Sidor

fredag 30 juli 2010

Lars von Trier kritiserar den danska über-nationalismen

Det är glädjande att se när intellektuella och konstnärer tar sitt medmänskliga ansvar att protestera mot orättvisor, ofrihet och ojämlikhet. Så som när Lars von Trier nu protesterar mot att den danska staten försöker göra konsten till en nationell konst, denna trierska protest kan ses på utställningen "Danmark 2010 – en vejledning til nationen for ’verdens lykkeligste folk’".

I den utställningen finns en illustration där Trier skändar den danska flaggan genom att klippa bort det vita korset, för att sedan hissa en röd flagga. Givetvis finns det en massa symbolik i en sådan handling, avkristifiering och socialistisk internationalism och solidaritet är ett par - men huvudsymbolen är en protest mot kulturminister Brian Mikkelsens famösa kulturkanon.



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 29 juli 2010

SAC briljerar i replik

Emil Boss, facklig organisatör i SAC Syndikalisterna, svarar den debattartikel som kom med en hel del ogrundade påståenden och märkliga analyser. Boss briljerar:

"Vi i SAC ställer oss solidariska med städarna och stödjer deras kamp för återanställning. I SAC är det så att det är de berörda arbetarna själva, i detta fall de sparkade städarna, som beslutar om sina krav, metoder och den slutliga uppgörelsen.

Städarnas huvudkrav har hela tiden varit att de ska bli återanställda. Eftersom Berns vägrar återanställa, så är praxis ett så kallat utköp. De summor som föreslagits ligger under Arbetsdomstolens praxis för utköp. Vi har lämnat sex olika förslag till lösningar av konflikten. Berns har inte kommit med ett enda förslag till lösning."
Jag har tidigare sammanställt de ohederliga påståendena och de missförstånd som figurerade i debattartikeln om just SAC:s blockad.

Intressant?
Bloggat: Arbete och fritid, Syndikalism idag, Jeu
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Börjar xenofobin spridas i västerlandet?

Xenofobi, enligt wikipedia:
"Ordet xenofobi definieras i elfte upplagan av SAOL som "rädsla för främlingar" och Nationalencyklopedin skriver under främlingsfientlighet att det är "avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar" främst grundat på kulturella skäl"

Uttryck av xenofobi har på senare år ökat i Europa, med ett antal högerextrema partier som antingen är på god väg att etablera sig som riksdagspartier eller har redan etablerat sig.

Nu de senaste dagarna har det rapporterats en hel del oroväckande nyheter om hur diverse myndigheter närmat sig xenofobiska och i vissa fall rent av etnisk rensning. I Frankrike har presidenten Nicolas Sarkozy beordrat: "att 300 läger, som byggts av romer och resande runt om i Frankrike, ska rivas", och beordade samtidigt att romer som "orsakat ordningsproblem" ska utvisas. Svepskälet till denna etniska rensning mot minoriteten romer, som enligt Sarkozy utgör "ett säkerhetsproblem", förklaras vara en attack mot en polisstation som en reaktion på att poliser tidigare skjutit ihjäl en rom. Dock är det klart att Sarkozys kollektiva bestraffning är ett uttryck av xenofobi vilket triggat en etnisk rensning. Förra året utvisades så många som 100 000 romer från Frankrike.

I Ungern fick fascistpartiet Jobbik en historisk framgång i valet i våras: "På måndagen stod det klart att det naziinspirerade partiet tar nästan var sjätte plats i det ungerska parlamentet, och företrädare för partiet var inte sena med främlingsfientliga uttalanden."

Och idag kunde en främlingsfientlig lag gå igenom i USA:s delstat Arizona, men stoppades i sista sekunden (bara några timmar innan den skulle träda i kraft) av en domstol som ansåg den strida mot landets konstitution. Arizona försökte för första gången i USA få illegala invandrare att automatiskt bli kriminella. Sveriges Radio skriver att domaren strukit ett antal punkter i lagen, däribland:

"En av de mest omstridda punkterna går inte igenom, den som skulle göra det brottsligt att inte bära med sig papper på sitt uppehållstillstånd.

Domaren stoppade även paragrafen som skulle tvinga poliser att vid minsta misstanke undersöka uppehållstillståndet för folk som hejdas av andra anledningar."
I Israel utfördes igår en etnisk rensning mot beduiner, då en hel beduinby jämnades med marken: "Omkring 300 människor blev hemlösa när över 1 000 poliser sattes in för att föra bort dem innan schaktmaskiner raserade byn i Negevöknen". Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu sade veckan före att: "han ser det som ett hot om judarna inte är i majoritet i Negevområdet".

En intressant analytisk iakttagelse till vår nutid gjordes av Guldfiske i den bokcirkel jag deltar i om "Det stundande upproret". Denna iakttagelse går ut på att den ökande xenofobin kanske är ett uttryck av att vi allt mer blir främlingar för oss själva - i en hyperkapitalistisk värld där individen inte längre bara säljer sin arbetskraft utan förväntas sälja sig själv - sitt Jag.


Intressant?
Media: P1, Ekot, DN, SvD, SVD2, GP
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 28 juli 2010

Vart är motargumenten Schyman?

Gudrun Schyman försöker sig på att skriva ett svar på Marianne Bergs (V) och Camilla Lindbergs (FP) debattartikel, men lyckas tyvärr inte komma med ett enda substantiellt motargument till det Berg och Lindberg tar upp i sin debattartikel. Istället är det sedvanliga påståenden och illusioner som bollas i luften.

Den snurrigaste av dessa illusioner är när Schyman försöker sig på en intressant jämförelse med hur debattörer använder "kvinnor" som slagträ i debatter. Att hon själv har hänvisat till dessa "kvinnor" och fortfarande gör det i sin debattartikel verkar inte hindra henne. I själva verket handlar Bergs och Lindbergs debattartikel om just detta, om hur Schyman & Co använder "kvinnorna" för att argumentera för sexköpslagen, trots att den snarare har motsatt effekt... helsnurrigt.


Intressant?
Bloggat: Peter Karlberg, Blogge, Gothbarbie
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lögn-propagandan mot SAC:s blockad av Berns

Det syndikalistiska facket SAC har satt Berns i blockad av en rad anledningar, bland annat på grund av att:

- Berns ställde ultimatumet: "Gå ur facket så får ni jobbet tillbaka" när städarna sades upp.

- Berns hotar med att stämma sina fd. anställda istället för att förhandla.

- Berns har tagit reda på kontaktuppgifter till fackliga aktivister och skickat brev till deras skolor/arbetsplatser.

- Bern har skickat hotbrev hem till städarna.


Igår hade arbetsgivaren Yvonne Sörensen Björud för restaurang Berns skrivit en debattartikel i SvD tillsammans med två politiker inom Stockholms polisstyrelse respektive Citys polisnämnd. Den ena av dem är moderaten Kristina Alvendal, och den andra är socialdemokraten och PR-mannen Harald Ullman.

Att Alvendal skrivit på Yvonnes/Berns ohederliga beskrivning av konflikten är att som bäst betraktat ett uttryck av tillfällig brist på omdömesförmåga. Men Harald (spionsossen) Ullmans signatur förvånar ingen som följt denna konflikt mellan arbetare och arbetsgivare, ty Ullman har tidigare fungerat som Berns springpojke i konflikten. Han har bland annat spridit Yvonnes/Berns pressmeddelande i konflikten, och har skickat ut inbjudningar till Berns konfliktseminarie i Almedalen. Är det kanske så att Haralds PR-firma har fått betalt för att lobba för Berns restaurang?



