Sidor

tisdag 29 november 2011

Wikileaks tar nu över lansen i kriget mot de manshatande väderkvarnarna


Det sinnesslöa kriget mot de manshatande fantasifienderna inom den svenska organisationen SCUM fortsätter. Först var det tokiga "mansaktivister" som misstolkade en reklamfilm för en teateruppsättning för att vara manshatande propaganda istället för konstärligt uttryck, som sedan efterapades av Anonymous Sweden och sedermera den internationella Anonymous.

Nu har tokigheterna även nått Wikileaks, och sätter det i sammanhang med fallet Assange, samtidigt som de länkar till en YouTube-video där det uppmanas till "$1000 Bounty To Identify Swedish SCUM Members".

Det är ju hur logiskt som helst, det var säkert denna välkända och ökanda SCUM-organisationen som lurade Julian Assange att ta de sexuella beslut han tog.

Just när man trodde att manliga nördar nådde gränsen för bristande reflektionsförmåga när Anonymous utan analys svalde en anka, en manshatande organisation som inte finns och aldrig funnits ska helt plötsligt bekämpas genom att jaga skådespelare och helt vanliga feminister.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

onsdag 23 november 2011

Anonymous Sweden och SCUM-manifestet


Anonymous uträttar mycket bra, och progressiva saker, bland annat genom att vara en kraft för civil olydnad genom hackaktivism och uppmaningar till protester. Denna internationella grupp av anonyma hackare är bland annat nyligen aktiv supporter av Occupy-rörelsen världen över. Men det som är gruppens styrka, verkar också vara dess svaghet, nämligen dess anonymitet. Det gör att det blir svårt att analysera vilka det är som ligger bakom en viss sorts pseudonym och som skall representera denna grupp hacktivister under namnet Anonymous.

Ett exempel på det är Anonymous Sweden, som nu på fullt allvar verkar tro att det verkligen finns en grupp under namnet SCUM. Ni vet, den där ultrafeministiska klassiker-manifestet skriven av Valerie Solanas år 1967, där hon uppmanar till "utrotandet av män". Diskussionen kring manifestet har sedan dess handlat om just hur läsaren skall/bör tolka det. Menar hon verkligen att män skall utrotas? Är män egentligen biologiska olyckor? Är det parodi? Allvar? Eller en serie metaforer? Trots att hon uttryckligen sagt att SCUM skall betraktas som ett litterärt begrepp och inte som en verklig organisation, och att ingen grupp eller ens individer tagit till sig manifestet som en dogmatisk lära sedan dess, verkar Anonymous Sweden nu i samband med Turteaterns framställning av SCUM-manifestet ta tillfället att hota alla s.k. medlemmar i organisationen S.C.U.M.:
"Även om den Svenska Staten kanske håller med er i förespråkande av tortyr och död, så gör inte vi det. Därför kommer Anonymous Sweden att söka upp alla S.C.U.M medlemmar som aktivt stödjer tortyr av människor. Vi kommer att stänga ned er och publicera ert nätverk öppet med era mail, precis som vi gjorde med Mossad eller Muslimska Brödrarskapet.Vi kommer att följa er precis som vilken annan hatisk organisation som helst, vare sig det rör sig om rasism, sexism, pedofili etc"

Det är stor humor att Anonymous Sweden verkar tro att det överhuvudtaget finns någon organisation vid namn S.C.U.M. Det är också höjden av ironi att Anonymous själva beskriver sig som att de "kämpar för dina rättigheter och din frihet. Anonymous vill visa dig en värld utan cencur, utan monopol och korruption - en rättvis värld för de rättfärdiga", samtidigt som de möjligen nu hotar andras frihet nu när de kanske kommer att registrera radikala feminister som inte alls i det verkliga livet passar i den fyrkantiga skräckbilden av manshatande ultrafeminister som vill utrota männen från jordens yta. Så kommer detta innebära just så? Kommer Anonymous Sweden nu upprätta ett register på människor som kämpar för ökad frihet och rättigheter för kvinnor? Snacka om att skjuta sig själv i foten, Anonymous Sweden borde ju faktiskt agera tvärtom i denna fråga, och ställa sig på kvinnornas sida och bekämpa det kulturmörker som befinner sig på den reaktionära högersidan av politiken, de där arga männen som älskar att hata feminismen i alla former (som exemempelvis Moderatmännen). Det vore det sanna Anonymous, om vi nu ska ta deras självdefinition på allvar.

