Sidor

fredag 31 december 2010

Ny bloggdesign och ett nytt år

Tänkte att det skulle vara passande med en ny design på bloggen när det nya året närmar sig. Ville ha det så avskalat som möjligt, mycket tack vare att jag tidigare haft en magasinmodell med mängder av listor och länkar. Simpelt är helt enkelt vackert.

PS: Problemet jag verkar ha är dock att blogger av någon anledning hindrar mig att visa sociala knappar trots att jag ställt in rätt inställningar. Undrar om det är ett problem som har med gammal html-kodning som envisas att följa med nya designmodeller. Trodde det skulle funka med att välja bort de gamla sidelementen vid överföringen, men icke!

Uppdatering: Hade tydligen en korrupt html-kod för malldesignen, vilket lätt löstes med en återställning av mallstandardinställning för gränssnittskomponentet. Gött!

onsdag 29 december 2010

SAC:s blockad av Berns avslöjar LO:s svaga punkt

Nu så här några dagar innan året är slut vore det intressant att reflektera den pågående arbetsmarknadskonflikten hos Berns. Idag går det att läsa fackförbundet SAC:s svar på den märkligt oheliga alliansen mellan arbetsköparen Dag Klackenberg från Svensk Handel och Lars-Anders Häggström från Handelsanställdas förbund. Det är en förfriskande läsning där SAC:s Anders Knutsson står upp för arbetsrättsliga metoder och för en solidarisk hållning för alla lönearbetare - en hållning som borde vara självklar för fackföreningsledare som Lars-Anders Häggström. Men samtidigt en tragisk läsning av just den anledningen, att en fackförbundsordförande som Häggström sätter sig i knät på arbetsgivaren för att ta avstånd ifrån en fullständigt laglig och berättigad arbetsmarknadskonflikt.

Så, även om det är tragiskt att se hur toppskiktet inom arbetarrörelsen säljer sig i en tid då arbetarrörelsen borde stärkas för att bemöta borgerligheten/näringslivets stärkta positioner - så är det positivt att det avslöjar LO:s svaga punkt. Nämligen dess toppenskikt, de byråkratiska fackpamperna. Anders Knutsson visar hur LO gör sig blind för hur arbetsförhållanden verkligen förhåller sig:
"Berns har kollektivavtal och står med på LO:s ”schyssta lista”. I verkligheten, under ytan, arbetade inhyrda papperslösa där 10-, 12- och 14-timmarsskift utan spår av OB-tillägg eller övertidsersättning, som SAC dokumenterat med intervjuer i rapporten ”Berns sett med andra ögon”. I denna arbetsmarknadens undervegetation har SAC valt att ta strid med de metoder som vi funnit fungerar. Därmed försvarar vi inte bara de människor som har oturen att befinna sig där, utan motverkar också hotet om lönedumpning över hela linjen när fasta anställningar med avtalslön ersätts med allhanda tvivelaktiga ”flexibla lösningar”."

Det är ett starkt underkännande av hur LO-kollektivet förhåller sig till lönearbetarnas verklighet idag. Att dess toppskikt dessutom går arbetsgivarnas ärenden bekräftar bara toppskiktets bristande insikt i medlemmarnas vardag.

Bristande insyn i människors vardag fortsätter att få konsekvenser. När tidskriften 10-tal skulle avsluta sin antirasistiska poesifestival på Berns lokaler blev det starkt kritiserat och debatterat. Det var en av nutidens surrealistiska ögonblick då en "antirasistisk" fest befann sig på en plats som står i arbetsmarknadskonflikt för att ha utnyttjat asylsökande och papperslösa lönearbetare. Kritiken mot tidskriften 10-tal verkar dock ha gått vissa obemärkt förbi när även Svenska filminstitutet har valt att förlägga Guldbaggegalans efterfest just till Berns.

Surrealismen kan konkretiseras ytterligare om Alejandro González Iñárritus Biutiful, om papperslösas fasansfulla tillvaro i Barcelona, nomineras till bästa utländska film. Därav håller jag med Jonas Holmberg i Expressen, som menar att "det är lättare att visa solidaritet med världens utsatta så länge de inte stör våra galamiddagar". Fina fester, galamiddagar och ordförandeposter... medan papperslösa och asylsökande arbetar i slavliknande förhållanden.

Amnesty, Läkare utan gränser, Svenska Pen, Republikanska föreningen och artisten Timbuktu och andra har dock till skillnad från tidningen 10-tal och Svenska filminstitutet vägrat hålla sina evenemang på Berns eller ta emot donationer från Berns.