Enligt Arbetaren har Yvonnes/Berns mediastrategi ändrats från och med juni, då Berns gick från ett aggressivt tonläge till att använda sig av ett socialdemokratiskt PR-nätverk. De båda debattörerna som var med på konfliktseminariet var Ullman och Lars-Olof Pettersson, också socialdemokratisk PR-man och bekant med Ullman. Ingen från SAC (den syndikalistiska fackföreningen) fick komma till tals under debatten. På detta seminariet uppmanade Ullman LO-facken att "motverka avarter" som SAC.

Men varför lierar sig socialdemokrater, de som traditionellt försvarat arbetstagarsidan i arbetsmarknadskonflikter? Tydligen bottnar det socialdemokratiska närmandet, inklusive det socialdemokratiska facket Hotell- och restaurangfacket som tog öppen ställning för Berns, i en ideologisk skärmytsling om hur en konflikt bör utföras på arbetsmarknaden. I denna ideologiska motsättning har socialdemokrater passat på att ta billiga poänger för att kritisera syndikalisterna och SAC, detta genom att hitta på eller sprida lögner. Ullman förklarar varför han ogillar SAC:

"– Som socialdemokrat har jag synpunkter på syndikalisterna. De använder helt felaktiga metoder. Det har alltid funnits en motsättning mellan arbetarrörelsen och syndikalister i synen på kollektivavtal, hur fackligt arbete ska bedrivas och annat. Man kan säga att det är de klassiska grejerna."

En av de stora skillnaderna mellan SAC och de socialdemokratiska facken är att SAC tar emot och organiserar papperslösa arbetstagare. När en socialdemokratisk fackpamp hittar papperslösa arbetstagare ringer han istället till polisen. SVT:s Uppdrag Granskning hade ett avslöjande reportage om hur fackpampar åkte runt på arbetsplatser i landet och fungerade som polismän. Det handlar alltså om två helt olika människosyner, där syndikalisterna erkänner även papperslösa arbetstagare som medmänniskor med lika rätt till skydd och rättigheter som oss andra. Medan socialdemokratiska fackföreningar mer fungerar som privata polisorganisationer.

En av lögnerna som spridits bemöts i You Tube-klippet här ovan av Mattias Pettersson och handlar om ryktet om att SAC skulle demonstrera utanför Yvonnes bostad under hennes födelsedag (en lögn som Lodenius sprider vidare). Det var något som skrevs på ett öppet forum på internet, och ingenting som SAC eller syndikalisterna står bakom.

En andra lögn i konflikten handlar om den påstådda ekonomiska utpressningen. Den lögn som Yvonne/Berns fabricerat för att skaffa sig sympatier från okunniga borgerliga debattörer, och som nu anammats av socialdemokratiska PR-män. Den "ekonomiska utpressningen" på 1,4 miljoner handlar om att SAC kräver att Berns återanställer de organiserade arbetarna, med en möjlighet enligt rådande praxis på arbetsmarknaden att köpa ut dem. Det handlar alltså inte om någon utpressning, utan om en praxis på arbetsmarknaden som de socialdemokratiska fackföreningarna själva arbetat fram.

En tredje lögn handlar om det som Ullman uppmanar SAC att göra istället för att använda sig av blockadmetoden, nämligen anmäla Berns till Arbetsdomstolen. Nu råkar SAC vara den fackförening som driver mest fall i AD än något annat fack. Blockadmetoden är nödvändig när inga andra metoder går att använda för att kämpa för arbetarnas skydd och rättigheter.

Denna konflikt är en helt normal arbetsmarknadskonflikt, med undantaget att arbetsgivaren i detta fallet är onormalt högljudd.


PS: Läs mer och lyssna om Ullman som varande TV4-spionen på Sveriges radio.

(Ullman aka TV4-spionen med sina medarbetare)


Intressant?
Bloggat: Arbete och fritid, Redundans, Syndikalism idag, Fogelqvist,
Media: Aftonbladet har en intressant artikel om sossarnas härva i huvudstaden.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 26 juli 2010

Det stundande upproret - "Femte cirkeln" (eller den totala ekonomin)




Det femte kapitlet är mer av ett klargörande av det förra, som handlade om något den Osynliga kommittén benämne Metropolen - ett nytt omsträckande, kanske globalt, system som binder ihop land och stad med en upplösande funktion av intensifierade nätverksnoder för kommunikation och samarbete. Detta nuvarande stadie av vårt globala kapitalistiska system, skapar samtidigt som dess utveckling också människor som hamnar utanför och blir onödiga.

Det femte kapitlet konkretiserar en analys av dagens världsordning som varande ständigt i krig, även i så kallade "fredsperioder", och i ständig kris. DSU menar att "ekonomin [...] inte är 'i kris', ekonomin är i sig själv krisen"(s.45). Problemet är själva systemet, inte att systemet har blivit satt i en problematisk situation - varav Den osynliga kommittén är alltså kritiska till det kapitalistiska systemet som sådant, vilket är oerhört glädjande. Deras kritik av allehanda systemförbättrare och reformister är utpräglat i det femte kapitlet:

"den mediokra mittendelen av befolkningen, den underliga och maktlösa samlingen som inte väljer sida: småborgerligheten. De har alltid låtsas tro på ekonomin som en realitet - eftersom deras neutralitet är säker där. Småföretagare, mellanchefer, lägre byråkrater, föreståndare, professorer, journalister, mellansteg av alla sorters utgör denna icke-klass"(s.48)
De progressiva tar dock ställning mot det ekonomiska systemet, inte bara fattiga och fattiga arbetslösa, utan även länder och kontinenter som tappat tilltron till det ekonomiska systemet p.g.a IMF:s och Världsbankens katastrofala härjningar och konsekvenser.

I förra cirkeln/kapitlet gjorde jag vissa jämförelser till Hardts/Negris bok Multituden, och även i denna cirkel/kapitel finner jag liknelser i vad Den osynliga kommittén beskriver som det ständiga kriget. Enligt Hadt/Negri:

"För närvarande utkämpas ett otal väpnade konflikter världen över - somliga kortvariga och begränsade till specifika platser, andra utdragna och expansiva."[s.22]"Den första nyckeln till att förstå dagens globala krigstillstånd ligger i idén om undantaget, eller mer specifikt i två olika uppfattningar om undantaget"[s.24]"Kriget var avsett att bli undantaget och freden normen. Konflikter inom nationer skulle lösa fredligt genom politisk interaktion."[s.25]"Nationernas gemenskap eller samfund skulle sålunda låta den inre samhällsfreden sträcka sig över hela jorden, och folkrätten skulle garantera att denna ordning upprätthölls. Snarare än att röra oss framåt mot ett uppfyllande av denna dröm tycks vi emellertid ha kastats tillbaka i tiden till ett mardrömsliknande tillstånd av evigt och oupphörligt krig där alla internationella rättsprinciper är suspenderade och där det saknas tydliga gränser mellan fredsbevarande insatser och krigshandlingar."[s.26]

Uppdaterat: Andra som skrivit är Rasmus.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

FN har utsett en grupp för att undersöka Israels massaker på Ship to Gaza

FN: s råd för mänskliga rättigheter utsåg på fredagen i helgen en grupp för att undersöka Israels dödliga räd mot "Ship to Gaza"-flottan i maj på internationellt vatten. Detta trots att Israel själv anser att det inte behövs någon internationell undersökning. Vars egna militära undersökning kom, föga förvånande, fram till att det inte behövdes några åtgärder för vad som hände.

Gruppen som skall undersöka massakern består av tre oberoende experter: Sir Desmond de Silva från Storbritannien, Karl Hudson-Phillips från Trinidad och Tobago, och Maria Shanth Dairiam från Malaysia. De Silva är en före detta chefåklagare för krigsförbrytelser vid den FN-stödda specialdomstolen för Sierra Leone. Hudson-Phillips är en före detta domare vid Internationella brottmålsdomstolen och Shanthi Dairiam är en känd aktivist för kvinnors rättigheter. Deras undersökning skall bli klar i september.


