Oberoende vänsterpress - ja visst!

Tidigare:
Presstödet är viktigt

Andrea Doria har tidigare klargjort att han inte skulle gråta över om vänsterpressen inte fick något presstöd, varpå jag invände att den reella konsekvensen av detta skulle innebära att vänsterpressen (inklusive de nationella socialdemokratiska morgontidningarna) går under. Andrea Doria svarar nu på kritiken:

"Kristoffer Ejnermark verkar tro att jag vill att presstödet ska avskaffas så en massa andratidningar på småorter måste klappa igen. Naturligtvis inte. Eller, det är inget jag ens har funderat över. Andratidningars största problem är oftast inte att de har en socialdemokratisk ledarsida, utan att de är sämre än förstatidningen på orten. Sossarna regerar oftast i Malmö, men vem läste hellre Arbetet än Sydsvenskan på den tiden man kunde välja?"

Men varför stanna analysen vid tidningarnas form? Ur ett materialistiskt dialektiskt perspektiv försöker man även sätta formen i ett sammanhang - exempelvis fråga sig varför exempelvis VF här i Värmland inte har så stora reportage eller kulturdel som den borgerliga konkurrenten NWT. Det är synd att Andrea Doria väljer att stanna vid att vissa röda tidningar är 'sämre' än de blå tidningarna, och därmed missar att NWT har stora ekonomiska fördelar gentemot konkurrenten - just för att det är en borgerlig tidning med nära kontakt med näringslivet. En stor anledning till varför vi just har presstöd.

Visst kan man skylla vissa tidningars urartning på dess fifflande ledning, men det kan knappast förklara varför röda tidningar som regel har sämre utgångsläge. För det behövs ett materialistiskt perspektiv. Andrea Doria har dock en poäng med att:

"ett problem med att tidningar som ska förhålla sig antagonistiskt gentemot den borgerliga staten är beroende av samma stats välvilja för sin överlevnad."

Det problemet har så vitt jag vet endast FiB-Kulturfronts tidskrift lyckats undvika genom att helt drivas på prenumerantavgifter och medlemsavgifter. Oberoende är inte bara en viktig princip för autonoma. Men det kräver att tidningen startas i en gynnsam kontext - i en revolutionär samtid så som var fallet med FiB-Kulturfront. Vad än då i dessa reaktionära tider? Då allt som luktar vänster får svårt att komma ut till offentligheten - till spridning? Men visst vore det ett självklart alternativ att de socialistiska tidningarna som kritiserar den borgerliga staten också var oberoende av den borgerliga staten. Men i dagens hegemon-apologetiska samhälle så har nog denna revolutionära princip ett för högt pris, jag är inte beredd att offra "trista veckotidningar", som faktiskt innebär en viktig arena för socialistiskt arbete endast för att upprätthålla en princip.

Egentligen är väl denna diskussion en fråga om på vilket sätt revolutionärer bör förhålla sig till staten - bör vi revolutionärer av princip distansifiera oss från staten alltid? Eller bör vi använda staten för att försäkra revolutionen från eventuell kontrarevolution i en övergångsperiod? Detta är en diskussion som brunnit inom vänstern sedan århundraden. Och som Friedrich Engels skriver:

"Ända sedan 1845 har Marx och jag varit av den åsikten att ett av de resultat som den väntade proletära revolutionen kommer att leda fram till blir en gradvis genomförd upplösning och ett konsekvent avvecklande av den politiska organisation som kallas staten. Denna organisations främsta syfte har alltid varit att med vapenmakt säkra den rika minoritetens möjligheter att förtrycka den arbetande majoriteten. Om den besuttna minoriteten försvinner ur bilden, behövs inte längre de statliga maktmedel som använts till att skydda dess ställning. Vi har emellertid också hela tiden varit av den uppfattningen att arbetarklassen - för att kunna uppnå såväl detta mål som en del långt viktigare ting på den sociala revolutionens program - först måste begagna sig av statens politiska maktapparat för sina egna syften och med dess hjälp slå ner kapitalisternas motstånd och ombilda hela samhället. Detta finns klargjort redan i 1847 års manifest (i slutet av det andra kapitlet).

Anarkisterna vänder upp och ner på saken. De anser att den proletära revolutionen måste börja med avskaffandet av statens politiska organisation. Men staten är den enda organisation som kan finnas till vårt förfogande efter proletariatets seger. Det är mycket möjligt att den i många avseenden måste förändras, innan den förmår fullgöra sina nya uppgifter. Att genast slå sönder den vore dock liktydigt med att förstöra det enda medel det segrande proletariatet kan använda för att bevisa sin makt, hålla sina kapitalistiska fiender i schack och genomföra den ekonomiska samhällsomvandling som är en nödvändig förutsättning för att segern inte skall förvandlas till ett nytt nederlag och i likhet med Pariskommunen sluta som en tragisk massaker." (Min fetstil)

Som revolutionär är det alltså inte en självklarhet att av princip vägra använda statliga medel i kampen. Desto mer viktigt kan statliga medel vara för revolutionär kamp i reaktionära eller apologetiska tider - om möjligheten finns tillgänglig d.v.s.

