LOKE goes modebloggare - simpelt är sofistikerat

Tänkte börja passa på och tipsa om snygga kläder. Det som är simpelt är också vackert, gillar därför kläder som inte ser ut som Jackson Pollock-tavlor. Eftersom jag älskar jazz och 20- till 30-tals mode så får kavajer gärna ha kritstreck. Den stil jag eftertraktar just nu är ungefär som på fotot här nedan på Robert Downey Jr:

(Robert Downey Jr fotograferad
av Greg Williams)

När det gäller kavajer gäller det att inte ärmarna inte är för långa, absolut inte över tumroten, och helst några centimeter högre upp för att ge plats till skjortärmen. Den kavaj jag köpte av märket Bläck hade för långa ärmar, vilka jag måste sätta upp. Vad jag förstår är det dock ganska vanligt att ärmarna är för långa på kavajer, så det gäller att nästan som en regel att lämna in dem för att kortas.

Intressant?
Andra modebloggare med vänsterprägel: Lutte des classes
Läs även andra bloggares åsikter om mode, kavaj, simpelt, sofistikerat, jazz, 20-tal, 30-tal, modeblogg, Robert Downey Jr

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Danskt tjuvfiske fortsätter, vandringsmyran skriver Rövslickaren, de värsta av insekter, Hans Norebrink skriver Ty(s)k revolt, Johan Frick skriver På modet att basha FP,, >> 907 skriver Umeå: De sista traditionella allmänningarna

Insändare i VF om Centerpartiets mörka förflutna

Äntligen har VF lagt upp insändaren på sin hemsida:

"Centerpartiets förflutna, och nöjer sig med att lakoniskt förklara att det nazistiska förflutna inte är något att vara "stolt över". Det är väl det minsta man kan begära. Centerpartiets dunkla politik slutar dock inte i det förflutna, utan partiet är idag medlem i den Liberala Internationalen tillsammans med militärkuppmakarna i Honduras och Thailand."

PS: En notering bara på ett sifferfel, kosackvalet var år 1928 och alltså inte ca 70 år sedan utan snarare ca 80 år sedan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Värmlands folkblad, Viviann Gerdin, Centerpartiet, förflutna, historia, kosackvalet, antikommunism, nazism, Liberala internationalen, kuppmakare

Bra kritik mot borgerlig skräckpropaganda

Stefan Jonsson levererar i DN en käftsmäll mot historisk analfabetism hos allehanda borgerliga debattörer:

"Att vi minns nazismens och kommunismens offer på samma dag betyder inte att nazismen och kommunismen var samma sak. Allt vad Björklund sagt i frågan tyder på att han är oförmögen eller ointresserad av att se skillnaden. Och de som drabbas av kunskapsluckan är just nazismens och kommunismens offer. Det är som om Björklund struntar i deras sanning, så länge han kan sprida sin egen halvsanning.

Vilken är sanningen om nazismens offer? Att de var judar, romer, homosexuella och funktionshindrade som saknade plats i den ariska gemenskapen. Samt detta: att de i stor utsträckning var kommunister. Det var en av hörnpelarna i Hitlers ideologi. Kommunismen var enligt honom en judisk sammansvärjning, och Europas judiska befolkning påstods lagd åt bolsjevismen. Därför måste judarna bort – eller kommunisterna, det var olika namn på samma fråga.

Lika lite nämner Björklund vilken inhemsk rörelse som gjorde starkast motstånd mot nazismen. (Den kommunistiska delen av tyska arbetarrörelsen.) Och inte heller dröjer han vid dem som besegrade nazismen. (En kommunistisk stat, Sovjetunionen – inte England eller USA, som dock bidrog.)

Detta bör läras ut i svenska skolor, inte därför att det tjänar endera ”blocket”, utan därför att det är sant."

Tyvärr fortsätter dock även Stefan Jonsson förvirringen kring begreppet "kommunism", vilket är olyckligt då begreppet stalinism passar bättre, och även används i den samtida sovjetforskningen. Jag kan dock förstå om Jonsson envisas med att använda termen "kommunism" av taktiska skäl, men tyvärr är det att tumma på sanningen att öht titulera en stat för kommunistisk då kommunism per definition betyder icke-stat.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Jonsson, stalinism, kommunism, nazism, judebolsjevism, skräckpropaganda, propaganda, historia, forskning, Sovjetunionen, Jan Björklund, Svante Nycander

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Värdetransportrån i Majorna, vandringsmyran skriver Med pubar som vapen.., Johan Frick skriver Skolstarten tar aldrig slut, Kaj Raving skriver Avgiftsfri kollektivtrafik för studenter, Lukas Löfling skriver Grattis Alliansen – Nu kan man köpa gamla produkter på apotek

Kajsa Ekis-Ekmans felslut om surrogatmödraskapet

Genom Jesper Nilsson nåddes jag igår kväll av Kajsa Ekis-Ekmans debattartikel om surrogatmödraskapet på SVT-Debatt. Ekis-Ekman är just nu aktuell med en debattbok om just en kritik mot surrogatmödraskapet och prostitutionen. Argumentation har fått kritik tidigare från Aftonbladets kulturskribent Ulrika Stahre, som menar att "eftersom Ekis Ekman främst är ideolog bortser hon från sådant som stör hennes idéer", vilket även min kritik gått ut på. Ekis-Ekman har svårt att upprätthålla en konsekvens i argumentationen, vilket syns mest när hon försöker applicera en marxistisk analys för att underbygga sin kritik, som bäst blir motsägelsefull.

Argumentationen går ut på en samling påståenden och moraliska värderingar som sedan kopplas till en kritik mot kolonialism/imperialism, och till en marxistisk analysmetod. I debattartikeln på SVT-Debatt utgår exempelvis Ekis-Ekman a priori att prostitutionen per definition bör kriminaliseras, något hon i alla fall försöker argumentera för i boken. Genom detta a priori-argument följer också hennes resonemang till varför samhället bör "ta ställning" (d.v.s. kriminalisera) surrogatmödraskapet. Det ena ger liksom det andra, per automatik. Det är en märklig konsekvensanalys, som kan jämföras med Anselm av Canterburys ontologiska Gudsbevis - ett argument som ligger i sig själv.

Den bistra verklighetens komplexitet är bortblåst. Det stora yxhugget är bäst, statlig kriminalisering. Men vad hände med en jämförelse till arbetarrörelsens traditionella klasskamp? Att verka för bättre villkor, rättigheter och skydd? Att istället för att formellt förbjuda surrogatet hindra den exploatering som Ekis-Ekman skrev skedde i Indien?

Här tror jag kärnproblemet ligger i skiljelinjen som Ekis-Ekman vill visa, men tyvärr misslyckas, med sin debattbok mellan den vänster som kritiserar statlig kriminalisering (ex. sexköpslagen) och den vänster som försvarar den statliga kriminaliseringen som metod. Ekis-Ekman missar att denna kritiska vänster skiljer sig från den nyliberala utopiska eskapismen som tror att det handlar om "individuella friheter". Istället handlar en vänsterkritik mot statlig kriminalisering om en insikt om liberalismens tillkortakommanden vad gäller samhällsanalys - som stannar just på samhällets formella funktioner. En statlig kriminalisering är just en sådan formell funktion, dess problem är just att den föga har med verkligheten att göra, det reella samhället där prostitution existerar trots att den är formellt förbjuden.