Sedan finns det de apologeter som aktivt tar ställning för arbetsgivaren Berns i konflikten med de organiserade arbetarna som utnyttjats, några av dem tillhör landets grotthöger och går att läsa i kommentarsfältet till SAC:s debattartikel i SvD. Där blir det klart att stödet till Berns liknar hatisk kaskadspya av tillmälen och idioti. Bland detta hyllas även DN:s Hanne Kjöllers försök att rikta debatten till en kollektiv smutskastning genom en analys av en enskild syndikalists personliga ekonomi. Kjöllers strawman-argument får bli årets höjdpunkt av surrealistisk svart-vitaBerns-apologetism som personifierar de myter och lögner som spridits om den fackliga blockaden.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag 27 december 2010

Den reaktionära journalisten - Herman Lindqvist


Den smått högfärdige journalisten, som fostrades till en kompromisslös antikommunist som uppvuxen student i Finland avslöjade sina reaktionära kort i Sveriges Radios kanal P4 på annandag jul. Han som tidigare varit en av landets mysiga "historiker" som ägnat sitt liv åt att bli en monarkisk nörd - en expert på intriger och skvaller i det svenska kungahuset genom historien (låt vara med mängder av faktafel och kontroversiella värderingar som påpekats av seriösa historiker). Med en mängd skrivna böcker och TV-program personifierades han som en av våra svenska historieberättare, som mer liknar Hänt Extra-journalistik än historisk forskning.

Nu har dock den mysiga fasaden bytts ut till en obehaglig gyttja av reaktionär åsiktsmassa, något som kan förklara hans förkärlek till monarker.
Till skillnad från riktiga historiker bryr sig inte Herman Lindqvist att beskriva en riktig svensk historia, där man försöker få in en beskrivning av hur de flesta människorna hade det - även de mindre rika, de mindre mätta men ändå majoriteten av svenskarna under historiens gång. Nej, Lindqvist bryr sig bara om pompa och ståt, men framför allt auktoritär makt. Vilket också framgick av intervjun i SR där han fick svara på frågan vilka historiska personer han mest såg upp till, varpå han svarade Charles de Gaulle och Napoleon - två historiska personer som blivit kända för sin auktoritära maktbefogenhet och brist på demokratisk vilja. De han hatade mest var "kommunister".

Det är två ställningstaganden som hör ihop med en blåbrun reaktionär åsiktsmassa. Antikommunismen, som Thomas Mann kallade "vår tids största dårskap", utger sig i sitt känslotänkande, fanatism och besinningslösa hat, istället för en rationell och demokratisk debatt. Vilket bara bekräftar antikommunismens nära anknytning till antisemitismen och andra irrationell-konservativa värderingar. Inte för att jag vet Lindqvist åsikter vad gäller antisemitism, men reaktionär åsiktsmassa hyser så mycket annat konservativt åsiktsgods.
Tydligt är det att en fanatisk journalist, som bor i Frankrike och levt högst i några år i Sverige och som snöat in sig i en snäv historieberättelse inte längre är möjlig som en av våra mysiga berättarfarbröder. Låt Lindqvists insöade hat vila i frid i Frankrike, så kan vi leva gott med seriösa historiker som Peter Englund, Håkan Blomqvist, och Dick Harrison.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag 21 december 2010

Arbetaren riskerar att förlora presstödet

Enligt Medievärlden riskerar Arbetaren, en av de de mer prominenta vänstertidningarna jag prenumererar på, att förlora presstödet. Motiveringen till varför presstödsnämnden ska analysera tidningen för eventuellt indragande av stöd nästa år är p.g.a. att tidningen genomgått en förändring i innehåll av nyhetsfokusering. Arbetaren har nämligen genomgått en avsevärd förbättring vad gäller att fungera som en tidning för och av arbetarrörelsen med mer nyhetsrapportering om arbetsplatskamp.

Tydligen kan detta av någon märklig borgerlig anledning betyda att presstödet inte längre gäller, som om det bara skulle gälla Arbetaren och inte alla andra tidningar (som de 80 % borgerligt ägda tidningarna i landet med fokus på stöd åt högerregeringen och näringslivet). Det handlar om att en tidningen måste vara "allmän" för att få ta del av presstödet. Vad som innefattar "allmän" vore dock intressant att veta, innebär det att en tidning måste ha en sportbilaga eller ekonomidel?