Intressant?
Bloggat: Åsa Linderborg, Ulf Bjereld, Röda Lund, Svensson
Media: EXPO, SvD1, Syd1, SvD2, DN1, Fokus, DN2, DN3, DN4, SvD3

Läs även andra bloggares åsikter om Vänsterpress, högerpress, oberoende, revolutonär, socialistisk, socialism, marxism, tidning, tidskrift, offentlig arena, problemformulering, media, borgerlig stat, stat, Marx, Engels

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Hotade fiskarter, andread0ria skriver Brunhögerns nyttiga idioter, loaderrorready skriver Våldsamma extremister attackerade Shell

Presstödet är viktigt

Vänsterbloggaren Andrea Doria argumenterar emot, liksom den avundsjuka borgerligheten, på att vissa tidningar får statligt stöd. Orsaken är att Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag fått pressstöd på 2 miljoner, varpå självgoda kälkborgare protesterat däribland den liberale redaktören Martin Ahlqvist som avgår från Presstödsnämnden för att han inte vill "stödja rasism".

Andrea Doria begår ett allvarligt fel, ty fascism bekämpas inte genom stat eller dess byråkrati. En levande antifascism förs ute i samhället, mitt ibland oss vanliga dödliga. Nu får visserligen landets fasciströrelse två miljoner av staten, men den svenska fascismen försvinner inte bara för att staten skulle dra in presstödet. Skulle vi dessutom få för oss att införa en politisk censur i presstödet så innebär det ett allvarligt inskränkande i tryckfrihetsförordningen - frågan är om det öht är möjligt att göra en sådan inskränkning.

En annan åtgärd vore ju att helt slopa presstödet, vilket Andrea Doria tyvärr verkar argumentera för. Men att slopa presstödet leder faktiskt bara till en ökad ensidighet i landets massmedia. Här i Värmland har den borgerliga morgontidningen NWT lobbat för avskaffning av presstödet i åratal, och högerdebattörer runt om i landet har åberopat samma argumentering och alltid har det varit för att eliminera konkurrensen från socialdemokratiska morgontidningar. Här i Värmland är det Värmlands Folkblad som är den enda konkurrenten till NWT, och den enda tidningen man får information som inte är högerpolitiskt vridet.

Därför är presstödet viktigt, för att öppna upp en (om än ganska liten) konkurrens mot en borgerlig hegemoni i den offentliga problemformuleringen. Andrea Doria tycker dock inte att det är så stort problem ifall ett antal vänstertidningar skulle få finna alternativ finansiering. Problemet för vänstertidningar är dock att det inte finns så mycket alternativ finansiering att luta sig tillbaka på. Borgerliga tidningar har så gott som alla ett mycket större utbud av reklam att välja på (så är fallet med VF versus NWT), och då faller de enda möjligheterna på LO vars mediefond inte räcker långt... Då hamnar vi i den bistra verkligheten där borgerligheten får total hegemoni i den offentliga problemformuleringen - allt för att en avundsjuk borgerlighet vill ha hela tidningsmarknaden för sig själv och för att en vilsen vänster stirrar sig blind på den onda staten. Åsa Linderborg briljerar på Kulturbloggen:

"Om vi slopar presstödet tystas de tidningar som i dag bjuder det största ideologiska motståndet mot nyfascismen: den lilla vänsterpressen. Det samlade demokratiska värdet av presstödet är långt större än de pengar som nu regnar över Nationaldemokraterna. Det inte genom att stärka Bonniers dominans ytterligare, som vi bäst krossar brunskjortorna."

Intressant?
Bloggat: Svensson1, Svensson2, Högberg, Wikström
Media: DN1, DN2, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om presstöd, hegemoni, borgerlighet, problemformulering, Nationaldemokraterna, Nationell Idag, vänstertidning, högertidning, tidning, massmedia, media, högerdebattörer, socialdemokrati, Bonniers, LO, reklam

Från Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Lite uppdateringar, pt. II, Anders_S skriver 1-maj i Göteborg – Ekosocialism, vsfstockholm skriver Two sides to every story, loaderrorready skriver Som om ingenting har hänt

Den liberala diktaturen - den digitala kontrollen

Vår samtid förändras i historiens gång, och den västerländska liberal-demokratin har inte längre någon reell motståndare att hävda och konkurrera sig med. Och som i andra händelser av monopolkapitalistisk fas så ser vi förruttnelse och reaktionär inskränkning i medborgarnas liv. Nu för tiden är det inte bara de nyliberala omstruktureringarna och den systematiska avskaffningen av den generella välfärdsstaten som lurar i mossen, utan även en intensifiering av kontroll av människor - både från näringsliv och stat.

Jag skulle vilja påstå att vi är på väg in i en ny fas inom det kapitalistiska systemet, där man systematiskt tummar på fri- & rättigheter hos meborgaren för att säkra systemets stabilisering. Nu räcker det inte med att föra imperialistisk krig och propaganda utomlands för att stärka det inhemska systemet. Nu senast rapporterar Aftonbladet om hur USA:s säkerhetspersonal på flygplatser kommer att gå igenom resenärers datorer, telefoner och kameror. En i raden av digitala kontroller, så som FRA-lagen, Ipred, Acta, Pul, teledatalagring och filtrering o.s.v.


Intressant?
Bloggat: Lasses blogg
Läs även andra bloggares åsikter om USA, övervakning, kontroll, diktatur, liberal diktatur, liberal-demokrati, FRA, Ipred, filtrering, digital, medborgare, friheter, rättigheter, välfärd

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Dödsfallet i Landskrona kan vara olycksfall, loaderrorready skriver Lika som bär, Hans Norebrink skriver Ojämnt om kön, andread0ria skriver Det handlar om mervärdet, pucko!, herman skriver Ockupationen av Kvarteret Kajan fortsätter

Sossarnas högerpolitik fick ge vika

Per Kågeson, fil dr. i miljö- och energisystemanalys avslöjar idag på DN-debatt att storstadens borgerlighet blundat för hans miljöråd om kollektivtrafik i samband med projektet "Förbifart Stockholm":

"Jag anlitades under flera år av Vägverket som ”miljöcontroler” för projektet och fick gehör för många av mina synpunkter, men beträffande kollektivtrafiken ville mina uppdragsgivare inte lyssna. Redan för cirka fem år sedan föreslog jag att ett av de tre körfälten skulle reserveras för bussar. I anslutning till huvudtunneln ville jag anlägga underjordiska stationer på platser där förbifarten passerar under korsande kollektivtrafikstråk"

Hans förslag med satsning på en kollektivtrafik som på allvar konkurrerar med bilismen skulle fördyrar projektet med en eller annan miljard:

"Men alternativet att någon gång i framtiden behöva knyta samman södra och västra Storstockholm med modern kollektivtrafik kommer att kosta tio gånger mer."