PS: Mankell vill ha tillbaka sitt manus, och tre spanska medborgare som var ombord på Ship to Gaza-flottan har lämnat in en stämningsansökan mot Israel för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Intressant?
Media: Sydsvenskan
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

USA:s krigsbrott - Afghanistans civila offer och dödspatruller

Tack vare WikiLeaks har omkring 90 000 hemliga dokument läckts som avslöjar USA:s dåvarande och nuvarande krigsbrott i sitt folkrättsvidriga krig i Afghanistan. Ett axplock av vad dokumenten avslöjar om krigsbrotten förekommer följande:

- Hundratals civila afghaner har dödats utan att det har rapporterats.

- Hemliga specialtrupper har jagat talibanledare för att "döda dem eller ta dem till fånga utan rättegång".

Dessutom visar dokumenten att den amerikanska armén misstänker att den afghanska motståndsgerillan får hjälp från den pakistanska underrättelsetjänsten. Vad detta innebär är alltså att vi nu får bevis från den amerikanska armén på att vi deltar i ett folkrättsvidrigt krig, där civila mördas i hemlighet och där människor döms och mördas utan rättegång av dödspatruller.

Bevisen att snarast sluta kriga i Afghanistan och dra tillbaka våra soldater hopar sig.


Media: Spiegel, Guardian, Ny Times, SvD, DN
Bloggat: Jinge, Peter Andersson, SKP, Röda Malmö, Svensson, Röda Berget, Afghanistanbloggen, Claes Krantz
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 25 juli 2010

Den förtryckande staten

Jag kan inte låta blir att se hur den omdebatterade domen mot en serieöversättare i Uppsala, är en i raden av den nuvarande maktordningens sätt att försvara sig genom ökad kontroll. Ett i raden av många konsekvenser av den maktordningens nya fokus av kontrollbehov. Här förenas kritiker av den repressiva statsordningen allt ifrån marxistisk kritik till liberalers kritik mot en paternalistisk maktordning.

Jag ser en liknelse till vad Den osynliga kommittén skriver i "Det stundande upproret", och vad Hardt och Negri skriver i "Multituden", nämligen att det nuvarande postfordiska samhället där vi har övergått:

"från en ekonomi präglad av fabriksarbetets stabila anställningsformer till en ekonomi där arbetsvillkoren är flexibla, rörliga och osäkra: flexibla, eftersom arbetaren måste anpassa sig till en mängd olika uppgifter; rörliga, eftersom de ofta måste byta jobb; och osäkra, eftersom inga avtal längre garanterar stabila, långvariga anställningar." (s.141)
En ny global ordning där samhället präglas: "av samarbete och innefattar skapandet av sociala relationer och kommunikationsnätverk, vilket innebär att all verksamhet i samhället, inklusive de fattigas aktivitet, blir produktivt på ett mer direkt sätt än tidigare"(s.162, Multituden). Vilket tvingar ordningen att utöka sin kontroll av sina medborgare.


Intressant?
Bloggat: Deepedition, Erik Laakso, Farmor Gun, Blogge
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

USA:s krigsbrott - Vietnams bortglömda krigsoffer

Chris Arsenault på Al Jazeera skriver en intressant krönika om Vietnamkrigets glömda offer, nämligen de omkring 3 miljoner civila vietnameser som lider av att USA använde kemisk krigföring. Barn föds utan ögon, armar och ben, och med deformerade kranier. Dessutom inte att förglömma alla medfödda sjukdomar.

Det visar sig även vara så att USA:s armé var fullt medveten om att det kemiska vapnet kallat "Agent Orange" orsakade "general organ toxicity" och "other systematic problems", så tidigt som 1964. Mellan 1962-1971 sprejade USA:s armé över 80 miljoner liter av "Agent Orange" över Vietnam, vilket alltså än idag får digra konsekvenser för miljontals människor.

En uträkning av hur stor kostnaden skulle vara för att göra en riktig sanering av de förgiftade områdena och en behandling av de sjuka i Vietnam har gjorts av amerikanska och vietnamesiska politiker, medborgare och forskare. De kom fram till att det skulle kosta 300 miljoner dollar, men USA har hitintills bara hjälpt till med med 9 miljoner dollar. En summa som kanske snarare bör tolkas som propaganda, än som humanitär hjälp. I konsekvensens namn borde USA ställas inför internationell domstol för brott mot mänskligheten, och den svenska högern borde göra en offentlig ursäkt för sitt stöd och nuvarande stöd till USA:s krigsmakt. Det var inte länge sedan USA och NATO använde sig av utarmat uran och klustret vapen i sina krig i Afghanistan, Kosovo och Irak, nu liksom då stöder högern och unghögern dessa brott mot mänskligheten.







Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördag 24 juli 2010

Abrahamssons vulgärkampanj fortsätter

Kjell Albin Abrahamsson är en av det politiska klimatets borgarclowner. Från ett nyliberalt håll har han lobbat för en förenklad syn på politik, historia och filosofiska resonemang och teorier under ett bra tag. Abrahamssons käpphäst är en konstant upprepande av ett påstått likhetstecken mellan stalinism och kommunism, följt av ett historielöst likhetstecken mellan kommunism och nazism.

Han har tidigare gjort bort sig genom att feltolka en debattartikel i Biblioteksbladet av bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega. Abrahamsson reagerade på att Aghed och Vega inte ville köpa in en stridskrift mot "kommunismen" beställd av den svenska regeringen och framställd av en svensk myndighet (Forum för Levande Historia).

Nu försöker han återigen att rida sin käpphäst, men nu med hjälp av Polen. Ty, Polen har någorlunda förståeligt förbjudit symboler som associeras till den stalinistiska diktaturen som tidigare rådde i landet. Nu råkar dock dessa symboler (röd stjärna, "hammaren och skäran") vara symboler som stalinismen lånade, eller rättare sagt - kidnappade. Därav den stora förvirringen, när tokar som Abrahamsson tar misstaget och höjer det till skyarna för att försöka bekräfta sitt likhetstecken mellan stalinism och kommunism.



Intressant?

Bloggat: Hampus
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kapitalismens dödlighet

Enligt DN:
"Flera larmsystem ombord på oljeplattformen ”Deepwater Horizon” hade stängts av för att cheferna inte skulle behöva bli väckta mitt i natten. Så sent som tre dagar före explosionen som sänkte plattformen och som sedan orsakade den svåra oljeläckan hade en chefstekniker påpekat det farliga med att stänga av larmen"

Den kapitalistiska formen av arbetsdelning tenderar att fungera enligt en pyramid-hierarki, som en funktion av produktionsförhållandet med en motsättning mellan lönearbetare och kapitalistklassen. I ett sådant förhållande har kapitalistklassen haft en permanent misstanke gentemot de anställda som traditionellt har försökt kontrolleras av en mängd chefer och underchefer.

Detta hierarkiska system är den bidragande orsaken till den stora oljekatastrofen och elva människors liv.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Det stundande upproret - "Fjärde cirkeln" (eller de fattigas roll i Metropolen)




Det fjärde kapitlet utvecklar resonemanget från det förra kapitlet om arbetets utveckling i det kapitalistiska samhället. Vi lever idag inte längre i en formell underordning där kapitalistklassen härskar genom löneslaveriet, utan idag kan vi allt mer se hur kapitalismen underordnar människan i alla aspekter av livet - det som Marx kallar reell underordning. Över huvudtaget fungerar DSU:s förklaringar hitintills som en bekräftelse av den historiematerialistiska metoden (den dialektiska materialismen) som Karl Marx utvecklade. Den metod som säger att samtida samhällsanalyser alltid måste ta hänsyn till den omedelbart konkreta sociala verkligheten, vilken ständigt är i rörelse/förändring. Det samhälle vi ser idag är inte det samma som fanns under Marx dagar, vilket kräver av oss analysera förändringen, som visar sig bestå av en koncentrering av kapitalismens destruktiva karaktär.