Man kan alltså invända mot Ekis-Ekmans kategoriska fördömande som att den egentligen borde handla om en annan kritik, att koloniala surrogatexploateringen egentligen handlar om att politiskt bekämpa kolonial expoatering av människor, och inte om surrogatmödraskapet i sig själv. En politik för att förhindra en surrogatexploatering måste göras i den reella världen, och den har en tendens att gå bortom den formella. För det behövs en politik som är medveten om denna diskrepans. I en efterföljande diskussion på facebook försvarade Jesper Nilsson det resonemang som Ekis-Ekman fört just med att hävda att det handlar om politiskt arbete för att förhindra exploatering. Den politiska jämförelsen handlar enligt Jesper om att:

"vi begränsar ju massa olika köp-säljs-situationer redan idag. [...] Farliga arbetsplatser, farliga arbetsmedel, för tunga lyft, för långa arbetspass, för låg lön, för ung ålder osv. osv. [...] Bryggan från abstrakta teorier till konkret verklighet. Handel med kroppar är den abstrakta formen och kontrakten den reella historisk specifika formen. En god marxist måste också vara en god dialektiker."

Men som jag ser det så handlar inte ett sådant resonemang nödvändigtvis om statlig kriminalisering, utan just om reglering eller reform av en arbetsmarknad som ursprungligen i en fri marknad är öppen för just exploatering. En politik som vill begränsa kapitalisters frihet att exploatera utifrån koloniala eller könsliga maktfaktorer görs i så fall tvärtemot vad Ekis-Ekman och Jesper Nilsson argumenterar för - inte blott genom statlig kriminalisering. Politik är helt enkelt inte ett slentrianmässigt likhetstecken med statlig kriminalisering.

Tyvärr slutar dock inte Ekis-Ekmans fördömande av surrogatmödraskapet där den exploateras, utan fortsätter till ett principiellt ställningstagande med ett försök att utgå ifrån marxistisk teori. Försöket stannar som ett försök just p.g.a. att surrogatmödraskapet knappast är det enda lönearbetet som kan klassas som "köp av kropp". Enligt marxismen är det lönearbetet i sig själv som är exploatering, vilket Ekis-Ekman måste utelämna för att upprätthålla en illusionär konsekvens i argumentationen. Enligt henne betyder surrogatmödraskapet att kvinnor blir "redskap för andras begär" och kommer fram till den lakoniska slutsatsen att "vi ska föda barn av en, och endast en orsak: att vi själva vill ha barn". Detta leder till att Ekis-Ekman ingår i en politisk trend för ökad statlig kontroll över sina medmänniskor, och som värderar vissa relationer där människor blir "redskap för andras begär" olika än andra. Det är ingen konsekvent analys, och det är sannerligen inte en marxistisk analys.


Intressant?
Media: SVT-Debatt
Bloggat: Callisto, Surraomsurro

Läs även andra bloggares åsikter om Kajsa Ekis-Ekman, prostitution, surrogat, surrogatmödraskap, marxism, lönearbete, exploatering, samhällsanalys, analys, kritik, feminism

Från Konfliktportalen.se: vandringsmyran skriver Betraktelser över demokratins förträfflighet.., Anders_S skriver Familjen Johansson – Astrid Fiske, Lukas Löfling skriver Alliansens systemskifte – del 1 Bostäder, >> 907 skriver Umeå: Kulturens Hus, Staden mellan Broarna och Stadsbiblioteket, jesper skriver Småföretagare behöver sociala reformer, cappuccinosocialist skriver If you can’t join ‘em, beat ‘em

Kapitalismen är absurd

Borgerligheten brukar vara snabba med att påpeka hur kapitalister vill sina lönearbetare väl, och dessutom har ett sunt förhållande till samhället. Nu visar en färsk TCO-rapport om förra årets frekventa övertid och arbetslöshet att:

"Det betalda övertidsuttaget under 2009 uppgick till i genomsnitt tre miljoner arbetstimmar per vecka. Det motsvarar (fiktivt) drygt 74 000 heltidsjobb. Det är en kraftig ökning jämfört med början av 2000-talet, då motsvarande siffra uppgick till drygt 65 000. Till detta skall läggas ytterligare 1,2 miljoner arbetstimmar per vecka under 2009 i övertid utan ersättning. Det ger skäl att tro, att övertidsuttaget i produktionen knappast minskat strukturellt under 2000-talet. Under 2009, ett lågkonjunkturår, visar TCO:s rapport att övertidsuttaget var högre än under högkonjunkturåret 2004."

Alltså; lönearbetare arbetar mer för mindre, samtidigt som hundratusentals människor går arbetslösa. Kapitalismen är sannerligen absurd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om TCO, kapitalism, kapitalister, lönearbete, lönearbetare, arbete, övertid, arbetslöshet, lågkunjunktur

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Som Robin Hood fast tvärt om, Lukas Löfling skriver Bra fritids – En själ(v)klarhet, Anders_S skriver Miljöpartiet vill döda Göteborg, vandringsmyran skriver Gamla godingar, Hans Norebrink skriver Bonderevolter.se
Intressant?

Om liberal-kapitalismens offer då?

(Sprängda barn som offer för USA:s Irakkrig)

Claes Arvidsson är en gammal högerhök som tar alla tillfällen i akt för en irrationell antikommunism, en hatisk ideologi som Thomas Mann kallade "vår tids största dårskap". Det är tydligt att Arvidsson inte vill hänga med i den moderna historieforskningen om stalinismen i Sovjetunionen och Östeuropa, ty enligt nutida forskning strävar man efter att så bra som möjligt beskriva det stalinistiska fenomenet. Detta görs inte genom att betitla det med begrepp (ex. kommunism) som innehåller definitioner som motsäger det forskarna studerar - stalinismen. Så här förklarar den meriterade forskaren i Sovjetisk historia professor Viktor Danilov:

"Landets industrialisering, den allmänna utbildningen och fria sjukvården, det kraftiga uppsvinget för vetenskap och kultur var, liksom andra progressiva drag under sovjetepoken, inte bara idéer utan förverkligades i praktiken under den första sovjeteran. De verkliggjordes inte tack vare stalinismen, utan trots de hinder och förluster som förknippas med stalinism. Men inte nog med detta - det sammanbrott för sovjetsystemet som skett inför våra ögon var en direkt konsekvens av stalinismen." ["Bönder och bolsjeviker - den ryska landsbygdens historia 1902-1939" (Handelshögskolan i Stockholm, EFI), red. Lennart Samuelson, s.257]

Att som Claes Arvidsson vifta med kommunism för att försöka göra ideologiska poänger hjälper bara till att grumla och försvåra för oss att förstå stalinismens historiska karaktär och verklighet.

