson kommenterar nu i Aftonbladet det vi alla kunnat vittna om i blogghögerns senaste frenesi i samband med boken Jämlikhetsanden:
"Sammanlagt pekar Jämlikhetsanden ut 29 starka samband mellan ojämlikhet och olika typer av problem. Det är en forskarprestation som bör leda till konstruktiva diskussioner, massor av ny forskning och som självklart är värd all respekt som nu visas boken.

Därför är reaktionen vi nu ser från den svenska högerns nyliberala falang så mycket mer remarkabel.
[...]
"
Den "nyliberala falangen" hade naturligtvis ideologiska skäl till att ifrågasätta sambanden mellan jämlikhet och god hälsa, eftersom de definitionsmässigt är apologeter till en uppdelad mänsklighet. God hälsa anses ju generellt som något positivt och därmed riskeras hyperkapitalism och ökad ojämlikhet få dåligt ansikte. Därav så viktigt för nyliberaler att snabbt mobilisera sina arsenaler för att, kanske inte helt ifrågasätta alla 29 sambanden, men i alla fall grumla till det och skapa en diskussion som egentligen handlar om något annat. Det är en vanlig taktik hos vulgärhögern i USA, och nu tyvärr även legio bland våra nyliberaler.

Josefsson förklarar hur Skattebetalarnas förening, en allehanda förening för gnällgubbar i keps, försökt grumla till Jämlikhetsandens forskarprestation genom att peka på sjukdomar som inte har någon klassrelevans, exempelvis bröstcancer. Dessutom ställer Jämlikhetsandens forskning utifrån FN:s statistik mot OECD:s alternativa mått på ojämlikhet. Det enda OECD:s alternativa ojämlikhetsmått visar som är annorlunda än FN:s är den förväntade livslängden. Ett samband, som grumlas, av hela 29 stycken statistiskt signifikanta samband.

Ett annat retoriskt knep som nyliberaler använt sig av är det så kallade "metodologiska problemet", där de påpekar att statistisk samband inte nödvändigtvis betyder orsakssamband. Förhoppningen är att kunna grumla till korrelationen bland de 29 sambanden, men missar att se hur de statistiska sambanden faktiskt bekräftar att 10 till 12 olika samband tenderar att följa med varandra, då länder som har ett problem tenderar att ha andra problem vad gäller hälsa och sociala problem bland befolkningen. Det är just denna association som visar på ett orsakssamband mellan ojämlikhet och dålig hälsa/sociala problem. Dessutom visar just boken på orsakssamband som redan har bevisats genom exempelvis forskning på hur apor reagerar på ojämlikhet.

Så fungerar nyliberalernas retoriska kamp för att försvara ett ojämlikt samhälle. Allt för att försvara den individuella "friheten" att inskränka i andra individers frihet till lika förutsättningar i livet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com