Sidor

lördag 22 september 2012

Varför så tyst om den svenska journalisten Joaquín Pérez Becerra?

Journalisten Tigran Feiler frågar en av de viktigaste och aktuella frågorna om det svenska debattklimatet: Varför är det så tyst i den svenska offentligheten om att journalisten Joaquín Pérez Becerra, dagen efter Schibbye och Persson frigavs i Etiopien, fällts till 8-18 års fängelse för kopplingar till Farc-gerillan? Feiler förklarar:
"Den kompakta tystnad från medier, intresseorganisationer och politiker som råder kring Pérez Becerra i Sverige är ett stort misslyckande för ett samhälle som ser sig självt som demokratiskt, självständigt och världsvant. När jag berättar för colombianska och utländska journalister i Bogotá att det mediala och politiska intresset för fallet Joaquín Pérez Becerra är minimalt i Sverige har de svårt att tro mig. Och jag förstår dem. Egentligen innehåller fallet alla tänkbara element som krävs för en bra historia: förföljelse, exil, informationskrig, flyktingspionage, storpolitik, terrorbrott och Sverige-koppling."
Vi lever i ett samtids-klimat där borgerlig riksdagsledamot öppet misskrediterar journalister av ideologiska skäl, och där journalisten Becerra i förhand verkar ha blivit dömd av den svenska offentligheten utan tanke att undersöka om anklagelserna är sanningsenliga eller strider mot yttrandefriheten. 

Vad hände med den liberala borgerligheten, som annars är duktig på att slå sig på bröstet för att påvisa sin intima relation till yttrandefrihet och demokratiska patos? Är det detta vi ska kalla borgerlighetens diskreta charm, att när den känner sig ideologisk trygg och säker på sin maktposition så är inte längre detta patos så intressant längre när det gäller personer som inte delar deras eventuella politiska uppfattning? Kan man stämpla en journalist som "vänster" så gäller inte friheter och rättigheter längre, tydligen.


Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

(S)-jakt efter makten - vägen till meningslösheten

Socialdemokratin har haft en lång progressiv historia och varit en stor bas i landets arbetarrörelse och dess byggande av Sveriges generella välfärd och demokratiska system. Vad socialdemokratin stod för var en social reformpolitik, som sedan 90-talet gjorde en vändning och istället började stå för en tilltro till konkurrens och vinstmotiv. Sedan dess har socialdemokratin varit ledande i den ekonomiska kursen mot finansmarknadens undergång. Man hade ju önskat lite naivt att ledande socialdemokrater fått sin läxa i och med finansmarknadens kris år 2008; att en blind tilltro till den kapitalistiska konkurrensvisionen var en återvändsgränd.

Tyvärr verkar dock det socialdemokratiska toppskiktet inte ha några tankar på att ta lärdom av ekonomiska misstag, eller av tidigare framgångsrik politisk dagordning. Istället för att aktivt sätta en egen progressiv dagordning i den politiska debatten, och därav stå för ett ideologiskt alternativ till den förda ekonomiska politiken så kapitulerar de återigen under det härskande vinstmotivet. Eller som ledarskribenten Daniel Swedin i Aftonbladet förklarar det: "Vid nästa val har svenskarna levt med borgerlig skattepolitik i åtta år och inrättat sina liv efter detta. Ett parti som på allvar vill ta regeringsmakten kan inte låtsas som om nästan tio år med Fredrik Reinfeldt aldrig hänt". Budskapet är enkelt; politiskt arbete är meningslöst, makten är den härliga heligheten. Det är ingen idé att försöka påverka opinionen med ett politiskt alternativ.

Men i jakten efter makten utan tanke på att erbjuda något alternativ till den tidigare borgerligt förda politiken så är ju frågan varför socialdemokratin behövs. Om politiskt kamp är meningslöst i förhållande till makten så blir man ju själv meningslös. Och det är i alla fall glädjande att se hur arbetarrörelsens gräsrötter inom LO börjar komma i kant med toppskiktet inom socialdemokratin. LO:s kritik mot socialdemokraternas kapitulation ifråga om vinster i välfärden, och nu även även mot partiets skatteförslag bekräftar partiets opportunistiska vilsenhet. För arbetarrörelsen verkar socialdemokratin allt mer meningslös, och när graven slutligen är grävd verkar tyvärr bara vara en tidsfråga. Att Göran Persson nu blivit en risk-kapitalist inom välfärden får ses som en skämtsam bekräftelse på vart partiet är påväg.

Tills dess kan vi hoppas på att det mer upplysta skiktet inom partiet flyttar fram sina positioner i kampen mot PR-sossarna, partiet splittras eller att medlemmar går över till Vänsterpartiet som nu verkar ensamma i Riksdagen att representera en alternativ politik för arbetarrörelsens intressen.



PS: SCB har kommit med intressanta fakta om de privata företagens vinster i välfärden. Trots att de får ut mer vinster än alla de andra privata företagen i näringslivet så syns det tydligen inte i arbetarnas plånbok. Naturligtvis gillar inte heller arbetsgivarna att SCB avslöjar detta faktum, det borde inte heller ledarskiktet inom socialdemokratin.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 12 september 2012

Newsmill stänger äntligen av kommentarsfältet

Sakine Madon och Patrik Kronqvist från newsmill rapporterar nu att de kommer stänga av kommentarsfältet på sidan:
"Det har lett till att det trots många konstruktiva inlägg stundtals varit en mycket hätsk ton i kommentarsfälten. Vi har flera gånger märkt en rädsla hos potentiella skribenter för de påhopp som vissa kommentatorer står för. Ibland har de avstått från att skriva. På så sätt har våra öppna kommentarsfält paradoxalt nog lett till att den fria debatten blivit mindre fri. Och även om kommentatorerna själva är juridiskt ansvariga för sina inlägg faller det moraliska ansvaret på Newsmill. Den som inte har resurser att ta hand om kommentarsfält bör heller inte hålla dem öppna. Därför stänger vi nu med omedelbar verkan möjligheten att kommentera artiklar på Newsmill."

Newsmills kommentarsfält har varit en särpräglad plats för kommentarsfältherrarna vars verklighetsuppfattning är bortom denna värld, och det var på tiden något gjordes åt det. Ett sätt att se det totala intellektuella mörker rekommenderas att kika på kommentarerna till Madons & Kronkvists artikel ifråga.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com