Det intellektuella haveriet angående terrorattentaten mot den norska arbetarrörelsen

Bland otaliga briljanta analyser av de politiska terrorattentaten i Norge, som typiskt nog - och hedersamt - främst kommer från den vänsterpolitiska ytterkanten, så avslöjas också vilka debattörer som inte riktigt når fram till en tillfredsställande analys. Man skulle rent av kunna tolka det som idag kan ses och höras i diverse debattprogram, soffmorgon-program, och panel-diskussioner som en tummelplats för samtidens intellektuella haveri. Det allra värsta exemplet för ett sådant haveri var när "vänsterdebattören", och tillika debattredaktören på Aftonbladet, Lotta Gröning i dagens SR-P1:s Godmorgon Världens debattpanel lyckades med den svåra konsten att på mindre än en kvart:

1: Ifrågasätta att högerextrema debattinlägg ska modereras på tidningars kommentarsfält på internet.

2: Förneka att Sverigedemokraterna, och andra ultrakonservativa och islamofobiska partier, ska ha något som helst ansvar för den världsuppfattning som terroristen Anders Behring Breivik delade i mångt och mycket.

3: Uppmana politiker och journalister att lyfta fram Sverigedemokraterna.

4: Kritisera att vi inte ser nazisterna (som sitter i kommunstyrelsen i Grästorp) i massmedia.

5: Tipsa Sverigedemokraterna att putsa på sin retorik genom att prata mer i "politiskt korrekt" termer.

6: Ifrågasätta att "vi" ska ha rätt att tycka att någon har fel.

7: Påstå att Anders Behring Breivik skapats av det "nordiska välfärdssamhället".

8: Tycka att Fredrik Reinfeldt hanterat terrorattentaten i Norge på ett bra sätt.

Märk väl att detta är Lotta Gröning, en påstådd vänsterdebattör, inte någon vulgär högerdebattör som har intressen att försvara högerextrema, nationalistiska och islamofobiska tankegods. Hon är helt övertygad om att fördomar kommer att försvinna bara de får komma ut i massmedia och spridas. Denna blinda övertygelse hos Gröning verkar komma ifrån en annan grumlig övertygelse som hon delar med bland annat Sverigedemokraterna - nämligen att det inte är "politiskt korrekt" att "att kritisera integrationspolitiken", som hon formulerar det i en efterföljande diskussion på Lars Ohlys facebooksida. Att vänstern kritiserat integrationspolitiken långt innan den högerextrema rasistiska kritiken blev etablerad verkar inte Gröning vara medveten om, den enda legitima kritiken mot integrationspolitiken verkar vara den rasistiska enligt Gröning.

Problemet är att detta intellektuella haveri är just det som har gjort att den högerextrema, nationalistiska och islamofobiska idémassan kunnat sprida sig i Europa. Ty så fungerar fördomar och andra irrationella villfarelser. Det skapar ett politiskt klimat som legitimerar rasism och hat mot arbetarrörelsen.

Vi har inte råd att vara så blåögda och se fördomar som vilka åsikter som helst, utan verkligen se dem som de är - irrationella åsikter som inte gör något annat än sprider sig som virus varje gång de förs fram i ljuset. Det finns ingen som helst anledning till att hävda någon allmän yttrandefrihet i detta sammanhang, speciellt eftersom det inte är någon rättighet att bli publicerad. Här har massmedia, tidningar, TV och radio ett stort ansvar för att de bidrar till det nyfascistiska klimat i vilket dessa terrorattentat utförs i.

Att Gröning misslyckats, eller helt enkelt låtit bli, att analysera Anders Behring Breivik motiv till sina terrorattentat märks än mer när man läser hennes blogg på Expressen. Där har hon lyckats tolka honom som nazist, och därmed lyckats missa att Breivik har en övertygad nyliberal syn på ekonomisk teori, samt hyser ett stöd till staten Israel. Anders Behring Breivik är närmare den etablerade extremhögern i Europa, som exempelvis Sverigedemokraterna eller English Defence League (EDL), än obskyra nazistgrupperingar.