Vad DSU hitintills presenterat för läsaren är en kritisk analys av hur verkligheten är här och nu. Marknadsföringens upplösande av Jaget, arbetets utveckling till en mer upplösande funktion av flexibilitet och människans underordning. Här vill jag göra en kort jämförelse till vad Michael Hardt och Antonio Negri skriver i sin filosofiska bok "Multituden". Hardt/Negri menar att vi lever i en postfordisk värld där vi har övergått:

"från en ekonomi präglad av fabriksarbetets stabila anställningsformer till en ekonomi där arbetsvillkoren är flexibla, rörliga och osäkra: flexibla, eftersom arbetaren måste anpassa sig till en mängd olika uppgifter; rörliga, eftersom de ofta måste byta jobb; och osäkra, eftersom inga avtal längre garanterar stabila, långvariga anställningar." (s.141)
Detta har lett till, enligt Hardt/Negri att vi idag inte längre kan exkludera de fattiga och de fattiga arbetslösa ur de progressiva klasserna, de klasser i samhället som är farliga mot den rådande världsordningen. Här kritiserar de begrepp som "arbetarklass" som tenderar att bara inkludera ett industriproletariat med anställning. Idag fungerar nämligen även de fattiga och de fattiga arbetslösa som en produktiv kraft i samhället (de har alltid gjort det, men i högre utsträckning idag), just p.g.a. en utveckling där arbeten existerar i en gemenskap där immateriella arbeten allt mer får en privilegierad funktion.

Här finner jag en liknelse till vad DSU skriver om i sitt fjärde kapitel om något de kallar för Metropolen, ett större område som upplöst både stad och landsbygd genom att eliminera motsättningarna dessemellan. Metropolen utmärker sig idag mest, enligt DSU, genom att den försöker försvara sig själv genom att skaffa sig total kontroll av informationsflöden, som fungerar som livsflöden för metropolen. Likaså menar Hartd/Negri att vi idag lever i ett globalt socioekonomiskt system som:

"präglas av samarbete och innefattar skapandet av sociala relationer och kommunikationsnätverk, vilket innebär att all verksamhet i samhället, inklusive de fattigas aktivitet, blir produktivt på ett mer direkt sätt än tidigare"(s.162, Multituden)
DSU ser dock hur Metropolens struktur av flöden också gör den "en av de mest sårbara mänskliga sammanslutningar som någonsin existerat"(s.43). Vilket bara ökar den progressiva rollen för de fattiga och fattiga arbetslösa, de som inte riskerar förlora något eftersom de inte har något, och som dessutom innehar en nyckelposition i den nuvarande ordningen.

PS: Andra som skrivit om "Fjärde cirkeln" är:
Rasmus Fleischer1, 2
Guldfiske
Skumrask
Alamut (använder sig av Strindberg - läs!)


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

fredag 23 juli 2010

Israel dömde en man för våldtäkt för att han inte var jude

Sjuka nyheter ramlar in från en av världens absurda länder, staten Israel. Nu senast nåddes världen av en nyhet genom Aljazeera att en man har dömts för "deceit rape" av det israeliska rättssystemet. Detta trots att samlaget mellan de två personerna gjordes i samförstånd.

Domstolen dömde mannen för våldtäkt för att kvinnan trodde att mannen var jude, när han i själva verket var israelisk arab. Därav dömde domstolen:

"The court must protect the public interest against sophisticated criminals with a smooth tongue and sweet talking, who can lead astray innocent victims".
Nu kanske man tror att domen är något litet absurt misstag. Men efteråt har Merav Mor, chef för "Support Centre for Rape Victims in Israel" gått ut och försvarat domen, hennes försvar kan ses i filmen nedan.



Meray Mors försök att ifrågasätta det faktum att det handlade om samlag genom samförstånd faller platt då även åklagarna i fallet erkände att det handlade om samtycke. Merays Mors apologetik är dock inte ovanligt från staten Israel, där lögner och illusioner är legio i sin propaganda. Detta i ett land där över 50 % av befolkningen anser att det vore landsförräderi om en jude gifter sig med en arab, och där judar faktiskt är förbjudna att beblanda sig genom giftermål. Israels apartheid verkar därmed öka i koncentration.


Intressant?
Media: AB
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 22 juli 2010

Marianne Berg (V) visar att vänstern bryr sig om de utsatta sexarbetarna

Det är glädjande att läsa Marianne Bergs (V) och Camilla Lindbergs (FP) debattartikel i Expressen som kritiserar den nuvarande sexköpslagen. Att Lindberg varande Folkpartist kritiserar sexköpslagen bryr jag mig inte lika mycket om som att Berg kritiserar, då liberalers kritik mot sexköpslagen och annan kriminalisering av prostitutionen bottnar i en falsk övertygelse om "individuell frihet". En riktig kritik mot sexköpslagen, som utgår ifrån människans egna perspektiv och en konkret kunskap om att organisering och solidaritet är en framgångsrik väg ut ur det nakna tyranniet, kommer från socialisterna. Och debattartikeln skriver att:

"Med öppna och lagliga sexköp kan alla i branschen lättare upptäcka avarterna. Säljarna måste kunna organisera sig utan att kopplerilagen därmed gör dem kriminella, vilket är fallet idag. Ett licensförfarande kan vara en lösning för verifiering av ålder och andra attribut. Kriminalisering av sexköp där slaveri eller trafficking föreligger är också ett alternativ.
Vi menar att man under en nollvision om det rena folkhemmet offrar människors hälsa och liv för att föra paternalistisk signalpolitik som infantiliserar kvinnor. Vi vill därför stärka rättigheterna och villkoren för dem som säljer sex. Polisinsatser bör koncentreras där verklig skada sker – människohandel, slaveri, sexuellt utnyttjande av barn, ungdomsprostitution – och inte på att jaga vuxna människor fullt kapabla att fatta egna beslut."

Tyvärr verkar Vänsterpartiet vara infekterat av moralistiska neofeminister som tror att häxjakt är det bästa medlet för "bekämpa" prostitutionen, vilket syns framförallt av de Vänsterpartistiska bloggkommentarer som hon fått från Stockholmsvänstern,
Jerker Nilsson och Jonas Sjöstedt. Av många av kriminaliseringens apologeter florerar det patriarkala påståenden, som faktiskt bekräftar Bergs resonemang i debattartikeln. Exempelvis skriver Sjöstedt att "prostitution är i grunden ett uttryck för manlig makt" utan någon som helst verklighetsanknytning där män och pojkar också är sexarbetare och kvinnor också är sexköpare (Stockholmsvänstern famlar de också i samma grumliga patriarkala vatten). Att det råkar vara fler män som köper sex än kvinnor är ovidkommande när man diskuterar prostitutionen i sig själv, snarare kan det faktumet ha många anledningar - däribland det att vi lever i ett patriarkalt samhälle där kvinnors sexualitet undertrycks. Vidare menar Sjöstedt att "prostitutionens grund är utnyttjan av andra människor", och kastar hela kritiken av lönearbetet överbord. All lönearbete är i grunden utnyttjande av människor, det är det grundläggande i Karl Marx´s analys av det kapitalistiska samhället. Att Sjöstedt och liknande apologeter missar detta är tragiskt, framförallt eftersom de är medlemmar i ett parti som åberopar en marxistisk tradition.


