Sidor

onsdagen den 19:e januari 2011

Dödgrävaren Niklas Nordström skäms inte

Det var förra året den 17:e december som Aftonbladet gjorde sitt stora avslöjande om att en grupp Socialdemokratiska politiker köpts av Svenskt Näringsliv genom PR-företaget Prime, för att lobba för en högerpolitisk vridning av partiet. Avslöjandet som nu blev kallad "Primegate" resulterade i en storm av kritik, och även uppmaningar till medlemsuteslutningar. Av någon märklig anledning har det ännu inte resulterat i några uteslutningar - vilket tyder på att entristerna delvis lyckats med sin ideologiska lobbning.

Att ledningen i partiet varit influerad av Svenskt Näringslivets ideologiska intressen stod sedan klart när Mona Sahlin hade sitt tal vid förtroenderådet. Alliansens högerpolitik var egentligen Sahlins personliga åsikter, hon talade om hur arbetslinjen var bra, att A-kassans nivå bör vara hög från en början men snabbt sänkas för att skapa incitament för att arbetslösa skall skaffa sig jobb("nedtrappning av ersättningarna" som hon formulerade det). Arbete skall vara en skyldighet konstaterade hon, och det skall "löna sig att arbeta". Inte undra på att Socialdemokratin inte fick den opinionsstöd de önskade när deras egna politiker inte trodde på sin politik - utan i hemlighet trodde på Alliansens.

En av centralfigurerna kring Primegate-skanadalen är Niklas Nordström, som nu i sin krönika i Göteborgs Posten stolt förklarar att han inte skäms för att vilja: "stärka kontakterna mellan näringslivet och socialdemokratiska företrädare". Och varför ska han egentligen skämmas? Det är ju fortfarande det socialdemokratiska partiet som tillåter honom och de andra entristerna fortsätta som medlemmar i partiet. Det är partiet och dess ledning som bör skämmas som inte har petat Nordström direkt efter Primegate-skandalens avslöjande.

Nordström fyller naturligtvis en funktion i partiet som gillas av partiledningen. Under den orwellska täckmanteln "ekonomisk tillväxt" kan Nordström göra underverk, som att hjälpa partitoppens fortsatta nyliberala vridning av partiet. Enligt Nordström: "behöver [vi] en arbetsmarknad som är bland de mest flexibla och dynamiska i hela världen", och "vi behöver ett skattesystem som gör det attraktivt att investera, äga och driva företag, att arbeta och att utbilda sig". Känn på orden. Flexibel. Dynamisk. Och företagsvänligt skattesystem! Ack! så drypande positiva termer, som döljer en agenda där flexibilitet och dynamik menas på näringslivets villkor.

Om Svenskt Näringsliv lyckas slutgiltigt förvandla det Socialdemokratiska partiet till ett nyliberalt högerparti genom lobbyister som Nordström, ja då har Svenskt Näringsliv lyckats med sitt största historiska drag i klasskampen. Enda sättet för arbetarrörelsen att överleva som en legitim företrädare för arbetarklassen är då att bryta sitt förhållande med det Socialdemokratiska partiet. Och det vore partiets slutgiltiga död.



Aftonbladets krönikör Lena Mellin, som märkligt nog gjorde sitt bästa under valrörelsen för att underminera det rödgröna samarbetet, har varit den som offentligt gått ut och försvarat Niklas Nordströms förhållande med Svenskt Näringsliv. Enligt Mellin skulle det bara handla om att Nordström: "bara försökt påverka sitt parti i en mer tillväxtvänlig riktning". Där har vi det mystiska begreppet "tillväxt" igen. Med det kan man skapa underverk, som att försöka få det Socialdemokratiska partiet att bli ett tillväxtfientligt parti, och därav få Svenskt Näringslivs önskan om sänkta skatter och "flexibel" och "dynamisk" arbetsmarknad att bli den enda rätta vägen för ett parti, eller som Nordström formulerar det i sin krönika: "det finns nu bara en rörelseriktning: framåt".

