Sidor

måndagen den 17:e oktober 2011

Occupy-rörelsen - "kapitalism är också en diktator"


Nu under lördagen (den 15:e oktober) genomfördes tusentals protester runt om i världen under namn som "Occupy Together" och "Global Change" i cirka 700 städer i mer än 70 länder, utifrån ett gemensamt initiativ som härstammar från "Occupy Wall Street"(OWS)-protesterna i New York.

Under lördagen lyckades demonstranterna vid Zucotti park i New York hålla sig kvar trots tidigare hot om att polisen skulle köra bort dem. I staden Denver i USA hade dock inte demonstranterna samma öde, utan där körde polisen bort alla demonstranter, liknande rensningar har tydligen skett på andra platser runt om i USA.

I Tysklands huvudstad Berlin demonstrerade 5 000 demonstranter mot det rådande ekonomiska systemet. En av demonstranterna som SR-Ekot intervjuade förklarade varför han/hon var där: "– Jag är här för att jag är så otroligt missnöjd med situationen i världen, de rika som skapat systemet blir bara rikare". Samtidigt rapporterar Ekot att det genomfördes demonstrationer i ett antal tyska städer, däribland 5 000 i staden Frankfurt framför den Europeiska Centralbanken.

I Storbritannien så demonstrerades det ett tusental utanför ett avspärrat torg framför London-börsen.

I Italien har det rapporterats i Svenska massmedier att det förekommit våldsamma konflikter mellan demonstranter och polis. I Rom ska det ha skadats 70 personer, varav tre allvarligt, och en av försvarsdepartementets sidobyggnader ska ha satts i brand. Något som är viktigt att hålla i tanken när vi läser och ser rapporter om Italien och dessa konflikter mellan makten och folk som demonstrerar är att polisen i Italien har haft en lång tradition av övervåld och provokation. Det var en betydande minoritet av cirka 200 000 fredliga demonstranter, med en blandning av demonstranter (alltså inte bara "svartklädda aktivister") som gick in i våldsam konflikt. Det finns ingen anledning till att ta avstånd från dessa konflikter så här nu innan vi fått mer information om händelserna i Rom. Men det skall påpekas att förstörelse och gatustrider med polis inte är konstruktivt arbete för förändring, men det hindrar inte att man kan och bör förklara orsakerna, och inte försöka splittra den globala gemenskap som byggts upp genom OWS-rörelsen.

Det är även talande på vilket sätt denna OWS-rörelse får en mer brännande betydelse för folk i mer ojämlika krisartade länder än de länder som klarat sig bättre genom finanskriserna och har ett mer fungerande trygghetssystem. Det är alltså ingen slump att så många människor demonstrerar i Italien jämfört med de hundratal som demonstrerade här i Sveriges städer. Det går också att analysera de italienska demonstranternas hantering av polisens påtryckningar från makten som ett mer sunt och seriöst förhållande än det förhållande som demonstranter och polisen hade i USA, där polisen effektivt rensat platser runt om i landet på Occupy-demonstrationer.

Men hur blev det nu i Sverige? Enligt SvD samlade Occupy-Stockholm cirka 200 demonstranter på Sergels torg, och uppmärksammade plakat som "girighet är gift", men också mer innehållsrika slagord som "systemet är problemet" och "vi vägrar betala för kapitalismens kris". Förutom i Stockholm utfördes demonstrationer i Malmö, Göteborg, Helsingborg, Östersund, Norrköping, Sundsvall, Linköping och Uppsala. Tidigare har också Occupyrörelsen funnits i två veckor på Hagsätras station i Stockholm. Efter lördagens demonstration i Stockholm så förklarades Brunkebergs torg ockuperat där de likt demonstranterna i New York stålsätter sig för en längre demonstration genom att tälta. Nu visar det sig att någon har satt igång parkens sprinklersystem mitt i natten i minusgrader, uppenbarligen ett försök att få bort demonstranterna från parken, men utan att lyckas.

(Sprinklers mitt i natten)

De arrangörer som låg bakom Occupy-Stockholm för att demonstrera på Sergels torg har tidigare fått utstå kritik för att inte vara öppen med sin koppling till Zeitgeist-rörelsen - en konspiratorisk rörelse som tidigare demonstrerat tillsammans med högerextrema organisationer. Då var det personer inom vänstern som tog på sig ansvaret att hålla Occupy-rörelsen rent från nazister och rasister. Det är något jag tidigare har skrivit på Clarté-bloggen, hur Occupy-rörelsens bristande organisation öppnar upp för risken till antisemitiska krafter:
"De 1 % rika finansvalpar som äger mer än 99 % av det amerikanska folket, kan allt för lätt glida över till antisemitiska schabloner. Detta har också visat sig hända här i Sverige, när nazister och rasister plötsligt blev aktiva på facebook-sidan "Occupy Stockholm - United for global change" . Denna antisemitism blev uppmärksammad och kritiserad till en början från folk från den politiska vänstern, däribland från journalisten och chefredaktören på Dagens Konflikt Jesper Nilsson . Efter kritiken valde tillslut arrangörerna för evanemanget "Occupy Stockholm - United for global change" att i sin information ta avstånd från "all form av nazism, rasism och annan främlingsfientlighet", men problemet med att arrangörerna har koppling till den så kallade Zeitgeist-rörelsen, som tidigare inte haft något emot att demonstrera tillsammans med högerextrema rörelser, är fortfarande kvar."