Jag slås av Grönings totala intellektuella haveri i dagens Godmorgon Världen, men sen påminns jag av att jag alltid lyckats överaskas av hennes märkliga utfall i diverse paneldiskussioner i TV och radio. Hon karaktäriserar det samtalsklimat i dagens Sverige, där åsiktsprogram fylls av åsiktsmaskiner snarare än reflekterande intellektuella. När hon försökte sig på att skriva en debattbok om Mona Sahlin fylldes boken nästan helt av "käbbel istället för debatt". Gröning är som sagt inte ensam om att fylla åsiktsmaskinernas stolar, det finns gott om maskiner i massmedia vars levebröd går ut på att provocera istället för att analysera.

Intressant?
Media: DN, AB, 24, AB2, DN2
Läs även andra bloggares åsikter om Lotta Gröning, terrorism, Norge, nyfascism, islamofobi, nationalism, Sverigedemokraterna, Sveriges Radio, Godmorgon Världen, debattör, debatt, analys, nazism, Anders Behring Breivik

USA:s hemliga fängelser i Somalia

Författaren och journalisten Jeremy Scahill (samma författare som skrivit den intressanta boken "Blackwater - världens mäktigaste privatarmé") rapporterar i sin senaste artikel i The Nation om CIA:s hemliga fängelser i Somalia. Sådana hemliga platser som Barack Obama lovat att USA ska ha avvecklat. Det märkvärdiga i detta avslöjande är, som Scahill säger i Russia Today, att stora amerikanska mediaföretag som CNN och ABC är medvetna om att CIA utför olagliga operationer i afrikanska länder som Somalia, men väljer att antingen inte rapportera om dem eller helt enkelt låter CIA vinkla rapporteringen.

Det som Scahill rapporterar om är alltså ett fängelse i Somalia, som av Scahill beskrivs som en smutsig och fuktig fängelsehåla utan fönster. Där förs människor som anklagas för att vara "terrorister" - även barn - utan rättegång, och utan insyn från exempelvis Röda Korset. Fängelsehålan drivs av den Somaliska säkerhetstjänsten, men de som arbetar där är betalda av CIA, och amerikanska agenter förhör de fängslade. Dessutom rapporterar Scahill att amerikanska soldater regelbundet, i sin jakt på "terrorister" mördar oskyldiga människor och hela familjer. Därav också skapar fiender som annars inte skulle ha funnits. Allt detta givetvis också under näsan på amerikanska journalisters nästipp, utan att det rapporteras - utan bara det som media anser att folk vill veta. Det vill säga vad CIA vill att folket skall veta.

Här har vi alltså återigen en bekräftelse på den mediaanalys som Noam Chomsky och Edward S. Herman beskriver som "Manufacturing Consent". Där massmedia fungerar som en social kontroll av befolkningen genom propagandamodeller som "kriget mot terrorismen", som ersatte den under Kalla Kriget så vulgära antikommunismen. Sanningen är inte drivkraften hos den västerländska massmedias journalistiska rapportering, utan en sofistikerad vinkling genom olika propagandamodeller. Frihet och demokrati är alltså tyvärr enbart potemkinkulisser hos det stora landet i väst.


Intressant?
Media: SVD, DN, SVD2, DN2, DN3
Bloggat: Fajaf
Läs även andra bloggares åsikter om Jeremy Scahill, The Nation, CIA, USA, Somalia, fängelsehåla, hemligt fängelse, olagligt, illegalt, Röda Korset, kriget mot terrorismen, propaganda, massmedia, journalistik, säkerhetstjänst

Näringslivets mutkolvar har skrivit en beställningsbok om SAC-Syndikalisterna

Högerflygeln inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen slutar aldrig att stryka näringslivet medhårs, till och med när det gäller arbetsrättsliga konflikter bekänner karriäristerna färg och tar näringslivets sida.

Tidigare har det varit socialdemokraten och PR-mannen Harald "Spionsossen" Ullman, vars egna bolag Ullman PR försvarat företag gentemot fackförbund sedan han bildade det (bland annat lågprisföretaget City Dental, som sålde billig polsk tandvård utan kollektivavtal). Ullman har på senare tid gjort sig känd för att i den offentliga debatten försöka sabotera det rödgröna samarbetet, med särskild agg gentemot all sorters vänsterpolitik (mot Vänsterpartiet i synnerhet), men har också genom sitt bolag försvarat företaget Berns Salonger i en pågående arbetsrättskonflikt där Ullman bidragit en smutskampanj gentemot de berörda arbetstagarna som representeras av SAC-Syndikalisterna.

