Sidor

måndagen den 18:e april 2011

Reaktionärernas tidsålder


Länge slog vi oss på bröstet här i västvärlden och kände oss överlägsna vad gällde progressiva reformer för ökad jämlikhet och jämställdhet. Vissa menade att det var vår arbetarrörelse som gått i bräschen i klasskampen som banade vägen för en utvecklad demokrati. Andra menade att det var kapitalismen som var garanten för denna framåtanda. Idag ser vi att båda hade sina nypor av sanning, i en samtid av reaktionär triumf. Inte bara i form av orwellskt medborgarkontroll, utan även i ökade klasskillnader, fler fattiga, och en till synes ökad motvilja till jämställdhet.

Kapitalismen var en garant för de moderna välfärdsstaterna, och en förutsättning för det moderna samhället. Karl Marx var mycket tydlig med att påtala det progressiva i det moderna kapitalistiska samhället, ofta i polemik mot utopiska socialister som drömde om en gyllene (primitiv) tidsålder. Det var också genom dessa vetenskapliga glasögon som marxister blev de som tog striden mot irrationella idéer inom arbetarrörelsen, en av dem var den starka antisemitismen under 1800-talet. Detta är en historisk kunskap inom den västerländska arbetarrörelsen som tyvärr inte är så levande idag i ljuset av en borgerlig offensiv.

Med en försvagad arbetarrörelse, som går på knä inför en borgerlig klasspolitik, har vi idag en arbetarklass som inte längre kan organisera och medvetandegöra sig själv. Den fundamentalistiska sosse-slogan "rörelsen är allt" har inte precis hjälpt den teoretiska analysförmågan inom rörelsen. Resultatet ser vi alltså idag, där den feministiska kampen för jämställdhet, vänts till sin motsats - till en reaktionär hysteri av bekräftande av traditionella könsrollsidentiteter. I Karlstad går näringslivet i bräschen för att återbekräfta unkna könsroller, "tjejkväll" blir ett tillfälle för kvinnor att tävla i ett highheel race, männen får sin "grabbfest" där de får tävla i "dragkamp och att stå med ishinkar med raka armar".

Den nyliberala gurun Johan Norberg visar å sin sida hur reaktionärerna trivs i dessa tider. I Aftonbladet propagerar Norberg för att vi bör avskaffa rätten till semester. Låt oss alltså avskaffa rättigheter som arbetare kämpat sig till under hundra år. Reaktionärerna spar inte på krutet, varför propagera för en långsam försämring av arbetares rättigheter när man kan yrka på att ta bort ALLA semesterdagar på en gång? På det sättet fungerar nyliberala våghalsar som frontfigurer för en mer moderat högerpolitik, som sedan passar på att förneka våghalsiga försämringar, men med det cyniska tillägget att "individualisera" och göra rättigheter mer "flexibla"... Arbetsgivarna, som sedan århundraden tillbaka haft devisen om att "ta ut allt som går" utifrån näringslivets vinster på bekostnad av arbetstagarnas löner, behagar sig nu förtiden gå ut och anklaga arbetarrörelsen för att vilja göra densamma. I reaktionärernas tidsålder är verkligheten sannerligen upp och ned.


Uppdaterat: Tydligen har Almega gått ut i Aftonbladet Debatt med liknande reaktionärt förslag om rätten till semester: "De rykande tvåtaktarna från Saab hör till historien. Det är nu hög tid att också industrisemestern går samma väg".

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com