På sin facebook-sida gör istället Anonymous Sweden exakt samma sak som den höger-reaktionära Johan Lundberg (Axess chefredaktör) gjorde i radio, nämligen jämförde SCUM-manifestet med Mein Kampf. Och den YouTube-video som Anonymous Sweden hänvisar till i sitt blogginlägg om SCUM, råkar också vara just den videon som hemsidan "A Voice for Men" skrivit om och utlyst en belöning för personlig information om de skådespelare som medverkar i reklamfilmen, en film som gör reklam för en teateruppsättning av SCUM-manifestet som sattes upp i Göteborg förra året. Teaterframställningen var ett konstnärligt experiment och filmen var en del av marknadsföringen. Men nu mobiliseras alltså s.k. "mänsaktivister" att jaga information om dessa kvinnliga skådespelare med en belöning på 1 000 dollar, en jakt som visar sig lett till en hatkampanj.



Så hur ska vi då tolka SCUM-manifestet och Turteaterns framställning av den? För ett svar på den frågan kan jag hänvisa till den intressanta diskussionen som uppstått kring Turteaterns framställning på Aftonblandets Kultursidor. Se exempelvis Athena Farrokhzads artikel och regissören Erik Holmströms, som svarar Farrokhzads på frågan varför Turteatern "slätar över manifestets politiska budskap" med att den briljanta förklaringen att:
"Jag tror att Solanas menade lika mycket allvar som Karl Marx. Men Solanas allvar ligger enligt mig i vreden, kompromisslösheten och den konkreta handlingen att göra kvinnan till självklar norm och att texten enbart vänder sig till kvinnor. Det är en radikal hållning som går bortom ”bokstavligt eller inte”. Den skapar ett rum för en annan verklighet än den som produceras av den patriarkala maktordningen.
Om vi läser det så, om vi tillåter oss att bli både upplysta och förvirrade, roade och upprörda, då tycker jag att det är ett manifest som inte enbart är en analys och en handlingsplan, utan minst lika mycket ett tillstånd, en torktumlare och energiinjektion. Det blir då ett manifest som kan röra om hjärnan och hjärtat och luckra upp våra egna tankemönster och förstelnade världsbilder. En sant revolutionär skrift!"



Intressant?
Bloggat: Cyborgmanifesto, Vertigomannenm Ajour
Media: SvD
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag 19 november 2011

Reflektioner om Socialistiskt Forum: Det goda samtalet och de intellektuellas ansvar


Det är det tionde året som ABF-huset fylls med seminarier med diverse intressanta och aktuella ämnen om vår samtid, givetvis inom ett sammanhang för vår arbetarrörelse och därav under namnet Socialistiskt Forum. För oss som av olika anledningar inte kan besöka årets Socialistiskt Forum så finns det förtjänstfullt utlagt inspelningar av några av seminarierna av ABF:s hemsida ABF Live.

Jag har precis tittat på inspelningen av seminariet "Det goda samtalet och de intellektuellas ansvar" (se filmklippet nedan i detta blogginlägg), p.g.a. sjukdom så kunde inte alla komma som varit planerade att delta i panelen. Men de som var närvarande höll god stämning och hög kvalité med intressanta inlägg och reflektioner kring ämnet. Ämnet om de intellektuellas ansvar idag är något jag tycker är mycket intressant, och något jag tidigare har reflekterat kring angående terroristattentatet mot den norska arbetarrörelsen i Utöya i år och hur många analytiker hamnade helt fel i analysen av det.

Det som jag tyckte var mest intressant av det som togs upp var just vilket ansvar akademiker har för att forskning verkligen kommer ut till medborgarna, här började genusvetaren Hanna Hallgren prata om vikten av att agera som aktivist utanför universiteten, samt också vikten av att inte bara vara reaktiva aktivister som vi inom vänstern tyvärr ofta hamnar i (exempelvis antirasism, antifascism etcetera). En fara med en vänster som bara är reaktiv är att man då faller i högeraktivismens retoriska fälla, exempelvis tar hon upp hur högern medvetet antagit en retorisk metod för att attackera vänstern (även feminismen) genom att skuldbelägga den, Hallgren hänvisar här till en Timbro-text som öppet erkänner denna metod. Hallgren påpekade också helt riktigt om att vänsterns och de intellektuellas ansvar idag främst är att ta avstånd från den nyfascism som växt upp i Europa, så även här i Sverige. En konkret uppmaning var att avslöja hur nyfascister använder språket, exempelvis genom begreppet "politiskt inkorrekt" för att uttrycka reaktionära fördomar och stigmatisering av grupper utifrån en svaghetsförakt.