Över huvudtaget är det tragiskt att vi lever i ett ekonomiskt totalitärt samhälle där yttrandefrihet och organisering är beroende av ekonomiska medel, där presstödet kommit till som en reform för att lindra kapitalismens inneboende ofrihet. Tyvärr botar dock inte presstödet beroendet och ofriheten, utan lägger den bara ett steg längre bort där tidningar ligger under ständig hot om indrag av presstödet. Här är FiB/Kulturfront ett undantag som lyckats överleva utan presstöd och därmed säkrat sitt oberoende, men det är ett undantag som bekräftar regeln. Utan presstöd skulle den borgerliga hegemonin i den journalistiska offentliga arenan vara total.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Lars Ohly har rätt

Angående Ohlys debattartikel i DN:

"En allt mer högeranpassad socialdemokrati saknar relevans och existensberättigande. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville lägga sig så nära Alliansens politik som möjligt under valrörelsen. Det var dömt att misslyckas. Ett exempel var hanteringen av den rödgröna rege­ringsplattformen, som kraftigt försenades. Orsaken var att Socialdemokraterna ville invänta Alliansens plattform så att vi skulle kunna anpassa oss efter den. Det handlar om räddhågsenhet och en skriande brist på självförtroende. Socialdemokratin vågar inte stå för något samhällsförändrande, vågar inte utmana opinioner på någon avgörande punkt. En socialdemokrati som inte ökar jämlikheten och minskar klyftorna saknar existensberättigande"
Det är så korrekt, att jag är bedd att hålla med socialdemokraten Bengt Silfverstrand att det gränsar till trivialt. Men för den skull är kritiken som Ohly formulerar mot S och Mp inte mindre aktuell och viktig. Det syns mest hur bittra socialdemokrater går till ryggmärgsförsvar och försöker vifta bort kritiken - i sedvanligt retoriskt försök att vända den mot Vänsterpartiet.

Men visst måste också Vänsterpartiet ta sig i kragen och allvarligt tänka över sina egna visioner och taktiska avväganden. Vad hände med uppmaningen att arbeta utomparlamentariskt? Varför inte börja svälja sin osmakliga stolthet och sträcka ut en hand till resten av vänstern vänster om Socialdemokraterna? Varför inte börja på allvar arbeta för att etablera sig inom arbetarrörelsen, och ersätta Socialdemokraternas tidigare roll som de uppenbarligen inte längre vill ha.

Dessutom anser jag att opinionen för Vänsterpartiet skulle stärkas rejält om Lars Ohly inte fortsatte som partiledare till år 2014, därav hoppas jag att han inte får kongressen med sig när det är dags att välja partiledare. Med tanke på att det Rödgröna samarbetet var ett rejält fiasko, och att partiet balanserar på fyra procentspärren så är det nog tal om att även partiledaren och partistyrelsen har en släng av räddhågsenhet av att släppa taget. De borde naturligtvis avgå, snarast. Inte för att Ohly är sämre än andra pratiledare, utan för att hans förflutna om Berlinmuren och misslyckade försök till självförsvar tyvärr stigmatiserat honom som en icke trovärdig politiker. Det är ändock bra att Lars Ohly gått ut i Vänsterpress med att han tänker kämpa för att vara kvar som partiledare, då vet medlemmarna hur det ligger till och kan utifrån premisserna förhoppningsvis presentera alternativ.

PS: Ohlys debattartikel är en del av partistyrelsens mer omfattande valutvärdering, som jag tänker analysera vid ett annat tillfälle.


Intressant?
Bloggat: Jens Holm, Jämlikhetsanden, Jinge, Svensson, Kaj Raving
Media: AB, SvD, SvD2, Ex
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Lasse Franck skriver Mera Mattsson, Johan Frick skriver Fadren, en feministisk kritik, Röda Lund skriver The Trotsky, admin skriver Ingen jul utan fångarna, Lukas Löfling skriver Lokala partiet sviker Morgongåva, Kaj Raving skriver Ohly: Vänsterpartiet måste våga vara samhällsförändrande

lördag 18 december 2010

Nu är det bevisat - Svenskt Näringslivs inflytande över Socialdemokratin

Under några år tillbaka, och särskilt efter det senaste valnederlaget för Socialdemokraterna, har det inom socialdemokratin och arbetarrörelsen förts diskussioner om dess utveckling och framtid. I denna ideologiska diskussion (höger- & vänstersossar) har det framförts stark kritik mot socialdemokratins borgerliga utveckling, till dess roll som Sveriges nyliberala föregångare. Under hela diskussionen har dock högersossarna förnekat att det finns någon ideologisk diskussion eller plattform inom partiet.

Det var därför Mona Sahlin uppmanade partikamraterna (eller partivännerna, som det nu heter tydligen) att sluta diskutera ideologi. Istället framhävdes vikten av att anpassa sig till den näringslivsorienterade opinionen - högerpolitiken är helt enkelt den enda vägen, och Sahlin vill inte utmana regeringens agenda med en egen socialdemokratisk sådan. Varför har då högerpolitiken haft sådan framgång inom partiets pyramidtopp de senaste decennierna? Om det finns både idealistiska och materialistiska förklaringar, som nog får analyseras mer ingående någon annan gång.