Tyvärr har vi fått se ett antal utryck från antisemiter inom Occupy-rörelsen, och det är inte något onormalt för just den svenska rörelsen. Konspirationsteorier om en liten grupp elit som kontrollerar världen är tyvärr ett ganska vanligt förekommande element i den samtida kritiken mot det ekonomiska systemet. Och det är av högsta vikt att inte låta högerextremistiska element kapa denna rörelse som byggts utifrån internationell solidaritet, snarare än nationalistisk protektionism.

Jag håller med Erik907 om att se dessa Occupy-protester som en progressiv möjlighet:
"De är alla uttryck för en och samma sak: Missnöje med, och motstånd mot kapitalismens oförmåga att tillgodose våra behov. [...] Den positiva antitesen till själva vårt missnöje som vid generalisering blir till grunden för en ny samhällsmodell! Vi skall inte heller underskatta lärdomarna vi har att ta med oss från de experiment i verklig demokratisk beslutsfattning som utvecklats på torgen i Nordafrika, i Spanien, i USA. Detta är likväl en beståndsdel i en konstituerande kraft, en idé om en annan modell för samhällsorganisering, som det är ett vapen mot kapitalet i bemärkelsen att kravet på ‹‹verklig demokrati›› upprättar en polemisk relation mellan det rådande, och det tänkbara andra."
Detta tänkbara andra samhälls-ekonomiska-systemet blir dock bara tänkbart om vi lyfter blicken ovanför enskilda banker och förvillande konspirationsteorier om enskilda maktmän. För att en verklig genomgripande förändring ska vara möjlig krävs att vi inom Occupy-rörelsen fortsätter kritiken på rätt spår - som en internationell systemkritik.


Intressant?
Bloggat: Jinge, Rasmus Fleischer, Lasses fotoblogg
Media: DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

torsdagen den 6:e oktober 2011

Bemanningsbranschens "vi kallar oss"-kampanj blev ett fiasko


Den del av näringslivet som bidrar särskilt till den allt mer försämrade tillvaron för arbetare, och därav får det dåliga rykte som den förtjänar, försöker ständigt förbättra sin status. Tyvärr inte genom bättre arbetsvillkor, utan istället genom att putsa ytan. Kanske byta namn på företaget, eller varför inte byta namn på sina anställda arbetare?

Härom veckan startade nämligen Almega och Bemanningsföretagen en kampanj för att: "hitta ett bra namn för de 120 000 svenskar som årligen jobbar inom bemanningsföretag". Med det klassiska knepet nyspråk kan man med potemkinkulisser försöka tvätta bort en negativ stämpel. Om det inte längre är arbetare som arbetar för bemanningsföretag, utan "konsulter" (som blev det vinnande förslaget), så blir det kanske inte så naturligt att prata om arbetsvillkor? De är ju inte arbetare, de är ju "konsulter".

Denna nyspråks-kampanj har också fått sin förtjänta motkampanj, som lyckats kanalisera den starka kritik mot usla arbetsvillkor som finns här ute i vårt avlånga land. Snabbt visade det sig att motkampanjen började få ett betydande genomslag och blev populärare, varpå Bemanningsföretagen nu bestämt sig för att avsluta kampanjen, att helt enkelt ge upp, fly fältet med svansen mellan benen.

Naturligtvis måste Bemanningsföretagen svara på kritiken på ett eller annat sätt. Tyvärr valde Bemanningsföretagen att vända kritiken mot usla arbetsvillkor till att handla om "kränkande tillmälen för uthyrd personal". Det är ett sånt där pubertalt retoriskt knep, att istället för att bemöta kritiken, mekaniskt kasta den tillbaka och hoppas att den fastnar på något sätt. Som ett desperat försök kastar Bemanningsföretagen också in gammal skräckpropaganda om politisk "extremism". Inhyrda dagarbetare, vikarier, och osäkert anställda visstidare viftas bort genom att kallas "extremister".