Likaså gäller den så kallade "internationella minnesdagen" för "kommunismens offer", som tyvärr drar offren för stalinismen i smutsen. Inte bara för att de flesta av Stalinsovjets "utrensningar" var kommunister som kritiserade Josef Stalin och den stalinistiska kontrarevolutionen i Sovjetunionen, utan också för att den historiska kontexten grumlas genom att kalla det annat än stalinism. Det är en intellektuell ohederlighet som spottar offren i ansiktet. Därav är det en skam hur borgerliga toppolitiker tar tillfället i akt att använda "minnesdagen" för politiska poänger.

Och, när skall borgerligheten tillsammans med sina politiska apologeter minnas de miljontals offren för liberal-kapitalismen? Enligt nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen har 100 miljoner människor dött i Indien p.g.a. det liberal-kapitalistiska samhällssystemet. Vi får inte heller glömma västerlandets kolonialism och imperialism som skördat och fortfarande skördar liv.

Eller varför inte kampanja mot kristendomen med tanke å Jesus bror Hong Xiuquan, som ledde Taipingupproret (1850-1863) och kostade ca 20 miljoner människoliv?


Intressant?
Bloggat: Alltid rött, Peter Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om liberal-kapitalism, liberalism, kapitalism, kommunism, stalinism, Claes Arvidsson, antikommunism, kolonialism, imperialism, historia, vänsterpartiet

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Berger – familjen som blev osams, Hans Norebrink skriver Bonderevolter.se, Johan Frick skriver Nya tidningen Yourlife, luklof skriver Alliansen ljuger – Det finns ingen ”ungdomsskatt”

Centerpartiets dunkla politik

(Skräckpropaganda från valet år 1928)

Den värmländska centerpartisten Viviann Gerdin tror tydligen att hon lever under kosackvalet för ca 70 år sedan. Då hade Sveriges högerpartier en omfattande skräckpropaganda, som varnade för att en röst på kommunisterna och arbetarpartiet var en indirekt röst på de ryska bolsjevikerna. Högerns rysskräck har sällan varit rationell eller hälsosam, vilket mordbrandsttentatet mot tidningen Norrskensflamman den 3 mars 1940 visar. Högerpartiets (nuvarande Moderaterna) ungdomsförbund marscherade med nazistiska armbindlar och gjorde Hitlerhälsningar, och Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) hade antisemitism inskrivet i partiprogrammet, tillsammans med detta flirtande med nazismen blandades också en passionerad antikommunism.

Gerdins mörka illusioner om det nuvarande Vänsterpartiet fick ett seriöst svar från Vänsterpartiets Bengt Berg, som uppmanade Gerdin att själv sopa framför sin egen dörr. Men Gerdin väljer att fortfarande blunda för Centerpartiets förflutna, och nöjer sig med att lakoniskt förklara att det nazistiska förflutna inte är något att vara "stolt över". Det är väl det minsta man kan begära. Centerpartiets dunkla politik slutar dock inte i det förflutna, utan partiet är idag medlem i den Liberala Internationalen tillsammans med militärkuppmakarna i Honduras och Thailand.

Gerdin kritiserar Vänsterpartiet för att inte ha gjort upp med sitt förflutna med internationella förbindelser till stalinistiska stater. Men nu förhåller det sig så att Vänsterpartiet redan gjort det. År 1993 publicerade Vänsterpartiet en Vitbok om just sina internationella förbindelser, och år 1996 återpublicerades den som en utökad upplaga. Vänsterpartiet är således det enda riksdagsparti som gjort upp med sitt förflutna, tills Centerpartiet betalade Anders Björnssons undersökning om Bondeförbundet. Björnsson menar dock att undersökningen inte är något forskningsprojekt, och kommer bland annat fram till att "rasfrågan var en del av tidsandan". En bedömning som Centerpartiet gör en stor sak av på sin hemsida. Är det att göra upp med sitt förflutna?


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Viviann Gerdin, Värmland, Centerpartiet, Vänsterpartiet, stalinism, rysskräck, skräckpropaganda, nazism, fascism, kosackvalet, antisemitism, rasism

Jobba utan lön? - Ja, enligt Folkpartiet

Det finns ett parti i Sverige år 2010 som aktivt arbetar för att ändra den svenska lagstiftningen, så att det ska bli lagligt att tvinga socialbidragstagare att jobba utan att få lön. Detta parti är Folkpartiet, vars medlemmar i Göteborg är så ivriga att inskränka på individens frihet att de inte orkar vänta till de fått möjlighet att ändra på lagstiftningen - utan medvetet bryter mot lagen. Folkpartisten Helene Odenjung:

"vi är otåliga och vill inte vänta i Göteborg. För mig är det här en viktig del för att bryta utanförskapet. Alla kan inte göra allt, men många kan bidra."

Att borgerligheten vill införa en permanent gratis arbetskraft för kommunerna kommer faktiskt inte som en överraskning, eftersom deras regeringspolitik lett till mindre pengar till kommunerna. Detta har lett till att kommunerna har en enorm depå av arbeten som behöver göras, men inga medel för att anställa lönearbetare. Istället kommer nu borgarna på att kommunerna kan använda socialbidragstagare till att gratis utföra dessa arbeten. Det handlar alltså inte längre om lönearbete (eller löneslaveri), utan om ett rent slaveri där arbetarna inte får någon lön. Detta drabbar ju inte bara slavarbetarna själva, utan också samhället i stort eftersom det leder till lönedumpning då gratis arbete är billigare än lönearbete.

Detta moderna slavsystem existerar tyvärr redan för de som är under 25 år, för de medmänniskorna blir redan tvingade till s.k. "motprestation", där de tvingas ut och sopar gator eller andra arbeten som kommunen behöver få gjort. I vissa kommuner är till och med hela branscher av småföretagare helt beroende av denna gratis arbetskraft av socialbidragstagare. Detta innebär i förlängningen att ekonomins rörelselagar sätts ur spel, då branscher som normalt skulle gå i konkurs överlever på gratis arbetskraft - då har vi inte längre en kapitalistisk modern ekonomi utan en förkapitalisk eller kvasi-feodalistisk ekonomi.


Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, Johannes blogg, Arbetarperspektiv, Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om Jobba, arbeta, lönearbete, löneslaveri, slavar, slaveri, feodalism, kapitalism, förkapitalism, borgerligheten, borgare, Folkpartiet, Folkpartiet Göteborg, Socialbidragstagare, arbetskraft, gratis arbetskraft, försörjningsstöd, kommun, ekonomi

Borgerliga tidningar stöder Alliansen med 3 miljarder

Miljöpartisten Sven Elander har gjort en förtjänstfull uträkning på vad de borgerliga tidningarnas stöd till högeralliansen är värda i pengar:

"Vi beräknar det totala annonsvärdet av en helsida i samtliga svenska borgerliga medier till 2 875 000 per dag.

Vi gångrar det med 365 för att få värdet för ett år: 1 049 375 000
Sen lägger vi på värdet av arbetskraften, dvs 30 miljoner och får 1 079 375 000

Sen är vi så schyssta att vi drar av 25 procent eftersom vi kan räkna med att en av fyra artiklar på borgerlig ledarplats handlar om något annat än att vrida debatten i en borgerlig riktning. En och annan självkritisk artikel slinker igenom.

