Sidor

onsdag 5 januari 2011

Manifest: Gazas ungdom bryter sig ut

Genom Motkraft sprids nu en svensk översättning av manifestet "Gazas ungdom bryter ut"(GYBO). Manifestet handlar om ett kritiskt ställningstagande gentemot alla de makthavande organisationerna som visat sig svika palestiniernas kamp gentemot den israeliska ockupationen, vare sig det är Israel, Hamas, Fatah, FN, UNWRA eller USA.

Jag vet för tillfället ingenting om vad GYBO är för någon grupp eller organisation, förutom vad jag läst i manifestet, att de önskar hjälp att få manifestet spridet. På vilket sätt de skulle kunna innebära en reell utmaning till Hamas starka inflytande hos de palestinska gräsrötterna är alltså svårt att avgöra. Även om det visserligen inte går att blunda för att Hamas får sitt stöd av det palestinska folket för att Hamas lyckats vara en organisation för just folket som ingen annan organisation lyckats med. Det är ett underkännande framförallt av den palestinska vänstern, så kanske GYBO är det som behövs för att sakteligen förändra den palestinska kampen. Det är i alla fall ett upplyftande försök. För att stödja GYBO gå in på deras Facebooksida där GYBO-teamet tydligen har blivit bannade av Facebook att skriva, och följ dem på twitter.


Manifest: Gazas ungdom bryter sig ut

Fuck Israel. Fuck Hamas. Fuck Fatah. Fuck FN. Fuck UNWRA. Fuck USA! Vi unga i Gaza är så trötta på Israel, på Hamas, på ockupationen, på brott mot de mänskliga rättigheterna och det internationella samfundets likgiltighet! Vi vill skrika och riva ner denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet på samma sätt som de israeliska F16:s bryter ljudbarriären, skrika med all kraft i våra själar för att släppa loss den enorma frustration som äter upp oss på grund av denna jävla situation vi lever i. Vi är som löss fastnaglade mellan två spikar, som lever en mardröm i en mardröm, utan utrymme för något hopp, utan något rum för frihet. Vi är skittrötta på att vara fångade i denna politiska kamp, skittrötta på kolsvarta nätter med flygplan som cirklar över våra hem, trötta på att oskyldiga bönder blir beskjutna i buffertzonen när de sköter sitt jordbruk; vi spyr på alla skäggiga snubbar som går omkring med sina gevär och missbrukar sin makt, misshandlar eller fängslar demonstrerande ungdomar för vad de tror på, så jävla trötta på skammens mur som separerar oss från resten av vårt land och håller oss fångade på bara en frimärksstor landplätt, trötta på att porträtteras som terrorister eller fanatiker med sprängämnen i våra fickor och ondska i våra ögon, trötta på den likgiltighet som vi möter från det internationella samfundet, de som är proffs på att uttrycka sin oro och skriva på sina resolutioner, men inte pallar att genomföra något av det som de kommit överens om, vi är så helvetes sjukt trötta på att leva miserabla liv, hållas fängslade av Israel, misshandlas av Hamas och helt ignoreras av resten av världen.

En revolution håller på att växa inom oss, ett enormt missnöje och frustration som kommer att förgöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till något som kan utmana status quo och ge oss något slags hopp. Den sista droppen som fick våra hjärtan att skaka av frustration och hopplöshet hände den 30 november när Hamas poliser kom till Shareks ungdomsforum, en ledande ungdomsorganisation ( www.sharek.ps ), med sina vapen, lögner och aggressivitet, de slängde ut alla ur lokalen, fängslade några och förbjöd Sharek att bedriva någon verksamhet. Några dagar senare misshandlades demonstranter framför Sharek och några greps. Vi lever verkligen en mardröm i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi tvingas leva under. Vi överlevde med nöd och näpe Operation Cast Lead, där Israel effektivt bombade skiten ur oss, förstörde tusentals bostäder och ännu fler liv och drömmar. De blev inte av med Hamas som de hade tänkt sig, men de gav oss men för livet och gav oss alla posttraumatisk stress, eftersom det inte fanns någonstans att fly.