Som tur är finns det ett antal Socialdemokrater som kritiserar Mellins och Nordströms märkliga försök att dölja sin egen ekonomisk-politiska agenda. En av dessa är Lena Sommestad som skriver:
"Här finns [i Prime]målet att omvandla den svenska sjukvårdssektorn, som inom landstingen drivs enligt non-profit principer, till en vinstdrivande marknad för Svenskt Näringslivs medlemmar. Frågan måste ställas hur stora ekonomiska resurser som Svenskt Näringsliv pumpar in i svensk politik för att svenska politiker ska bejaka detta systemskifte. Svenska journalister som Lena Mellin borde fråga sig vad det betyder för svensk politik att alltfler företag blir beroende av politiska beslut för sin verksamhet och därmed har allt större skäl att betala enskilda politiker för att driva sina frågor."
Att det socialdemokratiska partiet vridit åt höger de senaste årtiondena har inte bara sett iom en livligare intern kritik från de politiska gräsrötterna, utan även från den politiska högern. Mona Sahlin hyllades av den politiska högern under sin sista partiledardebatt. Högern uttryckte sorg över att det socialdemokratiska partiet nu kommer att förlora en partiledare som står för "förnyelse" (nyspråk för ekonomisk högerpolitik).


Intressant?
Bloggat: HBT-sossen, Alliansfritt, Badlands Hyena, Kerstin Berminge, Rebella unga S-kvinnor, Röda Berget, Martin Moberg, Jämlikhetsanden
Media: ETC, Makthavare1, Makthavare2, Makthavare3, AB1, AB2
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver We’ll sing the songs to fan the flames of discontent, Feline Flodin skriver Del 2: Mellan samhälle, kön och psykofarmaka, Kaj Raving skriver Knarka ansvarsfullt – rök heroin istället för att injicera, kritiskkultur skriver Frasier gillar kvinnounderkläder – So what?!, Jöran Fagerlund skriver Bra diskussioner om personligt ansvar för miljöarbetet på studiecirkel för nya medlemmar, Röda Lund skriver Solidarité avec le peuple de la Tunisie et l’Algérie

3 kommentarer:

sl sa...

Villkoret för att kunna föra sossepolitik är ju tillväxt, annars går det inte att skärpa beskattningen hela tiden. Om det finns något problem (s) har, så är det att delar av partiet, och nu menar jag förstås explicit dess vänster, inte fattat vad partiet gjorde i fornstora dagar, utan tror att det bara är att hämta in pengar och spendera dem på det man tycker behövs. (s) levde i harmoni med Wallenberg, verkade i samklang med stigande levnadsstandard, urbanisering, industrialisering och ökad personlig frihet, det är ju bara bra ju fler som fattar det. Det fanns visserligen olika åsikter om hur vinsten ska fördelas, men båda SAF och LO ville att företagen skulle gå med vinst, och att stora delar av den skulle investeras för framtida vinster. Klart han inte skäms.

Problemet med dagens (s) är att där finns en övervikt för de krafter som tror att det bara är att ta in mer från "skattebasen". Den majoritet av sossarna som numera är att betrakta som offentligt anställda, har tagit kontrollen över partiet från metallarna, de har blivit färre. Därför har (s) problem med att formulera en politik som stimulerar just det partiet behöver för att kunna fortsätta att domdera. Den enklaste och uppenbaraste frågan är kärnkraften, den drevs ju igenom politiskt av (s) på 60 talet, och byggdes på 70-talet, den var progressiv, levererade massor av billig ström till industri och hushåll, och utgjorde således en fysisk bas för tillväxt. Tyvärr lyckades den dummare halvan av (s) förstöra allt med skräckpropaganda och folkomröstning (givetvis inte bindande, politikerna bestämmer alltid i sitt eget paradis), men (s) är numera ingen garant för stigande levnadsstandard, därmed heller ingen röstmagnet. De har förlorat förtroende, inte ditt givetvis, utan från hundratusentals svennar med fru, två barn, en sju år gammal V70 framför radhuset som kostade 6000 kr att värma upp i december 2010. För femtio år sen hade (s) en politik för dem, nu har (s) inget förtroendekapital kvar i stora delar av befolkningen. Det beror på åsnelik tillväxtfientlig politik, kronan på verket är grön skatteväxling och nerlagd kärnkraft.

