Sidor

måndag 16 juni 2014

nu återupplivar jag min blogg - samt lite om min politiska utveckling

Välkommen tillbaka kära läsare och följare.

Jag har varit borta ett bra tag men nu är jag tillbaka från en välbehövlig paus. Min politiska vandring och utveckling landade efter några år i ett medlemskap i Vänsterpartiet, detta efter att jag som ungdom varit en passionerad utomparlamentarisk vänsterkritiker till Vänsterpartiet. Detta kan man bland annat läsa här på min blogg, mycket av mina tidigare åsikter kommer alltså att te sig ganska motsägelsefulla med de nya - mer insiktsfulla och mognare - åsikterna.

Min syn på Vänsterpartiets roll är alltså förändrad. Visserligen ser jag fortfarande brister, exempelvis i vissa feministiska frågor och synen på marknaden. Men idag är jag av den åsikten att Vänsterpartiet har den främsta plattformen för ett socialistiskt, hbtq-feministiskt, samt miljö- arbete i vårt parlamentariska system. Mitt engagemang inom Vänsterpartiet, som varande kommunpolitker i Hagfors (ledamot i kommunstyrelsen och platser i diverse kommunutskott), och aktiv i samhällsdebatten, är att stärka partiets roll inom det parlamentariska systemet. Jag är övertygad att ett starkt parlamentariskt vänsterparti gynnar den utomparlamentariska feministiska klasskampen.

Några förtydliganden:

Jag sympatiserar med Vänsterpartiet eftersom dess vänsterpolitik gynnar mig och flertalet inte bara ekonomiskt, utan även med en bättre social trygghet i och med prioriterade satsningar i välfärden. Det gynnar alla ekonomiskt eftersom Vänsterpartiet har välfinansierad och välgenomarbetad budgetförslag för att skapa jobbtillfällen genom samhällsinvesteringar istället för att som den borgerliga alliansen hålla på med ytliga maskeringar. Med en klar signal om att vinstintresset inte ska styra välfärden innebär det också att Vänsterpartiet är en stark aktör för att säkra en välfärd vars mål är att tillfredsställa människor behov - inte riskkapitalisters vinstintressen. Slutligen är ett starkt Vänsterpartie också en kraft som kan påverka Socialdemokraterna att inte ta en högersväng med att liera sig med borgerliga partier i en eventuell ny regering. (V)i vägrar nämligen sätta oss i en ny regering eller samarbeta med en ny regering med samma gamla Allianspartier.

Jag kallar mig gärna för feminist, vänster, socialist och marxist. Men inte kommunist.

Begreppet kommunist har tappat sin funktion sedan det stalinistiska projektet, med terror och partidiktatur, sände stora delar av Europa och världen i ett komplext mörker för många människor. Även om jag ur ett historieforskningsperspektiv helst skulle vilja använda begreppet stalinism istället för kommunism på detta 1900-talets en-partidiktatur så befinner sig associationerna till Stalins terrorvälde dock allt för starka i vår kontext för att kunna använda begreppet kommunism på ett förståeligt sätt. Jag har alltid varit och är fortfarande passionerad i min kritik mot det stalinistiska systemet (oavsett om det är Stalin-sovjet eller Mao-Kina) - vilket kan läsas i otaliga texter här på min blogg. Stalinism är ett kontra-revolutionärt, konservativt, nationalistiskt, och socialt system som i själva verket är den progressiva socialismens motsats - vilket också var därför många revolutionärer i protest begick självmord eller mördades när de kände sig svikna av den stalinistiska omvandlingen i Sovjetunionen.

Vänsterpartiet är det enda riksdagsparti som gjort upp med sitt förflutna med tidigare förbindelser till stalinistiska stater, med att inte bara ändra sitt partinamn och program, utan även publicerat vitböcker som undersökt dess historia. Moderaterna har inte gjort upp i samma utsträckning sitt anti-demokratiska förflutna med att rösta nej till nästan alla demokratiska reformer i Sverige samt att dess ungdomsförbund en gång i tiden marscherade med nazistiska hakkors, inte heller är moderaterna självkritiska att de ingår i internationalen IDU tillsammans med f.d. militärdiktatorer, dödsskvadroner, USA-stödda terrorgrupper och apartheidpartier, inte heller har Centerpartiet gjort upp med sin nazistiska historia utan nöjer sig med att lakoniskt förklara att det nazistiska förflutna inte är något att vara "stolt över". Det är väl det minsta man kan begära. Centerpartiets dunkla politik slutar dock inte i det förflutna, utan partiet är idag medlem i den Liberala Internationalen tillsammans med militärkuppmakarna i Honduras och Thailand. Socialdemokraterna har å sin sida inte rannsakat sin historia med olaglig åsiktsregistrering av vänsteranhängare i den uppmärksammade IB-affären. Organisationen SILC (Swedish International Liberal Center) som domineras av folkpartister har haft en tendens att bjuda in organisationer kopplade till exilkubansk terrorism, den dåvande folkpartistiska ordförande Paul Wretling i stockholmsavdelningen var med om att finansiera ett terrorattentat här i Sverige mot tidningen Norrskensflamman, och låt oss inte glömma när Andreas Küng som samtidigt som han var partistyrelseledamot i folkpartiet aktivt stödde högerextrema terrorgrupper i världen som med våld försökte störta regeringar som USA inte gillade. Låt oss alla minnas det ofantliga hyckleri när diverse kritiker till Vänsterpartiet försöker anföra en kritik med utgångspunkt från partiets historia. Idag finns det knappast något fog till att tvivla om dess demokratiska ryggrad, det syns också i opinionsundersökningar där folket har högt förtroende till Vänsterpartiets demokratisyn. Frågan är som sagt när övriga partier ska följa Vänsterpartiet?


Inga kommentarer:

 
 
Copyright © LOKE - KULTUR & POLITIK
Blogger Theme by BloggerThemes Design by Diovo.com