Då blir det 1 079 375 000 * 75 procent = 809 531 250 per år.

Under mandatperioden blir det 809 531 250 * 4 = 3 238 125 000

Alltså: Borgerliga tidningar har stöttat alliansen med över 3 miljarder kronor under mandatperioden i positiv PR."

Anledningen till varför Elander gör en sådan approximativ uträkning kommer ifrån att apologeter som Carl B Hamilton vid varje val sedvanligt basunerar ut godtyckliga siffror på hur mycket LO stödjer Socialdemokraterna ekonomiskt (folkpartisten Hamilton påstår att LO stöder 630 miljoner kronor till Socialdemokraterna). Att borgerlighetens apologeter varit hycklare i sin politiska retorik har varit klart sedan länge, med hjälp av Elander har vi nu siffror (3 miljarder!) på hyckleriet och den närmast totala hegemonin för landets borgerlighet.


Intressant?
Media: DA, ETC
Bloggat: Röda Berget, Viktor Tullgren, Alliansfritt
Läs även andra bloggares åsikter om borgerligheten, högerregeringen, regeringen, högerpress, högern, borgerliga tidningar, val, Carl B Hamilton, hyckleri, ledarsidor, Sven Elander

RT: Trotskijs idéer återuppstår

(Leo Trotskij)

Enligt RT:

"According to the Trotskyists, the world is heading for an Autumn of Discontent, with demonstrations and general strikes across Europe attacking austerity measures and governments. The aim is to spread left-wing ideas, and plant the idea the economic crisis wasn’t brought about by individual policies – it stems from capitalism itself.

“When capitalism went into its bust phase in 2008, went into the recession, the governments decided to give the banks as much money as they wanted, there was billions and billions of dollars given to the banks in bailouts, but when it comes to ordinary people, we suffer cuts, we suffer austerity measures, so it is about making that political argument and making it clear that the problems are capitalism itself, and therefore the alternative is socialism,” Simon Hardy concludes.

Marxist-Trotskyists say genuine socialism, minus the cult of personality and the bureaucracy, was never given a chance to prove itself. In Europe, it has never managed to get more than token support at the ballot box. Now its supporters think capitalism is on its deathbed and it may be time to finally implement Trotsky's philosophy."

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Leon Trotsky, Leo Trotskij, Trotskij, kapitalism, ekonomisk kris, trotskism, marxism, socialism

Jo, egoism är fult

Om man med fult menar något negativt så är en egoistisk handling definitivt en ful handling.

Men modebloggaren, med högerpolitiskt patos (förespråkare för MUF), Blondinbella a.k.a. Isabella Löwengrip hävdar motsatsen - att egoism kan vara något fint och positivt: "Man måste gilla sig själv och våga vara egoistisk [...] – Egoism är ingen dålig egenskap.".

Låt oss inte missledas, begreppet egoism är kraftigt värdeladdat i det vardagliga språkbruket. Vi skulle till exempel aldrig få för oss att tala om för ungdomen som hjälper den gamla damen på bussen för att "vara egoistisk!". Detta eftersom det vardagliga språkbruket kraftigt och entydigt syftar på handlingar med negativa konsekvenser för andra medmänniskor. Därför blir det helt otänkbart för oss att använda detta begreppet på handlingar som har positiva konsekvenser för andra människor.

En egoistisk handling är alltså inte bara en handling du eller jag gör för att vi vill göra det, utan är en handling som får negativa konsekvenser för andra. Enligt sociobiologer är alla handlingar människan utför motiverade utifrån en själv, m.a.o. att vi inte gör något om vi inte vill göra det (nu är givetvis detta mer komplext med tanke på vilka valmöjligheter som finns till hands). Om nu en handling som utgår från vad man själv vill per definition var egoism, så som högerpolitikerna vill få det till, ja då vore alla våra handlingar egoistiska. Vilket faller på sin egen definition, då ett begrepp som förklarar allt inte förklarar någonting.

En röd tråd genom den politiska debatten har varit ett ihärdigt försök från högerpolitiskt håll att omvärdera egoismen; nämligen att försöka vrida en negativ erfarenhet till något nödvändigt ont - ja till något fint och bra. Sensmoralen är att det är bra att slicka uppåt och sparka nedåt, ty så fungerar kapitalismen. Det är helt okej att skita i pensionären som vill upp på bussen, du ska bara tänka på dig själv och inte på de negativa konsekvenserna av ditt handlande.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om egoism, blondinbella, Isabella Löwengrip, höger, MUF, högerpolitik, själviskhet, kapitalism

Folkpartiet lobbar för rasism

(För vulgärliberalen är verkligheten
fyrkantig och svartvit)

Folkpartiets flirtande med rasism får ständigt nya gränser, vilket inte bara får digra konsekvenser för partiet som ett "liberalt" parti, utan också konsekvenser för den etablerade politiken. Det förhåller sig så att det inte är Nyamko Sabuni (Fp) och inte en demagog från sverigedemokraterna som flyttar fram rasismen som rumsren politisk uppfattning. Enligt Ex:

"En av integrationsminister Nyamko Sabunis (FP) närmaste medarbetare - departementssekreteraren Henrik Emilsson, 38 - jämför öppet islam med nazismen, kan Expressen i dag avslöja.
Ändå fick han regeringsuppdraget att utreda nyanlända invandrares situation på arbetsmarknaden.
Privat anser regeringstjänstemannen att det inte finns några goda muslimer:
- Islam är som kommunism eller nazism. Det finns inga goda utövare - bara förvirrade eller onda."

För det första visar detta på en klar islamofobisk uppfattning som inte bygger på en sund religionskritik eftersom den enbart är fokuserad mot religionen islam. Varför det handlar om en islamofobisk uppfattning har med att Emilssons felaktiga och irrationella syn på islam, som en religion utan olika tendenser. För Emilsson verkar islam hysa tendenser till totalitära tolkningar, men som utbildad religionslärare kan jag påminna Emilsson om att islam är liksom alla världsreligioner en religion med olika sorters tendenser, allt ifrån sekulära, modernistiska, traditionalistiska till fundamentalistiska.

Dessutom visar jämförelsen till "kommunism och nazism" att de "onda"-jämförelsesymbolerna är ur ett historiskt perspektiv helt knasigt. Framför allt idag då den historiska kunskapen om stalinismen blir allt mer klarare och detaljerad, att stalinism faktiskt inte är densamma som kommunism, och att inte ens stalinism kan jämställas med nazism. Men, det är tyvärr inte första gången vulgärliberaler passar på att smeta ut en komplicerad historia i en enda brun röra för att passa sina illa valda ideologiska fantasier.


Intressant?
Bloggat: Röda Berget, Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om Nyamko Sabuni, Folkpartiet, rasism, religion, historia, islam

Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Sunt förnuft, Anders_S skriver von Hermansson – Ferna och konkurs, vandringsmyran skriver Plankning / Station 31, Hans Norebrink skriver Sverige liknade Irak, luklof skriver Nu är det dags att välja spår!, Agneta Thomasin Svensson skriver Dags att kalla in salig Gunnar Sträng?

