Sidor

söndag 13 mars 2011

Favorit i repris - Jag som "trotskistisk viktigpetter i det sionistiska drevet"

(Omar & Wilhelmson på Al Quds-demonstrationen
bland annat tillsammans med nazister)

Idag hade jag lust att reflektera över den hetsiga debatt som skedde när poeten Mohamed Omar helt plötsligt bytte från en uppmärksammad och hyllad plats i kultursverige till en hatad utböling - reaktionär islamist, som i sitt vulgära antisionistiska patos bland annat började förneka Förintelsen. Vi inom vänsterbloggosfären kritiserade och beklagade Mohamer Omars tokiga vändning. Och eftersom jag själv var aktiv i FiB-Forums mejllista (som var oberoende av FiB/Kulturfront) som en av de som gav motstånd till vissa fåtalet brunvänster-intellektuella som försvarade Omars antisemitism, så klev bland annat Lasse Wilhelmson i en pubertal försvarsställning. Omar försökte klamra sig kvar i det offentliga rampljuset genom att göra ett antal intervjuer, bland annat med Wilhelmson som på frågan om han hade något att säga angående särskilda personer svarade:

"Det mesta var ju förutsägbart. Jag menar vad är det för skillnad mellan en Rydberg, en Malm och en Sandelin, som bara försöker kvala in bland dem som ”är något” inom det kultursverige, där sionister som Carl Rudbeck, Torbjörn Elensky och Jackie Jakubowsky är riktkarlar? Dessa judiska nationalsocialister som inte skyr några medel i sitt försvar av den rasistiska judiska apartheidstaten som upprättats på det stulna landet Palestina och där det bedrivs en folkmordspolitik på dem som bodde där – den värsta skurkstaten i världen. Eller den ”vänster” som sluter upp i det sionistiska drevet när de hetsar med sin ”antisemitism”, med trotskistiska viktigpettrar som Svensson och Ejnermark i spetsen."

Mohamed Omar gick efter hand vidare till att skapa ett "antisionistiskt" parti och organiserade några manifestationer. Men idag har Omar försvunnit verkar det som, och inga i det offentliga rummet verkar reflektera om honom eller hans "parti". Det är i alla fall något att glädjas över.

Några texter om Mohamed Omar och
Lasse Wilhelmsson när det begav sig:
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jonas Mohamed Omars första diktsamling var ju bra i alla fall, och den andra rätt hygglig.

Vet inte om det var naivt att försvara honom i ett tidigt skede som bland annat jag gjorde, men i ett senare skede styrde han ju över i sammanhang som gjorde honom omöjlig. Jag minns att trotskisten Svensson trodde att Andreas Malm kunde prata med JMO, men sedan blev ju vår poet fullständigt konsekvent i att angripa alla som från en vänsterståndpunkt tog avstånd från Israel. Jag uppfattade detta som en provokation i Israels tjänst när han exempelvis gav sig på judarna som var med på Ship to Gaza, och körde med en linje som i princip innebar att man måste godta iranska och mer eller mindre öppet historierevisionistiska ståndpunkter för att godkännas som "antisionist". Det verkade ju som ett medvetet försök att klistra ihop kritik av Israel med europeisk nynazism, värva anhängare till den linjen bland yngre muslimer i Sverige - och därmed göra israelkritik helt omöjlig. Jag undrar om detta var politiskt virrpanneri, eller om det faktiskt var några som fullt medvetet drog i trådar i bakgrunden för att få honom dit. Eller om han sysslat med någon litterär iscensättning av någonting.

R sa...

Hela den här antisemitiska röran är minst sagt bisarr.

Tror det blev något knäppt när du länkade till dina gamla inlägg, vilken man än går in på så kommer man till "Lasse Wilhelmson blottas i intervju av Mohamed Omar", vilket i och för sig är ett förträffligt inlägg men det skulle vara trevligt att läsa dom andra också.

sl sa...

Min obetydliga teori är att Omar inte hittar sin identitet, föräldrar ur varsin kultursfär förvirrar honom, tyvärr är det pappan som är muslim, och som måste försvaras. Hans rasistiska gegga träffar aldrig mamman offentligt, men hon borde ligga risigt till, och det smärtar. Han lider sannolikt, och allt ska intellektualiseras. Han kan landa var som helst. Just nu försöker han få ihop en accepterande konsensus mellan oförenligheterna Europa och islam genom att att kritisera wahabismen, islams kulturkonservativa extremism. Ett lämligt namn på en framtida bok från honom vore "min kamp". Iranierna i Sverige är mullornas fiender, nästan inga allierade för Omars position. Han undviker också sunni-shia-konflikten, klokt nog, den innebär ju bara kulturella minuspoäng. En svår sits, väl värd att dölja i tysthet.

L. O. K. Ejnermark sa...

R: Tack för påpekandet om länkarna, har fixat det nu.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com