Han råkar också ha varit delägare i den PR-byrå som idag är Rådhusgruppen (innan Ullman blev avslöjad för att ha spionerat på en TV4-journalist som granskade några av hans vänner), som nu har givit ut en bok om SAC-Syndikalisterna. "Syndikalisternas nya ansikte" heter den, och är en upprepning av de gamla lögnerna som Berns Salonger tidigare försökt sprida genom PR-männen Ullman och L-O Pettersson. En av Rådhusgruppens funktioner enligt dem själva är att hjälpa: "företag som vill reda ut relationerna med sina anställda och deras fackliga organisationer [SIC!]". Ullman och L-O Pettersson har tidigare deltagit och arbetat tillsammans på ett s.k. "konfliktseminarie" av Berns Salonger i Almedalen förra året. Ett debattseminarie där inga representanter från SAC-Syndikalisterna fick delta.

Boken ges alltså ut av Rådhusgruppen, på uppdrag av Berns Salonger - och är alltså en partsinlaga. Av någon outgrundlig anledning har dock SR-Nyheter/Ekot rapporterat om detta bokutsläpp idag utan att nämna att boken är en partsinlaga. Petter Nilsson på Aftonbladets Kulturblogg uppmärksammar också hur SR-Nyheter/Ekot helt okritiskt refererar författarna till boken, Willy Silberstein och Lars-O Pettersson (ja just det, samma Pettersson som tidigare lobbat för Berns Salonger tillsammans med vännen Ullman) som journalister. Ingenstans går det att finna, varken i artikeln eller i radioinslaget att boken är en partsinlaga.

Bland de otaliga lögnerna som Berns Salonger försökt sprida för att få sympatier i den pågående arbetsrättsliga konflikten är den påstådda ekonomiska utpressningen den som PR-männen nu mest trycker på. Den "ekonomiska utpressningen" på 1,4 miljoner handlar om att SAC-Syndikalisterna kräver att Berns återanställer de organiserade arbetarna, med en möjlighet enligt rådande praxis på arbetsmarknaden att köpa ut dem. Det handlar alltså inte om någon utpressning, utan om en praxis på arbetsmarknaden, som de socialdemokratiska fackföreningarna själva arbetat fram. Det är denna "utpressning" som alltså L-O Pettersson och Silberstein menar liknar som "maffiametoder".

En annan dimridå L-O Pettersson försökt sig på, för att försvara Berns Salonger, var när han vågade påstå i LO-tidningen att Berns ledning inte visste om arbetarnas arbetsvillkor. Är man köpt av Berns ledning kan man ju alltid försöka agera blåögd.

Med sådana här mutkolvar inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen är det inte märkligt hur fackföreningar, och det socialdemokratiska partiet urlakats och tappat sina kärnväljare och arbetare. Det vore därför intressant att få veta vad socialdemokrater anser om dessa högermän inom de egna leden, är det meningen att de ska få härja hur fritt som helst tills de sänker hela arbetarrörelsen i sank? Ullman, som fortsätter sin tröttsamma skräckpropaganda mot vänsterpolitik, och L-O Pettersson som försvarar den nyliberala globaliseringen och hyllar den nyliberala gurun Johan Norberg.


Tidigare om SAC och Berns:
Lögn-propagandan mot SAC:s blockad av Berns
SAC:s blockad av Berns avslöjar LO:s svaga punkt
Polisen inskränker på fackliga rättigheter
(S) kritiserar Ullman och liberalerna skräckpropagerar

Uppdaterat: LO-Tidningen har nu gjort ett reportage om PR-konsulterna L-O Pettersson och Silbersteins bok. Ingenstans bemöter dock journalisten de av Berns betalda PR-konsulternas ogrundade påståenden.