Jean-Luc Godard - À bout de souffle (Till sista andetaget)

Jag såg igår "À bout de souffle" (Aka: "Till sista andetaget") av Jean-Luc Godard från år 1960. Tydligen så ska SVT visa franska klassiker hela veckan från den så kallade "franska nya vågen". À bout de souffle sägs vara revolutionerande p.g.a. hur den är filmad, och visst kan jag så här på sensommaren 50 år efter den släpptes faktiskt hålla med. På ett talande vis avslöjar det den komparativa nivellering som paralyserat den västerländska kulturen. Vissa verkar poängtera hur filmen är filmad, med stundtals snabba klippningar med olika vinklar, tillsammans med estetiskt tilltalande sekvenser med rörlig kamera. Men jag fann också själva temat intressant , vilken konkretiseras i huvudpersonens följande replik:

Michel Poiccard: "I told you being afraid is the worst sin there is."

Temat cirkulerar kring en person som försöker äga varje situation i livet trots moraliska tvivelaktigheter, som att exempelvis skjuta en polis som jagar honom för trafikbrott, eller råna folk vid behov. Men också vara socialt orädd, vilket får Poiccard att faktiskt kontrollera varje situation som uppstår, även fram till slutet då han väljer att vänta på polisen att häkta honom. Temat handlar alltså om att kontrollera sina situationer genom att inte låta sin rädsla komma i vägen, genom social aggression vinner han både kvinnors gunst och vänners respekt. Men hela tiden med den dubiösa moraliska poängen.

En annan aspekt av filmens tema finns i det intervjusamtal som filmens kvinnliga huvudperson Patricia har med en författare:

Patricia Franchini: "What is your greatest ambition in life?"
Parvulesco: "To become immortal... and then die."

Intressant?
Bloggat: minsalbei, Butter tar ordet, la vie sportive
Läs även andra bloggares åsikter om Jean-Luc Godard, À bout souffle, Till sista andetaget, social, rädsla, moral, kontroll

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Föraktfulle-Billström, >> 907 skriver "För en värld med plats för många världar"?, luklof skriver FI ljög om löneskillnader

Polisen inskränker på fackliga rättigheter

Ledningen för Stockholmspolisen har tagit beslut om att inskränka i rätten till fackliga stridsåtgärder:

"Syndikalistiska Registret förbjuds i praktiken att anordna blockader utanför Berns. Det är konsekvensen av nya riktlinjer som antagits av Stockholmspolisens operativa avdelning med anledning av konflikten mellan fackföreningen och nöjesetablissemanget.

[...]

Parallellt med detta har polisledningen också fattat beslut om att hela Berzelii park i centrala Stockholm, där Berns har sina lokaler, under fredags och lördagskvällar ska betraktas som ett ”PL 24-område”, uppkallat efter polislagens paragraf 24."

Fascisteringen av samhället tar nya nivåer, nu när polismyndigheterna tar tillfället i akt och öppna upp för att ta befogenhet att lösa arbetsmarknadskonflikter. Det är befogenheter som annars existerar i polisstater och militärdiktaturer. Enligt Emil Boss, tillförordnad presstalesperson för Registret:

"– En praktisk konsekvens av den här hållningen är att om en näringsidkare blir satt i blockad kan den bara be sin polare gå dit och säga till polisen att den blivit ofredad så är stridsåtgärden tillintetgjord, säger han.

– Om man översätter det till LO:s blockad av Wild’N’Fresh i Göteborg betyder det att LO skulle ha behövt söka tillstånd hos polisen och att polisen skulle kunna ha flyttat LO till en annan salladsbar. Den tolkningen av våra fackliga rättigheter är i längden lika omoralisk som ohållbar."

Denna polisiära konfliktlösning sker också samtidigt som arbetsmarknadskonflikten på Berns uppmärksammas internationellt. I fredags utfördes en demonstration av Industrial Workers of the World (IWW) utanför Berns ägare, fastighetsförvaltaren London & regional, i London.

Intressant?
Bloggat: Jesper Nilsson
Läs även andra bloggares åsikter om polisen, stockholmspolisen, SAC, Berns, blockad, konflikt, arbetsmarknadskonflikt, facklig stridsåtgärd, fack

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Med ett steg i taget, Anders_S skriver Naturligtvis ska poliser inte utreda poliser, luklof skriver Friskolor – Stort hot mot elevers rätt till utbildning, loaderrorready skriver Don’t Fucking Tell Me What To Do, tusenpekpinnar skriver Gorz och arbetssamhället

Kajsa Ekis-Ekmans felslut om kritiken mot sexköpslagen

Äntligen kommer den utsatta situationen för de prostituerade till debatt, så även här på Clarté-bloggen. Jag får även tacka Clarté för tipset om Ekis-Ekmans bok i temat, ty Ekis-Ekman är sannerligen en av vänsterns mer klarsynta skriftställare.

Dock har Ekis-Ekman ett allvarligt logiskt felslut i just denna debatt om prostitutionen, något jag finner förvånande. Det är detta pratet om en myt om den "lyckliga horan" och/eller den "starka horan". Den myten förs inte från det kritiska hållet mot sexköpslagen, utan den förs paradoxalt kategoriskt från lagens apologeter. Denna paradox blir mer stark när det handlar om en kritik från vänster, som faktiskt utgår ifrån en marxistisk kritik mot lönearbetet - alltså inte ifrån någon liberal fantasi om lyckliga löneslavar.

En kritik mot sexköpslagen från vänster utgår ifrån att all lönearbete är utsugande och diskrimenerande, och gör ingen moralisk skillnad på vad för lönearbete som utförs. Istället för tomt prat om "individuell frihet" (från liberaler och nyliberaler) pratas det istället om arbetarklassens solidaritet och möjlighet till klasskamp. Här verkar ju faktiskt Ekis-Ekman säga emot sig själv genom sin argumentation om det borgerliga tänkandet att behandla relationer som ting. D.v.s. alla relationer, inte bara prostitutionen.

Jag hade verkligen hoppats mer substans och mer efterforskning i den internationella debatten från Ekis-Ekman. Kritiken från vänster handlar om att så gott som möjligt göra livet bättre för de prostituerade, att öka den samhälleliga insynen, och de prostituerades egna möjligheter till att förstärka trygghet och säkerhet. Det handlar inte om statliga bordeller. Det handlar om att erkänna att även prostituerade är människor, och att de existerar trots försök till statlig kriminalisering. Som marxist måste man alltid försöka tänka konkret, istället för formellt.