Intressant?
Bloggat: Louise P, Blogge, Gothbarbie
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 21 juli 2010

Det stundande upproret - "Tredje cirkeln" (eller lönearbetet som en vara)


Tidigare:
"Första cirkeln" (eller hur kapitalismen mördar människan)
"Andra cirkeln" (eller den dolda läroplanen)


Det tredje kapitlet handlar om arbetet, och liksom andra (Guldfiske exempelvis) så ser jag liknelser i DSU:s definition av arbete, med Marx & Engels analys av lönearbetet. Engels skriver i "Lönearbete och kapital" följande:

"Arbetskraften är en vara i vårt nuvarande kapitalistiska samhälle, en vara som varje annan, men ändå en alldeles särskild vara. Den har nämligen den särskilda egenskapen att vara en värdeskapande kraft, en värdekälla, och rentav vid lämplig behandling en källa till mer värde, än den själv besitter. På produktionens nuvarande nivå producerar den mänskliga arbetskraften inte bara på en dag ett större värde än den själv besitter och kostar. Med varje ny vetenskaplig upptäckt, med varje ny teknisk uppfinning växer detta dess dagliga produktöverskott över dess dagskostnader, förkortas alltså den del av arbetsdagen, under vilken arbetaren framställer ersättningen för sin daglön, och förlänges alltså å andra sidan den del av arbetsdagen, under vilken han måste skänka kapitalisten sitt arbete utan att få betalt därför."

Det sista som Engels skriver om i citatet ovan är det som av Marx benämner mervärdet, det värde arbetaren producerar utan ersättning till kapitalisten. Vidare skriver Marx:

"Arbetaren lämnar, när han vill, kapitalisten, som han hyr ut sig till, och kapitalisten avskedar honom, när han så finner för gott, när han inte längre har någon nytta eller den avsedda nyttan av honom. Men arbetaren, vars enda förvärvskälla är att sälja arbetskraften, kan inte lämna hela klassen av köpare, d.v.s. kapitalistklassen, utan att ge avkall på sin existens. Han tillhör inte den ena eller den andra kapitalisten, utan kapitalistklassen, och han måste själv sörja för att han får tag i rätt person, d.v.s. finna en köpare i denna kapitalistklass."

DSU menar dock att kapitalismen har utvecklats så långt att det idag bär på en sådan uppsplittrad kris så att individer kan "förkasta nödvändigheten i arbetet"(s.31). Vi behöver inte längre sälja vår arbetskraft till kapitalistklassen. Detta i och med att den nödvändiga arbetsstyrkan blir allt mer överflödig p.g.a. "vinster i produktivitet, outsourcing, mekanisering, automatiserad och digital produktion"(s.32). Kapitalistklassen har allt mindre användning av arbetskraft.

Tendensen av teknisk utveckling borde egentligen kunna leda till att arbetstiden minskade, och att vi borde få mer möjligheter till individuell utveckling. Men istället ser vi hur de löpande banden och de enahanda arbetena blev mer under 1980-talet i industrin, och dessutom:

"37 procent av männen och 44 procent av kvinnorna upprepade 1999 samma arbetsmoment många gånger per timme under halva arbetstiden. Det är en ökning sedan 1993, då siffrorna var 33 respektive 40 procent.
År 1995 upprepade 22,3 procent av alla arbetande enbart samma arbetsmoment minst två gånger per minut under minst halva arbetstiden. År 1999 hade andelen stigit till 23,7 procent." (Källa: Arbetarskyddsstyrelsen och SCB: "Arbetsmiljön 1999", 2000, och "Arbetsmiljön 1995", 1996 / Mikael Nyberg: "Kapitalet.se", Ordfront förlag 2001, s 228 och 430f)
DSU:s analys av den tekniska utvecklingen verkar mer vara en förhoppning än en reflektion av den bistra verkligheten, ty industrin verkar även i vår del av världen ha ett behov av löpande band och enahanda arbeten - dessutom i växande behov.

Däremot finner jag DSU:s beskrivning av den tillfälligt anställda arbetaren som korrekt. Vi har sett i en period nu av en ökad mängd visstidsanställningar, som en konsekvens av en allt starkare och aggressivare kapitalistklass och en svagare arbetarklass. DSU skriver:

"Vikarien är själva modellen av arbetaren som inte längre är en arbetare, som inte längre har ett yrke, men som säljer sina färdigheter där han kan - och vars själva tillgänglighet också är en sorts arbete"(s.34)
En oroande utveckling som faller in i den problemformulering som DSU beskrev i första kapitlet, där vår finanskapitalistiska verklighet allt mer frekvent utför symboliskt mord på människan. Undersökningar visar att alla (96 %) av de visstidsanställda inte trivs i sin anställning (Källa: Nelander, Sven och Bendetcedotter, Madelene (2001), "Anställningsformer och arbetstider 2001", LO/Löne- och välfärdsenheten s.19). Undersökningar i EU visar även att arbetsförhållandena är sämst för de som inte är fast anställda (Källa: European Foundation for the Improvement of living and Working Conditions: "Working Conditions in Europe", preliminär version från 960606). Enligt Arbetslivsinstitutet (DN 990519) så uppfattar de flesta tillfälligt anställda att deras anställningsform hindrar dem att "våga säga ifrån och komma med intern kritik".

Denna omställning av anställningsformen från fast anställning till tillfällig anställning ökar otryggheten och stressen hos varje individ. Detta att ständigt vara tillgänglig och anpassningsbar, att inte ha något fast i sitt liv. Istället kräver detta att individen alltid skall vara mobiliserad. DSU skriver att:

"Mobiliserbarhet är detta lilla särskiljande från Jaget, det oansenliga frånkopplandet från det som utgör oss, det är det besynnerliga tillståndet varigenom Jaget nu kan tas upp som ett arbetsobjekt."(s.36)
I likhet med att DSU menar att kapitalismens lönearbete har kommit till ännu ett steg idag, är när DSU menar att det nu är möjligt att "sälja sig själv snarare än sin arbetskraft, att bli avlönad inte för vad man gör utan för vad man är"(s.36), där samhället i stort är en enda stor sorteringsmaskin och utsugare av fysisk och psykisk energi från de överflödiga människorna. Detta steg beskrivs av Marx i termer av formell underordning och reell underordning, arbetets exploatering finns inte längre blott i säljandet av arbetskraften utan överallt i samhället, inkluderat sociala normer. Och idag existerar ett stort "utanförskap" där allt fler människor hamnar utanför trygghetssystemen (välfärden nedmonteras allteftersom), där allt fler (främst unga individer) blir tvungna att överleva på andra sätt än anställningar. Vi ser alltså en samtida utveckling av åter-proletärisering.


PS: DSU menar i tredje kapitlet att marxismen bara ser arbetets exploaterade dimension, och inte den andra motsägelsefulla dimensionen av delaktighet. Men den "marxism" DSU kritiserar är snarare en vulgärmarxism eller ingen marxism alls, ty Marx´s analysmetod var dialektisk, och har tvärtom aldrig missat arbetets funktion av delaktighet. Exempelvis så förutsätter Marx att delaktigheten genom samverkan fungerar som en fostrande funktion för arbetaren att kollektivt bekämpa det förtryckande kapitalet.




Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 19 juli 2010

MUF:s självparodi - Super Ray vs. Sohly

Det här är stor humor. MUF (moderata ungdomsförbundet) har i generationer varit landets underhållare, i regel på sin egen bekostnad. Är det inte vilda alkoholfester för minderåriga ungdomar, så är det nostalgitrippar till 1950-talets USA under kalla kriget. Men på senare år tycker jag att MUF allt mer degraderats i högre fart, och nu förväntar man sig att MUF ska bete sig som en omedveten clown.

