Sidor

söndag 7 oktober 2012

Valrörelsen i Venezuela - vad ska vi tro på?

Påstående 1: Folk är rädda för att rösta. Valrörelsen är inte rättvis. Och så vidare.

För att underbygga sådana liknande påståenden hänvisas det till en undersökning av Sumaté som visar att 4 av 10 i Venezuela är skeptiska över de röstnings-maskiner som används där man röstar med sitt fingeravtryck. Nu råkar valövervaknings-organisationen Sumaté kritiseras för att vara partisk i sin anti-Chavéz retorik, samt dess koppling till den misslyckade kuppen mot den demokratiskt valda Chavéz-regeringen år 2002. Jag har inte hittat själva undersökningen, men det vore sunt att applicera en viss skeptisk hållning till vad som kommer från Sumaté.

För att balansera upp Sumatés kritik mot valrörelsen är det viktigt att även hänvisa till andra organisationer om övervakar landets val. Just dessa röstnings-maskiner som används i Venezuela hyllas exempelvis av Carter Foundation (som leds av USA:s ex-president Jimmy Carter), som tillsammans med de pappers-kvitton väljarna får när de röstar innebär att röstningen är särskilt säker från exempelvis väljarfusk. En annan väljarorganisation som beskriver Venezuelas väljarsystem som positivt är den Kanadensiska The Foundation for Democratic Advancement, som summerar sin analys:
"Venezuela received an exceptional overall score of 85 percent for electoral fairness. This score means that Venezuela’s constitutional and legislative basis for democracy is exceptional, innovative, and progressive. The source of Venezuela’s highly democratic basis is its Constitution which puts significant emphasis on individual rights and societal plurality, cooperation, and respect. These core values extend consistently through Venezuela’s electoral laws. Further, as a source of innovation and fairness, the Venezuelan National Electoral Council has the power legally and financially to ensure a fair diffusion of electoral propaganda, and thereby prevent wealthy citizens, legal entities, candidates, and parties from dominating electoral discourse."
Att påstå att folk i Venezuela skulle vara allt mer rädda för att rösta stämmer dessutom illa med de siffror som visar att allt fler folk röst-registrerar sig. I år är det så många som 97 % av venezuelarna som registrerat sig till valet idag, ett rekord:
"The CNE set up 1,300 registration tents around the country and in overseas consulates, and 1,360,598 people registered to vote for the first time, while 4,512,000 changed their voting address, according to CNE director Sandra Oblitas."

Påstående 2: Chavés har slagit ekonomin i spillror. Detta kan man exempelvis läsa på DN:s ledarsida.

När massmedia här i västvärlden försöker förklara den ekonomiska situationen i Venezuela är det ofta ensidig domedags-rapportering. Men för en mer balanserad ekonomisk analys kan man exempelvis läsa Mark Weisbrot på The Guardian:
"The "all bad news, all the time" theme was overwhelmingly dominant even during Venezuela's record economic expansion, from 2003 to 2008. The economy grew as never before, poverty was cut by more than half, and there were large gains in employment. Real social spending per person more than tripled, and free healthcare was expanded to millions of people."
Och den ekonomiska situationen för år 2012:
"Comparing the figures with the current economic situation in the United States and Europe, BCV president Merentes stated that “while the [economic] crisis sharpens in the US and Europe, the Venezuelan economy is rising”. GDP, which measures a country's production of goods and services, rose by 4.9% in the fourth quarter of 2011, the highest since mid-2008. Together with the 3.9% growth observed during the first nine months of 2011 it defined a growth of 4.2% by the end of that year. In the first quarter of 2012 the construction sector grew 29.6%, financial institutions 27.7% and the electricity and water sector 6.7%. Meanwhile communications grew 7% and products and services 4.6%. Oil related activities grew 2.2%, against an increase the non-oil related sectors of 5.6%. The communications sector “is very stable. It's growing and we hope it will continue so. Almost all sectors have been growing significantly," Merentes highlighted."

Påstående 3: Chavéz-regeringen hjälper de fattiga för att få dem beroende av regeringen. Detta kan läsas exempelvis på DN:s ledarsida.

Detta är nog en av de mer märkliga påståendena man kan hitta, och har ett viss svaghetsförakt över sig som är typiskt för en högljudd överklass. Sanningen är att fattigdomen har minskat med mer än hälften och den extrema fattigdomen med två tredjedelar p.g.a. den politik som Chavéz-regeringen fört. Det är lite motsägelsefullt om nu Chavéz skulle vara beroende av fattiga.

Varför folk i Venezuela känner sig entusiastiska i sitt stöd till Chavéz har troligen mer med just detta, att fattigdomen bekämpats effektivt, arbetslösheten har minskat drastiskt, och mängder av fattiga har för första gången känt sig delaktiga i den demokratiska processen.



Vi i västvärlden har en speciell fascination över Venezuelas president Hugo Chavéz. I var och varannan tidning (ofta borgerligt präglad) finns ett ihärdigt fokus på Chavéz, som sällan går att jämföra med andra presidenter i världen. Och man kan ju fråga sig varför? Vad är det som är så speciellt med Chavéz som gör att så många borgerligt sinnade intellektuella blir upprörda? På twitter beskriver svenska liberaler, som är på plats under det nu pågående presidentvalet, att det är ett av de viktigaste valen just nu och jämför det med presidentvalet i USA.

Det enkla och mest trovärdiga svaret på dessa frågor har med att Chavéz råkar arbeta för en radikalt annorlunda politik än vi här i väst, och med detta fungerar som ett hot mot våra materiella intressen i andra länder som Venezuela (exempelvis oljan som Chavéz nationaliserade). Oppositionens ledare Henrique Capriles har nämligen sagt att om han kommer till makten så ska en generös ekonomisk relation upprättas med EU, samtidigt som Capriles kritiserat hur Chavéz använder oljan. Stora finansiella makter här i Europa och USA tjänar stora summor på att Capriles tar över efter Chavéz och har därav pumpat in mängder kapital i oppositionen.

Det handlar om en kamp mellan olika klassintressen; de stora kapitalens intressen mot den venezueliska arbetar- & bonde-klassen. Och då gäller det att granska allt vad som basuneras ut i massmedia angående Venezuela. Det gäller även för oss som lyfter upp felaktiga påståenden om Chavés och hans regering att inte hamna i ett okritiskt läge gentemot Chavéz och blunda för de problem som fortfarande finns i Venezuela vad gäller korruption och kriminalitet, men också den bräcklighet som kommer med en politisk rörelse som förlitar sig så mycket på personer som den Venezuelianska politiken gör. En balanserad kritik mot Chavéz är nödvändig, men det får ta plats i ett annat blogginlägg.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com