Uppdaterat: Ulrika Stahre recenserar även Kajsa Ekis-Ekmans debattbok och skriver bland annat: "Eftersom Ekis Ekman främst är ideolog bortser hon från sådant som stör hennes idéer", med tanke på Ekis-Ekmans kategoriska ifrågasättande av surrogatmammor. Dock är det klart sedan länge, att Ekis-Ekman har en ideologisk övertygelse även vad gäller prostitution och porr som tenderar förblinda "sådant som stör hennes idéer". Det är tyvärr ingen intellektuell hederlighet, av den sort som Ekis-Ekman annars så tillfredsställande sollar sig till.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslag, prostitution, prostituerade, sexarbete, Kajsa Ekis-Ekman, vänster, Karl Marx, marxism, solidaritet, klasskamp, arbetarklass, lönearbete

Från Konfliktportalen.se: luklof skriver Ny sida, Anders_S skriver Konsekvens av oreglerad kapitalism och nyliberalism, loaderrorready skriver Vänsterpartiets grundläggande brister, >> 907 skriver Photo, Hans Norebrink skriver Ungas kulturer

Först revolution - sedan Star Trek

("Ark of Space" - av Shigeru Komatsuzaki)

Självaste Stephen Hawking varnar mänskligheten om att vi snart måste kolonisera andra planeter förutom jorden för att vi skall kunna överleva som art:

"– Jag ser stora faror för mänskligheten. Det har funnits flera tillfällen i historien då vår överlevnad hängt på en tråd. Kubakrisen 1963 var ett av dem. Sådana tillfällen kommer sannolikt att bli vanligare i framtiden, säger han till det amerikanska online-forumet Big Think.

Enligt Hawking är vi på väg mot en farlig period i historien, med växande befolkning, sinande resurser och en allt större kapacitet att förändra miljön.

– Det blir svårt att undvika en katastrof de närmaste hundra åren, än mindre de närmaste tusen eller miljoner åren.

[...]

– Vår enda chans till överlevnad i långa loppet är att sluta se inåt på planeten Jorden och börja sprida ut oss i rymden"

Det är tyvärr en nödlösning för världens 0.01 % rikaste personer inom den närmaste tiden. Först måste vi nämligen, för att rädda mänskligheten och jorden som helhet, faktiskt krossa det destruktiva system som satt oss i den nuvarande positionen. Med ett helt nytt system skulle vi faktiskt på allvar kunna diskutera verklighetens Star Trek. Med ett globalt klassamhälle där inte ens rent vatten är garanterat är det praktiskt taget omöjligt att lösa kapitalismens destruktivitet genom att fly från vår planet. Även om vi skulle lyckas fly från en förstörd planet så skulle vi ju ändå bara ta med samma destruktiva system som förstörde planeten, och därav inte lösa något alls.

Så, ja Mr. Hawking har rätt på ett sätt, att vår rymdkolonisering är vår chans till längre överlevnad ur ett långt perspektiv. Men skall vi någonsin komma fram till dessa möjligheter till rymdkolonisering måste vi rädda oss och planeten här och nu - genom en immanent systemändring; en icke-kapitalistisk revolution.


Intressant?
Bloggat: Jinge, Erik Laakso
Läs även andra bloggares åsikter om Stephen Hawking, överlevnad, jorden, planeten, rymdkolonisering, Star Trek, revolution, kapitalism

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver von Stockenström – Ostindiska, Fagersta, Länna, Garpenberg, loaderrorready skriver Vänsterpartiets grundläggande brister, >> 907 skriver Photo, Hans Norebrink skriver Ungas kulturer, jesper skriver Facket har ingen koll…

Veckans internet meme - MUF:s vallåt

MUF:s osmakliga "åttiotals dunk" var tänkt att fungera som en vallåt, men efter att den lades ut på YouTube har den snabbt blivit spridd med en negativ respons blandat med en känsla av clowneri.

MUF, liksom CUF på senare tid, verkar ha en medveten strategi att agera som clowner för att få uppmärksamhet. Att chocka är ju inte direkt en ny mediataktik, vi kunde ju för en tid sedan läsa och se hur Gudrun Schyman brände upp 100 000 kronor för att få uppmärksamhet till Feministisk initiativ. MUF:s chocktaktik har dock haft en tendens till att göra narr av sig själv, men framför allt att göra narr av sin egen politiska retorik. Vi får ju exempelvis inte glömma den undermåliga, och därav hysteriskt roliga, tecknade serien som MUF lanserade för någon vecka sedan. Den röda tråden verkar vara att göra narr av sin egen obegripliga antikommunism, och sedan krydda clowneriet med sedvanlig överdrivna och lösryckta påståenden.

Den hägrande frågan som hänger i luften efter alla dessa clownerier från MUF är ju då om detta faktiskt är en medveten valstrategi? Med tanke på den negativa respons dessa utspel fått börjar jag tvivla på om MUF ö.h.t. är en seriös organisation, utan faktiskt är ett skämt i sig själv. En överklass-wannabe-klubb för uttråkade ungdomar.



Intressant?
Bloggat: AB, EX, Nerd life delux
Läs även andra bloggares åsikter om MUF, vallåt, valstrategi, val, valet, clowneri, internet meme, meme

Teoretisk diskussion blandat med verkliga erfarenheter av sexarbete

(foto av Cynthia K Cortes)

Ja, enligt den feministiska porrfilmsregissören Marit Östberg är det fullt möjligt:

"Det finns olika sätt att förstå den ekonomiska världsordningen. I slutet av juni pågick i Berlin konferensen ”Desiring just economies, just economies of desire”. Under tre dagar diskuterades ekonomi i ljuset av begär och sexualitet – man pratade om hur begär formas i det kapitalistiska systemet och uttryckte sina begär efter andra ekonomier och system. Det var en akademisk konferens och liksom kritikerna av postmodernismen hävdar fanns här inga samlade led och inga manifest att samlas kring.

[...]

Det förekom allt från hyperteoretiska tal till aktivistiska sexarbetare som utförde en kupp genom att gå in på konferensen och erbjuda sina tjänster mot betalning. Med sina kroppar ville de i det intellektuella rummet påminna om hur verklighetens sexuella praktiker formas i världsekonomin, att kropp och

intellekt inte går att skilja åt, och att de som sexarbetare inte uppfattar sig som utsugna offer, utan snarare hyllar sexualitetens roll i sina egna och andra människors liv."

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, sexpositiv feminism, teori, postmodernism, intellektuella rummet, akademisk, sexarbetare, prostitution, sex, Marit Östberg

Ja, Marx har rätt!

Borgerlighetens fäktare på SvD:s ledarsida försöker upprätthålla någon slags försäkran att Karl Marx och hans analytiska metod inte längre är populärt. Men vi som inte släpar efter i de filosofiska och teoretiska diskussionerna idag, vi vet att Marx är glödhet. Inte bara tack vare filosofer som Slavoj Zizek, Michael Hartd och Negri. Nej, utan också genom hela den progressiva rörelsen, och bland ekonomer som blinda strävar efter förklaring till de allt mer frekventa "kriserna" i det ekonomiska världssystemet.

Karl Marx' analytiska arv till oss handlar inte om någon religionskritisk artonhundratalsskrift, nej, utan om samhällsförklaringar och konkreta analyser över det ekonomiska systemet. Det handlar om förklaringar utifrån Marx´ utvecklade dialektiska metod, som hjälper oss att förstå varför vi lider, varför kapitalismen istället för att utveckla och förstärka individer faktiskt upplöser dem. Det handlar om att konkretisera vår tysta kunskap av att leva i ett postmodernt kapitalistiskt system, där vi inte längre bara blir tvingade att sälja vår arbetskraft utan också förutsätts sälja vårt Jag i ett ständigt jagande efter en ständig hägrande anpassning.