Detta reaktionära svaghetsföraktet som växer i Europa tog också kriminologen Janne Flyghed upp. Han kunde berätta sin och hans kollegors erfarenhet av hur svårt politiken har idag att ta till sig empiri/kunskap (här specifikt exempelvis om kriminalitet), och istället bemöta problem med kriminalitet i samhället med ökad repression, exempelvis mer fängelsestraff och så vidare, i stället för att ta till sig den kunskap forskare har av att repression inte hjälper mot kriminalitet. Flyghed tog då upp att akademiker/forskare inte bör främst rikta sin kraft att upplysa politiker, utan istället försöka arbeta för en folkbildning och öka den allmänna kunskapen.

Ett mycket intressant seminarie med goda insikter, publikens frågeställningar efter panelens inlägg är också intressant att se/lyssna på i klippet här nedan:



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

lördag 12 november 2011

Varför ska vård & omsorg inte drivas av privata företag?


I dessa tider när vi ständigt bemöts av nya rapporter om hur privata vårdföretag misskött vården av människor är det hög tid att fråga sig varför det händer. Hur kan det komma sig att privata vårdföretag driver vanvård istället för att vårda människor vid behov?

I SVT:s Dokument inifrån "Vi gav dom vår pappa" får vi exempel på hur vinstmaximering lett till vanvård. Andra specifika exempel på hur vinstmaximering lett till vanvård har rapporterats tidigare varpå man kan sätta det i ett större fenomen av privatisering av välfärden.

Det finns också de som inte vill att vi ska diskutera problemet med vinstintresse inom vård och omsorgen, som exempelvis Stockholms före detta finansborgarråd Kristina Axén Olin (M). Hon som fick sitta i SVT:s morgonsoffa och försvara det kritiserade privata vårdföretaget Carema. SVT visste tydligen inte om att Kristina Axén Olin tidigare varit anställd av just Carema, med ansvar för just etiska frågor, hon presenterades enbart som "f.d. finansborgarråd". Carema passade också på att radera uppgifter om Axén Olins anställning på sin hemsida. Så mycket för en moderat politiker som axlar ansvaret för att en stor del av Stockholms kommunala vård privatiserats. En annan försvarare är socialdemokraten Jonas Morian, som tidigare gjort sig känd som en aktör inom högerfalangen inom partiet (Carema får tydligen också hjälp av det socialdemokratiska nära knuta PR-byrån Prime). Hans kärnargument i försvaret av vinstintresse inom vård- & omsorgsverksamhet är följande:

01: exemplen av vanvård är undantag.
02: vård & omsorgsverksamheten är i huvudsak bra.
03: den tidigare kommunala verksamheten var inte bra.

Problemet med Morians resonemang, som också delvis också delas av gröna liberaler som miljöpartisten Maria Wetterstrand, är att det bygger på ett grundläggande feltänk. Att kommunal verksamhet inte funkar bra är sant, vilket kan ses med hjälp av Aftonbladets listor på landets 20 sämsta äldreboende som alla är kommunala verksamheter. Men detta faktum säger ingenting om själva sakfrågan. Att även kommunal verksamhet drivs dåligt kan inte vara ett argument, eller ett försvar, att privat vårdföretag drivit vanvård. Diskussionen om vinstintressenas negativa konsekvenser inom äldreomsorgen handlar just om vanvård p.g.a. jakt på vinst i företagen. Det är vad hela sakfrågan handlar om. Öppnandet av vinstintressen inom hälso- och sjukvården som Alliansen genomförde år 2006 möjliggjorde alltså en vanvård byggt på en normal drivkraft inom marknadsekonomin.

Diverse debattörer som likt Sancho Panza villigt följer sin mästares ideologiska villfarelser. I sitt försvar av näringslivets intressen gör de sitt bästa för att vända diskussionen till något annat än en bekräftelse på ekonomiska kunskaper angående marknadsekonomins drivkrafter. Ty problemet med vinsintresse inom vård och omsorg är inte någon ny kunskap som helt plötsligt avslöjades. Vi har länge vetat om drivkrafterna inom marknadsekonomin/kapitalismen, hur företag måste överleva i en konkurrens genom att öka profiten. Konkurrens och profit, det är grundpelarna i en marknadsekonomi och det som driver produktionen.

