Sidor

fredag 9 september 2011

Fackförbundet utan vision

Det var med vissa blandade känslor jag följde nyheterna om att det TCO-anslutna fackförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), sedan den 2 september i år byter namn till Vision. Det var glädjande att se en fackförening satsa på sig själv, att ge en glimt av kämparglöd i en tid då näringslivets intressen tillsynes dränkt arbetarrörelsen i en passiv dvala och utdragen regression.

Men glädjen varade tyvärr inte längre än till att det enbart var en glimt av en dödsryckning. Det syntes redan i själva valet av namnbyte, inte för att det tidigare namnet var särskilt lockande, men namnet Vision är inte bara intetsägande, det visar också hur förbundet i sig själv genomgår en identitetskris. Så som Daniel Wiklander, chefredaktör för Arbetaren, tolkar det: "namnet hade lika gärna kunnat bäras av ett försäkringsbolag". Och det är där problemet med den nutida arbetarrörelsen ligger. Självförtroendet som fackförening, och insikten om vad en fackförening har för funktion för sina medlemmar förutom att agera som ett försäkringsbolag.

Namnet i sig är kanske inte så intressant som innehållet. Tyvärr får man väl också erkänna att det innehållsfattiga namnbytet också speglar SKTF/Visions självbild. På den nya hemsidan lockar förbundet nya medlemmar med "Träning, semesterstugor, tidningar och kurser", karriärcoachning, CV-granskning och intervjuträning. Vart har insikten om sig själv som ett fackförbund som kämpar för medlemmarnas intressen tagit vägen? Varför finns det fackförbund för lönearbetare? Det är inte särskilt märkligt att lönearbetare känner tvivel inför att organisera sig, när organisationer som Vision misslyckas med att förstå sitt eget självberättigande.

Men det är "nya" tider nu. Lönearbetarna behöver ju inte föra någon klasskamp längre, för arbetsgivarna vill egentligen alla lönearbetare väl - kapitalismen är inneboende god - så låter det från apologeterna, och så upprepas den ideologiska världsbilden som domineras av näringslivet. Arbetare ska tänka på sin individuella karriär, sitt individuella nätverksskapande och sitt CV-knåpande. Inte på att gemensam kamp för bättre villkor, och inflytande i arbetslivet gynnar deras intressen - och att detta faktiskt strider mot arbetsgivarens intressen. Om detta må arbetarrörelsen återigen medvetandegöra, och därav få engagemanget återigen att glöda.

SKTF/Vision sviker sina medlemmar genom att göra deras gemensamma intressen till enskildas angelägenheter, till enskildas arbete att fila på CV, få coachning och träning - som om problemet i dagens massarbetslöshet, offentliga nedskärningar och ökade klasskillnader låg hos den enskilda. SKTF/Vision går till och med så långt i sitt arbetsgivarfokus på den enskilda arbetaren att de förklarar dennes kompetens som "produkten som du ska erbjuda arbetsmarknaden", samt kapitulerar fullständigt för individuell lönesättning och arbetar för ökade [SIC!] löneskillnader inom yrken. Löneskillnader är tydligen bra för att medellönen höjs "så småningom", inte nog med att det är märkligt hur en fackförening inte vill arbeta för ökad jämlikhet, det är även ett märkligt sätt att använda statistik då medelvärde innebär en stor risk för missvisande siffror. Enligt SCB: "Medianen kan vara ett lämpligt mått om observationer har en sned fördelning med många höga eller låga värden. I motsats till medelvärdet påverkas inte medianen av sådana extremvärden." Med andra ord, ju mer löneskillnad (som alltså SKTF/Vision vill ha) ju mer missvisande är medelvärdet som statistisk metod. Tyvärr får jag medge att SKTF/Vision är en del av arbetarrörelsens problem, där en bristande självbild drivit den i händerna på arbetsgivaren. Därav är det tveksamt om det överhuvudtaget går att benämna SKTF/Vision som ett egentligt fackförbund, utan mer som en förlängd arm av svenskt näringsliv.

Intressant?
Bloggat: Skumrask1, Skumrask2, Skumrask3
Media: SvD, DN, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det är fler som ställer sig frågande, t.ex. http://fredrikedin.wordpress.com/

L. O. K. Ejnermark sa...

Jan: Ja, jag länkar faktiskt till Fredriks intressanta tre blogginlägg här ovan. :)

Anonym sa...

Det heter "lönespridning", inte ökade löneskillnader. Jag blev också lite förvånad/bestört/äcklad när jag fick höra av dem att de eftersträvade detta. Har detta att göra med att det är ett tjänstemannabetonat fack, eller är det en större tendens i samhället? Ang. stugor, etc. fick jag ett liknande intryck av Unionen. Jag ringde till dem för några år sedan för att rådfråga dem angående ett problem med min arbetsgivare och för att eventuellt bli medlem. Jag möttes av en telefonsvarare som meddelade mig vad som gällde för finlandskryssningen. Jag saknar också ett fack som vill vara ett fack.
/Anders

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com