Nå, motkampanjen fortsätternätet, där man kan läsa om den bistra tillvaron som "uthyrd personal" från de som faktiskt arbetat eller arbetar i bemanningsföretag. Den yrkestitel som tillslut vann kampanjens tävling var alltså "konsult", ett förslag som skickades in av Alliansfritts webbredaktör för att få chansen att kritisera bemanningsföretagens usla arbetsvillkor. Inte ens när de avslutade kampanjen lyckades de alltså undvika den kritiken.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördagen den 1:e oktober 2011

Hon som förändrade min syn på hundar

(Dina)

Jag har alltid sett mig som en fyrkantig kattmänniska, omöjlig att ändra min aversion till hundar och hundägare, som alltid verkat vara nonchalanta till sin människans bästa vän och misslyckats med att uppfostra dem. Galna demoner som hoppar och skäller konstant, tuggar och river.

Det har ju naturligtvis inte varit hundarnas fel, utan felet har legat hos ägarna, som i någon slags missriktad självupptagenhet fått för sig att de varit tvungna att ha en eller flera hundar, utan att vara uppriktigt intresserad, eller ha den vilja som krävs för att få en bra relation med sin hund.

Men nu har jag faktiskt mött Dina, en Grand Donois (blue merle), och hon har totalt förändrat min uppfattning. En oerhört snäll, och absolut inte obehagligt stressig som de andra hundarna jag haft erfarenhet av tidigare. Nej tvärtom, en lugn och älskvärd hund. Kanske har det varit så att mina tidigare erfarenheter varit orättvisa som en generalisering. Och som en sann dialektiker välkomnar jag min förändrade uppfattning, inget får mig att ogilla karaktärsdrag som de som inbillar sig att de inte kan förändra sin uppfattning, åsikter eller smak.

Saknar dig Dina! <3

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jerzy Kosinski - The Painted Bird


Här är en bok som anses vara den polsk-amerikanske författaren Jerzy Kosinskis bästa - i alla fall vida hyllad inom den engelska litteraturvärlden. Jag har dock inte läst någon av hans andra två romaner, men efter att har läst The Painted Bird kommer jag sannerligen att göra det i den närmare framtiden, övertygad om att de kommer att vara lika fyllda av berättarlust och intensiv historier om människans förutsättningar.

The Painted Bird är en väl vald titel för romanens röda linje, hur den enskilde individen är sårbar om den sätts i ett sammanhang där den inte passar in, eller rättare sagt inte har en identitet som en del av det gemensamma. Enstöringar, udda, märkliga, ovanliga eller onormala. Alla har de möjligheter att hamna i utsatta situationer, att antingen bli socialt uteslutna eller rent av bli mobbade. En av dessa målade fåglar är vad denna bok handlar om, och vi får följa en mycket ung pojke, ett barn på 5 år, under några år under andra världskrigets Polen.

Jag tänker inte redogöra så mycket av berättelsens detaljer, och därav förstöra upplevelsen att läsa den själv. Däremot är det intressant att reflektera över romanens tema. Författarens borgerliga övertygelse kommer troligtvis från en berättigad aversion av den stalinistiska diktaturen som följde efter befrielsen från Nazitysklands förödande ockupation, därav kan man som läsare förstå att temat om individens behov, individens frihet och dennes kamp mot det onda kollektivet, som ständigt i nya former förtrycker denne, som en ideologisk apologetik för det borgerliga samhällets försök att isolera människan i atomistiska individer - oberoende av sammanhang, oberoende av den sociala miljön.

Men som tur är så var inte Kosinski en dussinförfattare som var slav inför sina ideologiska scheman, utan en sann konstnär som i sitt författarskap uttryckte en realistisk reflektion av vår verklighet. Den unga pojken, trots sitt ovanliga yttre och omgivningens förtyck av honom, så interagerar han hela tiden med nya människor, nya intryck och nya platser och förändras med dessa nya erfarenheter, han resonerar och påverkar sig själv - och därav blir berättelsen i The Painted Bird en omedveten kritik mot den borgerliga filosofins människosyn; att människans identitet är statisk och evig.

Istället framkommer en bild av människan som en dialektisk varelse, en social varelse som inte är stöpt i en natur (antingen ond eller god) utan ständigt är i en förändringsprocess. Stundtals försäkrar även Kosinski läsaren i romanen att det är så vi som läsare ska tolka människornas onda handlingar, att de fördomsfulla, rasistiska, och rent av sadistiska bönderna pojken stötte på inte handlade på det sättet för att de var onda, utan för att de som helt vanliga människor levt ett analfabetiskt liv isolerade från omvärlden, utelämnade till naturens och andars krafter.

Så även om Kosinski kanske hade velat att romanens tema skulle fundera som ett eklektiskt argument mot kollektivet och för den enskilda individens frihet, så kunde inte romanen p.g.a. Kosinskis hederlighet som realistisk konstnär undvika att reflexivt beskriva människan och verkligheten på ett annorlunda sätt.

En mycket intressant och gripande roman, dessutom mycket lättläst med ett vackert språk, och därav en rekommendation till alla. Som en viktig del inom Förintelselitteraturen har den också en utmärkt funktion som möjlig läsning för elever inom skolan.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com