Falska vänsterekonomer försökte i början av 1990-talet att slå blunder i folk om att Marx värdeteori var omöjlig - ja rent av ologisk. Idag vet vi bättre, eftersom att vi faktiskt läser Marx.


Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman
Läs även andra bloggares åsikter om Karl Marx, marxism, materialistisk dialektik, dialektik, Slavoj Zizek, Hardt, Negri, borgerligheten

Vietnam sviker sitt folk & Sverige sviker vietnamesiska bärplockare

(USA:s ockupationsarmé under Vietnamkriget)

Enligt DN ska Vietnam och USA ha en gemensam militärövning på Sydkinesiska sjön. Ett, ur historisk perspektiv, oerhört osmakligt steg för det nu hyperkapitalistiska Vietnam. Detta med tanke på USA:s krigsbrott och tre miljoner döda vietnameser under det s.k. Vietnamkriget. Detta vidriga tillslag borde rimligtvis leda till starka protester från Vietnams befolkning.

Och, här i Sverige fortsätter den mänskliga tragedin med utnyttjade bärplockare. Enligt Aftonbladet har de vietnamesiska bärplockarna i Dalarna gjort ett väl-förståeligt uppror mot sina arbetsledare: "Enligt polisen hade arbetsledningen stängts in i ett utrymme inne på SI-gården där dörren blockerats med käppar och möbler. Två personer var bakbundna". Det är det minsta som arbetsledningen förtjänar.


Intressant?
Media: DN, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om Vietnam, bärplockare, Vietnamkriget, USA, krigsbrott, krigsövning, militärövning, imperialism

Nej, inga kläder avslitna

Enligt Aftonbladets nöjesblad har Lady Gagas kläder blivit avslitna på Lollapalooza-festivalen. För att understödja detta påstående använder AB ett bildspel inkluderat en print screen av Vimeo-klippet här nedan. Och, nej inga kläder avslitna (musikartister har ju aldrig haft slitna kläder på scen), men roligt ser det ut. Ett stage dive som jag som publik faktiskt skulle vilja uppskatta.

Lady Gaga Stage Dive from Bronques on Vimeo.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Lady Gaga, stage dive, kläder, musikartist, Aftonbladet, festival

Jag vill ha en glass

yes!

Den borgerliga drömmen - "valfriheten"

Den nu så heta debatten om vinstintresse inom den svenska skolverksamheten började för någon dag sedan, då Lars Ohly uppmärksammade dess konsekvenser i sitt sommartal i Gnesta. Ohly påpekade hur skolan, i och med de mången privatiserade skolorna, förvandlats till en "sedelpress för aggressiva aktiebolag”. Tyvärr har Ohly rätt. Den allmänna privatiseringen till så kallade friskolor ökar, och internationella riskbolag satsar nu allt mer på att köpa upp skolor för att hova in vinster. Och det verkar vara en mycket lukrativ affär att sko sig på skolpengarna.

Är det då något fel med att bolag skor sig på skolverksamheten? För det första är den vinst som försvinner ut till allehanda skatteparadis just pengar som skulle kunna gå till skolverksamheten för att förbättra elevernas tillvaro och undervisningen. För det andra fungerar friskolorna som en hämmande utveckling av kvalitén i skolan, detta paradoxalt men inte förvånande i termer av "ökad effektivitet" vilket leder till en mer stressad arbetstid för lärare och sämre utbildning för eleverna. För det tredje öppnar privatiserade skolor för möjligheten att, liksom för bilprovningen, se mellan fingrarna i en konkurrenskarusell av formell betygsättning. Vänsterpartiets undersökning visar att:

"Varje år går flera hundra miljoner kronor i vinst till de här bolagen, pengar som skulle kunna ge barn bättre möjligheter att lära sig läsa, skriva och räkna. Fristående skolor tjänar pengar på att ha färre lärare anställda. I genomsnitt har de kommunala gymnasieskolorna 8,2 lärare på 100 elever, riksgenomsnittet för fristående skolor är 6,8."

I en apologetik till aktiebolagens vinsthovning försöker nyliberalerna, på landets borgerliga ledarsidor och bloggar, att beskriva sin dröm att: "Vinstintresse är bra. Vinstintresse är rätt. Vinstintresse funkar." Vilken retoriska spetsfundighet är typiskt för våra euforiska nyliberaler (parodiserad av den utmärkta bloggen "Nyliberal is Good").

En annan retorisk undanmanöver är den borgerliga drömmen om " ökad valfrihet", som i realiteten är ett orwellskt nyspråk för bristande valfrihet för gemene man. Enligt den skötsamme gode borgaren skall skolan, liksom klassamhällets alla kategorier, helst delas i två läger - en skola för rika och en skola för underklassen. Då har borgaren valfrihet, minsann! Den borgerliga politiken är förvånansvärt naken i sin motsättning till demokratiska förutsättningar, eftersom skolverksamheten är en viktig del för att upprätthålla jämlika förutsättningar för medborgarna. När borgerligheten inte längre vill ha en skolverksamhet som garanterar jämlika förutsättningar så fungerar den som ett reellt hot mot en demokratisk tillvaro.

Liksom Lars Ohly och Rossana Dinamarca skriver i sin debattartikel:

"Kunskap är en demokratisk rättighet och ingen handelsvara. Vi vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd skola där det är behoven som styr resurstilldelningen. I en likvärdig skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda och på så sätt kan alla elever nå målen."

Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Kaj Raving, Alltid rött, Vänsterekonomerna
Media: DN, SvD, DN2
Läs även andra bloggares åsikter om borgerligheten, valfrihet, retorik, privatisering, friskola, skattemedel, skola, skolverksamhet, kommunal skola

Privatiseringens pris - sämre kvalité

Priset för borgerlighetens ständiga privatisering och avveckling av välfärden:

"Det råder kaos på bilprovningen i storstäderna[...]Just nu är det så gott som omöjligt att boka in en tid för besiktning om man bor i något av storstadsområdena. Bilprovningen har nämligen skurit ned på antalet personal då man fruktat konkurrens."

Detta visste vi ju, om vi utesluter (ny)liberalerna, att en privatisering av bilprovningen skulle leda till kaos. Men också att en privatisering kommer att leda till högre priser (vilket leder till fler underkända), och mycket möjligt även en undermålig service - då konkurrensen logiskt leder till att bilprovföretagen tjänar på att se mellan fingrarna vad gäller "småfel".


Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, Badlands Hyena
Läs även andra bloggares åsikter om bilprovningen, privatisering, nyliberalism, idealism, naiv, ideologi, kvalité, konkurrens

Det obskyra Folkpartiet

Vad händer när det liberala partiet inte längre är liberal? Folkpartiets metamorfos till ett traditionellt konservativt parti, med inskränkningar i den individuella friheten, bekräftas för varje dag. Det senaste spektaklet från Jan Björklund handlar om hans obskyra, anti-vetenskapliga, skolpolitik byggt på traditionalistisk metafysik i ord om "ordning och reda":

"Under kristallkronorna i Societetshusets lokaler lovade Björklund att föräldrar till bråkiga barn ska tvingas sitta med i skolan."

