Sidor

lördagen den 12:e november 2011

Varför ska vård & omsorg inte drivas av privata företag?


I dessa tider när vi ständigt bemöts av nya rapporter om hur privata vårdföretag misskött vården av människor är det hög tid att fråga sig varför det händer. Hur kan det komma sig att privata vårdföretag driver vanvård istället för att vårda människor vid behov?

I SVT:s Dokument inifrån "Vi gav dom vår pappa" får vi exempel på hur vinstmaximering lett till vanvård. Andra specifika exempel på hur vinstmaximering lett till vanvård har rapporterats tidigare varpå man kan sätta det i ett större fenomen av privatisering av välfärden.

Det finns också de som inte vill att vi ska diskutera problemet med vinstintresse inom vård och omsorgen, som exempelvis Stockholms före detta finansborgarråd Kristina Axén Olin (M). Hon som fick sitta i SVT:s morgonsoffa och försvara det kritiserade privata vårdföretaget Carema. SVT visste tydligen inte om att Kristina Axén Olin tidigare varit anställd av just Carema, med ansvar för just etiska frågor, hon presenterades enbart som "f.d. finansborgarråd". Carema passade också på att radera uppgifter om Axén Olins anställning på sin hemsida. Så mycket för en moderat politiker som axlar ansvaret för att en stor del av Stockholms kommunala vård privatiserats. En annan försvarare är socialdemokraten Jonas Morian, som tidigare gjort sig känd som en aktör inom högerfalangen inom partiet (Carema får tydligen också hjälp av det socialdemokratiska nära knuta PR-byrån Prime). Hans kärnargument i försvaret av vinstintresse inom vård- & omsorgsverksamhet är följande:

01: exemplen av vanvård är undantag.
02: vård & omsorgsverksamheten är i huvudsak bra.
03: den tidigare kommunala verksamheten var inte bra.

Problemet med Morians resonemang, som också delvis också delas av gröna liberaler som miljöpartisten Maria Wetterstrand, är att det bygger på ett grundläggande feltänk. Att kommunal verksamhet inte funkar bra är sant, vilket kan ses med hjälp av Aftonbladets listor på landets 20 sämsta äldreboende som alla är kommunala verksamheter. Men detta faktum säger ingenting om själva sakfrågan. Att även kommunal verksamhet drivs dåligt kan inte vara ett argument, eller ett försvar, att privat vårdföretag drivit vanvård. Diskussionen om vinstintressenas negativa konsekvenser inom äldreomsorgen handlar just om vanvård p.g.a. jakt på vinst i företagen. Det är vad hela sakfrågan handlar om. Öppnandet av vinstintressen inom hälso- och sjukvården som Alliansen genomförde år 2006 möjliggjorde alltså en vanvård byggt på en normal drivkraft inom marknadsekonomin.

Diverse debattörer som likt Sancho Panza villigt följer sin mästares ideologiska villfarelser. I sitt försvar av näringslivets intressen gör de sitt bästa för att vända diskussionen till något annat än en bekräftelse på ekonomiska kunskaper angående marknadsekonomins drivkrafter. Ty problemet med vinsintresse inom vård och omsorg är inte någon ny kunskap som helt plötsligt avslöjades. Vi har länge vetat om drivkrafterna inom marknadsekonomin/kapitalismen, hur företag måste överleva i en konkurrens genom att öka profiten. Konkurrens och profit, det är grundpelarna i en marknadsekonomi och det som driver produktionen.

Det betyder att om vårt samhälle öppnar upp vinstintresse, d.v.s. exempelvis tillåter privata vårdföretag att ta hand om våra äldre, så ligger det i kapitalistens immanenta funktion att maximera kapitalet. Inom industrin handlar det om att antingen satsa på det konstanta kapitalet, alltså investera i effektivare fabriker och maskiner, eller pressa det variabla kapitalet d.v.s. göra arbetskraften billigare (få lönearbetarna att arbeta mer för samma lön, eller helt enkelt sänka lönen), eller som i de privata äldrevårdföretagen också försöka minska utgifterna för själva vården av de äldre, alltså kostnaden för drivandet av företaget och därmed maximera vinsten, det kan handla om att låta de äldre använda samma blöja gång på gång, eller sova på golvet för att slippa köpa in säng.


Intressant?
Media: EX, SR, SR2, SR3, DN, DN2, DN3,
Bloggat: Alliansfritt1, Alliansfritt2, Alliansfritt3
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Jonas Morian sa...

För det första vänder jag mig mot din beskrivning av mig som "försvarare" av Carema. Som framgår i mitt blogginlägg du länkar till så konstaterar jag att det uppenbarligen har skett misskötsel i den verksamhet företaget bedriver. Det försvarar jag definitivt inte. Vad jag däremot skriver är att det enigt min erfarenhet ofta finns fler nyanser i historier som de som nu rapporterats, än vad som framkommer i tv-inslag och tidningsartiklar. Men jag har aldrig jobbat på Carema eller i de nu omskrivna verksamheterna, så jag vet inte mer än du.

Skälet till att jag tog upp att missförhållanden också förekommer i kommunal omsorg är att sådana fall sällan eller aldrig får lika stor uppmärksamhet som när de sker i privata dito. Och när de uppmärksammas är medievinklingen aldrig att bristerna skulle beror på något systemfel i den kommunala verksamheten, något som snarare är regel än undantag när det skrivs om skandaler i privata verksamheter. Missförhållandena i kommunal omsorg visar också att vinstintressena hos de privata aktörerna inte håller som förklaring till att sådant sker.

I debatten får man intrycket av att en återkommunalisering av de omsorgsverksamheter som lagts ut på entreprenad skulle vaccinera dem mot framtida missförhållanden. Det är förstås idioti.

L. O. K. Ejnermark sa...

Jonas Morian:
Ja det är förstås idioti att tro att missförhållanden i sig skulle försvinna med en återkommunalisering. Men problemet med ditt resonemang kvarstår, även i din kommentar här.

Det intressanta är att det du faktiskt nämner här, nämligen systemfel. Vi är överens om att det i båda fallen, såväl i kommunal regi och i privata företag är systemfel som ligger bakom vanvård. Problemet är dock att hos privata företag ligger systemfelet i själva fenomenet av privat vårdverksamhet utifrån marknadsekonomiska drivkrafter. Kommunerna lever visserligen inte i några isolerade öar, utan har även de ekonomisk press beroende på vilka förutsättningar de har för inkomst - fattiga kommuner har det svårare att satsa på sina verksamheter. Men systemfelet är ändock av en kvalitativt annorlunda karaktär, och innebär faktiskt att systemfelet kan ändras inom kommunal regi. Samma sak gäller inte privatägda vårdverksamheter, som visserligen kan kontrolleras hårt, men ändå aldrig kan komma ifrån de inre motsättningarna för kapitalackumulation och vård av människor.

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com