Ju långsammare tillväxt, desto svårare blir det att vara sosse, lite klipskare sossar av NN-modell har antagligen fattat det, men finner sitt parti shanghaiat av en slags tanter som tycker att det inte är ett problem, det är bara att konfiskera mera. I nidbilden älskar de behjärtansvärda saker som varg-odling och könsneutrala äktenskap, som ingen bryr sig om, men ägnar sig däremot gärna åt att lägga hinder i vägen för boende och transporter. Inte populärt. Under 25% i mätningar. NN fattar att han inte är problemet, alltså skäms han inte. Om jag vore i hans position, varit ansvarig i folks ögon, företrätt ett parti där både jag och Lotta Gröning skulle föreställa att tala för en vision, skulle jag ha kräkts i smyg, och frågat mig: "hur gick det här till"?

Partiiiet är ett resonemangsäktenskap, det som håller ihop delarna är vetskapen om att de klarar sig sämre var för sig, uppbrott är dyra, och rädsla inför framtiden. Inte så bra grundplåt. Några av dem har räknat ut att tillväxt är en förutsättning för att alls kunna fortsätta verka. De borde gratuleras.

Jan Wiklund sa...

Efter 40 års aktivt arbete i miljörörelsen vet jag att socialdemokraterna alltid har satt ekonomisk tillväxt över allt annat, inklusive sin egen politiska överlevnad. Vi myntade redan på 70-talet begreppet "socialmodekraterna" för tillväxtfanatikerna inom svensk politik.

Möjligen kan man säga att de under 90-talet tonade ner detta mål. Under 90-talet började alla partier förorda ren spekulation istället för tillväxt och pengaflyttning istället för produktion.

Så om S nu tänker bli mer tillväxtvänligt får man tacka och ta emot. Reell tillväxt är i alla fall bättre än bubbelekonomi. Även om man kan tycka att det också borde finnas nån sorts urskiljningsmekanism för vad som ska växa. "Mer" är ju inte automatiskt samma sak som "bättre".

sl sa...

Vad är en tillväxtfanatiker? Fanatikerna finns på stagnations-sidan. Tillväxt är i grunden tekniska framsteg, de levererar högre levnadsstandard för samma arbetsinsats. Tillväxt uppstår spontant i en fri ekonomi med skydd för privat egendom, det räcker nämligen med att en person uppfinner telefonen, några tillverkar den, så kan alla använda den. Det behövs el, i Sverige var det så förnuftigt ordnat att staten tillverkade överskott på el för en billig penning, bättre än marknaden, därför att det var ett naturligt monopol. Nu har en ohelig allians av miljöfanatiker och skattehöjare lyckats misshandla energipolitiken så den blir en kvarnsten runt halsen på folket; fejkad privatisering och ransonerings-skatter.

Om (s) verkligen valt tillväxt hade de bara kört på och vi hade inte haft dagens elproblem. De valde att sitta på två stolar samtidigt, kärnkraften var det sista de lyckades de baxa igenom. 1979 hade metallgubbarna ett helt annat inflytande än nu. Partiiit är i riktig kris nu, de vet inte vad de vill, för de vet inte vilka de var. De sätter givetvis inte tillväxt före sin överlevnad, tillväxten är förutsättningen för att de ska kunna bedriva sin politik, deras sätt att försörja sig. De har trasslat in sig i en politik som hotar deras möjligheter att försörja sig på politik. Gothaprogrammet gäller än; rörelsen är allt. Utan tillväxt kan de inte verka, den är rörelsens förutsättning.

Det som växer är det som folk efterfrågar. Större boende, större säkrare bilar till fler, mer läsk alla dagar i veckan, teknikstinnare mobiltelefoner osv. Problemet med att välja vad som ska växa är vem som väljer. Ska partiiit välja åt folk? Det valde åt folket att bygga miljonprogrammet för pengarna. Det löste trångboddhet på ett plan, och skapade en slags miljöer många inte gillar idag, bl.a. för att de är fyllda med invandrare som bor tio stycken i en trea. Det var aldrig avsikten. Goda intentioner garanterar inte ett gott resultat, därför är det antagligen bättre när folk bestämmer själva.

Mindre läsk är faktiskt bättre än mer, men förmyndandet blir allt impopulärare, det är en av de saker som ligger (s) i fatet.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com