Det betyder att om vårt samhälle öppnar upp vinstintresse, d.v.s. exempelvis tillåter privata vårdföretag att ta hand om våra äldre, så ligger det i kapitalistens immanenta funktion att maximera kapitalet. Inom industrin handlar det om att antingen satsa på det konstanta kapitalet, alltså investera i effektivare fabriker och maskiner, eller pressa det variabla kapitalet d.v.s. göra arbetskraften billigare (få lönearbetarna att arbeta mer för samma lön, eller helt enkelt sänka lönen), eller som i de privata äldrevårdföretagen också försöka minska utgifterna för själva vården av de äldre, alltså kostnaden för drivandet av företaget och därmed maximera vinsten, det kan handla om att låta de äldre använda samma blöja gång på gång, eller sova på golvet för att slippa köpa in säng.


Intressant?
Media: EX, SR, SR2, SR3, DN, DN2, DN3,
Bloggat: Alliansfritt1, Alliansfritt2, Alliansfritt3
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 3 november 2011

Zombie-liberalismens fortvandring i privatiseringens konsekvenser


Med en allt mer marknadsanpassad välfärd får vi också nu se konsekvenserna i en allt mer rasande fart.

Ali Esbati sammanfattade de senaste dagarnas skandaler till följd av denna nyliberala omstrukturering av samhället, igår kunde vi läsa i Dagens Nyheter om att ännu ett privat drivet äldreboende där profitmaximerandet lett till att vården satts åt sidan, personalen berättar om hur ”allt som kostar ifrågasätts” (till och med saker som fungerande lampor och sängar), en patient fick ligga på golvet i flera månader för att det saknades sängar.

Utifrån vad vi kan läsa i artikeln på Dagens Nyheter handlar det inte om slarv eller okunnighet från företaget, utan om en medveten strategi för att spara på verksamheten för att maximera profiten. En fullständigt simpel ekonomisk lag inom kapitalism, och något som bör vara en insikt hos alla nu när allt fler vård- och omsorgsboenden och andra välfärdsfunktioner tas över av privata företag. Företaget som driver även detta äldreboende är Carema, ett företag som driver ett 20-tal vård- och omsorgsboenden bara i Stockholm.

Nu meddelas att kontraktet med företaget Carema inte förlängs. Flera av de anställda på boendet i Järfalla sa till Dagens Nyheter att: "fokus har flyttats från vården till kapitalet". Och som sagt att fokuset ligger på kapitalet hos privata företag är inte något konstigt då det är samlandet och ökandet av kapitalet som är drivkraften i alla privata företag. Det betyder att privat företagsamhet, alltså marknadskrafter per definition inte passar enligt den funktion vårdboende och omsorgsboende har för samhället. Här har professor i statsvetenskap Marie Demker förklarat det bra:
"När marknadslösningar införs på områden där inte den s k kunden har något reellt val och där företaget inte tar någon ekonomisk risk genom att bete sig illa mot kunden, ja då lämnar vi ett samhälle som tar ansvar för sina medborgare, oavsett dessa medborgares egna resurser. Alltså, när det är en marknadsfråga att få en ambulans till akuten när man håller på att dö – ”kunden” kan inte välja, ambulansföretaget snarare vinner än förlorar på att låta bli att köra patienten och sjukhuset får en utgift mindre att bokföra."

Det är naturligtvis inte bara inom vården och omsorgen vi ser privatiseringens konsekvenser, utan även i kommunikationen i landet i form av en försämrad tågtrafik. Mikael Nyberg (som snart kommer ut med en bok i ämnet) skrev en intressant artikel om detta i Aftonbladet kultur:
"Redan på 1800-talet stod det klart att tågtrafiken inte fungerar utan planhushållning i någon form. Men 1988 påbörjade Sverige, påhejat av kommissionen i Bryssel, som första land i Europa en upplösning av den statligt samordnade järnvägen. Hädanefter skulle marknadsmekanismer och prissignaler styra.
Det gick som det gick.
– Det är misär, berättar en reparatör på Stockholms Central för mig. Här funkar ingenting. Man struntar i regler och lagar och allting.
Så kallade indirekta underhållskostnader har mer än fördubblats på sju år. Färre är ute på banvallarna och byter kontaktledningar och växlar, fler sitter på kontoren och räknar på kontrakt."