Det anmärkningsvärda för tillfället är att vi nu har dokument som bevisar att vissa socialdemokrater låtit sig säljas till Svenskt Näringsliv (genom PR-firman Prime) för att försöka driva partiet högerut. En av dessa är högersossen Iljia Batljan, som bland annat skrivit under debattartiklar som Svenskt Näringsliv skrivit. En annan är högersossen Erik Laakso, som enligt dokumentet ska hjälpa till med att göra en valanalys där problemet utgår ifrån att partiet inte var höger nog - inte hade en tillräcklig "tillväxtvänlig politik". Dokumentbeviset driver högersossarnas självförnekelse till ytterligare surrealistiska höjder. Och frågan är hur partimedlemmarna reagerar på detta digra avslöjande? Ska partiet utesluta näringslivets trojanska hästar? Eller ska de välkomna partiets högerpolitiska fullkomnande?

Arenagruppen har i alla fall efter Aftonbladets avslöjande om Primeskandalen gått ut med att de bryter med Prime. Det är hedersvärt, men när tänker partiet göra något? När tänker gräsrötterna inom partiet säga ifrån, och vägra gå med på partibyråkratins slapphänta hantering av partiets grundläggande ideologiska fundament?

Jag håller med Erik Bergs kritik av bagatelliseringen av Primeskandalen, ty det är inget annat än den vanliga munkavlen som partipiskan - viktig kritik anses vara skadlig för partiets framåtskridande... Lika känner jag ett obehag kring de socialdemokrater som envisas med att kritisera men ändå försvara rätten att vara PR-konsulter (konsulter som exempelvis spionsossen Ullman, som också verkar ha haft fingrarna i syltburken vad gäller Primeskandalen). En intressant kritik mot lobbyism från en socialdemokrat är Lena Sommestads jämförande med folkrörelsedemokratin som hon med rätta anser motsäger lobbydemokratin. Lobbyism bygger alltså på en ekonomisk modell där den med starkare ekonomisk makt också kan få mer politisk makt, egentligen en grundläggande anti-demokratisk modell. Därav är lobbyismen inte bara en fara för det socialdemokratiska partiet, utan för hela den parlamentariska demokratin.


Intressant?
Bloggat: HBT-sossen, Alliansfritt, Badlands Hyena, Kerstin Berminge
Media: ETC, Makthavare1, Makthavare2, Makthavare3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

fredag 17 december 2010

Yan Abramovich Frenkel - den sovjetiska kompositören


Vem är Yan Abramovich Frenkel? Även om vi här i västeuropa inte känner igen namnet var det en oerhört populär musiker/kompositör i östeuropa (eller speciellt i dåtida Sovjetunionen). I vissa avseenden hade inte den totalitära stalinismen lyckats kväva den fria glöden från revolutionstiden. En del av den fanns fortfarande genom musiken där konsten kunde leva, och även den animerade konsten. Men den stalinistiska censuren hotade även Frenkels verk, exempelvis sången Zhuravli (på svenska: storkarna) som blev en av de mest populära sångerna om 2:a Världskriget. Den sången utsattes av en motkampanj från den byråkratiska makten ända upp till Leonid Iljitj Brezjnev själv.



För några år sedan kom jag över en samling av ryska animationer, som överraskade mig med sin experimentella karaktär, och dess kreativa explosion i kombination av bakgrundsmusik. Frenkel lärde sig spela violin av sin far, och lärde sig senare att spela klassisk violin. Han blev just en av de sovjetiska kompositörerna som gjorde musik till bland annat animationer, exempelvis Lev Milchins smärtsamt vackra version av "Stojkij olovyannyj soldatik" (Den ståndaktige tennsoldaten, av H. C. Andersen). Här nedan kan ni se filmen i två delar med engelsk text:





Några andra fantastiska animationer där Frenkel medarbetat är bland annat "How Masha Quarreled With A Pillow".


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

torsdag 16 december 2010

Regeringens totalitära beslut om kontroll över SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion

Borgerlighetens diskreta charm, dess fallenhet för kontroll och byråkratiska hierarkier tar ständigt nya kliv ju längre den få sitta på regeringsposten. Nu det senaste spektaklet i nedrustning av den demokratiska välfärden är när högerpartierna i regeringen beslutade om att införa en så kallad förhandsprövning av nya programtjänster inom Sveriges Radio, SVT och Utbildningsradion.

Sveriges Radios ledning varnar och ger en skarp kritik mot regeringens beslut, och menar med rätta att det strider mot landets grundlag om rätt till yttrandefrihet:
"Vårt främsta skydd för oberoende och yttrandefrihet i public service ligger i det grundlagsfästa yttrandefrihetsskyddet. Nu införs en innehållsprövning som ligger helt vid sidan av den ordning som föreskrivs i yttrandefrihetsgrundlagen. Vår uppfattning är att kravet på prövning är grundlagsstridigt."