Björklunds föräldrar kanske bör överväga om inte de behöver hejda Jans politiska kaos, för alla vårs bästa - men framför allt för skolbarnens bästa.


Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om Folkartiet, Jan Björklund, konservatism, liberalism

Kristdemokraterna vill avskaffa föreningsfriheten

Genom Alliansfritt nås jag av nyheten att Kristdemokraterna går till val med att avskaffa föreningsfriheten. Enligt Kristdemokraternas valmanifest [pdf], punkt 43:

”Deltagande i och stöd till rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer ska vara olagligt”

Vem eller vilka ska avgöra vad och vem som är rasistisk? Ska Folkpartiet bli olagligt, eller Sverigedemokraterna? Vad är terrorism, och vart går gränsen mellan civil olydnad och kriminalitet?

Hur som haver är det allvarligt att ett riksdagsparti går så långt som att vilja avskaffa den viktiga föreningsfriheten. Grundbulten för ett demokratiskt samhälle.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, rasism, kriminalitet, terrorism, föreningsfrihet, organisationer

Det stundande upproret - "Sjätte cirkeln" (eller hotet mot miljön)

Tidigare:
"Första cirkeln" (eller hur kapitalismen mördar människan)
"Andra cirkeln" (eller den dolda läroplanen)
"Tredje cirkeln" (eller lönearbetet som en vara)
"Fjärde cirkeln" (eller de fattigas roll i Metropolen)
"Femte cirkeln" (eller den totala ekonomin)

Det sjätte kapitlet fortsätter i samma anda som förra, med att påpeka att den "ekonomiska kris" vi nu känner inte är en krisperiod, utan istället en ständig kris som vi av någon anledning blir påmind om. Likaså handlar detta kapitel om en ständig kris inom systemet, men nu handlar det om miljön. DSU säger:

"Det finns ingen "miljökatastrof". Miljön är själva katastrofen. [...] Det som har stelnat till en miljö, det är ett förhållande till världen som grundar sig i förvaltning, det vill säga i främlingskap. [...] Ett förhållande till världen sådant att det är jag och min miljö, vilken omger mig utan att någonsin konstituera mig." (s.53)

DSU beskriver vår nuvarande miljö i Metropolen som en historisk höjdpunkt av automation, där sammanhanget kristalliseras i en likgiltighet. Det gäller idag att rädda jorden för att förstöras, det gäller att rädda kapitalismen genom att måla den grön. Det talas om "hållbarhet", "alternativa lösningar" och "ekologisk undantagstillstånd". Systemets ständiga kris har lett till att vår postmoderna kapitalism förvandlats i Zizeks termer från en tragedi till en fars. När systemet slaktat jorden i tillräcklig grad, så att det krävs systemändring så försöker kapitalismen överleva genom att reflexivt anamma sin egen immanenta destruktivitet.

Det är den verkliga farsen, den ekologiska uppmaningen att konsumera mindre - för att kunna fortsätta konsumera: "Producera biologiskt för att kunna fortsätta producera. Det gäller att betvinga sig själv för att kunna fortsätta betvinga" (s.56). Den ekologiska uppmaningen är bara en av kapitalets nya moralnormer för att reproducera den totala ekonomins logik. Med en sådan moralnorm kan kapitalet rättfärdiga två "kedjor i näringsproduktionen" (s.56), som upprätthåller klasskillnaden - för de rika en "sund och biologisk" och för underklassen en "notorisk giftig" som dömer de fattiga till övervikt.

Detta innebär att all ekologisk uppmaning inom systemet, allt tomt prat om reformer och förändring i själva verket är en paradox eftersom den är till för att rädda ett system som "ödelägger planeten i fråga". Zizek hade i en föreläsning gjort en intressant kommentar till dagens postmoderna konsumtion, den bistra tillvaron idag när vi inte längre ska köpa en vanlig kaffekopp, utan också samtidigt förutsätts rädda planeten eller en by i Afrika. Den postmoderna konsumtionen är sannerligen en komisk fars.


Andra som skrivit om sjätte cirkeln:
Skumrask

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, planeten, jorden, miljökatastrof, katastrof, kris, miljökris, kapitalism, Metropolen, Det stundande upproret, främlingskap, ekonomisk kris, ekologi, miljövänlig, Zizek

De falska liberalerna

Vem är liberal? Idag finns det folk som kallar sig liberaler, men som kanske inte håller måttet för att verkligen vara det. För ett par veckor sedan mötte jag en kvinna på puben som påstod sig vara "för frihet", och därav ansåg sig var folkpartist. Låt gå att denna borgerliga frihet som hon åberopar inte är en verklig frihet utan en formell, men det är ändock den liberala traditionen att sträva efter individens frihet. Jag tänker inte närmare klargöra varför denna strävan är ålderdomlig och inte reell, utan den kritiken passar bättre vid ett annat tillfälle. Nu tänkte jag istället kritisera de falska liberalerna, de som August Strindberg skällede på i Svarta fanor:

"Ni liberala rojalister, liberala byråkrater, liberala reaktionärer, liberala skanspatrioter! Liberala förfalskare äro ni; därför går jag till socialisterna, det är framtidsfolket, under det att ni tillhör det förflutna, den avgående träcken."

Folkpartiet partiledare Jan Björklund gjorde nämligen ett utspel häromdagen, där han ville ändra skollagen och högskolelagen så att en rektor för en skola eller universitet ska kunna förbjuda elever och lärare att ha burka eller niqab - d.v.s. heltäckande slöja. Borta är all ideologi om individens frihet. Istället ser vi hur dagens ledande liberaler faktiskt är just det som Strindberg tar ställning emot, fjäskare till monarkin, reaktionära till gränsen till rasister och kulturnationalistiska väktare.

Denna öppna reaktionära inställning från Folkpartiet har dock glädjande upprört dess ungdomsförbund LUF, som kommenterar Björklunds uttalande som "farligt nära cynisk populism och symbolpolitik" och "är en politisering av slöjan verkligen rätt väg att gå?". Det är ju bådande gott att unghögern inte helt glömt sin ideologi, även om LUF i sitt stöd till terrorism, diktaturer och USA är ett klart avsteg.

På samma sätt fungerar dagens liberaler som dåtidens stalinister som åkallade en "kommunistisk tradition"; kidnappar ideologiska begrepp och termer och omtumlar dem i en nyspråklig dräkt - de är inget annat än reaktionära ulvar i fårakläder. För att avslöja dem krävs en analys av verkligheten, istället för titlar och termer.


Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, Clarté, Esbati, Jesper Nilsson, Ulf Bjereld, Alltid rött, Badlands Hyena
Media: GP, Aftonbladet, DN, SVT, EX, AB2, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om falska liberaler, liberaler, liberalism, Folkpartiet, folkpartister, unghögern, USA, diktaturer, terrorism, LUF, slöja, Jan Björklund, rasism, reaktionär