Borgerligheten har en tendens att inte gilla långsiktighet eftersom de representerar näringslivets intressen, som lever i en ekonomisk värld där konkurrensen tvingar till kortsiktigt tänkande. Att borgarna då hellre ser fördelar med en omiljövänlig motorväg istället för en mer miljövänlig sådan är tyvärr inte så konstigt, miljön är inte så fokuserad i högerpolitik. Det är också talande hur Socialdemokraterna ställer sig i frågan då ledande socialdemokrater, inkluderat värmlänningen Mejern, sturskt talar om i en intervju i DN att borgarnas motorväg är en viktig investering. Andra Socialdemokrater, som Pia Nilsson säger rent ut att man inom de rödgröna inte ens diskuterar att "Förbifart Stockholm" ska eller inte skall byggas - de anser helt enkelt att den ska byggas.

"- Jag kan inte se att vi kan vika ned oss på den här punkten. Vi måste ha en fungerande trafiklösning för huvudstaden. Det går inte att kohandla bort, säger Hans Stenberg, socialdemokratisk ledamot i riksdagens trafikutskott, till DN.se."

Tur var väl att förhandlingarna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ändå faktiskt lyckades få med Socialdemokraterna till att genomföra en folkomröstning 2012, där ett klart alternativ skall ges till motorvägen "Förbifart Stockholm" som fokuserar på just kollektivtrafiken. Det är dock tragiskt att sossarna ännu inte lärt sig läxan att ett kryperi inför borgerligheten varken gynnar dem själva eller oss. Fortfarande tror de att de för att vinna röster från högern själva måste dra sig till höger.

När det gäller miljön och en gemensam trafiklösning är det alltså bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som är ett alternativ.


Intressant?
Bloggat: Emil Broberg, Röda Berget
Media: GP, EX, SvD, Rödgrön

Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, sossar, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Mijlöpartiet, Förbifart Stockholm, motorväg, kollektivtrafik, borgerlighet, höger, miljö

Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Det handlar om mervärdet, pucko!, Anders_S skriver Omställning av Europas transportsystem är nödvändigt, herman skriver Ockupationen av Kvarteret Kajan fortsätter, Hans Norebrink skriver Vår medfödda likhet, loaderrorready skriver Ten years after – I’d love to change to world

Darfur: Folkmordet som inte var folkmord

Bengt Nilsson, en journalist och författare med intresse i Sudan och dess västra region Darfur skriver en mycket intressant reflektion i DN (2010-04-12 ). Han blottlägger komplexiteten hos den konflikt som rasat i Darfurregionen och hjälper på detta sätt att krackelera den svartvita förenklade bild, som de amerikanska Hollywoodskådisarna lobbat för nationellt och globalt. Nilsson skriver:

"Celebriteternas engagemang kom att påverka omvärldens syn på denna dittills relativt okända konflikt på ett sätt som ingen hade kunnat förutse. Om detta handlar boken ”Saving Darfur – Everyone’s Favourite African War” av den brittiske journalisten Rob Crilly.

Det hela började med en ledarartikel i New York Times den 24 mars 2004. Där beskrevs striderna i Darfur som den värs­ta formen av etnisk rensning, med inslag av våldtäkt, mord och plundring. Det var ljushyade araber mot svarta afrikaner, de starka mot de svaga, de onda mot de goda. De onda hade ett namn: janjawid, som påstods betyda ”djävul på hästrygg”."

Liksom Nilsson frågar sig är det också lämpligt att alla analyserar Rädda Darfur från ett nyktert och distanserat håll. Folkmord är ett mycket laddat begrepp, speciellt när det associerar till folkmord som vi i väst indirekt varit skyldiga till (ex. Rwanda) genom att ha blundat och vänt ryggen. Varför uppmärksammas Darfurkonflikten framför andra mer digra konflikter i Afrika? Nilsson hänvisar en förklaring hos Rob Crilly:

"Varför inte striderna i Kongo som skördade mångdubbelt fler offer, eller Somalia? Rob Crilly menar att Darfur tycktes passa så perfekt i den Hollywooddramaturgi som Clooney och Farrow kunde utantill. Ondskefulla araber till häst attackerade oskyldiga svarta bönder. Darfur verkade lättbegripligt och stämde också med den allmänna trenden att demonisera araber, i efterdyningarna av 11 september."

Det finns dock en materialistisk förklaring som erbjuder en än mer tillfredställande förklaring. Efter Sovjetunionens fall passade USA på att byta sida i flera av konflikterna i Afrika, däribland i Kongo, Mozambique och Sudan. USA kom alltså att stödja SPLA:s utnyttjande av barnsoldater med cirka två miljarder dollar, som skickades genom USA:s allierade Etiopien och Uganda. År 1998 bombade USA landets enda medicinfabrik och kontinentens största tillverkare av malariavaccin. USA:s inblanding i Sudans affärer är alltså inte något nytt.