Vi är ungdomar med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att det gör det svårt för oss att njuta av solnedgången. Hur kan man njuta när mörka moln tornar upp sig vid horisonten och vi i vårt inre ser tragiska minnen så fort vi sluter våra ögon? Vi ler för att kunna dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu. Under kriget fick vi en känsla vi inte kan skaka av oss att Israel ville utplåna oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att styra våra tankar, beteenden och förhoppningar. Vi är en generation ungdomar som är vana att möta missiler, och försöka med det som verkar vara den omöjliga uppgiften att leva ett normalt och hälsosamt liv, och som bara med näpe tolereras av den massiv organisation som har spridit sig likt en skadlig cancer i vårt samhälle, som orsakar förödelse och effektivt tar kol på alla levande celler, tankar och drömmar – och nu är på väg att helt förlama folket med sin terrorregim. För att inte tala om det fängelse vi lever i, ett fängelse som upprätthålls av ett så kallat demokratiskt land.

Historien upprepar sig på de grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda. Här i Gaza är vi rädda för att bli inspärrade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda för att leva, därför att varje enda steg som vi tar måste vara utarbetat och välgenomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra vad vi vill, ibland också inte ens tänka vad vi vill på grund av att ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtanså hårt att det gör ont och får oss att vilja gråta oändligt av frustration och ilska!

Vi vill inte hata, vill vi inte känna alla dessa känslor, vill vi inte vara offer längre. DET ÄR NOG! Nog med smärta, nog med tårar, nog med lidande, nog med kontroll, begränsningar, orättvisa motiveringar, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, mörka minnen, dyster framtid, hjärtesvidande närvaro, störd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog med fängslande! VI SÄGER STOPP! Detta är inte den framtid vi vill ha!

Vi vill ha tre saker. Vi vill vara fria. Vi vill kunna leva ett normalt liv. Vi vill ha fred. Är det för mycket begärt? Vi är en fredsrörelse bestående av ungdomar i Gaza och anhängare på andra håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd för alla i hela denna värld och i en sådan omfattning att inga fler tysta medgivande eller likgiltighet accepteras.

Detta är Gazas ungdomars manifest för förändring!

Vi börjar med att förstöra den ockupation som omger oss, kommer vi bryta sig loss från detta mentala fängelse och återfå vår värdighet och självrespekt. Vi kommer vära våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd. Vi kommer att arbeta dag och natt för att förändra dessa eländiga förhållanden vi lever under. Vi kommer att bygga drömmar där vi möter väggar.

Vi hoppas bara att du – ja, du läser detta uttalande just nu! – kan stödja oss. För att ta reda på hur, skriv gärna på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth [at] hotmail.com

Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.

Här är några sätt som du kan hjälpa till:

1. Sprid vårt manifest
2. Skicka ett mail till dina vänner och be dem att gå med i våra olika konton på sociala forum (Facebook, Twitter)
3. Översätt manifestet till ditt språk och skicka det till oss
4. Skicka manifestet till journalister i ditt land
5. Se till att ideella organisationer i länder som arbetar med den palestinska frågan och / eller ungdomars rättigheter får veta om vår existens
6. Länka om kränkning av ungdomars rättigheter i Gaza på vår vägg på Facebook
7. Planera en aktivitet i ditt land om det här problemet och / eller organisera en Skype-konferens, där vi kan tala med en grupp ungdomar, politiker eller andra utanför Gaza
8. Föreslå oss idéer för att nå ut till ett större antal människor

/ Gazas ungdom bryter sig ut


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

http://shiptogazamalmo.wordpress.com/2011/01/10/gazaungdomar-skriver-manifest-som-riktar-sig-mot-alla-sidor-i-konflikten/

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com