Intressant?
Bloggat: Jesper Nilsson

Media: Makthavare

Läs även andra bloggares åsikter om Rådhusgruppen, PR-byrå, Socialdemokraterna, arbetarrörelsen, näringslivet, Berns Salonger, SAC, Syndikalisterna, fackförening, arbetstagare, arbetsgivare, lönearbetare, arbetsköpare, Harald Ullman, Lars-Olof Pettersson, Willy Silberstein, Ullman AB, Syndikalisternas nya ansikte, Ekot, Sveriges Radio, partsinlaga

Jimmy Åkessons fascistiska tal i Almedalen - "vi varken är vänster eller höger"

(En annan högerextrem organisation,
Nationell Ungdom, arbetar även den utefter den
fascistiska retoriken om klassfred, här under en
manifestation på 1 Maj i år)

Högern i den nya västvärlden har lärt sig sin retoriska läxa. Det gäller att fälla krokben på vårt gemensamma språk, och sätta våra definitioner i gungning. Det är så man öppnar dörrar för sympatier. Ett sådant retoriskt tankesätt kräver en viss idealistisk förkärlek, som historiskt varit drivkraften för borgerliga politiska intressen. En materialistisk förståelse passar sig inte, då den behandlar idealistiskt käbbel som just de potemkinkulisser de är.

När Jimmy Åkesson i egenskap av ett högerpopulistiskt, tillika rasistiskt och reaktionärt parti, klär sin organisation i en kuliss av "varken höger eller vänster" spelar han inte bara hos den aristoteliska logiken om statiska och fasta kategorier, utan även i denna populära tendens inom dagens borgerlighet att förneka motsatta politiska intressen (höger och vänster, arbetarrörelse och näringslivet, lönearbetare och arbetsköpare) - den tendens som rättmätigt analyserats som vår tids fascistering. Att helt enkelt försöka sätta demokratin ur spel. Inga konflikter, ingen demokrati, inget hot mot maktens herrar och dess intressen.

Så hur har Sverigedemokraterna fungerat i vårt politiska klimat?

En höger som titulerar sig "varken höger eller vänster" eller "både höger och vänster", och som dessutom arbetar för en "en inkluderande, enande samhörighetspolitik på nationell grund" för att "motverka klasskamp". En sådan politisk höger är inte främmande i vår politiska historia. På första hälften av 1900-talet var den aktualiserad inom de otaliga fascistiska rörelserna i Europa. Retoriken känns igen, och dess reella funktion är att passivisera arbetarrörelsen och att stärka och skydda näringslivet i kristider. Därav Sverigedemokraternas fientliga politik gentemot arbetarrörelsen, som den allt mer försökt tona ner retoriskt efter bland annat Dagens Arbete granskning av partiets arbetsmarknadspolitik.

Bakom retorik om klassfred, samhörighetspolitik, och nationell identitet fungerar Sverigedemokraterna som en kraft för att cementera klasskampen till fördel för den borgerliga klasskampen. Ty staten har även den en borgerlig klasskaraktär, och om den korporativa staten skall gå in och blanda sig i kampen mellan klassintressena blir således den redan fördelaktiga borgerligheten ännu starkare, om inte i faktiska termer totalitär.

Att Sverigedemokraterna dessutom i nästan samtliga röstningar i riksdagen röstat med den borgerliga minoritetsregeringen talar för sig själv att partiet, liksom tidigare högerpopulistiska partier, tappar sin rebelliska identitet när det väl kommer in i maktens korridorer - då tyr de sig till de varma knäna hos maktens herrar. Och budskapet hos Jimmy Åkesson är tydligt idag när han väl fått värmen från riksdagsmakten - i motsatts till de Sverigedemokratiska väljare jag pratat med är inte Sverigedemokraterna ett parti som ska "röra om i grytan" eller "knäppa på näsan" på makten - nej de skall minsann inte ställa till "kaos och oreda". Det är därför inte så oväntat att se hur Sverigedemokraterna därav får sitt väljarstöd minskat med en tredjedel
i senaste opinionsmätningen. Sverigedemokraterna visade sig vara vilket högerparti som helst, villig att närvara maktens herrskapsvärme.


