Olof Palme som zombie

Idag är det 25 år sedan Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Årsdagen uppmärksammas av i stort sett hela mediasverige, borgerliga som vänstertidningar, radio som TV. Bloggosfär och twitter. Överallt går Palme trots att han varit död i över två årtionden. Som jag ser det finns det två sidor som försöker se något liv i Palme idag, och den första handlar om att skaffa sig en gedigen historisk reflektion av en modig och självsäker politiker som pratade om socialism och kvinnofrågor jämfört med våra samtida tungtäta reaktionära tider. Den är inte rädd att kritisera Palmes mindre bra sidor (som en representant för Socialdemokratins påbörjade försämring av välfärden), och undviker piedestaler och personkult.

Men den andra sidan, den tenderar att använda Palme som ett ideologiskt slagträ, antingen i mer eller mindre välmenande syfte, vilket får en konsekvens av något som Jesper Nilsson kritiserar, en nostalgisk tillbakablick på en tid som:

"...i värsta fall har [...] aldrig ens existerat; i bästa fall så var det denna situation som ledde oss fram till vad vi står inför för problem idag; och i långa loppet ger den endast upphov till konservatism, förbittring och hopplöshet" Källa: Dagens Konflikt

Samtidigt fixerar Arbetarmakts Jens-Hugo Nyberg en viktig reflektion genom en läsning av Gunnar Walls bok om mordet på Palme; nämligen på vilket sätt den politiska högern i Sverige förde en omfattande hatkampanj gentemot Palme. På vilket sätt har detta klasshat spelat in i tragedin?


Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Alltid rött alltid rätt, Röda Lund, Röda Berget
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, GP, SvD1, SvD2, SvD3, EX, AB1, SVTDebatt
Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, mord, statsminister, socialdemokrati, politik, nostalgi, vänster, höger, välfärd, arbetarrörelsen