Varför Sudan har problem beror även på att IMF & Världsbanken genomförde nyliberala strukturanpassningsprogram som orsakade massiv svältkatastrof. Sudan har också behagat sig svära i kyrkan genom att stödja Palestina. USA:s tidigare intressen i Sudan är ju också ganska välkända, vilket troligtvis är en stor anledning till varför kampanjen om militärt ingripande heter just "Save Darfur". Hur många av den amerikanska befolkningen vet att Darfur ligger i Sudan?

Argumentet går ut på att konflikten mellan regeringen och rebeller i västra Sudan (Darfur) orsakat "etnisk rensning" eller till och med "folkmord", som skulle ha utförts av den sudanesiska regeringen. Men en utredning i FN kom fram till att det inte var ett folkmord. Kopplingen mellan Janjaweed-milisen, som skulle ha uträttat dessa ohyggligheter i Darfur, och regeringen var inte alls så tydlig som vissa ville beskriva det som. President Isaisas Afwerki i Eritrea har även anklagat USA för att sabotera freds-förmedlingen som Eritreas regering utförde mellan Khartoum och rebellerna.

Svaret till USA:s dubbelspel finns nog troligtvis i Kinas närvaro i Sudan. Kina börjar expandera enormt vad gäller oljebehov och har spenderat enorma kapital för exploatering av Sudans oljeförnödigheter. Än en gång ser vi oljan som boven i dramat, och många människors lidande som konsekvenser

Tidigare:

Myten om Afrikas hjälplöshet
OS i Kina
"Folkmords"-kampanj i SVT och BBC
Ensidiga och felaktiga uppgifter om Darfur

Intressant?
Media: Clarté
Läs även andra bloggares åsikter om Darfur, Sudan, imperialism, folkmord, kampanj, olja, USA, Kina

Kriminalisering - konsten att bota ett problem genom stigmatisering

SVT:s utmärkta program Kobra (SVT-Play) tar upp ett viktigt ämne - HIV och AIDS, den sjukdom som på åttiotalet spred skräck i västvärlden. En sjukdom som i Sverige väckte udda förslag som inte kunde jämföras med annat än det mörka 30-talets Tyskland, upprättandet av särskilda läger (eller "byar"), speciella tatueringar eller ID-kort för HIV-smittade. Det var en ihärdig hetsjakt mot sjuka människor sprunget ur en tvistad uppfattning att det hela handlade om en kulturell sjukdom - om en västvärld som gått vilse i en moralisk dekadens.

Idag har det blivit bättre, men Kobra visar att det ingalunda har blivit bra för de sjuka i samhället, fortfarande räds många sjuka att berätta p.g.a. en social brännmärkning. En orsak till att sjukdomen fortfarande har en samhällig stigmatisering, som leder till att människor drar sig för att berätta om sin sjukdom, förklaras med Sveriges kriminalisering. Ty, kopplar man en sjukdom med kriminalitet blir det en naturligt stigmatisering av sjukdomen. Men tanken att kunna stoppa sjukdomen med stigmatisering och hot kan naturligtvis aldrig uppfyllas.

Att Sverige går i bräshen för en kriminaliseringsmetod för att lösa problem kan också tas med den så kallade sexköpslagen, som Sverige var först med och som verkar för en effektiv lobbyverksamhet för spridning i EU och grannländer. Inte heller lyckades man bekämpa prostitutionen i Sverige i och med kriminaliseringen, i stället blev stigmatiseringen och livet än mer frätande mot redan utsatta människor. Enligt socialstyrelsen: "[The law] has opened a hatch for pimps of foreign sex sellers who visit Sweden for short periods of time".

Kriminalisering som metod för att lösa problem visar på en reaktionär inställning som saknar stöd, det stigmatisering gör är istället att öka förtrycket mot utsatta människor. Där borde vi öka vår fokusering, och förändra vårt sätt att bemöta problem och utsatta människor. Vi löser inte problemen genom att försämra tillvaron för människor.

Tyvärr har motståndet mot denna samhälliga reaktionärism blivit vanlig hos en grotthöger, som gör stor sak i att slå mot en "radikalfeminsm" som får stå för allt mellan himmel och jord. Visserligen är det många av reaktionärismens apologeter som kallar sig radikalfeminister, men radikalfeminism är så mycket mer än den nymoraliska neofeminism som fått genomslag.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om stigmatisera, radikalfeminism, neofeminism, feminism, reaktionär, kriminalisering, HIV, AIDS, Kobra, SVT

Gemenskap äger

Det här är en av YouTubes guldklimpar, ett klipp som både gjorde mig lycklig och tårögd. Den bekräftar människan som en social varelse, som vill göra något roligt och intressant tillsammans i gemenskap. Party socialism!


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om gemenskap, socialism, party, tillsammans, youtube, festival

Anders Borgs beslut hastigt och undermåligt

(Allt är bra i Kafkalandet)

Genom alliansfritt nås jag av nyheten om att moderaten och finansministern Anders Borg hastigt beslutat att dra tillbaka det extra ekonomiska stödet till kommunerna. Ett stöd som regeringen har lovat för att de ska kunna klara den globala kapitalistiska krisen, som kommer att slå hårt mot landets välfärd i form av försämrad skola, vård och omsorg.

Borg har nämligen hastigt läst igenom förra veckans prognos från Konjunkturinstitutet där man förutspådde en stark utveckling för kommunerna och en stigande kommunal sysselsättning 2011 och 2012. Vad borg missade i sin läsning av prognosen var att den förutsatte regeringens ekonomiska stöd. En pinsam blunder av en riksdagsman som tydligen skall föreställa finansminister.