Uppdaterat: Fler som analyserar Åkessons tal med fascistisk idémassa är Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet, i SvD: "Åkesson menar att folkhemspolitiken var en politik mot söndring och splittring, en politik för slit och plikt som motverkar klasskamp och klasshat, ”en nationell politik för det goda hemmet”, för fosterlandskärlek och för en ”samhörighet på nationell grund”. Man måste tänka på att för åttio år sedan låg den typen av folkhemstanke internationellt i tiden och att Hitler använde nästan ordagranna formuleringar i sin regeringsförklaring."

Intressant?
Bloggat: Dougherty, Peter Andersson, Tokmoderaten, Svensson, Badlands Hyena,
Media: SvD, SvD2, EX, SVT, SVT2, AB-Live, AB, AB2, Makthavare, AB3,

Läs även andra bloggares åsikter om Jimmy Åkesson, Sverigedemokraterna, fascism, borgerlighet, rasism, reaktionärt, Almedalen, vänster, höger, klasskamp, klassfred, korporativism, staten, klassamhället, materialism, idealism, arbetsmarknadspolitik, arbetarrörelsen, näringslivet, klassintressen, demokrati, konflikter

Efterlängtat tal i Almedalen av Juholt - som skrämmer hedern ur högern

Medan Reinfeldts tal i Almedalen befann sig på en arrogant höjd över medborgarnas vardag, var det friskt att få höra Juholts tal. För oss som inte råkar besitta en rövslickarposition, och fortfarande har vår intellektuella hederlighet kvar, så analyserade inte vi Juholts tal som något "omodernt" eller "tråkigt", eller som megafoner på landets borgerliga ledarsidor försöker få talet till en felaktig "karikatyr" av högerregeringen.

Reinfeldts journalistiska apologeter är skrämda av Juholt, "en Bamse laddad med ideologisk dunderhonung". En Bamse som utmanar och kritiserar högerregeringen, det är en indirekt fara för deras beroende av att makten besitter sina positioner. Att Reinfeldt besitter den högsta positionen, så att Expressen kan fortsätta publicera totalitära hyllningsartiklar, så att Dagens Nyheter kan ha en icke-reflekterande ledarsida. Så att borgerligheten slipper att tänka.

Det är överhuvud taget cyniskt att apologeterna, och experterna i TV, tidningar och radio - alla tryggt i en bubbla av borgerlighetens nyspråk - vågar titulera en uråldrig utarmningspolitik som "modern" och som en politik för "medborgarmakt". Medan en politik som vill förbättra möjligheterna för varje medborgare i framtiden får helt okritiskt och oreflekterat tituleras som "traditionell" och "omodern". Att vara politisk expert i dagens klimat är att tolka allt upp och ned; att älska ledaren, och tro på att ett kallt samhälle är oundvikligt. Men så fungerar nyspråk. Dess eufemistiska funktion passar så bra för politik som försämrar. En politik som förbättrar - en sann reformistisk politik - har således inte ett immanent behov av eufemism. Därav har vi också sett en dramatisk ökning av nyspråk i massmedia sedan högerregeringen suttit på makten.

För mig, som är van vid att kritisera Socialdemokratin från ett arbetarklassperspektiv, känner jag mig ganska obekväm i kläderna när maktens herrar och dess apologeter driver mig till att erkänna Socialdemokratins mindre dåliga sidor. De sidor som högerregeringen ersatt med en reaktionär idémassa för att återupprätta ett historiskt fattigsamhälle. Därav var det friskt att få se Juholts tal i Almedalen, ty äntligen verkar det som om den svenska socialdemokratin vaknat upp och antagit den klasskamp som borgerligheten för längesedan börjat marschera med en aggressiv offensiv gentemot arbetarrörelsen. Det är inte, för intet, som högern får sin intellektuella heder bortskrämd.


Intressant?
Media: AB, AB2, GP, SVT, DN, GP2, AB3, EX
Bloggat: Röda Berget, Westerholm, Widegren, Stenholm

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, Håkan Juholt, Dagens Nyheter, journalister, jorunalism, massmedia, intellektuell hederlighet, politik, nyspråk, borgerligheten, högern, socialdemokraterna, arbetarrörelsen, klasskamp, experter, apologeter