Sidor

onsdag 25 juli 2012

Det opolitiska som politiskt - om Pride Stockholm

Under gårdagens morgonkaffet kunde man läsa hur fredsaktivister kidnappat Pride Stockholm av Tobias Brandel i Svenska Dagbladet. Tydligen hade Pride Stockholm stoppat den israeliske filmaren Assi Azar att visa sin film.

Efter nyhetens svallvågor på nätet visade det sig att Pride Stockholm inte hade stoppat Assi Azars film, och att påståendet hade skickats ut av PR-byrån JKL - som Tobias Brandel valde att svälja.

Så kan det gå, tydligen, med en tillsynes framgångsrik reklamkampanj.

Men om man analyserar Brandels artikel i SvD framgår ett annat intressant fenomen som är värd att diskutera. Nämligen hur liberala skribenter som Brandel förordar:
"Det som gör Pride unikt är att personer med helt olika livserfarenheter och åsikter går samman och solidariserar sig med varandra.

Den traditionen har visat sig mycket framgångsrik. Därför bör alla välkomnas till Pride"
Tanken är att det finns något opolitiskt, fri från ideologi - och att alla skall vara välkomna. Inget kan dock vara mer ideologiskt, mer politiskt än liknande förklaringar. Vilket gör det hela så tragiskt. Inom akademiska debatt brukar man använda begreppet postpolitik för att förklara detta fenomen, där tankar om att politiken inte längre är aktuell och ersätts av en dialogisk tolerans.

Konsensusmodellen bottnar egentligen ur en liberal verklighetsuppfattning, där varje människa kan komma fram till ett konsensus med andra människor genom rationellt förnuft, med andra ord förnekar liberalen det politiska som en antagonism. Men demokrati är inte att eliminera skillnaden mellan vi och dom, utan att i pluralismens tecken faktiskt kanalisera klyftan. Det går helt enkelt inte att eliminera klyftan mellan vi och dom, och det är demokratins syfte att hindra att denna klyfta hindrar en pluralistisk tillvaro där motståndare utesluts ur diskussioner.

Ironiskt nog är det just den "dialogiska" demokratiteorin som utesluter dialogen mellan motståndare, eftersom den förnekar att det existerar motståndare. Detta har alltså lett till att den liberala hegemonin i det offentliga samtalet stigmatiserat motståndare, och bara kunnat förklara dem genom att hänge sig åt moraliska argument. De förklaras som "traditionalister" eller "extremister" som inte behöver lyssnas på. De har helt enkelt inte "insett" att vi lever i en ny, postpolitisk, globaliserad värld.

Det tragiska med detta är att det döljer det ideologiska bakom språket. I sin vilja att eliminera politik lyckas man bara göra den starkare. Brandel vill inte ha konflikter om makten, men lyckas bara försvara det rådande maktförhållandet inom Pride Stockholm, och därav själv hamna i konflikten om makten.

Det är typiskt hur Brandel, som iom detta representerar den rådande liberala hegemonin inom Pride Stockholm, anklagar de utmanande radikala krafterna för att utesluta grupper ur gemenskapen när det inte existerar någon reell gemenskap. Detta illustrerar det icke-våldsliga antimilitaristiska nätverket Ofog i sitt svar till Brandel:
"Försvarsmaktens deltagande i Prideparaden hindrar personer från att delta i paraden, deras blotta närvaro i uniform gör att koppling till krig blir synbart uppenbar och personer traumatiserade av krig utesluts därmed från paraddeltagande."
Här är det aktuellt att minnas vad den franska filosofen Louis Althusser skrev om ideologi:
"Ideologins speglande struktur säkrar på en gång: (1) att "individerna" interpelleras som subjekt, (2) att de underkastas Subjektet, (3) att det sker ett ömsesidigt erkännande mellan subjekten och Subjektet, mellan subjekten inbördes samt att subjektet erkänner sig självt, (4) en absolut garanti att allting därmed är fullkomligt bra och att allt kommer att gå väl, förutsatt att subjekten erkänner vad de är och handlar i enlighet därmed [...]. Resultat: Fångna i detta fyrdelade system, där de interpelleras som subjekt, underkastas Subjektet, erkänns ömsesidigt och förses med absoluta garantier, "fungerar" subjekten, "fungerar på egen hand" i det helt övervägande antal fall, med undantag för "dåliga subjekt" som då och då orsakar ingripande från en eller annan (repressiv) avdelning av statsapparaten."
Ideologi fungerar alltså som en maktrelation som individer förhåller sig till, och Brandels tankar representerar just den formen av ideologi där individerna blir subjekt under Subjektet, och de som inte underkastar sig Subjektet blir till ett hot.

Pudelns kärna handlar alltså om att försöka avslöja det "opolitiska" som just politiskt. Att det Brandel förordar är en rådande hegemoni som i sig handlar om uteslutning dolt bakom en dimridå av tolerans och gemenskap.

Intressant? Bloggat: 907, ETC
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com