Allianfritt visar hur Borg uppenbarligen missat eller hoppat över sidan 125 i KI:s prognos där man klart och tydligt kan läsa:

"Kommuner och landsting klarar under prognosperioden balanskravet samtidigt som de kan möta efterfrågeökningen på äldreomsorg och vård. Detta är möjligt tack vare de resurstillskott som regeringen aviserade under 2009 och de ytterligare statsbidragshöjningar för 2011 som är en del av Konjunkturinstitutets prognostiserade finanspolitik.

I avsaknad av de beslutade och aviserade resurstillskotten och, för 2011, de av Konjunkturinstitutet därutöver prognostiserade statsbidragshöjningarna skulle kommunsektorn, i synnerhet landstingen, behöva göra stora anpassningar av verksamheten för att uppfylla balanskravet."

Prognosen bygger alltså helt på den extra tillsatta hjälpen, vilket Borg nu alltså använder för att dra undan hjälpen. Denna slarviga analys från finansministern ses inte så oväntat av nutidens nyspråksliberaler som "seriös ekonomisk politik", eller "ansvarstagande".

Men vi som lever i den direkta verkligheten uppskattar istället hederlighet istället för apologetism, det räcker inte längre att blunda för högerregeringens konstanta bottenkörning av landets ekonomi och välfärd. När en finansminister gör sådana grava felaktigheter i sin ekonomiska analys måste politisk apologetism stanna vid porten med fördel för självkritik.

Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet, säger nu i ett pressmeddelande att Borgs hastiga beslut är ett svek mot skolan:

"- Lärarförbundet beklagar djupt att utbildningsminister Jan Björklund misslyckats med att freda skolan och ge den de förutsättningar som krävs för att klara sitt uppdrag i en ekonomisk kris. Vi vet att krisen slår igenom senare i kommunerna än i samhället i övrigt. Därför är det extra viktigt att fortsätta satsa på kommunerna även när konjunkturen vänder, genom riktade pengar till skolan
[...]
- Jag är uppriktigt sagt mycket förvånad över att regeringen låter eleverna drabbas av den ekonomiska krisen. Så väl Lärarförbundet som Skolverket kan konstatera att lärartätheten sjunker och där med också förutsättningarna att höja kvalitén i verksamheten. Hur kan regeringen nöja sig med det?"

Intressant?
Bloggat: Röda Berget
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, ekonomi, KI, finansminister, SKL, kommun, stat, regering, högerregeringen, apologetism, nyspråk, misstag, fel, självkritik

Från Konfliktportalen.se: Hans Norebrink skriver Hungriga hjärtan, Anders_S skriver Gert Gelotte går vilse i fattigdomen, jesper skriver Marxistiska begrepp: Värde, kommunismisverige skriver Kollektivtrafik für alle!, loaderrorready skriver Dagens rygghuggare, Redaktionen skriver SD vill ha en martyr

Yrsa Stenius har rätt i sak - Expressens "avslöjande" är en journalistisk skandal

Det började med att Expressen dammat av gamla nyheter om skriftställaren och debattören Jan Guillou som KGB-agent. Stora rubriker och helsidesraportage om hur Guillou under några år hade kontakt med en KGB-agent, varpå en sofistikerad Guilt-by-association-metod Expressen stämplade Guillou som agent. Därpå gav Expressen sig själv pris för sitt "avslöjande", och för en tid sedan fick Expressen-journalisterna Mikael Ölander och Mikael Hylin även det stora priset för grävande journalistik - Guldspaden.

För den som hängt med i den etablerade trätan mellan Expressen från höger och Aftonbladet från vänster, så vet man sedan tidigare att Guillou varit en stadig och kvalificerad kritiker av Expressen sedan många år. Att det således fanns ont blod mellan Guillou som kritisk journalist, och Expressen som tidning är känt - därav borde klockor ringa där man anar ugglor i mossen när Expressen siktar på karaktärsmord på Guillou. Tyvärr har dock ett flertal valt att svälja karaktärsmordet utan kritisk analys, däribland (inte helt oväntat) DN:s ledarskribent Peter Wolodarski.

Den som faktiskt tagit tid på sig och granskat Expressen-journalisternas "avslöjande" är journalisten Dan Josefsson, som på ett förtjänstfullt sätt visat hur Expressen kommit fram till uppgifterna:

"Ger Säpodokumenten som Expressen fått fram verkligen stöd för anklagelsen att Jan Guillou varit hemlig agent åt Sovjetunionen? Efter att ha gått igenom de aktuella Säpoakterna hos Riksarkivet kan jag konstatera att det snarare är tvärtom. Expressens källmaterial visar att Jan Guillou aldrig varit sovjetisk agent. Andra källor visar dessutom att Expressens scoop inte är ett scoop, samt att man på Expressens redaktion faktiskt inte är överens om vad avslöjandet om Guillou egentligen består i."

Dessutom visar Josefsson hur Expressen-journalisternas "avslöjande" kunde läsas i en offentlig statlig utredning redan år 2002, men att utredarna då förklarade att agentanklagelsen mot Jan Guillou var ”gammal skåpmat” utan trovärdighet redan 1973. De källor och dokument Expressen-journalisterna använt sig av är exakt densamma som utredarna hade 2002 och som SÄPO hade 1973.

Jan Guillou har hela tiden förklarat att han inte var agent åt Sovjetunionen, utan att han arbetade "under cover" som journalist med förhoppning om att avslöja KGB:s verksamhet i Sverige. Denna förklaring har dock bemötts med från Expressen som ett pinsamt slingrande, men tydligen var SÄPO själva övertygade om att Guillou inte var agent redan under 70-talet och under utredningen 2002. Expressen har konsekvent förtigit SÄPO:s egna värdering, och den statliga utredningen med en grandios följd av att ha fått två journalistpris för ett journalistiskt arbete som inte gjorts.

