Sidor

onsdagen den 5:e januari 2011

Hur ska vänstern förhålla sig till Slavoj Zizeks fläckar?


Genom Richard Seymours (bloggpost1, bloggpost2) och Sebastian Wrights diskussion om den filosofiska stjärnan Slavoj Zizek blev jag varse om en av Zizeks kontroversiella förklaringar för att förklara sin kritik mot den liberala multikulturalismen. Den Zizek-formulering kritiken riktar sig mot handlar om det Zizek skriver i artikeln "Multiculturalism, the Reality of an Illusion", om en viss förföljd romsk familj i Slovenien:

"In a homologous way, there was, in Slovenia, around a year ago, a big problem with a Roma (Gipsy) family which camped close to a small town. When a man was killed in the camp, the people in the town started to protest against the Roma, demanding that they be moved from the camp (which they occupied illegally) to another location, organizing vigilante groups, etc. As expected, all liberals condemned them as racists, locating racism into this isolated small village, while none of the liberals, living comfortably in the big cities, had any everyday contact with the Roma (except for meeting their representatives in front of the TV cameras when they supported them). When the TV interviewed the “racists” from the town, they were clearly seen to be a group of people frightened by the constant fighting and shooting in the Roma camp, by the constant theft of animals from their farms, and by other forms of small harassments from the Roma. It is all too easy to say (as the liberals did) that the Roma way of life is (also) a consequence of the centuries of their exclusion and mistreatment, that the people in the nearby town should also open themselves more to the Roma, etc. – nobody clearly answered the local “racists” what they should concretely do to solve the very real problems the Roma camp evidently was for them."
Seymour kritiserar denna jämförelse som ett rasistiskt övertramp mot den romska familjen Strojan, och jag är beredd att hålla med. Den valida poäng som Zizek vill få förklarad görs inte bara sig själv orättvis genom denna jämförelse utan blir även motsägelsefull. Zizeks påståenden om familjen Strojan är också som Seymour avslöjar rena lögner och påhitt. Det är visserligen sant att familjen Strojan fick skulden för mängder av stölder av den lokala befolkningen, men det är också sant att när befolkningen pressats ha förklarat att familjen Strojan fått fungera som syndabock utan bevis. Lögner och påhitt sprunget ur fördomar om romer/zigenare.

Att försöka vifta bort Zizeks allvarliga snedsteg med att Zizek egentligen inte menade att han själv tror att romer/zigenare är mördare och tjuvar är att göra det för enkelt för sig. Därav håller jag alltså inte med Wrights försvar av Zizek.

Som många människor, visar det sig gång på gång att filosofiska och politiska stjärnor har sina solfläckar. Det är en ständig påminnelse att ingen människa är annat än människa - ingen ofelbar evighetsmaskin. När man tänker på det så är det en träffande avklädnad av den borgerliga utopin om en allvetande rationell människa - homo economicus, den där drömmen om renässansmänniskan som aldrig kom eller kommer att bli sann. Innebär då detta att strävan efter upplysning och rationalitet är fel väg att gå? Nej, drömmen om renässansmänniskan var en nödvändig uppgörelse av den medeltida mentaliteten, som fjättrade människan vid religiösa feodala ok.

Samtidigt som vi ska vara tacksamma för den borgerliga individuella friheten, så är det nödvändigt att gå längre för att förstå vad som verkligen händer runt omkring oss. Det arbete som Karl Marx och Friedrich Engels utförde inom den socialistiska rörelsen under 1800-talet var på ett viktigt sätt revolutionerande vad gällde att frigöra människan från idealistiska fällor. Den "vetenskapliga socialismen" som de båda herrarna använde för att ställa emot en utopisk socialism byggt på metafysisk romantik om en gyllene ålder innan moderniteten. Marx och Engels såg tvärtom en människans frigörelse i och med det moderna samhället - det kapitalistiska samhället. Tillsammans arbetade de fram en teori/metod för att förklara samtiden och historien, fri från idealismens inskränkningar - nu behövdes inte samhället och historien förklaras utifrån vissa specifika individers nycker och tankar.

Borgerliga apologeter försökte, och fortfarande försöker likt zombieliberaler att hitta personliga snedsteg och därmed beskriva verkligheten. Karl Marx beskrivs ibland av borgerliga historiker som en otrogen hustrumisshandlare som drack för mycket alkohol, och tror sig därmed vifta bort Karl Marx intellektuella arbete ur historien. Nu fungerar det ju inte riktigt så, även om liberaler ibland får för sig det.

Zizek-citatet ovan skulle lika gärna kunna användas av en liberal för att avfärda Zizeks intellektuella arbete, i själva verket har liberaler redan försökt sig på denna citatlogik gentemot Zizek. Men vi marxister som läser både Marx och Zizek bryr oss föga om denna idealistiska demagogik, istället uppskattar vi kärnan i det arbete som intellektuella arbetat fram utan att hänga upp oss på kontroversiella poänger eller personliga snedsteg. Däremot kommer vi alltid som Seymour visar prov på att alltid kritisera och ifrågasätta - även våra egna stjärnor - när det gäller deras intellektuella arbeten. Att kritisera Zizeks rasistiska jämförelse här ovan betyder inte att Zizeks poäng om hyckleriet inom den liberala multikulturalismen är mindre valid, tvärtom hjälper kritiken till att göra poängen mer förstådd.

Jag håller inte med Andreas Nuottaniemi att vänstern inte behöver stjärnor, vänstern behöver intellektuella entusiasmerare, liksom den intellektuella högern behöver det. Vänstern har dock en lång tradition sedan Karl Marx dagar att kritisera allt, och det bör vi stolt bevara.


Intressant?

Bloggat: Emretsson
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com