Det senaste i MUF:s valkampanj är en film/serie inspirerad av superhjälte-temat, kryddat med en "Star Wars"-introduktion. Jag har inte skrattat så mycket på jag vet inte hur länge. Den är så dålig så att den blir fantastisk. Vad som gör exempelvis "Star Wars"-introduktionen så rolig är i huvudsak två saker:

- MUF:arna som skrivit texten har uppenbarligen velat skriva hur mycket som helst, vilket inte direkt passar i formatet.

- Texten är dessutom dåligt skriven, vad sägs om denna mening: "Människornas möjlighet att jobb".

Själva serien är så smärtsamt dålig, speciellt när man tänker på hur lång introduktionen var. Den börjar och slutar ungefär samtidigt.

Visst är det humor, bara namnet Sohly (Sahlin + Ohly) är roligt. Men hade det skadat att lägga ner lite energi och arbete på kampanjen? Jag är hursomhelst lycklig över att MUF inte gjorde det, ty då blev det paradoxalt nog också riktig humor. Tack MUF! Fortsätt så.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 18 juli 2010

Det stundande upproret - "Andra cirkeln" (eller den dolda läroplanen)



Det andra kapitlet i DSU fortsätter, eller vidgar, problemformuleringen som presenterades i det första kapitlet. Men nu handlar det om hur finanskapitalismen reproducerar sig själv genom skolväsendet. Liksom första kapitlets beskrivning av marknadsföringens upplösning av Jaget hos människan, är denna beskrivning också tidigare analyserad. Just skolan som en fostrande funktion och en stagnerande reproducent av nuvarande normer har en gedigen blottning i den kritiska skolforskningen. Jag har tidigare skrivit om denna funktion hos skolan där begreppet "den dolda läroplanen" används:

"Föreställningen om ”den dolda läroplanen” korrelerar med en förståelse av verkligheten som både formell och reell, där skolan har detaljerade formella läroplaner om riktlinjer och målsättningar, men också reella normer som fungerar som dolda läroplaner för att de inte är formellt formulerade. Den dolda läroplanen bygger alltså på riktlinjer och målsättningar som samhället vill att skolan skall uppfylla, eller som skolan faktiskt uppfyller. Ett tydligt exempel är det som filosofen Kant påpekar angående skolans funktion som ett lärosäte för människan att hålla tider och sitta still."
Begreppet "den dolda läroplanen" började användas på 1980-talet och fick sin svenska motsvarighet av Donald Broady. Kritiken ligger i att det som förr var öppet formulerat i skolans läroplan idag göms undan mellan raderna. Egentligen handlar det inte heller om en läroplan, utan om en mängd dolda läroplaner beroende på miljö och situation. Faran med det dolda är att det hindrar en reflektion kring skolans funktion. Ta exempelvis skolans allt mer individualisering där elever allt mer ses, och behandlas, som konsumenter. Undervisningen handlar inte längre om en relation mellan människor utan om att kommunicera med atomiserade individer ryckt från världen. Likaså kan vi se idag hur klassamhället reproduceras i en högre takt genom en ökad privatisering av skolväsendet, där elitskolor för medelklassens och överklassens barn etableras och får en funktion av att distansera sig ifrån de lägre klasserna. Vissa gymnasieskolor går även så långt att de skapar särskilda inriktningar för överklassen - idag maskerade som "musik"-linjer. Ty när överklassen och den övre medelklassen inte längre hade sina universitetsutbildningar för att hävda sig gentemot de lägre klasserna i och med massan numera erbjuds reella möjligheter till högre utbildning, så har de övre klasserna skapat sig en särskiljande identitet genom violin och cello. Något av ett överdrivet bekräftande av Bourdieus analys av elitens karriärvägar genom exempelvis kulturellt kapital.

DSU kritiserar dagens skolväsende med att den "producerar floder av väluppfostrade anställda" (s. 27), där den reproducerande funktionen går ut på att leverera en anpassningsbar massa till samhällets näringsliv. Mot denna fostrande institution ställer DSU den alternativa gemenskapen på gatan, där "gäng" identifierar sig med sitt område och kommer i konflikt med statens våldsapparat (polis och militär). DSU menar att det idag allt mer blir en verklighet för många att få en alternativ utbildning på gatan, istället för i skolväsendet.

En intressant kommentar som DSU gör i detta kapitel är att analysera familjen och parförhållandet. I denna analys kommer DSU fram till att den gamla förståelsen av familjen, som "den moderliga kontrollens kvävande eller patriarkatets aga"(s.28) nu blivit en naiv flykt till "värme, enkelhet, sanning, ett liv utan teater eller åskådare"(s.28f), men som inte kan bli annat än en temporär paus i vår bistra verklighet. Familjen och paret är död.

Men det som DSU levererar i detta kapitel är inte bara ytterligare kritiska problemformuleringar, utan också en öppning till motstånd. Som jag tidigare nämnde finner DSU detta motstånd i den alternativa skolan på gatan, där individer blir människor genom en gemenskap, och där människan får en identitet som "lika gärna [skulle] kunna betyda att lära sig kämpa på gatan, att ockupera tomma hus, att sluta arbeta, att älska varandra till vansinne och börja snatta" (s.29). Öppningen mot finanskapitalets förtryck ligger alltså i den alternativa gemenskapen som skapas av samhällssystemets egna utveckling. Liksom Marx, ser alltså DSU motståndet till det kapitalistiska klassamhället som immanent, men ändå hela tiden också beroende av människors beslut och ageranden.


PS: Andra som skrivit om DSU:s andra kapitel är Fleischer, som gör en intressant koppling mellan vad DSU menar håller på att byta ut de nuvarande normerna till "nya troheter". Detta gör Fleischer genom att ge exempel på hur 17 åriga tjejer i USA skapat sig egna nya troheter vad gäller barnuppfostran - nämligen en gemensam/kollektiv uppfostran.

Guldfiske gör å sin sida en intressant koppling från hur individernas känsla av något främmande inom sig själva (en känsla av att sin egen individ-identitet är främmande) kan vara orsak till varför hatet mot främlingar ökar.

Alamut gör en koppling till det moderna välfärdssamhällets upplösning, och en till motsättning mellan stad och glesbygd.

Skumrask gör en kommenterar DSU:s förklaring om den alternativa, konkurrerande, utbildningen på gatan.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 15 juli 2010

Sexproletärer, Littorin och falska frälsare



Oavsett vad man anser om den nuvarande sexköpslagen, vilken jag ställer mig kritisk till, så är det givetvis allvarligt, och inte någon pseudodebatt, om en högt uppsatt regeringsminister brutit mot samhällets lagar och regler. Ty, vad det då handlar om är inget annat än ett naket hyckleri där inte ens de som skall representera samhällets ordning upprätthåller den. Sedan anser jag att vi egentligen inte behöver bry oss, speciellt inte vi som är kritiska mot den borgerliga parlamentarismen. För oss är Littorins hyckleri änne en bekräftelse på att dagens samhälle är ruttet.

Men jag hade egentligen inte tänkt att kommentera Littorins hyckleri, utan istället Martin Klepkes artikel om sexköpets "smutsiga baksida" i Aftonbladet (2010-07-14). Klepke gör som i stort sett alla väpnare inom kriminaliseringslobbyn, nämligen fäktas mot fantasifoster. Artikeln beskriver hur holländska sexproletärer nästan aldrig är lycklig med sitt lönearbete, vilket är ett argument som förutsätter att motståndarsidan i debatten skulle hävda att de faktiskt vore det. Det är möjligt att det finns enstaka individer som menar att sexproletärer är generellt lyckliga, men de är inte aktiva eller över huvudtaget synliga i debatten. Istället upprätthålls detta absurda påstående att om den "lyckliga horan" paradoxalt av just de som argumenterar emot påståendet.