PS angående Datalagringsdirektivet som skulle ha röstats i riksdagen idag(2010-12-16): När det borgerliga arbetarpartiet Socialdemokraterna (specifikt den förre justitieministern Thomas Bodström) initierade lagförslaget om datalagring låtsades högern vara kritisk mot förslaget. Moderaten Beatrice Ask kallade förslaget "en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna". När hon nu själv sitter i regeringen har hon tvärvänt och menar att datalagringsdirektivet är ett måste för "ordning och reda". Borgare som borgare. Vänsterpartiet, som varit kritisk till datalagringsförslaget från början meddelade med glädje idag att de tänker flytta fram röstningen ett år genom så kallad minoritetsbordläggning. Med förhoppning kanske några inom Socialdemokraterna ändrar sin ställning tills dess och röstar nej till ett lagförslag som gör det lagligt att lagra och registrera all mejl, sms och samtalsuppgifter från landets medborgare.


Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, 2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Ulf Nilsons rop på hjälp, Kaj Raving skriver Rösta för en mänskligare sjukförsäkring, Bo Myre skriver Vi måste bli färre konsumenter på jorden, guldfiske skriver Sparka på de döda, Erik skriver Dagen då den brittiska parlamentsmajoriteten sattes i rubbning, allaljuger skriver Du ser. Du känner. Du fångar det. Du skrattar åt det. Du krossar det.

torsdag 9 december 2010

Wikileaks hotar västvärldens potemkinkuliss

Det sprider sig ett spöke i västvärlden. Wikileaks funktion att avslöja makthavarnas missbruk och odemokratiska tillvägagångssätt har uppenbarligen lett till att makthavarna - framför allt USA, blivit tvunget att offentligt bekämpa yttrandefriheten och idén om det öppna samhället.

I samband med att Wikileak släppt hundratusentals diplomatiska dokument gick en representant för State Department i USA ut i pressen och varnade studenter att diskutera Wikileaks på sociala medier som facebook och twitter. Varningen formulerades så att det kunde riskera framtida anställningar. En diger varning för ett ekonomiskt system som USA och resten av de kapitalistiska länderna har, d.v.s. ett lönearbetssystem där en dräglig tillvaro kräver anställning. Att varningen riktades mot studenter får då en dubbel mening då de naturligtvis hoppas få anställning i det de utbildar sig i, samt att studenter är de som är uppdaterade och använder sociala medier som mest.

Genom påtryckning från USA har förutom Paypal även Mastercard och Visa fryst tillgångarna till Wikileak. Motiveringen är att de inte vill stödja "olaglig" verksamhet, detta innan Wikileaks verksamhet dömts som olaglig och dessutom vägrat förklara varför det skulle vara olagligt att utföra journalistiskt arbete. Ingen formell brottsanklagelse har lämnats av USA, och inget åtal har väckts. Men tydligen går det hur bra som helst att inte frysa tillgångarna till Ku Klux Klan. Här har det svenska företaget Flattr hittills varit ett värdigt alternativ för de som vill stödja Wikileaks arbete för det öppna demokratiska samhället.

Det intressanta med varningen är att "frihetens och demokratins försvarare" nu avslöjar sin egen glidning mot ett totalitärt samhälle, mer likt Kinas totalitära kapitalistsystem. Vilket får mig att hänvisa till Slavoj Zizeks föreläsningar i Stockholm för några veckor sedan. Där diskuterades hur västvärldens demokratier ingår i en utveckling till totalitära kapitalistiska system där harmoni är nyckelordet - alltså mer av en Kinesisk modell.

I och med Wikileaks avlöjande av den hemliga diplomatin mellan USA och andra länder blottas just denna totalitära utveckling och fjäsket för USA, även för oss svenskar där Sveriges makthavare medvetet och olagligt försökt dölja beslut och verksamhet för riksdagen. Allt för att fjäska inför USA:s "krig mot terrorismen". Inte nog med att Sveriges regeringen visste om att USA utförde olaglig spionverksamhet mot landets medborgare, nu avslöjas det också att information från FRA (vår egen spionorganisation av svenska medborgare) spridits till USA (alltså till en främmande makt). Mark Klamberg påpekar dock att denna spridning av ofiltrerad information om svenska medborgares kommunikation inte är en olaglig verksamhet längre - i och med att regeringen röstade för FRA-lagen för några år sedan. Något som FRA-lagens förespråkare konsekvent förnekade på den tiden.

