Sidor

söndagen den 16:e januari 2011

Vad betyder revolten i Tunisien?


Det finns så klart en anledning till varför media här i Sverige varit tillsynes omedvetna kring vad som hänt och händer för tillfället i Tunisien, ett arabland vars folk successivt misshandlats av en väststödd nyliberal politik. Ja, så enkelt, men ack så svår är situationen.

För när ett folkligt uppror mot arbetslöshet, skyhöga matpriser, korruption, och yttrandefrihet tar plats i ett land som inte gillas eller stöds av västeuropa och USA då finns det inte nog med utrymme för våra journalister och reportrar att upplysa oss medborgare i väst. Det handlar om simpelt egenintresse, makthavarna här i väst stödde president Ben Alis regim helhjärtat, särskilt den forna kolonialmakten Frankrike (som erbjöd att hjälpa till att kväsa revolten med fransk kravallpolis). Nå, vem är då Ben Ali? Demokratisk vald president, eller diktator? Ben Alis regim ansågs vara ett föredöme för frälsta nyliberaler och som en allierad i kampen mot "islamister".

Ur ett borgerligt formellt demokratiskt perspektiv var naturligtvis Ben Ali en demokratisk president, han hade formellt valts till president. Men verkligheten har aldrig varit formell, även om borgare agerar som det. I verkligheten är förutsättningarna för en verklig opposition små, och därav har Ali suttit vid makten i landet sedan 23 år, i samma parti som haft makten sedan frigörelsen från den franska kolonialiseringen 1956. Reellt var Ben Ali en diktator, lika mycket som Vitrysslands president Lukasjenko, med skillnaden att väst gav Ali sitt stöd.

Det intressanta med denna folkrevolt är dock precis det som islamofobiska debattörer och högerextrema politiker inte hade kunnat föreställa sig, nämligen ett uppror i ett Arabland som inte leds av religiösa krafter. Enligt Rasmus Fleischer så verkar inte revolten ha någon definitiv ledare eller ledare för tillfället. Ändå pekar Fleischer på vissa nyckelpersoner/organisationer som spelat en betydande roll, exempelvis Tunisiens egna Piratparti, och det olagliga hoxaitiska (albansk maoism) partiet The Tunisian Workers' Communist Party (PCOT).

Liksom Rasmus Fleischer påpekar är det viktigt att inte förminska det Tunisiska upproret till att handla om annat än just Tunisien. Några exempel på felsteg är när det talas om upproret som en "Wikileaks-revolution" eller "twitter-revolution". Rasmus Fleischer citerar två kommentatorer som kritiserar detta sätt att glorifiera de sociala medierna:
"Twitter revolution narratives are popular because rather than being about Tunisia, they are often really about ourselves. When we glorify the role of social media we are partly glorifying ourselves."(Luke Allnutt)
"any attempt to credit a massive political shift to a single factor – technological, economic, or otherwise – is simply untrue. Tunisians took to the streets due to decades of frustration, not in reaction to a WikiLeaks cable, a denial-of-service attack, or a Facebook update."(Ethan Zuckerman)
Inte nog med att det genuint folkliga upproret lyckats få diktatorn Ben Ali på landsflykt och exilpolitiker på vägen hem, så är det också positivt att upproret fått en del av militären på sin sida. Dessutom verkar upproret ha spridit sig i regionen till andra länder som Libyen, Jordanien och Egypten med liknande problem där en hierarkisk maktstruktur förtrycker sin befolkning.



PS: Viktigt är det att försöka upprätthålla en skillnad mellan vad en revolution och vad ett uppror/revolt innebär för ett samhälle. En revolution kräver mer av en grundläggande samhällsförändring. En borgerlig diktatur, och en borgerlig demokrati har viktiga kvalitativa skillnader, men det är inte en grundläggande skillnad. Det är inte ett helt nytt samhälle. Därav är det tragiskt med de mediahypade titlarna som jasminrevolutionen o.s.v. Låt den tunisiska revolten vara det den är, en genuin folklig revolt gentemot ojämlikhet och bristande friheter.