Vi som är kritiska till sexköpslagen och all annan sorts kriminalisering av och kring prostitution skulle aldrig hävda att sexproletärer är generellt lyckliga. Det vore lika absurt som att påstå att varje förvärvsarbetare eller städerska skulle vara generellt lyckliga. Klepke är alltså en av vår tids många Don Quijotes, som eldar upp ett debattklimat genom att slåss mot illusionära kvarnar. Tyvärr ett tecken i tiden, där nyspråk och ohederlig retorik blivit legio.

Det reella kärnargumentet mot att använda juridiken för att stigmatisera sexarbetet ligger istället i att statliga förbud förvärrar en redan svår situation för sexproletärerna. Den "botar" sexarbetet genom att göra den till mörkertal, som staten sedan kan använda för att slå blunder i blå ögon och brista ut i falsk triumf; Vi har avskaffat prostitutionen! Tyvärr går det inte i vårt kapitalistiska samhälle att avskaffa sexarbetet, eftersom det enda medel som finns tillgängligt är just formell lagstiftning som inte har med verkligheten att göra. Så länge vi lever i ett samhälle som definieras av kapitalets produktionsförhållande och lönearbete, så är den enda lösningen på sexarbetets problem som lönearbete ett avskaffande av lönearbetet i sig själv.

Till skillnad från Don Quijotes som Klepke borde det vara ytterst viktigt att fråga sig vad som verkligen hjälper de utsatta sexproletärerna. Hur ska vi som samhälle underlätta för dem själva att upprätthålla en så bra tillvaro som möjligt? Är det genom kriminalisering, eller genom öppenhet? Är det genom stigmatisering eller solidaritet?



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 7 juli 2010

Det stundande upproret - "Första cirkeln" (eller hur kapitalismen mördar människan)

På bloggosfären har det startats en högaktuell och intressant bokcirkel av Rasmus Fleischer, där studieobjektet är den uppmärksammade boken "Det stundande upproret" (DSU), eller "The coming insurrection" som är dess engelska titel. Bokcirkeln sker av analyser av ett kapitel (kallat "cirkel" i DSU) varje vecka, och nu är jag en vecka efter vilket innebär att jag kommer att analysera två kapitel denna vecka.

För mig bekräftar framförallt problemfokuseringen i DSU:s första cirkel och det faktum att DSU fått utspridd uppmärksamhet att vi idag lever i ett nytt paradigm av finanskapitalets hegemoni, ett postmodernistiskt dekonstruerande paradigm som Slavoj Zizek menar innebär ett högre stadie av förtryck. Det problemet som den kollektiva pseudonymförfattaren ("Den osynliga kommittén") beskriver förklarar något som folk tidigare kanske bara hade en tyst kunskap om. Mer om Zizek senare.

Efter att ha läst den första cirkeln slår det mig hur fräscht det är skrivet. Texten flödar för att kommunicera en problemformulering för alla sorters läsare. Därför kan man med rätta beskriva DSU som ett manifest för massan. Det existerar inga litterära hänvisningar, inga fotnötter och inget upprepande teoretiskt verbiage. Istället får vi som läsare en bild av vårt samtida lidande stundtals i poetiska beskrivningar. DSU är alltså något som den alternativa vänstern inte har lyckats med sedan guldåldern på 60-70-talen, att helt enkelt popularisera den politiska kritiken.

DSU börjar med att beskriva vårt marknadsekonomiska system och dess påverkan på människan genom att hänvisa till hur den använder reklam för att expandera nya konsumtionsmarknader att profitera på. Från att i de senaste decennierna profiterat på identitetsskapande för individen, till dagens vulgära identitetskapande genom att uppmana med slogans som "I AM WHAT I AM". DSU menar att denna reklamslogan är: "marknadsföringens senaste gåva till världen, det slutgiltiga steget i reklamens utveckling, långt bortom alla uppmaningar att vara annorlunda, att vara sig själv och dricka Pepsi[s.19]". Den förklaring DSU ger på denna utveckling inom marknadsföringen är en "individualisering av alla tilstånd - livet, arbetet och lidandet[s.19]". Reklamen "I AM WHAT I AM" uppmanar individen att vara sig själv (Jag = Jag), vilket koncentrerar en redan nedbrytande trend: "Ju mer jag vill vara mig själv desto mer tomhet känner jag mg. Ju mer jag uttrycker mig, desto mer töms jag. Ju mer jag jagar mig själv desto tröttare blir jag". Denna teori kan liknas med Benthams teori om självikonisering, som menar att ett objekt är sig själv den bästa ikonen - att den liknar sig bäst själv.

Dessa samtida beskrivningar i DSU visar att det Karl Marx och Friedrich Engels skriver i "Kommunistiska manifestet" är mer aktuellt idag än någonsin tidigare. I detta manifest beskriver Marx & Engels det borgerliga samhället som följande:

"Bourgeoisin kan icke existera, utan sitt alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d.v.s. produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.[min fetstil, "Kommunistiska manifestet", Bokförlaget Nixon, 2004, s. 33-34]"
Men Marx & Engels ser inte denna progressiva sekularisering med naiva idealistiska ögon, utan med dialektiska ögon, varpå kapitalismens upplösning av gamla spöken ersätts av nya monstruösa spöken:


"Den har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontant betalning". [...] Den har, kort sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höjda utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen. [min fetstil, "Kommunistiska manifestet", Bokförlaget Nixon, 2004, s. 32-33]"

Zizek är noga med att påpeka att kapitalismens självupphöjande cirkulation av kapitalet nått sin kulmen i och med vår epok av härskande finansiella spekulanter, och att deras abstrakta missförstånd av den sociala verkligheten - deras solipsistiska övertygelse - har en direkt påverkan på människan. DSU:s problemformulering av en allt mer koncetrerad marknadsföring genom "ett permanent stadium av nedbrytande"[s.20] kan alltså förklaras med en marxistisk analys av det kapitalistiska samhället till att det måste ständigt revolutionera produktionsinstrumenten för att hitta nya marknader - i detta fallet konsumtionsmarknader. Parollen "Jag = Jag" är alltså en orsak av kapitalismens behov av nya marknader.

Eftersom människans sociala verklighet inte är solipsistisk utan mer kan förstås av Heideggers klassiska jämförelse av döda objekt, djur och människan:

"- Stone is worldless
- Animal is poor in world
- Man is worldforming"
Poängen är att människan är en del av världen och interagerar med världen - därav också får sin identitet genom sin relation med världen. DSU pratar om att vi som människor är "varelser bland varelser[s.22]" Inte nog med att finansmarknadens spekulanter sätter den globala ekonomi i allt mer frekventa kriser, med reella negativa konsekvenser för människor, utan den upplöser människornas identitetskänsla. Om man får lov att förenkla så kan man tolka det som att kapitalismen mördar människan genom att den upplöser hennes identitetskänsla.

De konkreta konsekvenserna för människorna får sin spets i det DSU låter förklara som ett ökat behov att stämpla människor som inte klarar av att ständigt anpassa sig till en upplösande tillvaro som psykiskt sjuka, som handikappade människor. Och det jag tycker gör DSU så uppfriskande är dess uppmaning att se deprimation som en övergång istället som ett tillstånd, och på det sättet ifrågasätter de medicinska stämplingarna på konsekvenser av samhällsproblem: "Vi är inte deprimerade, vi är i strejk".

Efter att ha läst det första kapitlet är jag upprymd över den problemformulering som beskrivs, det bådar gott även om det saknas en djupare historiskt förståelse som existerar i "Kommunistiska manifestet". Den saknaden kanske uppfylls i resterande kapitlen.