Bloggaren Opassande yttrar sin allvarliga rädsla nu när hotet mot demokratiska värden inte längre är riktade bara mot muslimer eller "terrorister", utan mot alla medborgare i västvärldens "demokratier". Hennes självkritik får jag hålla med om även vad gäller mig själv, min reaktion i och med västvärldens reaktionära hast har fått mig att emotionellt reagera med en större rädsla än förr. Varför vi medborgare i västvärlden inte reagerat förut på de anti-demokratiska ringklockorna vore intressant att analysera. Här är det kanske läge att återigen påminnas av det kända citatet av Martin Niemöller om Nazityskland:
"When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.

When they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.

When they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.

When they came for the Jews,
I remained silent;
I wasn't a Jew.

When they came for me,
there was no one left to speak out."


Sedan är det tragiskt med den storm som blivit kring Wikileaks frontperson Julian Assange och den svenska häktningsorder och anklagelse som finns gentemot om eventuellt sexbrott. Jag ser faktiskt ingen anledning till att ytterligare spekulera, även om jag på ett plan kan förstå varför folk ändå väljer att göra det då Assange själv förklarat anklagelsen som ett led i makthavarnas krig mot Wikileaks (vilket bland annat lett till att medarbetare i wikileaks lämnat för att starta egen whistleblower-tjänst Openleaks), samt att makthavare i USA öppet visat sin glädje och förhoppning om att Sverige ska överlämna honom till USA.

Möjligheten till en CIA-konspiration där de två svenska kvinnorna skulle ha deltagit är lite väl otroligt, och dessutom bidrar bara till att smutskasta det viktiga stöd som wikileaks verkligen behöver. Speciellt när den borgerliga pressen (DN, SvD och NWT) agerar som maktens intellektuella horor och väljer att inte stödja wikileaks arbete för ett öppet demokratiskt samhälle. Dessutom bidrar det till den grottliknande anti-feministiska mobben som huserar de mer mörka delarna av internet. Därför ser jag det mer lämpligt att vänta med spekulationerna till rättssystemet haft sin prövning av saken - för trots vad Assange själv hävdar och vad Wikileaks fiender hävdar så har Julian Assange privatliv ingenting med Wikileaks att göra. Det enda sättet för oss att reda ut anklagelserna om sexbrott är om det utreds.

För oss socialister är Wikileaks och nu även Openleaks arbete ett välkomnande initiativ, Stefan Lindgren i Flamman påminner oss om detta liksom Internationalen. En av parollerna i det trotskistiska politiska dokumentet ”Övergångsprogrammetär:

"Totalt avskaffande av den hemliga diplomatin; alla fördrag och överenskommelser måste göras tillgängliga för arbetarna och jordbrukarna"
En klar förutsättning för ett öppet demokratiskt samhälle, och något som vi vänner av frihet måste försvara.


Intressant?

Bloggat: Marcus Fridholm, Jinge, Röda Malmö, K & Å, Annarkia, Lasse
Media: AB, EX, DN, DN2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Plundringen av Ryssland, Hans Norebrink skriver Kulturrelativ rysshet inte pk, aik-micke skriver Norrländsk separatism!, Kaj Raving skriver Fakta om invandringens kostnader inte vad sd skulle önska

lördag 4 december 2010

Mona Sahlins tal vid förtroenderådet - fortsatt borgerlig anpassning


Den Socialdemokratiska Kriskommissionen presenterade igår att partiet förlorade opinion p.g.a. avsaknad av konkreta visioner om vilket samhälle man ville ha. Dessutom kom kommissionen fram till att det existerar en stor folklig kritik mot privatiseringar av välfärden, något som partiet inte utnyttjade på ett bra sätt. De politiska frågor som beskrevs som "minor" för negativ opinion var den höjda bensinskatten, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten.

Men
problemet med dessa skattefrågor var alltså att partiet misslyckades att sätta dem i en konkret kontext så att de inte skulle innebära en försämring, utan en förbättring för medborgarna. Här ses just bensinskatten som den största boven, eftersom fastighets- & förmögenhetsskatten enbart berörde ett par procent av medborgarna (de fåtal som annars inte skulle kunna tänka sig rösta för arbetarnas intressen).

Problemet är inte bensinskatten i sig själv, utan att partiet misslyckades att komma fram till medborgarna på vilket sätt detta skulle kompenseras på ett konkret och på ett större perspektiv.
Så för att sammanfatta Kriskommissionens hittillsvarande analys som presenterades på presskonferensen igår (fredag) så är det en svidande kritik av den allmänna slappheten inom arbetarrörelsen, dess nuvarande inkompetens att retoriskt nå fram till medborgarna. Dessutom en kritik mot partiets utveckling till en visionslöst parti, som skyr ideologiska diskussioner.

