Sidor

tisdag 21 juni 2011

Vad hände med den intellektuella hederligheten?

Agnes Arpi beskriver i en intressant ledare i Expressen den senaste debattkonflikten - denna gång sprungen ur en kritiserad Roland Poirier Martinsson som argumenterat för att sexualitet inte bör vara ett politiskt projekt. Roland Poirier Martinsson, som är kolumnist på Svenska Dagbladet ledarsida och dessutom ledare för Timbros medieinstitut, har tidigare i det offentliga samtalet gjort sig känd som en ultrakonservativ debattör som inte räds att debattera först - och tänka sen.

Det märks i hur han i debatten kring sitt reaktionära ställningstagande om sexualiteten som en politisk fråga, systematiskt undviker den seriösa kritiken, och väljer istället att raljera över den infantila samtalstonen från unga politiker som Hanif Bali (känd på Twitter för sin infantila debatteknik). Agnes Arpi avslöjar därmed Poirier Martinssons egna oförmåga att försvara sitt ställningstagande, varpå han i sedvanlig intellektuell ohederlighet kletar hela debatten med enskilda infantila utfall.

Det är inte första gången Poirier Martinsson väljer den enkla vägen i sitt försvar. För två år sedan på SvD:s ledarsida slog han likaledes bort all kritik mot hans kontroversiella ställningstaganden med att kategoriskt påstå att "vänstern inte kan föra ett samtal", och fokuserade på enskilda citat - medan han hela tiden undvek att ta den seriösa kritiken på allvar. All kritik mot honom klumpades ihop till "medvetna missförstånden, personangreppen och de fördummande förenklingarna".

Poirier Martinsson talar ändock sig varm om det goda samtalet, inspirerad av Jürgen Habermas, och det som jag lärt mig genom åren är att när någon skryter om sin egen goda vilja så förhåller det sig troligtvis tvärtom i verkligheten. Än så länge är det upp till Poirier Martinsson att bevisa sin egen vilja till ett gott samtal, till att börja med krävs det en viss intellektuell hederlighet i sitt bemötande av seriös kritik.

Jag anser i och för sig att välanvända invektiv kan vara, och i vissa fall bör vara, en del i ett intellektuellt samtal och att samtalet absolut inte bör sträva efter något heligt samförstånd - konflikten mellan olika teorier och åsikter måste få en arena att luftas. Att se ett samtal som god endast när vi gemensamt kommer fram till ett samförstånd kan förklara varför vissa blir så provocerade av att samtalspartners har en helt annan åsikt än en själv - därav också blind för maktfaktorers påverkan av utgången av "samförståndet".

Men om invektiv ska vara en tillgång i debatten, ska också dessa fungera som en förstärkare av en substans i argumentationen. Hos infantila debattörer som Hanif Bali finns inte någon sådan substans, däremot hos litterära storheter som August Strindberg var invektiv inte något främmande - men då liksom nu utnyttjades det av ultrakonservativa debattörer för att förstöra samtalet.


Intressant?
Bloggat: Niklas Dougherty, Högbergs Tankar, Martin Moberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com