Andra som deltagit i bokcirkeln är naturligtvis Rasmus Fleischer själv som tog initiativet. Rasmus ser liknelser i DSU:s första kapitel om Jagets identitet med Spinoza vars teori om individens förutsättning i en "mångfald av affektiva förbindelser". Utifrån detta drar Fleischer en liknelse till den biologiska kroppen: "Människan kan inte tänkas utanför sitt sammanhang, lika lite som kroppens delar kan tänkas i isolation från varandra eller från de andra omkringliggande kroppar som de står i relation till.". Fleischers viktigaste poäng ligger i att upphöja DSU:s kritik av idén om den fria individen. Ur DSU:s problemformulering går det helt enkelt inte att ställa sig utanför "den galna idén om Jagets permanens". Det samtida nakna förtrycket påverkar oss alla, även om vi vill det eller inte. Det tomma påståendet om frihet som en valfrihet problematiseras med att människan determineras oundvikligen av utomstående krafter. Denna spinozka kritik spetsas till när Fleischer använder ett citat av Karl Marx: "I det borgerliga samhället härskar den fictio juris, att varje människa såsom varuköpare besitter en encyklopedisk varukännedom".

Bloggaren Redundans utför samma kritik mot DSU som Lisa Magnusson, att DSU:s första kapitel inte formulerar några lösningar och att det problematiserade Jaget ersätts av ett splittrat "vi" mot "de". Som jag ser det handlar det första kapitlet just om att formulera ett problem, och därför behövs heller inte några lösningar. Vad gäller det uppsplittrade Jaget anser jag att Redundans och Lisa Magnusson missuppfattat texten, så som jag läst den handlar "vi" och "de" om begrepp som appliceras på samtiden de kritiserar - inte något idealtillstånd. Därav finner jag inte att DSU är blind inför det problematiska faktumet att våra Jag är isolerade i vår tid.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

tisdag 6 juli 2010

Feminism för överklassen

Feministisk Initiativ har sedan det startades kritiserats för bristande klassanalys. FI:s perspektiv klargjordes under Almedalveckan:
"100.000 kronor gick upp i rök när Feministiskt initiativ på tisdagsmorgonen eldade upp pengar ”som en manifestation för rättvisa löner mellan kvinnor och män”."
Liksom Svensson anser jag att detta är ett klart hån mot alla vanliga människor, men framför allt för de människor med knappa ekonomiska resurser (de som försöker leva på försörjningsstöd eller a-kassa). Ett PR-jippo som inte bara avslöjar dagens absurda massmedia, utan även FI:s feministiska ideologi som i sin bristande klassanalys blir en feminism för överklassen.


Intressant?
Media: AB1,SVD1,DN1,GP1,SVD2,
Bloggat: Kildén & Åsman
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Liberala förfalskare - lögnens renässans

(Att stöda vissa diktaturer går bra -
om de har nyliberal ekonomi d.v.s.)


Det börjar allt mer bli tydligt att dagens liberaler lever i en isolerad självbild - ryckt från världen bygger de långsamt upp en Berlinmur kring en deterministisk världs-ideologisk bild a´la Fukuyama (historiens slutliga mål i den globala liberal-kapitalistiska ekonomin). Det finns bara en väg, så som Carl Bildt sade. Ironin ligger i att liberalerna under en lång period (felaktigt) anklade marxister för att vara determinister (på grund av marxismens utveckling av Hegels historiska dialektik), nu ser vi hur liberalerna i en hegemonisk iver saknar möjlighet att kunna reflektera sin egen determinism och sin infantila reaktion utifrån den.

Ty, liberaler som Folkpartiets riksdagsman Fredrik Malm, är just sådana infantila politiska agitörer, eftersom de utifrån en regel överreagerar när det gäller att kritisera sina ideologiska motståndare. Nu senast attackerar Malm Vänsterpartiet på den prestigefulla platsen DN-Debatt om att Vänsterpartiet "slussar skattemedel till diktaturer". Malms påstående visar sig som vanligt vara ogrundade och överdrivna till en surrealistisk spets, vilket Arash visat i pedagogisk punktform:

" * V skickar pengar till Colombianska kommunistpartiet PCC. Senast jag kollade var Colombia inte en kommunistisk diktatur, utan ett land där staten och paramilitärens krig mot FARC-gerillan lett till förföljelser och mord av människorättsaktivister, fackligt- och politiskt aktiva. Tusentals medlemmar av PCC och andra vänsterpartier har mördats de senaste tio åren. PCC är ett lagligt parti i Colombia och har sedan 1993 inga band till FARC-gerillan. Malm må vara kritisk till dess ”icke-reformerade marxism-leninism", men det gör inte Vänsterpartiets ekonomiska bistånd till partiet till ett stöd för diktatur. Snarare till ett stöd för mänskliga rättigheter i Colombia.

* V samarbetar med filippinska Laban ng Masa och arvtagaren PLM. Fredrik Malm hävdar att Laban ng Masa ville se en kommunistisk statskupp och upprätta en ”revolutionär övergångsregering”. Malm anger ingen källa till uppgiften. Det enda dokument som jag kan hitta på nätet är partiets pressmeddelande från 2005, där partiet kategoriskt tar avstånd från "varje form av militärt maktövertagande". Arvtagaren PLM har å sin sida slagit fast att man stödjer en latinamerikansk parlamentarisk valstrategi, och inte en väpnad revolution.

* V stödjer Venezuela. Senast jag kollade var Venezuela inte en diktatur. Landet har till skillnad från USA inget dödsstraff. Presidenten kan inte vara "president livet ut", som Fredrik Malm påstår. Däremot kan denne väljas om av folket ett obegränsat antal gånger, precis som Fredrik Reinfeldt i Sverige. Att pressfriheten skulle vara i nivå med det auktoritära kungadömet Brunei, är något som får stå för Fredrik Malm och den amerikanska regeringsstödda organisationen Freedom House som han hänvisar till.

* V samarbetar med diktaturen Vietnam. "Samarbetet" består i att Vänsterpartiet bevistade en konferens i Filippinerna där Vietnams Kvinnoförbund också deltog. FN samarbetar med organisationen."
Samtidigt som folkpartisten Malm försöker få Vänsterpartiet att "stöda" diktaturer, så stöder Folkpartiet aktivt diktaturer och diktatorer genom sitt medlemskap i Liberala Internationalen (även Centerpartiet är medlem). Förra året valdes ledaren för de honduranska kuppmakarna, Roberto Micheletti, till vice ordförande. LI:s stöd till militärkuppen i Honduras följdes i år med ett stöd till militärkuppmakarna i Thailand. Dessutom ingår moderaterna i internationalen IDU. Bland de övriga medlemmarna i IDU finns bland andra:

- ADN i Bolivia, den förre militärdiktatorn Hugo Banzers parti
- ARENA i El Salvador, som var dödskvadronernas parti under inbördeskriget
- RENAMO i Mocambique, en USA-stödd terrorgrupp
- DTA i Namibia, det apartheidparti som styrde Namibia under den sydafrikanska ockupationen
- Kuomintang i Kina, som regerade Kina innan revolutionen
- New National Party i Sydafrika, regeringspartiet under apartheidtiden.

Liberalernas oförmåga att utföra en intellektuellt hederlig kritik av sina ideologiska motståndare bekräftar det August Strindberg skrev i boken "Svarta Fanor":
"Ni liberala rojalister, liberala byråkrater, liberala reaktionärer, liberala skanspatrioter! Liberala förfalskare äro ni; därför går jag till socialisterna, det är framtidsfolket, under det att ni tillhör det förflutna, den avgående träcken."


Intressant?

Bloggat: Nyliberal is Good, Jonas Sjöstedt, Alltid rött
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com