Som en motpart till Kriskommissionens kritik framförde Mona Sahlin i sitt tal vid förtroenderådet idag (lördag) en förhoppning om en fortsatt borgerlig anpassning för partiet. Naturligtvis inte i så målande avslöjande termer. Men hon, liksom de andra högerprofilerna inom partiet, hytte ett varningens finger åt den nyttiga ideologiska diskussionen som blossat upp efter valnederlaget: "Det finns inget krig mellan högerfalanger och vänsterfalanger – det finns bara socialdemokrater.". Jag har tidigare analyserat hur högersossarna konsekvent förnekar den ideologiska uppdelningen i partiet (påståenden om att det inte finns någon höger- & vänstersosse etcetera), samtidigt som högersossen är snabb på att uppmana en rättning i ledet till att bara "diskutera" den utveckling som de själva anser vara nödvändigt (en politisk anpassning till högerpartierna).

I det språkbruk som Sahlin använde hette det att partiet bör tala om att höja "kvaliteten" inom välfärden, och inte diskutera ideologi om varför kvaliteten försämrats (privatiseringens konsekvenser o.s.v.).
Hon varnade för blockssamarbeta med vänstern, eftersom det skulle låsa blockpolitiken och omöjliggöra partiets samarbete med Högeralliansen. Hon yttrade att det vore något helt annat om partiet gick i allians med miljöpartiet. Underförstått att miljöpartiet är närmare Högeralliansen.

Då liksom nu försvaras denna kohandel med borgerligheten med svepskälet att hålla Sverigedemokraterna utanför. Ett populärt svepskäl visserligen, men ingalunda reellt skäl till att stödja Högeralliansens politik. Sverigedemokraternas politik är deras egen, och det kan aldrig vara den rödgröna oppositionens ansvar om det inte röstar för regeringens förslag.
Några andra eftergifter till Högerregeringens agenda var när Sahlin talade om hur arbetslinjen var bra, att A-kassans nivå bör hög från en början men snabbt sänkas för att skapa incitament för att arbetslösa skall skaffa sig jobb("nedtrappning av ersättningarna" som hon formulerade det). Arbete skall vara en skyldighet konstaterade hon, och det skall "löna sig att arbeta".

Vad gäller Högerregeringens skattesänkningar gäller det enligt Sahlin att anpassa sig, vilket kan konkretiseras med hennes argument: "Men väljarnas dom kan inte bli tydligare – och idag måste vi förhålla oss till det". Den borgerliga agendan skall alltså inte utmanas, utan anpassas till. Det Socialdemokratiska partiet ska kapitulera och inte påverka opinionen med egen agenda.

Efter att ha sett Sahlins tal i direktsändning på SVT står det klart att hon slänger in en brasklapp för partiledningen att inte lyssna för mycket på Kriskommissionen och medlemmarnas egna fruktsamma diskussioner. För som organisation är partiet förvånandsvärt odemokratisk när det gäller att välja partiledare, som alltså inte medlemmarna kan påverka genom val utan något som valberedningen nominerar fram. Partiledarplatsen är alltså en het potatis, ty det kan påverka om högersossarna skall fortsätta diktera toppen på partipyramiden och partiets framtida utveckling.


Intressant?
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB-TV, AB2, AB3, AB4, AB5, EX-TV, EX1, EX2, GP1, GP2, HD1, HD2, VF1
Bloggat: Röda Berget, Löntagarbloggen, Bengt Slifverstrand, Löntagarbloggen2, Martin Moberg, Politikerbloggen, HBT-sossen, Peter Andersson, Lars Bjurström
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 1 december 2010

Wikileaks avslöjar våra egna anti-demokrater

Det har varit mycket diskussioner kring den senaste läckan som Wikileaks publicerade, de hundratusentals diplomatiska dokumenten tillhörande USA som väcker bestörtning. Vissa avslöjande mer triviala än andra, som de som (inte helt oväntat) Debatt-programmet i SVT fokuserade på (d.v.s. skvaller om diverse makthavare världen runt, huruvida de tycker om blonda kvinnor eller om de agerar som alfahanar...). Wikileaks avslöjar till och med SVT:s dekadenta utveckling.

De mer allvarliga avslöjandena är de om att Hillary Clinton bett USA:s diplomater att spionera, bland annat på FN-toppar och utländska politiker. Clinton bad USA:s diplomater att samla in lösenord, krypterings-nycklar, fingeravtryck och DNA. Det är inte bara allvarligt, det är en internationell politisk skandal. Det enda rätta vore om Hillary Clinton avgick från sin post naturligtvis, men den diplomatiska arrogansen och bristande acceptans för internationell rätt från USA:s sida ställer givetvis frågan om det över huvudtaget skulle hjälpa. Egenviljan hos USA:s utrikespolitik och diplomati triumferar nog även efter hennes avgång, liksom den gjorde före henne. Det här avslöjandet handlar alltså inte om vissa individers överträdelser, utan istället om ruttna utrikespolitiska system långt ifrån demokratisk insyn och förståelse. Och föga förvånande bekräftas återigen att USA inte är den fria världens beskyddare - tvärtom.