Men hur kan det då komma sig att privatiseringarna fortsätter? Varför fortsätter denna nyliberala omstrukturering av viktiga samhällsfunktioner, när vi vet att nyliberal ekonomiteori dödsförklarat efter de senaste finanskriserna? Nyliberalism, den ideologiska byggnationen för ett försvar av en ökad marknadsanpassning är död, men den fortsätter ändock att verka och utvecklas. Tidskriften Brand hade ett specialnummer om detta fenomen för ett tag sedan:
"nyliberalismens ideologiska kärna är borta, varför lyckas då inte ett nytt mittfält träda fram? Varför får inte den diskursiva förskjutningen till vänster motsvarande resultat i praktiken? Svaret är delvis att det nyliberala projektet varit långt mindre ideologiskt än dess kritiker hävdat. Teori och ideologi används för att skapa nyliberala ideologier och aktivister, men det är inte genom en övertalning med argument som subjekt förändras eller gränserna för vad vi uppfattar som möjligt förskjuts. Dessa grundläggande förändringar genomfördes mer genom handlingar än ideologi. Nyliberalismen omorganiserar materiella processer och frambringa den social verklighet som dess ideologi påstår redan existerar. Den försöker skapa sina egna förutsättningar." (Källa: Livet i limbo, Brands specialnummer, svensk översättning av artikeln "Life in limbo" från tidningen Turbulence)
Argumenten/ideologin för den nyliberala omstruktureringen har grusats och avslöjats, men de föregicks av de materiella processerna. Vad som krävs idag är handling för att slutligen ta död på den odöda liberalismen, en omstyrd väg till andra processer som inte styrs och dikteras av näringslivet och dess inneboende drivkrafter.

PS: Här i Värmland är den senaste uppmärksammade privatiseringen den ambulansvård som finns i Arvika, den har gått till stockholmsföretaget Samariten, detta samtidigt som landstinget tar bort akutreservambulansen som räddar ett flertal liv varje år. Välfärden försämras hand i hand med en ökad privatisering


Intressant?
Media: E24, SvD
Bloggat: Alliansfritt1, Alliansfritt2, Peter Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om ,, , , , , , , ,

tisdag 1 november 2011

När kapitalismen tog död på demokratin


Vi är ganska många som redan insett det, att demokrati och marknadsekonomi inte är samma fenomen, inte beror på varandra, och framför allt inte berikar varandra. Dock har det varit ett standardargument, ett försvarstal från borgerliga debattörer som satt det som sitt livsuppdrag att försvara ett ruttet skepp: "marknadsekonomi förutsätter demokratiska systemet", eller det mer lakoniska "marknadsekonomi är demokrati". Nu efter välfärdskapitalismens allt snabbare fall är det allt mer aktuellt att förklara reformismens otillräcklighet - det går inte att lappa och laga kapitalismens inneboende motsättningar.

När den ekonomiska krisen kommer är det marknadsekonomins drivkrafter som måste räddas på bekostnad på allt annat. Således är det inte med någon överraskning nu när Europas parlamentariska pseudodemokrater skäller på Grekland, ursprungslandet för den demokratiska tanken, för att låta folket säga vad man tycker om politik genom folkomröstning. Så lite betyder demokrati, när den inte längre kan användas som en kuliss för upprätthållandet av systematisk utsugning av lönearbetare och ett upprätthållande av en ekonomi byggt på en anarki mellan småpåvar, ja då kan man slänga den på tippen.

Btw: det skadar aldrig heller att påpeka att påståenden om det grekiska folket som lata och överbetalda är en fullständig grotesk lögn, enligt Flamman:
"statistik från OECD och Eurostat. Den visar att grekerna i genomsnitt arbetar 44,3 timmar per vecka att jämföra med EU-genomsnittet på 41,7. Grekerna har 23 dagars semester per år mot tyskarnas 30 dagar. Och om arbetsproduktivitetens EU-snitt är 100, så ligger grekerna på 102, knappt efter tyskarna på 104. Det sägs att grekerna har levt över sina tillgångar. Men statistiken visar att Grekland både vad gäller de offentliga lönekostnader och utgifter ligger på eller under EU-genomsnittet."

Media: E24, GP, SvD, DN, SvD2, SvD3, DN2, DN3


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com