Som en följd av detta anmälde Guillou Expressen till Pressombudsmannen, där Yrsa Stenius med rätt i sak yrkade fälla Expressen för att ha blåst upp ingenting till ett jättestort luftslott om Guillou som "AGENT ÅT SOVJET". Istället för att börja granska Expressens "avslöjande" kritiskt börjar tidningens apologeter att yrka Yrsa Stenius avgång, varpå man hittade på olika orsaker. Bland annat hakade Peter Wolodarski upp sig på att Stenius kritiserade Expressen för att ha använt ordet "spion", när Expressen i självaverket använt sig av "agent". Att termerna är synonyma med varandra vill Wolodarski i sann ohederlig anda låta vara utanför diskussionen.

Istället för att erkänna misstaget fortsätter den pinsamma affär som Expressen gjort sig skyldig till. Att många dessutom hakat på tåget med att yrka Stenius avgång gör den pinsamma affären ännu mer surrealistiskt. Så offrar högerdebattörer pressetiken, och i förlängningen trovärdigheten för journalistiskt arbete.


Intressant?
Bloggat: Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, Yrsa Stenius, Expressen, etik, pressetik, PO, Pressombudsmannen, journalistik, media, grävande journalistik, Dan Josefsson, Aftonbladet, agent, spion, KGB, SÄPO

Pophöger mot fantasifoster

Esbati och Linderborg berättar om hur deras öppna "Popvänster"-möte med temat "vänstern och muslimerna" medvetet, eller omedvetet, vänts på dess huvud när Expressens kulturredaktör Karin Olsson skulle rapportera om det, enligt Esbati:

"Det är ganska imponerande att hon kunnat få in så mycket tokigheter i en så kort text.

Olsson ”citerar” mig bland annat så här: ”Religionskritiken är den form i vilken västerländsk rasism fortsätter i dag”. Nu var det naturligtvis inte alls det jag sade. Jag förklarade att islamofobi, diskriminering av och hets mot muslimer, eller i själva verket alla som kan uppfattas som muslimer, är den mest framträdande formen för västerländsk rasism i dag.

Karin Olsson har antingen inte förstått någonting av den diskussion hon närvarade vid, eller så menar hon att exempelvis diskrimineringen av bostadssökande som heter Mohammed, skymf och våld mot folk från muslimska länder, eller den avhumanisering som omgärdar väpnad USA-ledd ”demokratispridning”, är att betrakta som ”religionskritik”."

Som en följd av att Karin Olssons citatföfalskning har givetvis allehanda pop- & grotthöger hakat på fantasifostret om en vänster som tummar med religionskritik, bland annat Johan Ingerö, Dervish och Hildebrandt.


PS: Att dessutom den kända islamofoben och Israelapologeten Dilsa Demirbag-Sten blev sur och lämnade mötet gav mötet en positiv glora ;)


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om pophöger, popvänster, Esbati, Åsa Linderborg, Andreas Malm, Dilsa Demirbag-Sten, Karin Olsson, debatt, diskussion, islamofobi, rasism, fantasifoster, citat

Symboliska monument

Monument är intressanta som symboler, eller som i en av Aisopos fabler "Lejonet och statyn" syftar på, där en diskussion gestaltas mellan en människa och ett lejon över vilken art som är starkast, slutligen tar människan lejonet till stadsparken och visar honom en staty av Herkules som dödar ett lejon. Mannen säger då till lejonet att:

"Det bevisar att människan är starkare än lejonet!", "Nej!", svarade lejonet, "det bevisar ingenting, eftersom människan byggt statyn. Om lejon kunde göra statyer, skulle Herkules ha legat under lejonet."

På likadant sätt skulle man frejda sig med att fråga vad Senegals motiv är med att upprätta det dyra jättemonument som nu invigdes i Dakar. Rent formellt står det för frigörandet från västerländskt slaveri och kolonialism, men informellt symboliserar statyn något mer.

(Monumentet i Dakar, Senegal)

En patriarkal man som hjälper både kvinnan och barnet symboliserar givetvis en kultur, eller upphovsmännens högst personliga idealisering. Att det råkar ha varit nordkoreanska arbetare som reste statyn kan på sin höjd ha fått konsekvenser på estetiken; en stalinistisk socialrealism.

På tal om stalinism, i Sovjet kunde man fortfarande långt efter den stalinistiska kontrarevolutionen finna rester av revolutionära ideal; ändock i socialrealistisk-futuristisk estetik, exempelvis denna "Arbetare och kolchoskvinna" av Vera Mukhina år 1937:

Ett kraftfullt monument på ett jämlikt förhållande mellan man och kvinna, och för att inte tala om dess symbolism för jämlikhet mellan människor överlag. I sovjet levde de revolutionära idéerna vidare under några decennier trots Stalins terrorregim och kulturella reaktionärism.


PS: Den sovjetiska statyn blev även en symbol för "Mosfilm"-studion.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Senegal, monument, staty, symbolism, symbol, patriarkalism, jämlikhet, jämställdhet, revolutionära idéer, stalinism, reaktionär

Titoismen ökar i f.d. Jugoslavien

(Josip Broz Tito)

Enligt DN:

"I Balkan ses Jugoslavientiden ofta i positivt ljus. ”Jugo-nostalgin” har fått ett uppsving och alla vill lägga beslag på Tito - trots att krigens djupa sår förblir oläkta.