Enligt SvD och The Times så visar Wikileaks dokument hur Storbritannien hjälp USA att begränsa en utredning av Irakkriget för att hindra information som skulle kunna användas i den internationella kritiken mot USA:s och dess allierades Irakkrig.

Ett annat allvarligt avslöjande tack vare Wikileaks är den om Mona Sahlins vädjan till USA om att påverka opinionen här i Sverige. För att öka stödet till Socialdemokraterna. Med hjälp av högersossen och dåvarande vice ordföranden i riksdagens utrikesutskott Urban Ahlin förklarades att Socialdemokraternas stöd minskat p.g.a. partiets stöd till Afghanistankriget. Urban Ahlin, som beskrivs som en USA & NATO-vän, gav förslag om att en afghansk regeringsmedlem skulle kunna komma på besök till Sverige för att berätta om de positiva konsekvenserna av Afghanistankriget. Dessutom avslöjar rapporten hur Urban Ahlin ville hjälpa NATO genom att föreslå "propagandaåtgärder i samband med det stora Natomötet i Bukarest". I slutet av rapporten begär USA-ambassaden att Washington ska hjälpa Urban Ahlin med hans förfrågningar, och likväl kom en afghansk regeringsmedlem till Sverige.

Wikileaks hjälper oss att få en insyn i det högervridna Socialdemokratiska partiet; vilka som vill driva oss i knä på USA och militärpakten NATO - de som inom oppositionen hjälper högerregeringen med att inskränka på den svenska alliansfriheten.

Men det är inte bara de som direkt nämns i dokumenten som avslöjas tack vare Wikileaks, utan det är även de intellektuella maktförsvararna som får sina kläder avdragna - ironiskt nog av sig själva. Det är de sedvanliga USA-apologeterna, de som annars tar varje tillfälle att försvara USA:s internationella förbrytelser och imperialistiska härjningar världen runt - för dessa nickedockor är det inte USA som är det ständiga hotet mot världsfreden med sina ständiga militära och ekonomiska provokationer och reguljära krig - nej istället målas USA som den eviga frihetens och demokratins försvarare.

Några av dessa är Expressens Mats Larsson, som kritiserar Wikileaks avslöjande med att argumentera att "det finns saker som även demokratier behöver hålla hemliga, inte minst sånt som påverkar relationerna till främmande land". Öppenheten ska alltså tummas på. Larsson passar också på att stigmatisera Wikileaks med att det är diktaturer som hyllar avslöjandet, medan: "Resultatet blir en skev bild av världen där en demokrati som USA snart inte kommer undan med någonting eftersom allt som staten gör inom kort verkar hamna på Wikileaks". Annars kan man göra som Expressens Karin Olsson som väljer att skifta fokuset på privatlivet för Wikileaks ledare. Huvudsaken för USA-apologeter är att USA ska kunna "komma undan" med saker, och frågan är när en "demokrati" slutar vara en demokrati?

Andra som ser avslöjandet som en triumf för det öppna samhället är inte så förvånande vänsterfilosofen Torbjörn Tännsjö som menar tvärtemot högerdebattören Mats Larsson att öppenheten "liksom det demokratiska styrelseskicket, något som befrämjar freden". Även den vänsterintellektuella Noam Chomsky hyllar Wikileaks för sitt avslöjande och menar att dokumenten bekräftar hur USA:s makthavare och diplomater visar ett "stort hat mot demokrati" i ett system vars makthavare inte vill att deras egna befolkning skall veta vad de gör.



Att västerlandet sedan Sovjetunionens fall gått in i en tvivelaktig utveckling bekräftas nu alltså även av Wikileaks. Den allmäna fascisteringen bland de vänsterländska demokratierna med inskränkning i integritet med omfattande spaningsverksamheter gentemot egna befolkningar, och ett politisk klimat som närmar sig likriktning till en upplösning av den parlamentariska demokratin. Oppositionspartier liknar mer regeringspartierna, och utvecklingen till partiallianser har fått systemet att idag i praktiken fungera som en-partistater. USA kan bryta vilka internationella regler som de vill, inskränka och underminera FN och räkna med att västländernas makthavare ändå kommer krypandes.


Intressant?
Bloggat: Jinge, Röda Berget, Svensson, Kildén & Åsman
Media: EX, DN
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Solidaritet bygger inte på egenansvar, Anders_S skriver Jag är tveksam till nikab i skolan, allaljuger skriver Det tandlösa motståndets höst, aik-micke skriver 30e november, Johan Frick skriver Wikileaks – vän eller fiende?
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com