Intressant?
Media: Motkraft, SvD1, DN1, DN2, SvD2, SvD3, AB, EX
Bloggat:Moberg, Annarkia, Kulturbloggen, Röda Malmö, Jinge, Rasmus Fleischer
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

13 kommentarer:

dödgrävarn sa...

det kommer bara bli skit å pannkaka av alltihop. alla de som vet bäst och får kontroll över vapnen kommer att dänga dom i huvudet på alla andra för att säkra sin egen perversa makthunger.
allt genuint folkligt tenderar att krossa sig självt innifrån

Björn Nilsson sa...

Om du kallar hoxhaism för "albansk maoism" kommer både maoister och hoxhaister bli förbannade på dig!

Men det är ju en småsak jämfört med att en taskig regim fått en välförtjänt spark i baken, och att andra diktatorer i området får svettas och undra om det är dags att packa väskan snart och bege sig till närmsta flygplats. Samt oroande för Israel som litat till en omvärld bestående just av dessa ineffektiva diktaturer.

Anonym sa...

Det viktiga i denna fråga anser jag vara huruvida Israel tjänar på detta eller inte. En demokratisk revolution i tex Iran eller Libanon, där islamister\Hezbollah inte tar makten, skulle kanske gagna Israel. Dvs de får mindre hot mot sig. Och detta anser jag inte vara bra för regionen.

L. O. K. Ejnermark sa...

Björn: Ja eftersom hoxhaism var ett resultat av en splittring i den maoistiska rörelsen så kan jag förstå att det är känsligt.

Björn Nilsson sa...

Det var en splittring mellan stater. Enver H var inte maoist, han hade en egen balkankommunistiska folkliga grund att stå på.

Anonym sa...

...har Ali suttit vid makten i landet sedan Frankrike släppte landet fri från sin kolonisering för 23 år sedan.


Nu får du läsa dina läxor och återkomma!

mvh

robert

Attila sa...

Tunisiens forna dikatorparti RCD var fullvärdiga medlemmar i socialistinternationalen. Märkligt att så få (ingen?) i denna illustra församling satt press på dem tidigare? Att de fått behålla sitt medlemskap får anses som ett godkännande av deras metoder antar jag.

L. O. K. Ejnermark sa...

Robert:

Du har rätt, jag hade tolkat och skrivit fel vad gäller frigörelsen från den franska kolonialismen. President Habib Bourguiba var landets första ledare för landet som fri från kolonialismen år 1956. Ben Ali blev ledare 1987 tills idag.

L. O. K. Ejnermark sa...

Attila: RCD hade ju också anammat samma nyliberala omvandling som våra västliga socialdemokratiska partier. Så visst skulle man kunna hårddra det att de skulle gilla RCD:s "tredje vägen"-politik.

Skulle dock vara intressant att veta om det förts någon press, eller kritik mot RCD inom internationalen. Liksom det vore intressant att få höra från Folkpartiet och Centerpartiet om det skett någon press och kritik mot de militärkupper och diktatorer som är med i Liberala Internationalen.

Attila sa...

Som till exempel...?

Anonym sa...

Attila:

Om det är exempel på Liberala Internationalen och kuppmakare du efterlyser kan du ta Honduras.

(F ö är väl Laborpartiet i Israel med i socialistinternationalen. Skitkul:)

/Robert

Attila sa...

Honduras? Om du menar den senaste statskuppen/maktskiftet, där en vänsterliberal president avsattes, så är väl de flesta länder/organisationer emot?

Förövrigt så är väl statskupper/diktaturer inte direkt en liberal paradgren - även om det säkert förekommit.

Ditt användande av ordet "nyliberal" är också ganska yvigt. Avses politiken Reagan/Thatcher förde, eller handlar det om Bushs socialkonservatism, eller gammal hederlig socialliberalism, eller menar du klassisk liberalism/libertariansim, en politik som sällan tillämpas i sin rena form. Eller kanske alltihop på samma gång ;-)

Anonym sa...

Attila:

Roberto Micheletti kom till makten efter militärkuppen juni 08. Nov 08 blev han vald till vice ordförande i Liberala Internationalen där både Centern och FP är medlemmar.

/Robert

ps

jag har inte använt ordet "nylib" öht.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com