På många håll i Balkan – från köpcentrum till internet – säljs t-tröjor med Jugoslavienrelaterade motiv och bilder på den hyllade diktatorn."

Det beskrivs som samma fenomen vi kunnat se i f.d. DDR, Kina och Sovjetunionen - allt fler människor som längtar tillbaka till en generell välfärd som gav människor arbete, hem och fred. I Slovenien beskrivs det att det är ungdomen som gått in i en vänstervåg, ungefär som nu händer i Kina, där intellektuella studenter börjar bli allt mer kritisk till nyliberala frälsningsteorier.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tito, Jugoslavien, DDR, Kina, Sovjetunionen, vänstervåg, välfärd, arbete, hem, fred, Slovenien

Från Konfliktportalen.se: Hans Norebrink skriver Borgerlig klasskamp, Anders_S skriver Uplandsbanken, Johan Frick skriver Bakfull? Knappast!

Borgerlig sofism

Danne Nordling är en av bloggosfärens mer sofistikerade apologeter, med välargumenterade debattinlägg i aktuella politiska diskussioner. I följden av den nya kapitalistiska krisen har Nordling nu försökts sig på att försvara landets näringsliv och dess direktörer.

Tvärtemot vad många redan kritiserat; massiva varsel, låga löneökningar och lönesänkningsavtal - samtidigt som direktörerna höjt sina egna löner med nästan 50 000 kronor i månaden på bara två år, och samtidigt som aktieutdelningarna återigen slagit rekord - vill Nordling visa på att direktörerna offrat sig för att slippa avskeda sina arbetare.

Vi skall alltså vara nöjda med att direktörerna inte krävt högre lönebonusar, att de inte var mer kortsiktiga i sina analyser, och inte avskedade mer arbetare än vad de gjorde: "Trots att industrin minskade sin produktion med 17 procent 2009 så minskade antalet arbetstimmar bara med 11 procent."

För att motbevisa "äpplen" argumenterar Nordling emot "päron". Ty, problemet är ett system där företagens vinster försvinner ut till direktörer och aktieägare, vinster som kunde gå till företaget och till de människor som skapade dem. Denna parasitism syns klarare i kristider, därav den fräna kritik mot direktörsbonusar.

Istället visar Nordling på hur direktörerna inte fullt ut låtit varsla sin arbetskraft i proportion till den minskade produktiviteten. Ett klart exempel på sofistikerad sofism, på ett medvetet felslut för att försvara - i det aktuella fallet direktörer med astronomiska bonusar och löneökningar.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om borgerlighet, sofism, apologet, apologetism, direktörer, kapitalister, kapitalism, kris, ekonomi, bonus, löneökning, lönesänkningar, varsel

Malin Wollin i moralträsket

Fotbollsfrun Malin Wollin är tydligen en av landets alla nymoraliska kärringar, som gör sitt bästa med att sprida information om våltäktspel ("Rapelay") som aldrig sålts i Sverige:

"Inget från detta hittepåland kan förvåna mig längre. Är det detta killar drömmer och fantiserar om? Att våldta unga tjejer?"

Märk väl hur Wollin försöker ge en spark mot Japan som "hittepåland", ett typiskt drag hos moralkärringar är nämligen att i sitt rykande hat försöka sprida sin skit på så mycket som möjligt, om man lyckas stigmatisera ett helt land desto bättre.

Nu råkar dock Japan ha en liten våldtäktsfrekvens jämfört med exempelvis Wollins eget land - Sverige:

"Japan har visserligen problem med tunnelbanetafsandet (ett inslag i ”Rapelay”), men bara 1,78 våldtäkter per 100 000 invånare. I Sverige är motsvarande siffra 24,47. I Kanada 78,08."

Och spelet, som inte släpptes igår utan för fyra år sedan, är bannlyst både på internationella shoppingsajter som Ebay och Amazon och i hemlandet Japan.

Men Wollin är upprörd. På Japan. På TV-spel, som inte är TV-spel. Och på... våldtäkter! Ja, hur i hela fridens namn kan en människa som Wollin ha fått plats som krönikör på en av landets kvällstidningar? Tur att tidningen balanserade skräpet med att ta in Alfred Holmgrens svar, något som håller lågan vid liv om människans hopp.

Wollin borde fråga sig om inte den film "som vunnit priser i Cannes och Berlin" som hon pratar om inte gestaltar något som våldtäkter, seriemord, mord, misshandel och dylikt. Tema som brukar vara populära hos moralkärringar, sittandes med sina mysdeckare.

När blev det så oerhört svårt för dessa kärringar att skilja på verklighet och fantasi?


PS: En annan moralkärring som hakat på Wollin är "prestationsutvecklaren" och "festivalarrangören" Callisto, som frågar sig "vad för sjuk hjärna har fantiserat ihop idén?" om hur våldtäkt på en kvinna kan leda till att hon blir med barn. Ja, jag kan lova att en hel vanlig torr svensk deckarroman kan innehålla mer horribla saker gentemot människor.

PSS: Dessutom verkar inte spelet i fråga vara ett spel om riktiga våldtäkter, med "offer" som njuter och inte ser ofredade ut.


PSSS: Wollin försvarar sig mot kritiken med att "Eftersom jag fick uppgiften i går tog jag för givet att spelet var aktuellt nu. Faktakollbördan ligger inte på mina axlar i det här fallet." Att granska sina källor är annars Alfa och Omega för journalister, men tydligen inte för Wollin.

PSSSS: Hampus har upplyst i kommentarsfältet att statistisken för våldtäkter vad gäller Japan är skev i jämförelse med exempelvis Sverige. Mer om våldtäktsstatistik hos Svenson.


Intressant?
Bloggat: Blogge, Skivad Lime
Läs även andra bloggares åsikter om Malin Wollin, moralism, nymoralism, våldtäkt, Japan, verklighet, fantasi, spel

Fotot från:

http://www.flickr.com/photos/see-through-the-eye-of-g/ / CC BY 2.0

IF Metalls rädsla för konflikt svek medlemmarna

Så, då har vi fått en del av resultaten på årets avtalsrörelse mellan arbetarfacken och kapitalisterna, en ovanligt hätsk förhandling där Svenskt Näringsliv som representerar landets kapitalister gått ut offentligt för att fördöma arbetarnas krav. Att det inte var spel för gallerierna vet vi nu, ty kapitalisterna lyckades skrämma slag på facken ganska rejält.

Bland annat gick IF Metall med på i sitt Teknikavtal att kapitalisternas möjligheter att sluta lönesänkningsavtal ("krisavtal") förlängs till 31 oktober 2010, och låga lönenivåer (22 månader från 1 april och ger totalt 3,2 procent). Att IF Metall böjde sig inför herrarnas hot kan delvis förklaras med att tjänstemannaförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer bröt mot avtalsrörelsens grundtanke med samordnade förhandlingar. En klassisk metod som härskare använt för att kontrollera - genom att söndra, och söndrade vi falla...

Den viktigaste frågan i avtalsrörelsen - den om bemanningsföretagen - var den som IF Metall verkligen svek arbetarrörelsen med. Undantag för företag att hyra arbetare genom bemanningsföretag, och därmed kringgå LAS, kan göras i avtal med lokala fackorganisationer. Borta är den tid då återanställningsrätten ägdes av enskild medlem. Dessutom kan företagen fortsätta kringgå LAS under förhandlingsprocessen i drygt en månad, utöver de fem veckor de skall få på sig att anställa arbetare istället. Om parterna inte är överens ( d.v.s. om ingen överenskommen lista finns) gäller turlistan, men arbetsgivaren kan undanta en tredjedel av dem som ska anställas.

IF Metalls problem vad gäller att kämpa för LAS versus bemanningsföretag har med hur de ser på Arbetsdomstolen:

"Arbetsdomstolen har tagit ställning och resultatet ger vid handen att förfarandet att säga upp för att sedan hyra in är helt lagligt. Företrädesrätten i LAS gäller alltså inte när arbetsgivare väljer att anlita bemanningsföretag"

SVT:s Uppdrag Granskning hade ett uppmärksammat reportage om just AD:s domar som påstås ger företag laglig rätt att hyra in arbetare efter man har avskedat arbetare. Det visade sig vara en sofistikerad övertolkning, och att AD:s domar inte alls måste tolkas så som IF Metall och kapitalisterna tolkat dem. Men är det inte lustigt hur IF Metall lyckats helt ha anammat företagens tolkning? Dock fick IF Metall igenom en "kollektivavtalad förstärkt företrädesrätt" i sex månader (LAS i 9 månader)...

"Jag begriper inte hur man kan släppa ifrån sig det här så långt. De som en gång slogs för Las på 1970-talet skulle bli mycket besviken på dagens fack som säljer ut sig på det här viset, menar klubbordförande Kennet Bergqvist från IF Metalls fackklubb vid skogsmaskintillverkaren Indexator i Vindeln."

GS ordförande Per-Olof Sjöö sa igår enligt DA att deras nya avtal "löser våra medlemmars rätt till återanställning vid inhyrning via bemanningsföretag", vilket kanske är glädjande med tanke på att GS:s avtalssekreterare Tommy Andersson varit strängt kritisk till IF Metalls eftergift:

"– Frikvoten. Den kan vi aldrig acceptera. Las (lagen om anställningsskydd) tas helt ur bruk om arbetsgivaren fritt kan välja folk ur gruppen som har företrädesrätt."

(Tillsammans är vi starka!)

Intressant?
Media: Flamman, Folket1, Folket2, Proletären1, Proletären2, Rättvisepartiet Socialisterna, Dagens Arbete1, AB, SvD DN Sydsv SkD HD Kb Exp GP
Bloggat: Röda Malmö, Dagens Internationalen

Läs även andra bloggares åsikter om IF Metall, avtalsrörelse, kapitalister, arbetare, lönetagare, arbetsgivare, företag, näringsliv, arbetstagare, bemanningsföretag, GS, konflikt, Svenskt Näringsliv, LAS

Personkult och masspsykos

Är det inte lustigt att den nya högern vältrar sig i sin egen personkult kring statsminister Fredrik Reinfeldt? En höger som annars slår sig på bröstet och pekar finger för att förstärka sin atomistiska individualism. Men ack! Så märkligt är det trots allt inte, ty är inte personkult en mörk sida av just en atomistisk individualism? Ett tydligt tecken på att världen och dess verklighet inte kan sorteras i prydliga och självständiga kategorier, att den vulgära individualism som omhuldas av de kvasimoderna liberalerna snabbt kan vända till sin motsats - masspsykos.

Detta spelar också borgerligheten i deras trygga händer, ty vart tar den politiska diskussionen vägen när de nu inte bara försöker döda den med relativistiskt nyspråk, utan även genom fokus på personer? Det är en ideologisk kamp för att säkra sin plats på diktaturens tron.

Intressant?

Bloggat: Peter Andersson, Alltid rött

Media: HD

Läs även andra bloggares åsikter om personkult, masspsykos, Fredrik Reinfeldt, högern, liberal, individualism

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gränspolis misstänkt för brott, Hans Norebrink skriver Mao och Moder Teresa, vsfstockholm skriver Alltid skönt att säga ”I told you so”